kajo.info.se

Efter en helg med -30 grader drar jag undan köksgardinen och kollar utetermometern inför hundpromenaden. “Åh! Bara fem grader – va billigt!”

Inflammationen i min överkäke har renderat mig en fläskläpp modell älgmule. Den är i vägen. Okej, jag överdrev lite: den är inte brunhårig än. Åtminstone något att glädjas åt.

I morse när jag kravlade mig ur sängen (nåja, i förmiddags då) var det 15 grader i köket och -30 utomhus. Efter påbyltning av mig och hund gjorde vi några snabba ärenden: tidningen i postlådan, en sväng förbi komposten och vedboden och mata fåglarna, och sedan in igen för att göra eld i spisen.

Vedspis. Fantastisk gadget.

Idag stannar vi inne. :)

Hushållet har berikats med en portabel avfuktare som ska få bort imman ur våra bilar, bland annat.

“Åh! Har du köpt en dehumanizer?”, sa A.

Vi sägs ju bestå till 70-80% av vatten. Den här årstiden visar luftfuktmätaren i köket rekordlåga 30% vilket känns rejält i skinnet. Man behöver kanske inte umgås så länge med en avfuktare för att det bara ska bli torrt fnöske kvar.

(“Dehumidifier” heter det egentligen.)

Nu har jag mumsat i mig en hel säsong av BBC:s trädgårdsprogram “How to be a gardener” med Alan Titchmarsh. Nästan 4 timmar högkvalitativ grundkurs. Programmen ligger på youtube i 10-minutersklipp och även om det inte är nån konst att söka eftersom de är noga märkta, så är det 8 program x 3 delar = 24 snuttar huller om buller med snuttar från andra säsonger. Därför gjorde jag mig omaket att upprätta en spellista över säsong 1 med alla snuttar i rätt ordning. På första klippet av varje program har jag också noterat vad programmet handlar om. Det är inte alltid som programmets rubrik är rättvisande, tycker jag.

Och nu bara: Sätt dig till rätta och tryck på play. Internet är fantastiskt. :-)

1984 råkade jag ut för en liten olycka på gympan i skolan. En klasskompis viftade lite för ivrigt med en innebandyklubba och slog ut en framtand. Tandläkaren tog emot direkt och lappade ihop mig.

Inte anade jag att det skulle bli början till en följetong resten av mitt liv.

Var tredje-femte år ställer den där tanden till bekymmer. Först olika sorters plast som gulnade, flisade, missfärgades, sprack, borrades bort och byttes ut. Varje gång blev det lite mindre kvar att fästa i eftersom man måste rensa ner till fast underlag. Sedan tjänade jag egna pengar, slog på stort och köpte en krona – som var filmstjärnefin i ett halvår (lagom till dentalteknikerns konkurs så att garantin förföll), och sedan gulnade, flisade, sprack, nöttes ner, lappades, lossnade, monterades igen. Och roten blev inflammerad, rensad, rotfylld…

Nu sitter jag här igen med en bultande öm inflammation under näsan, ett recept på penicillin och kvittot för den andra rensningen av samma rotkanal. Kronan var i så dåligt skick att den lossnade självmant och är nu ditlimmad provisoriskt. Om två månader blir det rotfyllning för ytterligare tusenlappar och kronan måste troligen ersättas om något eller några år. Och efter det, gissningsvis en skruv i käkbenet.

Så ett råd av erfarenhet: Om någon du känner får en tandskada – se till att h*n tar ut det på försäkringen!!! Bagatellisera det inte som jag gjorde för att det var “pinsamt” och för att inte göra kompisen ledsen. Ta ut pengarna; de kommer att behövas.

I mitten av januari sådde jag frön från den vita amaryllisen Tripp. Eller sådde, jag skyfflade in fröna i blöta kaffefilter som får ligga i en påse… Amaryllisfrön ser ut som små mörkbruna tunna pappersbitar med en liten knölig kärna i mitten. Jag skalade några och lät några vara som de är. En vecka senare hade det blivit en liten, liten svans på ett av de skalade fröna! Dessutom har jag fått flera mogna frökapslar, även rödvita Trapp satte frö. Men den rosa Trull blev det inget av. Jag har nog gissningsvis över 200 frön. Hur många behöver man? Var ska de få plats?

… AJ! Jag har tandrelaterad värk. Värst är det när jag går ut eller in, för temperaturskillnaden får det att dunka av smärta. Min teori är en inflammation i käkbenet.

… *pust* Jag har ägnat större delen av helgen åt att reda ut två gamla surdegar. Jag skäms lite över att det varit så svårt för mig att få gjort. Först kände jag mig som vanligt lite lättad och energifylld. Nu är jag mest trött och har påmints om att det finns fler surdegar att ta hand om.

… jaså. På tal om surdeg, så var jag ju för ett par år sedan väldigt intresserad av att baka med sådan. Två misslyckade experiment senare falnade entusiasmen snabbt. Jag vet nu att det finns kurser i att baka med surdag i min närhet. Orka bry sig. Det ryms visst bara en hangup i taget i min hjärna och den spotten är just nu upptagen av trädgård.

Häromdagen pratade jag med mams i telefon. Hon hade hittat en gammal almanacka när hon städade tidningslådan. Hon tänkte kasta den men blev nyfiken på om hon skrivit något i den, och det hade hon: I mars 2010 hade hon skrivit om ett kraftigt styng i hjärtat och tryck över bröstet, med kommentaren “hoppas det inte är nåt hjärtinfarktsrelaterat”. (Typ, andemeningen i alla fall.)

Jag minns inte att hon sa något om det då, men om hon gjorde det så tog jag det uppenbarligen inte på allvar. Inte hon heller.

Inte heller nämnde hon för oss när hennes blodtrycksvärden plötsligt var helt åt skogen. Mätaren fick hon för flera år sedan och har sedan dess mätt och bokfört regelbundet. Jo, hon skrev utropstecken efter de hysteriska siffrorna, sen var det tydligen bra med det. Det var någon vecka innan hjärtinfarkten som så småningom ledde till operation.

Efter infarkten var vi allihop förvånade, inte minst mamma. Nä, inte hade hon haft några sådana tecken?

Och varför kom jag att tänka på detta nu? Jo, för att jag går igenom min tidbok för 2011. Söndag 20 februari, då jag ägnat halva dagen åt att begrunda trädgårdens utveckling, skrev jag: “Växtbudget ? 10.000 kr på tre år?” Och under det en notering daterad 25 augusti: “HAHA!!! Jag tror det spårar ur innan dess. :-)” *harklar mig lite besvärat*

Ja well. Vart ville jag komma med detta? Jo, en konklusion: Ha gärna en dagbok/timbok/almanacka där du noterar vardagliga saker – men försök också lägga till vanan att titta bakåt i den ibland. Då har du bättre chanser att se och tolka tecknen i tid.

A är hemma för att han är sjuk. Han vill inte ha middag.