kajo.info.se

God morgon! Den här killens tankar kanske du kan ha nytta av? Brooks Gibbs hävar att det bara finns offer i mobbning, därför att även de som av andra betraktas som de värsta mobbarna själva ser sig som offer för något. Gibbs menar att lösningen är att lära barn att sluta underordna sig, och sluta se sig själva som offer… genom att ge dem tekniker att bli mer känslomässigt resilienta. Raise Them Strong – uppfostra dem att bli starka – är produkten som han säljer. En slags mental vaccinering mot manipulation. Spännande tankar för den som är intresserad av resilienta samhällen tycker jag. :-)

Mitt tema för januari är ”Städa & Planera”.

Städandet går så där. Jag ägnade nyårsdagen åt att skura spisen, ugnen och tillhörande grillgaller (påkallat av ett litet intermezzo med nyårsmiddagen som utlöste brandvarnaren och lade köket i dimma). Sedan började jag gå igenom en tidningstrave på köksbordet men fastnade snart med näsan i en intressant artikel. Tidningstraven minskade med blott en tredjedel men jag fyllde på med gamla kataloger och skyndade mig iväg med returpapperet till containern. Det fick jag höra sen när A letade tidningspapper för att tända i kaminen. Lyckligtvis fanns en TV-bilaga att tillgå; den behöver jag inte. Det var för fem dagar sedan. Städandet har ännu inte återupptagits.

Planerandet däremot går på högfart! Det började lite försiktigt med en lista över mina uppdrag och potentiella intäkter. Jag fick en energikick när jag såg summan på sista raden. Det ser faktiskt ut som att jag kan få en vettig inkomst för första gången på två år. Strax började glada tankar snurra kring vad som är mest angeläget att lösa av allt som varit uppskjutet på obestämd tid. Skor. Tandläkarbesök.

När jag så kom på att dedikera skrivböcker till mina projekt öppnades en fördämning. Här produceras nu listor i frenetiskt tempo. En lista över tekniska grejer som snart går sönder och måste ersättas. En lista över sparmål och långsiktiga investeringar. Listor över behov, resurser, möjligheter och för- och nackdelar. Önskelistor och prioriteringslistor. Översikter och detaljerade att göra-listor. Fortsätter det i den här takten blir jag kanske redo att sätta deadlines och göra budget.

Mitt i alltihop kände jag ett starkt behov av att gå och titta på 20-årsplanen. Varje gång jag gör det häpnar jag över med vilken precision vi följer den, trots att vi bara tittar på den nån gång per år. Men dessutom fick jag plötsligt syn på hängmappsvaggan som den ligger i. Jag bläddrade bland tjocka mappar och inaktuella etiketter och insåg att jag bara använt hurtsen som avställningsyta sedan vi flyttade hit 2010. Den står där, fullproppad, men så oanvänd att jag inte ens ”ser” den längre. Resultatet är att mitt skrivbord, soffbordet och andra ytor översvämmas av papper som ju istället borde ligga i mappar – eller kastas.

Plötsligt fick jag en stark lust att städa ur hängmappsvaggan.

Det vet man ju hur det blir: som en gigantisk patiens fast med A4-blad, travar av papper över hela golvet i flera veckor. Hör den hit eller dit? Sparas eller slängas?

Jag skyndade mig att klä på mig och gå ut på promenad istället.

Katarina Östholm tar ett ännu bredare grepp på slöjddebatt, människosyn, jobben i framtiden och hantverksskicklighet, och konstaterar att: ”landsbygden klarar sig utan städer, men städerna klarar sig inte utan landsbygden, hur många balkonglådor med smörgåskrasse som än odlas och hur många solceller som än placeras på höghusens tak.”

Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet:
”I butlersamhället kan allt lejas ut. Släppte fållen i kappan? Lämna in den bara, inte ska du behöva laga den själv. Eller köp en ny, vet ja.
Föraktet mot slöjdämnet handlar om människosyn./…/
Samtidigt hyllar vi de svenska designundren. Men vem tror att vi hade fått fram alla internationellt lysande namn inom möbel och mode om vi bara hade haft matematik och naturkunskap på schemat? Utan grunden, får vi aldrig spetsen./…/
Slöjd är så mycket mer än en skönt sandpapprad smörkniv, det är ett förhållningssätt till naturen, kulturen, människans uppfinningsrikedom och skaparlusta. Bara iskalla samhällen är dumma nog att ­inte sätta värde på sådant.”
Läs hela texten

”Alla kan bli mördare” är en tanke eller insikt som jag haft länge.

Under vissa sällsynta omständigheter kan det gå från ena dagen till den andra, exempelvis som en reaktion i ett utsatt läge.

Oftare är det nog följden av en lång tillvänjning eller inskolningsprocess som inte har till syfte att göra någon till mördare, men icke desto mindre får det utfallet. Jag tänker på hot, våld, kriminalitet, missbruk och religionskapning (i brist på bättre ord). Morbror N skulle med all rätt protestera om han såg att jag anklagade religionen för att utbilda mördare, men faktum kvarstår att många terrororganisationer använder religiöst material för att motivera och försvara sina handlingar.

Hur en sådan inskolningsprocess (hjärntvätt) kan gå till är väl beskrivet i SvD-artikeln ”I Amirs värld är halshuggningar vackra” skriven av barndomsvännen Jakob.

I början var pojkarna lika, men i tonåren skiljdes deras vägar. Amir hamnade i ett destruktivt gäng, hoppade av skolan, misslyckades med en dröm, blev besviken och osams och förlorade eller gjorde sig av med personer som kunnat ge perspektiv. Jakob flyttades till en privatskola och matades med helt andra sanningar. Femton år senare gapar en avgrund mellan dem.

Alla som råkar känna sig utanför är inte dömda att bli mördare. Grejen är nu att det funnits många, många tillfällen längs vägen att utmana och bryta processen som i Amirs fall blev mer och mer fokuserad på en enda sak. Innan han blev en mördare som får en kick av att skjuta oliktänkare och skända deras lik.

Det är inte bara militanta islamister som rekryterar anhängare på det viset; fångar upp sökande, ensamma människor som har ett stort inre hål, och erbjuder dem något att fylla hålet med. Knarklangare, gerillagrupper och hallickar gör samma sak.

Hjärntvätt kan förekomma också i andra typer av auktoritetsstyrd uppfostran, exempelvis de asiatiska underbarnen som drillas i estetiska ämnen från spädbarnsåldern. Alla vet ju att det ger bäst resultat att börja tidigt. ”Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.”

Oavsett vilket tankegods vi människor tagit del av fortsätter vi därefter ofta omedvetet längs den utpekade vägen, söker och tar till oss fler pusselbitar som stärker den bild vi har, och undviker eller bortförklarar det som motsäger den. Tills någon utmanar oss. Denna utmanare kan vara en vän, lärare, genusforskare, hjälparbetare, föreläsare eller författare.

Om och när vi blir medvetna om påverkan som en metod och ett verktyg kan vi ta steget ut från oss själva, börja iaktta och tänka kritiskt själva.

Min husfilosof Bertil Martinson har uttryckt det så himla bra. ”Av vem har du fått det du tar för givet?”

Därför är jag inte fullt så tvärsäker som Jakob i SvD-artikeln när han säger att ”vi blir aldrig vänner igen”.Som journalist kan jag uppskatta hantverket, det är en snygg avslutningsfras som knyter ihop berättelsen, men som wannabe-psykolog ser jag ytterligare en utestängningsmarkör, en mur mellan ”den gode” och ”den onde”.

Dörr efter dörr har redan stängts runt denne Amir, men han lever och andas fortfarande. Varje dag skulle han därmed åtminstone teoretiskt kunna göra ett nytt val, att fortsätta mörda folk eller att försöka göra upp med sitt förflutna. Precis som gerilla- och sektmedlemmar kan avkodas och rehabiliteras, så tror jag att Amir kan det, om någon som han respekterar utmanar honom. Denna någon skulle kunna vara Jakob, eller en person som precis som Amir ser de orättvisor som muslimer utsätts för men har hittat ett konstruktivt sätt att arbeta mot det. Jag håller det inte för troligt, eftersom vi alla är vanemänniskor, men jag är ändå beredd att hålla det öppet. Det har hänt och det skulle kunna hända igen.

En räcka händelser ledde fram till en artikel från 2005. Några meningar talade till mig så jag klipper ihop dem här, som en hälsning till mitt framtida jag.

Tommy Hellsten menar att vi försöker kontrollera livet genom att senarelägga dess start till en obestämd framtid.
Att säga tvärt nej till dessa drömmar och livsval är för drastiskt. I stället säger vi att vi kommer att göra dem längre fram.
Det hela är ett sätt att lura oss själva för att slippa ta ansvar för att leva här och nu.

Vi hamnar i ett ekorrhjul där vi tror att vi måste springa för att det snurrar. Men ett ekorrhjul har ingen motor, det snurrar för att vi springer. Det är viktigt att inse att vi inte drabbas av brådska utan att vi skapar den /…/ Den insikten ger oss ett val.

Okej, det köper jag väl, även om jag knappt tittar på TV. Men sedan blir det svårare. Tommy Hellsten säger också: ”Faktum är att vi alltid har tid för det vi anser är viktigt. Jag brukar säga att om ditt hår brinner så har du tid att släcka det – även om du just blir erbjuden ett lukrativt arbete.”

Att släcka hår är en fråga om några sekunders insats och de två alternativen har omedelbart tydliga konsekvenser. Ingen konst att prioritera det.

Drömmar däremot… är av olika slag. Några är enkel verklighetsflykt, andra är övningsområden, och det räcker så. Några kanske är viktiga att förverkliga. Några skulle ta år, andra kan gå fortare än man tror. Det är just den där prioriteringen. ”… alltid tid för det vi anser är viktigt.” Viktigt för vem (mig), viktigt när (nu), viktigt på vilket vis (variablerna är oändliga)?

Det är som ett garnnystan där man råkat dra änden från fel håll och fått till en trasslig knut av alltihop. Så lägger jag härvan åt sidan och fortsätter flytta papper från A till B, för det ska göras här och nu.

I måndags gick jag VårRuset, för att en kund behövde fylla ut laget (men mest för att det var M som frågade).

Några reflektioner från en som aldrig deltar i idrottsjippon: Varför klär medelålders damer om till löpartajts för att promenera fem kilometer? Och varför tränger sig damer, i motionsklass utan tidtagning, före så bryskt att andra ramlar omkull?

Vid målet väntade goodie-bagen. Jag är aldrig med på nåt där man får en goodie-bag, så jag var förstås nyfiken på innehållet. Smaksatt vatten med en ziljon tillsatser. Lågkalorichips med en ziljon tillsatser. Lågkaloriproteinbar med en ziljon tillsatser. ”Naturdiet” står det på den. Går folk på det? Förmodligen.

Jag fick ett par strumpor också, med ”maxdry technology”. Googlade för att försöka utröna om det är silver eller andra miljöfarliga tillsatser men hittade inget.

Och så en medalj. För att ha gått en ordinarie hundpromenadslängd. Ja.

Jag tror att en del av anmälningsavgiften skulle gå till välgörande ändamål. Gott så.

Min förra tandläkare sa att jag är den mest politiskt korrekta person han känner. Med tanke på hur många personer han småpratade med varje dag så antar jag att han hade en del att jämföra med. Han sa det inte på ett elakt sätt. Mer konstaterande. Kanske rentav som etiketten var tänkt, istället för det skällsord det blivit. Läs om betydelsen hos wiki. Om man är ”PK” i dag så vågar man inte stå för sin åsikt utan ”rättar sig ängsligt efter rådande ideal”. Well.

Jag har dragit PK:andet ännu längre. I min värld handlar korrekt politik om orsak och verkan i så många sammanhang. Jag konstaterar ständigt att folk inte gjort kopplingen mellan sina egna handlingar och hur samhället ser ut:

– Om du helst köper billig importerad mat så innebär det att lokala jordbruk och lokala jobb försvinner, och det är dessutom stor risk att djuren du äter har levt ett plågsamt liv. Sen kan du demonstrera på 1 maj för fler jobb och kräva minskat djurplågeri i Danmark via Facebook så mycket du vill, men faktum kvarstår, det är pengar i handling som räknas.

– Om du helst handlar på storbutiken så stängs den lilla lokala butiken på grund av dålig efterfrågan. Sen kan du skriva på protestlistor mot nedläggningen, men det är pengar i handling som räknas.

– Om du kör dieselbil för att det är billigt så utvecklas inte fossilfria bränslen. Sen kan du hålla en tyst minut för markskövling, klimathot och isbjörnar – men det är pengar i handling som räknas.

– Om du köper billiga kläder av dålig kvalitet framställda av barnarbetare så får du snart kasta och köpa nytt och bidra till ännu mera kemikalieutsläpp och transporter. Sen kan du skriva på protestlistor mot barnarbete och kemikalieutsläpp och gå med i Naturskyddsföreningen, men det är fortfarande pengar i handling som räknas.

Det är pengarna som styr. Vad vill du gynna, med dina pengar och dina inköp?

Bra artikel i australiensiska föräldraguiden ”Child”, i två delar om bakgrunden till våldsdåd, och vad andra kan göra. Anita Brorsson och Ulla Granqvist gjorde en bra serie i ÖP för många år sedan och den bestående insikten för mig då var att ”kan du tänka tanken, så kommer du att prata om det, och när tillfälle ges, göra det”.

Alltså, gå in och bryt alla slags destruktiva mönster* redan i snackstadiet.

Bra tips också med en sådan kampanj som nämns i artikeln: ”Min styrka är inte till för att skada”. Läs artikeln på www.webchild.com.au/read/viewpoints/boys-men-and-violence

* Med ”alla slags destruktiva mönster” menar jag också när folk ger uttryck för orättvist negativa tankar om sig själv, självskadebeteende, självmordstankar… När mina vänner rackar ner på sig själva säger jag skämtsamt: ”hördu, jag tycker inte om att du pratar illa om min kompis!”. Helt enkelt för att jag vet att negativa affirmationer fungerar precis lika bra som positiva. Säger du tillräckligt många gånger att du är ingenting värd, så är risken stor att du börjar tro på det. Rikta krafterna åt rätt håll.

Jag funderar ganska mycket kring mat nu för tiden. Fast med ett helt annat fokus än de blanka fest-och-recept-tidningarna som det verkar gå bra för nu. De som speglar matlagning som hobby.

Nej, jag funderar över de globala matjättarna. Jag funderar över importmaten. Sverige importerar mer än 50 procent av den mat som säljs. Jag ser många problem med det, exempelvis onödigt långa transporter, svenska jobb som försvinner, samhällets och enskilda människors utsatthet om/när maten av nån anledning inte kan levereras, besprutade råvaror, tillsatser i produkter. Bakom våra hemvana, välkända varumärken står multinationella konglomerat som bara värnar ett enda intresse: sina inkomster.

Jag funderar över det orimliga inflytande som matjättarna har genom sina resurser, inte bara genom exponering i butikshyllorna och medierna utan i form av köpta experter och politiska kontakter. Är det rimligt att Coca-Cola, sockerbolaget Südzucker och enligt egen utsaga ”världens största livsmedelsföretag” Nestlé ska styra över europeiska rekommendationer om näringsintag via ILSI? Hur troligt är det, med den styrelsen, att ILSI skulle låta sina forskare undersöka om sockerhaltig mat är en anledning till fetma? Eller rekommendera begränsningar?

Ändå är det just olika typer av socker som fristående forskare hävdar är anledningen till fetmaepidemin och en mängd välfärdssjukdomar i västvärlden. http://natgeo.se/vetenskap/kropp-sjal/sockerchocken-som-tar-kal-pa-oss

Utbildningsradion har sänt en brittisk programserie där journalisten Jacques Peretti utforskar hur livsmedelsindustrin har revolutionerat våra matvanor de senaste 40 åren. Varje inslag är cirka 40-50 minuter. Inslagen ligger kvar till maj-juni på urplay.se och är väl värda att se. Här beskrivs ett politiskt och kommersiellt spel som vanliga konsumenter är helt omedvetna om.
http://urplay.se/Produkter/177341-Maten-som-gor-dig-fet-Sockerfallan
http://urplay.se/Produkter/177342-Maten-som-gor-dig-fet-Supersized-PR
http://urplay.se/Produkter/177343-Maten-som-gor-dig-fet-Forforda-konsumenter

I UR-serien är siktet inställt på socker, glukos, fruktos och företagens marknadsföring. Men det finns mycket mer i den storskaliga livsmedelsindustrin och dess symbios med detaljhandeln att fundera över och göra programserier om.

När myndigheter genom att sätta gränsvärden försöker begränsa mängden gifter i frukt och grönsaker, så börjar odlarna använda flera olika medel. Vart och ett understiger gränsvärdena, men den sammanlagda giftmängden ökar och det blir en cocktail med helt okända egenskaper.  http://www.dn.se/debatt/vindruvor-och-paprikor-ar-rena-giftcocktails/

När myndigheter tvingade livsmedelsföretagen att sätta innehållsdeklarationer på förpackningar uppstod nya kreativa sätt att mörka vad det egentligen är. Palmolja som har dåligt miljörykte kallas ”vegetabiliskt fett”. Saker som folk inte frivilligt skulle stoppa i munnen processas till anonyma E-nummer. Vem vill äta krossade, malda sköldlöss? Ja well. Alla som äter godis med E120 gör det. http://natgeo.se/vetenskap/var-mat-faergas-av-loess

Fortsättning följer om glasstestvinnaren, vitlöksbluffen, köttpriser, failsafe, gluten och mer…