kajo.info.se

God morgon! Den här killens tankar kanske du kan ha nytta av? Brooks Gibbs hävar att det bara finns offer i mobbning, därför att även de som av andra betraktas som de värsta mobbarna själva ser sig som offer för något. Gibbs menar att lösningen är att lära barn att sluta underordna sig, och sluta se sig själva som offer… genom att ge dem tekniker att bli mer känslomässigt resilienta. Raise Them Strong – uppfostra dem att bli starka – är produkten som han säljer. En slags mental vaccinering mot manipulation. Spännande tankar för den som är intresserad av resilienta samhällen tycker jag. :-)

Lärde mig att ympa äppelträd, bland mycket annat.

Utforskningarna fortsatte i mars. Det var nya ämnen och människor och platser och möten och diskussioner och research och studiebesök och aktiviteter och ställningstaganden. Blev erbjuden en affärsmöjlighet som jag inte förutsett och som tog mycket tid att bearbeta. Jag tackade nej, vilket på samma gång stängde andra dörrar i mitt företag.

Skrev på papper för praktikanten.

Testade nya PA:t på föreläsning. Satte nytt bottenrekord i antal besökare.

Diskuterade det olämpliga i att använda ordet ”negerboll” med en bekant på FB så att vi blev ovänner på riktigt. För övrigt samma person som gillade misshandeln av en dragspelare så honom kan jag ju lika gärna vara utan. Jag ifrågasatte ganska många personers människofientliga inlägg under en period. Men _jag_ blev också av en bekant stämplad som ”främlingsfientlig/ond”, vilket kändes mycket märkligt. De här diskussionerna gav bara högt blodtryck och fler ovänner. Vid ett enda tillfälle var det någon som ändrade uppfattning, och det var en ”åskådare”.

Hur var det nu jag skrev i januari? ”Välja mina strider”? Uppenbarligen finns det mer att jobba på där.

”Alla kan bli mördare” är en tanke eller insikt som jag haft länge.

Under vissa sällsynta omständigheter kan det gå från ena dagen till den andra, exempelvis som en reaktion i ett utsatt läge.

Oftare är det nog följden av en lång tillvänjning eller inskolningsprocess som inte har till syfte att göra någon till mördare, men icke desto mindre får det utfallet. Jag tänker på hot, våld, kriminalitet, missbruk och religionskapning (i brist på bättre ord). Morbror N skulle med all rätt protestera om han såg att jag anklagade religionen för att utbilda mördare, men faktum kvarstår att många terrororganisationer använder religiöst material för att motivera och försvara sina handlingar.

Hur en sådan inskolningsprocess (hjärntvätt) kan gå till är väl beskrivet i SvD-artikeln ”I Amirs värld är halshuggningar vackra” skriven av barndomsvännen Jakob.

I början var pojkarna lika, men i tonåren skiljdes deras vägar. Amir hamnade i ett destruktivt gäng, hoppade av skolan, misslyckades med en dröm, blev besviken och osams och förlorade eller gjorde sig av med personer som kunnat ge perspektiv. Jakob flyttades till en privatskola och matades med helt andra sanningar. Femton år senare gapar en avgrund mellan dem.

Alla som råkar känna sig utanför är inte dömda att bli mördare. Grejen är nu att det funnits många, många tillfällen längs vägen att utmana och bryta processen som i Amirs fall blev mer och mer fokuserad på en enda sak. Innan han blev en mördare som får en kick av att skjuta oliktänkare och skända deras lik.

Det är inte bara militanta islamister som rekryterar anhängare på det viset; fångar upp sökande, ensamma människor som har ett stort inre hål, och erbjuder dem något att fylla hålet med. Knarklangare, gerillagrupper och hallickar gör samma sak.

Hjärntvätt kan förekomma också i andra typer av auktoritetsstyrd uppfostran, exempelvis de asiatiska underbarnen som drillas i estetiska ämnen från spädbarnsåldern. Alla vet ju att det ger bäst resultat att börja tidigt. ”Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.”

Oavsett vilket tankegods vi människor tagit del av fortsätter vi därefter ofta omedvetet längs den utpekade vägen, söker och tar till oss fler pusselbitar som stärker den bild vi har, och undviker eller bortförklarar det som motsäger den. Tills någon utmanar oss. Denna utmanare kan vara en vän, lärare, genusforskare, hjälparbetare, föreläsare eller författare.

Om och när vi blir medvetna om påverkan som en metod och ett verktyg kan vi ta steget ut från oss själva, börja iaktta och tänka kritiskt själva.

Min husfilosof Bertil Martinson har uttryckt det så himla bra. ”Av vem har du fått det du tar för givet?”

Därför är jag inte fullt så tvärsäker som Jakob i SvD-artikeln när han säger att ”vi blir aldrig vänner igen”.Som journalist kan jag uppskatta hantverket, det är en snygg avslutningsfras som knyter ihop berättelsen, men som wannabe-psykolog ser jag ytterligare en utestängningsmarkör, en mur mellan ”den gode” och ”den onde”.

Dörr efter dörr har redan stängts runt denne Amir, men han lever och andas fortfarande. Varje dag skulle han därmed åtminstone teoretiskt kunna göra ett nytt val, att fortsätta mörda folk eller att försöka göra upp med sitt förflutna. Precis som gerilla- och sektmedlemmar kan avkodas och rehabiliteras, så tror jag att Amir kan det, om någon som han respekterar utmanar honom. Denna någon skulle kunna vara Jakob, eller en person som precis som Amir ser de orättvisor som muslimer utsätts för men har hittat ett konstruktivt sätt att arbeta mot det. Jag håller det inte för troligt, eftersom vi alla är vanemänniskor, men jag är ändå beredd att hålla det öppet. Det har hänt och det skulle kunna hända igen.

Min förra tandläkare sa att jag är den mest politiskt korrekta person han känner. Med tanke på hur många personer han småpratade med varje dag så antar jag att han hade en del att jämföra med. Han sa det inte på ett elakt sätt. Mer konstaterande. Kanske rentav som etiketten var tänkt, istället för det skällsord det blivit. Läs om betydelsen hos wiki. Om man är ”PK” i dag så vågar man inte stå för sin åsikt utan ”rättar sig ängsligt efter rådande ideal”. Well.

Jag har dragit PK:andet ännu längre. I min värld handlar korrekt politik om orsak och verkan i så många sammanhang. Jag konstaterar ständigt att folk inte gjort kopplingen mellan sina egna handlingar och hur samhället ser ut:

– Om du helst köper billig importerad mat så innebär det att lokala jordbruk och lokala jobb försvinner, och det är dessutom stor risk att djuren du äter har levt ett plågsamt liv. Sen kan du demonstrera på 1 maj för fler jobb och kräva minskat djurplågeri i Danmark via Facebook så mycket du vill, men faktum kvarstår, det är pengar i handling som räknas.

– Om du helst handlar på storbutiken så stängs den lilla lokala butiken på grund av dålig efterfrågan. Sen kan du skriva på protestlistor mot nedläggningen, men det är pengar i handling som räknas.

– Om du kör dieselbil för att det är billigt så utvecklas inte fossilfria bränslen. Sen kan du hålla en tyst minut för markskövling, klimathot och isbjörnar – men det är pengar i handling som räknas.

– Om du köper billiga kläder av dålig kvalitet framställda av barnarbetare så får du snart kasta och köpa nytt och bidra till ännu mera kemikalieutsläpp och transporter. Sen kan du skriva på protestlistor mot barnarbete och kemikalieutsläpp och gå med i Naturskyddsföreningen, men det är fortfarande pengar i handling som räknas.

Det är pengarna som styr. Vad vill du gynna, med dina pengar och dina inköp?

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna ramlade in i den ordinarie postskörden. Men Sverigedemokraternas EU-valinformation delas ut i ett särskilt omslag.

”Detta omslag innehåller icke kommersiell samhällsinformation från till exempel kommun, landsting, myndigheter, politiska partier, religiösa samfund och ideella föreningar. Samhällsinformation distribueras av PostNord till samtliga hushåll i Sverige.”

Jag gissar att postpersonalen inte vill utsättas för de reaktioner som SF-biografernas och tunnelbanan SL:s personal redan fått: jättemånga arga människor frågar varför de sprider SD:s oetiska och odemokratiska propaganda. Så är det i vårt demokratiska land, att alla får föra fram sin åsikt, även om den är odemokratisk. Det är inskrivet i grundlagen.

För några dagar sedan googlade jag på varumärke och landade hos en okänd bloggare som inte precis skrev om det jag sökte, men väl en massa annat intressant. Hans funderingar kring slumpen föranledde mig att lämna en synnerligen ordrik kommentar om fem relaterade begrepp. Läs inlägget och min kommentar här: absolutman.wordpress.com/2011/12/02/ilandsproblem-i-tillvaron-filosofi-ivb-slumpen-finns-den/

I helgen var jag på landet och hämtade grejer ur ett förråd. Bland annat några boklådor med oklart innehåll. Dessa lådor, eller plastbackar för att vara mer exakt, har varit magasinerade i snart tio år. Egentligen var det diskmaskinen jag skulle hämta men backarna stod i vägen och jag hade plats i bilen så de fick åka hem på samma resa.

I dag skulle jag lyfta in backarna från bagaget till bokförrådet på höjälln, å raskt skulle det gå för jag har mycket att göra i dag. När jag kom upp precis under lampan på övervåningen brast plötsligt handtaget på den andra bokbacken, så att den föll till golvet och splittrades i ett moln av små ljusblå plastprojektiler. Alla böckerna slängdes ut på golvet.

Jag stirrade på förödelsen och konstaterade förvånat att ”det är ju hela min världsbild som ligger där?!”. Där fanns fyra böcker om synkronicitet och mina viktigaste böcker om miljöfrågor, jämställdhet, feminism, mansrollen, rasism och flyktingfrågor, arbetskultur, utbrändhet, kasam (känsla av sammanhang), lärstilar och intelligenser, färgkoder, tur, effektivitetsprinciper och andra självförtroende- och världsförbättrar-teorier.

Däribland flera av de böcker jag tänkt på helt nyligen, utifrån diskussioner jag haft med Z och många andra via FB. Jag lade några av böckerna i en särskild hög för att ta med in.

I en bok hade jag märkt två avsnitt med gem och färgmarkeringspenna. Detta gjorde jag förmodligen i november 2000, enligt min köpdatering i boken.  Jag läste nyfiket det första markerade stycket och insåg att det passar in exakt i ett uppdrag jag fick förra veckan.

Så bläddrade jag fram det andra markerade stycket. Det definierar innehållet i en webbportal som jag registrerade namnet på i måndags klockan 18:25. Den kvällen var det med nervös upprymdhet jag tittade på registreringsbekräftelsen och tänkte att ”nu måste jag sätta mig in i vad som gör en ämnesportal lyckad!”. Samma kväll klockan 19:18 fick jag ett mejl från T:s ”farbror Brian” som tipsade om Ryan Deiss rapport ”Authority Hacks” om tre knep för att skapa en framgångsrik webbportal. Önskan hörd och svar levererat inom mindre än en timme…

”Förvänta dig universums stöd för din dröm och du kommer att få det” är ett klassiskt gammalt citat som nyss flöt upp. Minns inte än var det kommer från men jag vet att det stämmer.

Ännu skojigare, eller konstigare kanske andra tycker, är att jag faktiskt inte tänkt på fjärilseffekten på väldigt länge. Jag lärde mig den när jag gick i  Bild & TV-skola på Brunnsvik i Ludvika 1992. Nu när jag nämnde den för DonDoc/Absolutman slog jag upp den för att se det engelska namnet, och påmindes om att fjärilseffekten ingår i kaosteori som P och T studerat. Jag har aldrig pratat med dem om det, men jag har på känn att det kommer att pratas mycket framöver. Ett lustigt sammanträffande är att DonDoc/Absolutman växt upp i Ludvika.

Jag har varit lite orolig på sistone att jag inte skulle hitta nåt nytt ämne som förmår mig att smita från jobbet, splittra min energi, slösa bort mina kvällar och hålla mig vaken om nätterna med febriga idéer… *ehem*  och därför är det med stor belåtenhet som jag känner att jag nu har ett embryo till ett grandiost forskningsprojekt med nördmöjligheter i sällan skådad omfattning.

Tadaaah! Jag kastar mig in i ”socioekobo”-projektet.

Extra belåten är jag med att det kombinerar andra små och stora gropar som jag redan grävt. Nu finns alla möjligheter att få till en jättegrop!

Vem vet. Jag kanske rentav kan uppnå det tillstånd som i datorvärlden kallas ”trashing”, där informationsskyfflande slukar så mycket resurser att inget blir uppnått, uträttat, färdigt; resultat av processen lika med noll, förbrukade resurser lika med 100. (Vilket väl i realiteten är ungefär samma sak som en soffpotatis framför TV:n fast mycket jobbigare.)

Oh joy.

I Djungelboken på svenska säger gamarna att Mowgli kan få bli extraordinarie gam. Kul uttryck men jag har aldrig förstått bakgrunden.

Av en händelse fick jag anledning att kolla vad ST-facket är för fack, och det visade sig vara statsanställda tjänstemän. I deras historik hittar jag förklaringen:

Föreningen hade sin grund i det som kallades ”extraordinarieeländet”. Detta var i korthet att de flesta av statens anställda var extraordinarie tjänstemän. Som sådana hade de inte rätt till lön. Istället kanske han eller hon fick en liten gratifikation vid nyår eller midsommar om myndigheten varit sparsam med papper, pennor och ljus mm. En annan källa till lön var att vikariera för en ordinarie tjänsteman. Drivkraften var drömmen att någon dag kanske bli upphöjd till att bli ordinarie tjänsteman och då få lön. ”Extraordinarieeländet” levde kvar till 1935 då, genom kungligt beslut, en löneplan infördes i staten.

En annan kuriosa apropå Djungelboken dök jag på när jag googlade efter bilden ovan. Rykten säger att det fanns önskemål om att gamarnas röster skulle göras av Beatles men de hade inte tid. Fåglarna fick ändå låna personlighetsdrag från beatlarna och rösterna i originalversionen sägs vara mycket goda imitationer.

Jag fortsätter botanisera bland rädda-världen-videos och hittade en om ”grejen med prylar” – story of stuff. Det är 20 minuter perspektiv på amerikansk konsumtion. Men eftersom vi svenskar inte ligger långt efter i konsumtion och produktionen i vilket fall är global så är det lika relevant för oss.

Jag och A brukar skoja om att grejer är designade att gå sönder veckan efter att garantin gått ut. Den här bönan säger att hon läst exakt just det i styrdokument från 1950-talet.

Den här bönan säger också att ”det här systemet uppfanns av folk. Vi är också folk. Vi kan välja ett annat system”.

In Transition 1.0 from Transition Towns on Vimeo.

Jag har haft anledning att förkovra mig om Omställning Sverige och det internationella Transition-nätverket. Jag är fortfarande lite obekväm med själva begreppen, ”omställning” och ”transition”. Men här ryms verkligen allt som inte är kortsiktig, girig storfinans och oljeindustri. Folk som odlar mat på kommunal mark eller i kollektiva trädgårdar, alternativ energi som biogas, solel och vindkraft, att hushålla med jordens resurser, skörda regn och värma vatten med sol, ta tillvara gammalt och skapa nytt, lokala valutor för att gynna lokal försörjning. Massor av kreativitet. Massor av gemenskap, nytta och tillit.

Filmen ”In Transition” förklarar bakgrunden, begreppen och oljeberoendet, och visar massor av små lokala exempel. Snart kommer en uppföljare som visar hur arbetsmetoden används efter kärnkraftsolyckan i Japan och jordbävningarna i Christchurch. Det ser jag fram emot.