kajo.info.se

A brukar säga att man aldrig ska kasta nåt. (Och han lever som han lär…) Nu får jag kanske ge honom rätt. Jag har tänkt kasta mina gamla SCSI-scanners eftersom min dator saknar drivrutiner och SCSI-kontakt. Enda anledningen att de fortfarande finns kvar är att de är undanstoppade i ett förråd.

Nu hittade jag en programvara, VueScan, som stöder mer än tusen gamla scanners, däribland mina, inklusive den SCSI-till-USB-konverterare som jag köpte men aldrig har använt. Programvaran kostar 40 dollar och man kan provköra den gratis. En programvara – alla scanners, känns som ett rätt bra sätt att inte bidra till sopberget?

Hmm, jaa. Eller så kan man ju betala lite mer och få den här lilla godingen från Kjell & Company, (som jag suktade svårt efter redan för ett år sedan) – men till den finns ju inte drivrutiner för Mac. Håhåjaja.

Så läste jag i nåt sammanhang att Bildinsamling (Image Capture) finns inbyggt i Mac:ens operativsystem och tydligen är betydligt förbättrat i Snow Leopard jämfört med Leopard som jag har.

Om jag köper den där söööta lilla MacBooken som jag suktar efter så får jag Snow Leopard med den. Den finns just nu hos Macoteket för 8000 spänn, som hittat.

Men så läser jag min gamla scanner-rambling och påminns om att jag hittills redan spenderat tusentals kronor på scanners men fortfarande inte har producerat bilder i någon nämnvärd omfattning. Det är möjligen något annat det sitter fast i.

Termometern visar –22. Vid frukostbordet återlanserade jag en gammal goding.

K: 15 september drar vi. Azorerna eller kanske nån av Kanarieöarna. Sen kommer vi hem till lucia, fira lite…
A: Höpp-höpp, sakta i backarna. Vad är det för mening med att komma hem till Lucia om det är –22?! Bättre att vi stoppar de små mammorna i ett paket och skickar dem till oss i stället.
K: Hmm. Ja, det förstås. Men ska det inte vara lite snö och skidor och så..?
A: *bläng*

K: Men det finns ekonomiska skäl också, det är ju högsäsong och dyrare över jul och nyår.
A: Det beror ju på vart vi åker.
K: Vi ska väl hålla oss i Europa? Fast det är klart, El Salvador till exempel har ju bästa vädret i december och billigt är det… men det är farligare.
A: Man vill inte komma hem full av hål!!!
K: Nu var det kanske inte alla vapen jag tänkte på lika mycket som denguefeber, malaria och allt sånt… men visst, man går inte ut efter klockan åtta på kvällen på sådana ställen. Och resan blir mycket dyrare och tar skitlång tid.
A: Hela Sydamerika går bort, avgjorde A.
K: Europa alltså.

K: Sen åker man tillbaka kring 15 januari och stannar till …
A: .. i maj vill jag vara hemma, jag gillar när naturen väcks till liv.
K: Det blir tre månader till mitten av april, men då får vi mer slask än vi behöver. Kanske 3,5 månad till månadsskiftet april/maj blir det bästa.
A: *nickar begrundande*

K: Jag funderade på hur det skulle vara att kliva in på ett hotell och försöka förhandla åt sig ett bra pris på hyra i tre månader. Då slog det mig att man ju måste städa ut sig när man åker hem till Lucia. Tror du att man har samlat på sig en massa grejer på tre månader? Får det plats i väskorna? Och hur gör man med kläder? Det är ju ingen mening att släpa hem väskan full med shorts om man ska tillbaka till samma ställe..?
A: Vi borde köpa nåt istället, så vi kan lämna grejerna.
K: … men då blir det ju samma sak, gräsmattor att klippa och fönster att kitta och ständig oro för att nåt ska hända när man inte är där…

K: Men det vore ju bra att hålla sig till samma ställe, för då kan man ha samma bredband. Det blir ju jobbigt om man måste skaffa nytt abonnemang varje kvartal…

A: Var ska vi bo när vi är hemma? Det blir ju skitdyrt att ha dubbla boenden.
K: Vi får väl flytta till en etta…
A: Det blir dyrt i alla fall att betala hyror när den står tom.
K: Nåt billigt på landet då? Vi ställer en liten holk hos K. Eller stugan..?
A: Hahaha! Vi kan flytta till spjucklet?!
K: …

A: Men Hund då?
K: Så länge vi håller oss i Europa så får han följa.
A: Men då måste vi ju droga honom och stoppa honom i en låda?
K: Åh, men det går nog, han vill nog gärna följa med till värmen.

K: … men nääär ska du skaffa ett jobb som går att ta med sig?
A: … jo men det är på gång…

Ja visst ja. Det är ju där vi alltid strandar.

Mamma och jag diskuterar utetemperaturer.
– Vi har –19, säger hon.
– Här är det –17, konstaterar jag.
– Jaha. Je e litte väär je men du e int så klein du hell, säger hon.

Norröver har de haft –29 i dag. Ändåh vääär de. Brr.

Scoobs har förstås strumpor vid våra max 15-20 minuter långa promenader. Stackarn, tänk att han blir så olycklig varje gång jag tar fram dem.

I förrgår gjorde jag research om en kinatillverkad värmepress som ett brittiskt företag med ganska dåligt rykte säljer under eget märke. Jag hittade kanske 30 negativa omdömen (majoriteten om symaskiner, ett fåtal om värmepressar), ett par positiva omdömen, och ett inaktivt konto på Ebay där företaget fått 13960 positiva poäng men även där kunde man se en del negativ feedback.

Sammanfattningsvis: Oerhört billigt och många nöjda kunder ”out of box”, men om/när kunden får problem, så kan man lika gärna glömma sina konsumenträttigheter och hellre vända sig till en lokal verkstad eftersom efterservicen verkar obefintlig och förenad med besvär, extrakostnader och besvikelse.

Om man gillar spel och lotteri, så kan det ändå vara en bra affär. Jag gissar att någon eller några på hundra är felande. De andra får en ny transferpress till under halva normalpriset.

Det här fick mig att fundera en del över företagande och internethandel. Sannolikhetsregeln gäller alltid: Verkar det för bra för att vara sant så är det oftast det. Omdömen och andras erfarenheter finns ju ofta om man letar efter dem. Ändå kan dåliga företag fortsätta göra affärer i åratal. Strunt samma om vissa kunder aldrig kommer tillbaka. Det finns alltid en ny kund att lura.

I dag hittade jag det här som gör mig rent förbannad. ”Mindre än fem år efter installationen har 92 procent av alla luft/luftvärmepumpar blivit skadefall hos ett försäkringsbolag, visar skadestatistik från Folksam.” Och även om just den typen av pumpar är mest skadedrabbade så kommer andra värmepumpar inte långt efter.

Jag säger det igen: Nio av tio kommer att gå sönder inom fem år!

Plötsligt förefaller några felande på hundra vara fantastiskt goda odds, när man inser att oddsen på värmepumpar är de omvända, och då snackar vi investeringar från 15.000 till kanske 150.000 kr för en bergvärmepump.

Jag har hört att det finns några som rabblar besvärjelser och utför konstiga danser för att det ska vara vitt på julafton. Ni kan sluta nu, det räcker. :-)

Till alla scrappare i min tillvaro, en liten förskottsjulklapp: 25 layoutidéer att inspireras av hos BHG Scrapbooks etc. Lite julkul är det väl med lucköppningen ovan? Varje litet paket innehåller en bild med bildtext. Jag gillade LO nummer fem också, fullpackad med bilder.

Och om foton inte är din pysselgrej, men det kliar i fingrarna, så kanske 29 snögubbspyssel i diverse tekniker hos BHG (Better Homes and Gardens) kan vara nåt?

Eller, kanske dyka huvudstupa in i ett applikationsprojekt? Inspiration och tekniker finns hos Allpeoplequilt.com. Här finns en del väskmönster och presentpåsar och sånt också, gratis om man registrerar sig.

Nyhetsbrev med massor av pysseltips gratis via mejl ett par gånger i veckan för den som så önskar.

På reklamkampanjen raddajulen.nu avslöjar Marabou att de tänker stoppa in en ny pralin i Aladdin-asken – och därför måste en ut. Man får inte rösta på den som ska ut, bara ”rädda” sin favorit.

Man undrar ju om konceptet gått fram? För när man kollar vilka praliner som folk rankar högst, så ligger den förfärliga körsbärspralinen på Topplistans första plats?! Hujedamig, hur gick det till?

I det här hushållet köps det inga Aladdin-askar. Vi håller oss till Paradis, men även där måste man ju rensa bort ett par som är fullständigt oätliga (kokos, marsipan och romrussin).

Nu finns Google Chrome Beta för Mac »

Svensk Fastighetsförmedling hoppas få sälja världens dyraste pepparkakshus, en herrgårdsliknande sexrumsvilla i ”klassisk dessertstil”.

Nu har ni chansen att förvärva ett i sanning delikat objekt i centrala Göteborg och på köpet göra en garanterat god investering.

Den herrgårdsliknande byggnadens brungräddade fasad tillsammans med inslag så som två flyglar, en läcker marmortrappa och en kalorispäckad punchveranda skänker huset dess smakfulla och unika karaktär. Om inte det låter tillräckligt vågar vi lova att fastighetens spektakulära utsikt över den intilliggande marsipansjön får det att vattnas i munnen på även de mest kräsna husspekulanter.

Klicka här för att läsa hela objektsbeskrivningen »

Utgångspris är 35.000 kr. Den som vinner budgivningen får välja vilken välgörenhetsorganisation som ska få pengarna: SOS-barnbyar, Stadsmissionen eller Rädda Barnen

Så här gick det till att göra pepparkakshuset:

18 elever vid Burgårdens Utbildningscentrum har hjälpts åt att rita, designa, sockergjuta trappräcken, måla väggar med guld och formge den ätbara allén. För att skapa huset krävdes 30 kilo pepparkaksdeg och 400 arbetstimmar.

Ja-jo, jag såg kanske nån notis i dagstidningen om att denna nymodighet nu nått till våra breddgrader men jag läste den inte, och tänkte inte mer på det. I dag när jag sökte upp telefonnumret till en bekant via hitta.se så blev jag alltså mäkta förvånad när ett foto av hans hus dök upp intill hans adressuppgifter. Kunde det möjligen vara så att…?

Nyfiket knackade jag in vår adress (öppnas i nytt fönster).

Milda makaron! Man kan ju zooma rätt in i vårt köksfönster! Och där nedanför står min gröna trampcykel! Om man vänder näsan mot öster och går några meter så kan man se min gula lilla sportbil på parkeringen till höger. Den svarta BMW:n som står på gatan är A:s, men Smarten var tydligen inte hemma när fotobussen for förbi.

Jag vände på klacken och ”sprang” ner till Tallåsvägen. Jodå, man kan även zooma in de sorgliga små ursäkterna till blommor i balkonglådan, och ana att persiennerna är nedfällda i sovrummet. En bit bort på gatan mötte jag grannen ute med sin kungspudel.

Okej, gott folk, kom nu ihåg att alltid ha frodigt i blomlådorna, ordning i cykelstället och bilen nytvättad, för du vet aldrig när fotobussen kör förbi!