Arkiv maj 2010

Badbruden

Sverker avskyr verkligen att bada i handfatet och har gett mig några rejält onda repor i handflatan, men när mer än 60 procent av katten är nedsölad med paraffinolja så finns inget alternativ. Trodde jag. Det visade sig nämligen gå mycket bättre att duscha lilla fröken. Eller så var hon bara apatisk efter skräckupplevelsen med handfatet… Lilla knyttet tyckte att hela situationen var så läskig och pinsam att hon kröp in längst in bakom toalådan med nosen i hörnet och skakade som ett asplöv, oklart om det var för att hon var rädd eller plaskblöt. Men småtassarna var alldeles iskalla.

Jag försökte torka med handdukar, hushållspapper och till slut toapapper, men det tar liksom inte. Hårtorken är inte att tänka på.

Då kom jag på det. Varmvattenflaskan som varit min bästa kompis under många svåra urinvägsinfektioner.

Sverker älskar den. :-)

Kommentarer (1)

Dröm vidare

I dag bjöd jag farbrorn 500.000 kr för marken. Vi räknar med att det kommer att kosta ytterligare 500.000 kr innan vi kan bygga hus där, vilket bland annat inkluderar förhandsbesked, styckning, lagfart, markundersökning, 200 meter väg á 1.000 kr per meter, schaktning, grävning…

Han skrattade och sa: ”två miljoner ska jag ha – minst!”

För några år sedan styckade han av 2,8 hektar till en läkare, och fick 2,7 miljoner för det. Men då följde det med infartsväg, el, vatten, avlopp och några uthus. Så jag tycker inte att det är jämförbart. Och varken A eller jag har några läkarlöner.

Jag har pratat med farbrorn fyra gånger tidigare och frågat vad han vill ha för marken och han har slingrat sig och sagt ”det får ma ackorder om”. Så just nu är jag faktiskt lite irriterad över att han har slösat så mycket av vår tid, vår fantasi och våra drömmar. Jag hade redan planterat äppelträd där.

Jag tröstade mig med att köpa en rejäl diskbänk för 300 kr. Mer min prisklass.

Kommentera

Beslutsångest

Husfunderandet, ackorderandet, undersökandet, budgeterandet. Det suger musten ur mig.

Å ena sidan en attraktiv markplätt som kan bli nästan allt vi vill, men som kommer att spränga vår budget med en fet smäll. Enbart markplätten kan kosta lika mycket som gården vi spanar på. Hur noga man än budgeterar kan man inte veta vad styckning, anläggning av infartsväg, stubbröjning, schaktning, grund, dränering, kabeldragning, borrning, brunnsgrävning, installationer och allt annat kostar förrän de är gjorda. Det enda vi kan vara säkra på att allt blir dyrare än för en ordinär villatomt på grund av avstånd och ytor. Frågan är om vi har råd att bygga något hus sedan eller om vi får bo i husvagn.

Å andra sidan kan vi välja en komplett gård, där precis allt måste renoveras men väg, vatten, avlopp, el, telefon, värmesystem och tak över huvudet redan finns, till ett överkomligt och definierat pris.

Köper vi marken får vi en stor, välskött äng, ett litet kalhygge som kan omvandlas till mycket generös tomt med milsvid sjöutsikt och en porlande bäck i tomtgränsen. Det är en byggplats som nästan kräver ett vackert och pampigt hus. Marken ligger högt och är omgärdad av skog och äng, och på så vis nästan helt insynsskyddad, trots att det bara är hundra meter till grannarna och landsvägen. Precis som jag vill ha det.

A har bländats av bekantas husprojekt och börjat läsa huskataloger. Han skickar länkar med planlösningar, fasader och visioner. Jag ser bara pengar rulla och reciterar alla hantverkarbråk och fruktansvärt dyra missförstånd i Villabyggarna: tre familjer berättar om sina drömhus.

Husfabrikernas glättiga bilder står i skarp kontrast till vårt andra alternativ; den ruffiga lilla gården med fuktskadat boningshus, en vanskött, sank liten teg och fallfärdiga uthus. Men jag tycker om hustypen, och det finns faktiskt en liten bäck där också. Det är avskilt, men ingen utsikt. Det följer med lite skog vilket jag tycker är positivt, och det är bara någon kilometer till sjön. Det är lika nära eller långt från stan, hur man nu ser det. Jag ser stora möjligheter att få till det mysigt för rimliga pengar, men grandiost som det andra stället kan det aldrig bli. Största nackdelen är kanske att infarten och en bit av gräsmattan delas med en granne. Å andra sidan kan väl en god granne vara värd sin vikt i guld. Vi vet inte vem som kommer att bo där eftersom grannhuset också är till salu.

Det tredje alternativet är en bullerstörd villatomt som vi bara är intresserade av för att vi kan bygga där och sedan om några år sälja huset med hyfsad förtjänst.

Vår kommun har seglat upp till samma snittprisnivå som de överhettade storstadsregionerna. Riktigt attraktiva hus annonseras ut för 3-5 miljoner. Jag fattar inte hur folk har råd. V&T och T&L har nyligen byggt hus i 2,5-miljonersklassen och hävdar att de bor billigare än i lägenhet. Å andra sidan har J&P byggt hus för 1,2 miljoner och säger att de inte ens har råd att bygga ett garage.

Om vi köper marken och bygger ett hus så kommer det gissningsvis att kosta omkring 2,5 miljoner, och det blir knappast svårt att sälja till det priset. Så till vida är det ingen större risk. Men jag vill kunna välja själv när jag ska sälja och innan dess vill jag inte ligga vaken om nätterna så fort räntan hickar till. Jag vill på gammalmodigaste vis betala av mitt boende innan jag blir pensionär, och sedan kunna välja om jag ska bo kvar eller sälja för att omsätta vinsten till något roligare.

Jag vill ha slottet och kungariket, fast helst nästan gratis. Jag vill flytta in i morgon men inte ha några som helst begränsningar för vad som går att göra på sikt. Det går inte ihop.

Kommentera

Kortrapporten

Skojigt: När Sverker låg i bakhåll för Kasper som varit på toa och intet ont anande spatserade ut i hallen. Kasper hoppade jämfota säkert tre decimeter upp i luften.

Förfärligt: Att matten inte upptäckte att Sverker smet ut genom dörren i går. Rymlingen återfanns en halvtimme senare i trapphuset. I dag insåg jag hur det går till. Sverker ligger redo i bakhåll vid bänken när man kommer uppför trappan och springer som en blixt så fort ytterdörren öppnats tillräckligt.

Kladdigt: Jag har ökat dosen paraffinolja eftersom Sverker haft så jobbigt att bajsa. Nu går bajsandet bra men istället har vi problem med gulfärgat oljeläckage därbak. Fläckar, fläckar, fläckar. Nå, det är väl inte för evigt.

Visset: Gurkorna. Om man inte lyssnar på erfaret folk får man lära sig den hårda vägen. Gurkor gillar verkligen inte att man pillar på deras rötter. (Hehe, de har ju knappt några rötter.) Min ambition hädanefter är att så ett frö i ganska stor kruka för att begränsa antalet omskolningar. Alternativt två frön men då måste man vara tapper och mörda en gurka ifall bägge kommer upp. Och så ska gurkbäbisarna bindas upp redan när de är små för de har ingen styrsel och kommer att bli ohanterligt krokiga förr än man anar.

Kommentera

Trädgårdsbacillen växer och frodas

Näpp, det har inte gått över än. I helgen har jag skolat om plantor på vardagsrumsgolvet och fått klagomål från A om att ”det ser ut som en svinstia här” vilket han har alldeles rätt i, eftersom det ligger blomjord, hinkar, krukor, påsar, vattenbaljor, stödpinnar, verktyg och ännu mer blomjord överallt. Jag vill ha en slabbverkstad! Där ska det finnas en stor våtbänk (sådan som man har i mörkrum), en djup rostfri tvättho (sådan som brukar finnas i hyreshustvättstugor), vanlig diskbänk och duschvrå. Och lättstädade arbetsbänkar. Och golvavlopp! Tillägg: Och ett torkrum med stänger i taket, fällbara hyllor på väggarna och ytskikt som går att spola av med vattenslang. Golvavlopp här med.

En del av plantorna har redan adopterats bort, och andra ska flytta vad det lider. Tyvärr hade jag ihjäl ett par gurkplantor och nästan all dill när jag skolade om dem, och det blev så många tomatplantor att jag inte kunde ta hand om alla. Jag har över 40 och fler får inte plats. Det känns hemskt att slänga plantor men vad gör man? Memo till själv: använd inte hela fröpåsen på en gång! Salladen fick torka bort på fönsterblecket och sedan dränkte jag dem som hade överlevt. Tror inte det blir nån sallad i år. :-)

Vid det här laget är allt hopp ute om att luktärter, atlasblommor, avocadon och margueriter ska gro. Väck med dem! Det blev åtminstone några lobelior, lövkojor, strandkrassingar och två minimala äppelträd.

Borlottibönorna har börjat blomma och utveckla fröskidor. Kan det verkligen bli något i dem när det inte finns pollinerande insekter?

Problemet att härda alla plantor kommer att få gigantiska proportioner.

I torsdags köpte jag 25 blåvitlila penseer som nu bor på balkongen och redan verkar stortrivas. Försäljaren lockade mig att köpa näst sista exemplaret av en ampelväxt med kryddig doft; för min otränade näsa påminde det om ett mellanting mellan mynta och citronmeliss? Den ska blomma med små vita blommor. Jag glömde alldeles bort att fråga vad den heter och vilka växtförutsättningar den vill ha.

Jag köpte även 20 svarta tiolitershinkar tills det är dags att plantera ut skogen – men det kommer ju inte att räcka. Jag måste nog göra en räd till.

När vi släpade in den tredje 50-literssäcken med plantjord mötte vi hyresvärden, som undrade vad vi höll på med häruppe egentligen. Sist sa A att vi brutit upp parketten i vardagsrummet för att odla potatis (vi har plastmatta…). I går sa han att vi bestämt oss för att bryta upp parketten i sovrummet också.

Dessutom har jag beställt två trädgårdsböcker till från Adlibris och en del grejer från Willab. Däribland den fiffiga pluggboxen som just nu säljs till kampanjpris 129 kr . Jag har en sen förut men nu ska jag få fler… Perfekt till att smygstarta förplanteringen innan stora plantskolan skruvas upp. Jäpp, nu planerar jag redan nästa års orgie… Skulle trädgårdsbacillen ha gått över då så tror jag säkert att någon kan tänka sig adoptera grejerna.

Kommentarer (3)

Sverker-Maja

Svärmor har aviserat att det inte går an att en söt liten kattfröken heter Sverker – hon borde heta Maja.

Så nu heter kattungen Sverker Maja Gullplutt Tjadden Tjabo. Det kan bli några till innan det är klart.

I går kväll ropade A från badrummet: ”kom och titta!”. Sedan stod vi där tillsammans med näsorna ovanför kattlådan och beundrade en liten kattbajskorv som var alldeles lagom tjock och lång med bra konsistens och färg. Hurra! Sverker kan bajsa själv igen!

Sa jag att vi har en bäbis hemma? Man blir sån då, har jag hört.

Kommentera

Stackars Sverker!

Gullplutten upptäckte babytorrfodret i onsdags kväll, och tömde hela skålen (korken till en juiceflaska). Den intet ont anande matten fyllde på korken i torsdags morse, och Sverker tömde den igen.

På torsdag eftermiddag kunde Sverker inte bajsa. En betonggrå propp satt fast i aktern.

Matten ringde veterinären som rekommenderade paraffinolja och messmör. A fick störta till apoteket och jag och vovven till affären. (Det är en historia i sig när A oavsiktligt fick alla i affären att tro att vi har en bäbis hemma. Det har vi ju. :-)

Oljeblandad mat och messmör serverades omgående i kattbaren, men Sverker ville inte ha vare sig det ena eller det andra. Inte så konstigt, vem sjutton tänker på mat när rumpan håller på att sprängas?

En fumlig matte gjorde det som veterinären brukat göra på förra jycken, som emellanåt blev kanonkulehård i magen – drog upp olja i en doseringspruta och tryckte in i mungipan. En milliliter gjorde ingen skillnad, så senare på kvällen blev det 2,5 milliliter till. Varav det mesta hamnade på mig och på utsidan av kissen, för den här gången var hon förberedd och värjde sig som den lilla tiger hon är. Enda resultatet blev lite bajsblandat sipprande därbak och en kattunge med totalt förstörd frisyr. Den oljiga looken passar inte Sverker.

I dag blev det schamponering och bad i handfatet (gick tyvärr så där) och sedan veterinär, klippning, nål i benet, dropp och vätska, sju timmars daginläggning, laxermedel tre gånger och sen kom betongproppen äntligen ut! Var god betala 1.800 kronor i kassan. (Dyrbara smakportioner det där.) Nu har vi order om att ta bort torrfodret minst ett par veckor till, och skaffa maskmedel nästa vecka.

Efter den här pärsen är vi alldeles färdiga, både knyttet och jag.

Kommentera

It´s a girrrrrl thing

M hälsade på Sverker häromkvällen, och är säker på sin sak: Sverker är en tjej. I dag klättrade Sverker för första gången upp i det stora klätterträdet i vardagsrummet, och hittade lillstumpans hängmatta på våning två. Hon har inte kommit ner därifrån sedan dess. Däremot har jag från min position i kontoret sett att det provats alla möjliga poser där borta; den ena synbart skönare än den andra.

Kommentera

Vi som aldrig kan bestämma oss

I åtta års tid har jag spanat på fastigheter till salu. Man kan säga att jag är väl insatt i det lokala utbudet och prisutvecklingen. I drygt fem års tid har vi diskuterat hur den optimala fastigheten bör vara beskaffad. Den har inte dykt upp än. För två år sedan insåg vi att om den optimala fastigheten finns, så har vi inte råd att köpa den. Det lämnar oss med två val. Att försöka skapa den själva, eller nöja oss med något mindre än det optimala.

I fjol började vi bli stressade. Prioriteten förändras. Vi stoppar 90.000 kronor om år i hyresvärdens ficka och när vi flyttar så har vi inget kvar. Vi skulle hellre betala till oss själva (och banken) och åtminstone kunna hoppas på värdestegring. Komma in i cirkusen och få något att ta avstamp från. Från att ha siktat på det optimala börjar vi titta på ”potential”. Men vilken potential ska man ta fasta på? Potential till snabb värdestegring som språngbräda när det dyker upp något bättre? Potential att med hårt arbete bli ”nästan” det vi vill ha på längre sikt?

Nu finns det ett par tänkbara möjligheter som ligger inom vår budget.
* Ett torp med stora renoveringsbehov.
* En tomt som det pågår rättsprocesser kring.
* Två beboeliga hus som måste flyttas.
* Några hektar mark som kan styckas av.

Om vi prioriterar snabb och enkel flytt, så är det torpet som vi ska kämpa om.
Om vi prioriterar snabb värdestegring, så är det tomten vi ska sikta på.
Om vi vill skapa största möjligheterna på sikt, så är det marken vi ska förhandla om.

Husen har vi nu förstatjing på sedan främste konkurrenten gav upp, men vi måste bestämma oss inom en månad och flytta dem innan hösten går över i vinter.

Kommentera

Lite bus-och-gosterapi kanske?

Sverkers intåg i familjen har resulterat i att vi går omkring med fånleenden här hemma. Tänk att tänder och klor i luddig förpackning kan vara så kul. Än är h*n inte stor nog att göra skada, så det bara kittlas när h*n klöser på en hand, biter i fingrar och fötter eller klättrar uppför jeansen.

Sverker gillar att ligga i bakhåll under skobänken och göra överraskningsattacker, som avslutas med att h*n plötsligt flyr åt ett annat håll i vild galopp. Det låter ungefär som när man trummar med fingrarna mot en bordsskiva och ser väldigt skojigt ut. Ännu skojigare är det när två meter A lever sig in i attacken och ropar ”åh, hjäälp, tigern anfaller!” när det ser ut som han har fått ett torktumlarludd på strumpan.

I dag klättrade Sverker via A:s ben upp på köksbordet, och därifrån upp på fönsterbänken där h*n använde porslinshönan Agda som stöd för att ta sig upp i en pelargonkruka. Det syntes lång väg att lukten och åsynen av blomjord gjorde kissen toanödig. Fort ner från krukan, fram till A, ner i knäet och vidare längs benet som A hjälpsamt rätade ut i lagom vinkel mot golvet. Från köket full fart ut i hallen, där kissen plötsligt fick syn på sina leksaker och helt glömde att h*n var på väg till badrummet. Matten ingrep och bar knyttet till lådan, där h*n genast satte sig till rätta.

Sverker har fått några egna saker. Bäst är gosedjuret, som är en cerise reklamråtta från Whiskas. Dessutom har h*n en röd filt (en liten gästhandduk), en matservis bestående av två små engångs-dressingkoppar samt ett flasklock och ett burklock, och en låg potta som möjligen egentligen är en kökslådeinsats. Men det är intressantare att gå i farbror Kaspers jättestora låda, så dit klänger sig det lilla pyret energiskt – det går om man kliver upp i hörnet närmast den höga tröskeln. Ut är enklare att komma eftersom lådan är full av sand.

Häromdagen kom K hit, lite trött och sliten men nyfiken på lilla pyret. Efter en timmes bus, gos och sov i soffan var hon som en ny människa.

Det fick mig att tänka att valp- och kattunge-gos borde vara en aktivitet att skriva ut på recept till folk som tappat gnistan här i tillvaron.

Kommentera



































eXTReMe Tracker