kajo.info.se

I dag blev Kaspers sista dag. Min fina katt fick hjälp av veterinären att somna in.  Nu vilar han intill Scooby under päronträdet.

Den sista månaden blev en lång väntan på att han skulle få tillbaka aptiten, ett mirakel som inte skedde. Han tynade bort inför våra ögon och han var så trött, så trött. Vi förstod ju att han var trasig. I dag när allt var över kunde veterinären känna en stor, hård knöl i hans mage. Säkert var det den som var orsak till kräkattackerna i november, och som så småningom ledde till att levern slutade fungera.  I helgen sov han på golvet bredvid min säng, för trött och vinglig för att klättra upp till nån av sina vanliga sovplatser.

Stora, ståtliga Kasper som kunde hoppa nästan två meter från stillasittande. Han gillade verkligen att ligga uppe på höga skåp. Han tog sin uppgift som sällskapsdjur på allvar men ville inte sitta i knä och absolut inte bli buren i famnen. Hellre ville han ligga på bordet, med min arm som kudde.

Fyra år fick vi tillsammans. Det känns som att livet var orättvist mot Kasper. Vila i frid, mattes fina kisse.

Jag tror vi satte omkring 700 tulpanlökar i höstas. Om någon dag slår de ut.

Nån har knipsat av två knoppar, längst bort på kanten. Hoppas de inte var goda…

Vissa sorter blommar redan. I fjol kunde jag alla namn. Nu minns jag knappt nåt.

Hela våren har jag klagat över bristen på regn. Mina växter behöver vatten!

Nu regnar det. Äntligen grönskar det! Ja…

De senaste dagarna har jag klagat över att när marken är blöt så får jycken ont i sina spruckna tassar.

I dag letade jag fram Molles gamla strumpor med gummisula som legat i låda i många år eftersom de var alldeles för stora för Scooby.

Även om Tully förde mycket oväsen när strumporna skulle på så tyckte jag mig märka en klar skillnad väl ute, både lätthet i steget och gladare i humöret. Så nu hänger strumporna på tork till nästa promenad – och då tar vi nog på dem även om det inte regnar.

Mitt i SvD-surfningen ploppade det upp en ruta som meddelade att jag nu bara hade “5 av  25 gratis artiklar kvar”.

Jag tror att den reaktion de önskat på det var att jag genast skulle trycka på en köpknapp. Min reaktion blev snarare åt andra hållet, jag tappade lusten att läsa artikeln jag nyss klickat fram. Nästa tanke var att “jaha, då ska jag spara gratisartiklarna tills jag behöver googla nånting”.

Medievärlden uppger att 33.000 personer registrerade sig för digital läsning av SvD redan första veckan. Om man tittar närmare på den siffran så verkar merparten vara folk som redan prenumererar.

Medievärlden uppger att det kostar 185 kr per månad att prenumerera på SvD digitalt, eller 15 kr per dygn.

DN har gjort en sammanställning av vilka tidningar som tar betalt på nätet och vilka strategier de valt. Där framgår det att nu under 2013 är bara en tidsfråga innan fler tidningar lägger material bakom betalspärr.

Personligen tror jag att Aftonbladet Plus för 29 kr eller möjligen Expressen för 99 kr per månad är summor som ströläsare kan betala för att bli permanenta kunder, därför att det är så uppenbart mycket billigare och enklare än att gå ut och köpa papperstidningen.

Om man bara sparar knappt en hundring på att läsa SvD digitalt jämfört med att få papperstidningen hemburen (185 respektive 273 kr)  så tror jag inte att det knyter fast nya prenumeranter. Snarare då att digitala SvD kannibaliserar på sina egna papperstidningsprenumeranter vilket gör papperstidningen ännu dyrare och snart ohållbar som produkt.

Jag tror att  SvD förlorar läsare på webben, vilket inte nödvändigtvis är till nackdel för dem, för bandbredd kostar också. Kanske blir det så småningom ett stabilt, lojalt, digitalt prenumerantgäng som hänger kvar och betalar för journalistik i digital form.

Eller så fortsätter dagspressen som helhet att förlora läsarnas intresse. Det väcker frågor om vad “allmänbildning” kommer att vara i framtiden. I dag blandar alla under 50 år sin egen informations-cocktail från många olika källor.

Jag tror att journalistiska grundprinciper fortfarande är relevanta och att goda kommunikatörer kommer att efterfrågas även i framtiden – men jag undrar vem eller vilka som kommer att ge helhetsperspektiv.

Årets blåsippor! Hurra! Det finns hopp.

Ett tag trodde jag att allt gått på tok i min trädgård för ingenting kom ju upp.

1 maj syntes en enda blyg men tapper liten krokus som knappt kravlat sig upp ur jorden innan den slog ut. Nu en vecka senare är de fler än 10 men långt från de 200 krokusar jag hade på källarbacken i fjol.

Å andra sidan fanns inga tussilago till mommas födelsedag 14 april heller, och dem har jag inte planterat så blombristen kunde inte bara bero på trädgårdsmästarn.

Nu jämför jag datum på fjolårets bilder. Tussilago och blåsippor 22 april, och krokusar 25 april. Vårstjärnor och bellis i loglimpan 2 maj. Tulpaner fullt utslagna och nersnöade 5 maj.

Jag får visst vänta några veckor till.

Finaste Kasper är sjuk. Jag hoppades länge att det skulle gå över, bara han fick annan mat skulle han bli frisk.

Önsketänkande.

Sanningen är nu att Kasper gått ner från cirka 6,6 kilo till 4,2 på ett halvår. Han skulle behöva äta som en liten ponny för att ta tillbaka den vikten. Men han äter bara några små kulor i taget. Vissa dagar kräks han.

Han har inte ont, men är så trött. Varje dag fiskar jag ner honom från skåpet för att gosa en stund. Det är mycket noga hur det ska gå till. Gör jag rätt så spinner han så det dånar.

Kasper är bara 8 år. Jag tänker på allt som han inte fått göra och uppleva. Nu är det för sent. Jag tänker på vad jag kunde-borde-skulle ha kunnat gjort annorlunda. Det nyttar ingenting till.

Mest skyller jag på maten. De där färgglada påsarna med torra kulor som mest bara innehåller spannmål och tillsatser. Det enda han vill äta. Kära Kasper, katter ska äta kött. “Nej, jag vill inte ha.”

Levern slutar att fungera.

Än är det inte riktigt dags att säga farväl, men snart. Vi tar en dag i sänder.

Tully samlar skatter i sin säng. Där hittar vi vantar, strumpor, trasor, dukar och kattleksaker. Man kan få byta ifall det är nåt man är rädd om. Det enda som råkat gå sönder hittills är en hemstickad toffla från 1978.

Idag kom han med en present till mig vid datorn: färskt bajs som han hittat i kattlådan. Nu är vägen till denna fyndighet avspärrad med en torkställning…

Han gnager ständigt på sina trasiga, ömma fötter. Hoppas att salvan kommer snart.

Tully har rest längre än många andra, och fler mil kan det nog bli. Han är nämligen en cool kille som inte har något emot att åka bil. Skönt!

När jag nu de senaste månaderna arbetat mycket med affärsstrategier, så har jag tagit fasta på min grundvärdering att stordrift har många baksidor.

Alltså, jag tycker att standardisering är ett bra verktyg och jag gillar samordningsvinster – men min grunduppfattning är att i stora organisationer kan små fel få stora effekter genom skalning.

För att stärka min argumentation har jag börjat samla på exempel. I dag fick jag ett nytt. USA betalar 6 miljoner kronor i avgifter för 13.712 tomma bankkonton som ingen orkat avsluta. I sitt sammanhang är det knappt ens kaffepengar, men tänk vilken nytta de kan räcka till om någon hade valt med eftertanke vad pengarna skulle användas till?

Ju större summor man hanterar, desto blindare blir man för “många bäckar små”.

För några månader sedan rensade jag alla badrumsrelaterade flyttkartonger, kassar och skåp. En hel kasse gick direkt till återvinningen. Det var parfymer som tappat doften, konstiga fådda krämer och varuprover, burkar med grejs som sedan länge härsknat och muterat.

Men alla de där schampoflaskorna kan vi väl göra slut på, resonerade jag. “Vi” var då lika med “jag” eftersom det är A som ratat dem en gång. Så jag började jobba mig igenom lagret av halvfulla flaskor och en dag fanns det bara en flaska kvar, halleluja, en cerise som det stod Elseve på och som jag varit lite orolig för eftersom A hävdade att han fick eksem på händerna av den.

Efter första tvätten trodde jag att jag glömt skölja ur schampot, för håret uppe på huvudet såg aldrig ut att torka, det blev feta stripor som inte gick att borsta isär. Andra gången sköljde jag myyyycket noga – men det hjälpte inte, håret blev ännu flottigare.

Då bytte jag till ett schampo som jag vet funkar i mitt hår, vilket tydligen orsakade en kemisk reaktion och nu är mitt hår ett katastrofområde! Jag har aldrig sett så ovårdad ut i hela mitt liv, inte ens efter fjällvandringar,  och det direkt när jag klev nytvättad ur duschen… Håret är fett, matt och stripigt och när jag tar i det så klistrar hårstråna fast på fingrarna.

Jag vill inte visa mig offentligt… och jag vet fasen inte heller hur jag ska få bort kletet. Kanske blir det ytterligare en kemisk reaktion om jag byter schampo igen? Diskmedel? Google hade inte så mycket att komma med… “Djuprengöringsschampo från frisören” säger vissa medan andra säger att det kan ge motsatt resultat.

“Tvättar du håret med ett “billighetsschampo” som innehåller silikon så byggs ett oönskat lager utanpå dina hårstrån. Håret blir matt, platt och livlöst. I längden känns det kladdigt som otvättad ull.”

Otvättad ull är en träffande beskrivning. Måste jag nu göra som fåren och raka av alltihop? Om man googlar på tvätta håret med diskmedel så ser man att det här är välkänt fenomen.

Well, sensmoralen då. Det är att två fel inte blir ett rätt. Jag tyckte det var slösaktigt och miljöbovigt att slänga de nästan fulla schampoflaskorna som A ratat. Men det var inte ett dugg bättre att utsätta mig själv för denna kemikalie-cocktail som nu dessutom förstört(?) mitt hår.