Arkiv december 2013

Plattis snart klar för papstjänst

Papsen ska få låna en av våra surfplattor under några veckor men hysch, det är en hemlis till på måndag.  Jag tror nämligen att papsen skulle älska en iPad, men själv är han tveksam. 5000 kr är mycket pengar ifall han inte gillar den. Dessutom vill jag gärna se hur mycket datatrafik han behöver och vilken operatör som ger bäst hastighet.

Att låna ut en platta är inte helt enkelt. Först var det (läs mer »)

Kommentera

Ivar var här

20131215-175700.jpg

Man skulle kunna tro att det skulle ta slut på torra grenar, efter att Dagmar och Hilde dragit fram. Men Ivar lyckades skaka loss lite fler.

Ryktet säger att Skistar mätte upp 49,5 sekundmeter på Åreskutan när det blåste som värst. Hos oss lär det ha varit orkan, uppemot 30 sekundmeter i byarna.

Innan stormen var vi ute och plockade ihop lösa grejer, och spikade fast dörrar. När jag kom runt husknuten fick jag ett stenskott i pannan. En påminnelse om varför man inte ska gå ut när det stormar.

20131215-175830.jpg

Det går ett vindstråk över vår gård, eller egentligen tre, där ladugården och huset står som två vågbrytare. Här fällde Ivar en björkstam. Vi blev förvånade, det är ju en ung björk, men inte så märkligt när man ser rötan. På gräsmattan ligger en takplåt från grannen, dubbelvikt. Visst nämnde jag att man inte ska gå ut när det stormar?

20131215-175724.jpg

Portarna tog sig lyckligtvis inte så långt.

Hos grannar har det trillat ett träd på taket, en flaggstång vilar i en björk och en takränna hänger som en serpentin längs väggen. Betydligt dyrare blev skadorna inne i stan, där stora tak lossnat.

Det känns tryggt att bo i ett hus som stått i över hundra år.

20131215-175914.jpg

I dag har vi  hängt tillbaka portarna och invigt min nya elektriska motorsåg. Man kan se brottytan på trädet precis ovanför A:s armar och rygg.

Kommentera

Ingen skitsak, tack

På väg hem i gryningen efter ett tidigt besök hos tandläkaren förfärades jag av den unkna doften i min bil. Blöt hund, eller värre … kunde det vara fukt under mattorna så att de börjat ruttna? Men jag kände ju inget när jag åkte in till stan. I takt med att värmen steg i kupén blev lukten outhärdlig.

Då insåg jag att det måste vara hundskit under mina skor. Som förmodligen kletat ner pedaler och matta i min bil. Meeeh.

Den isbana som vi kallar gård hade dagen till ära några lämpliga skålar med isvatten-slush för min smutsiga byk, så det löste sig oväntat enkelt.

Frid på jorden önskar jag alla människor, men till dig som inte plockar upp efter din hund på trottoaren har jag en tilläggsönskan: Må du halka i din egen dynga.

Kommentera

Läppförstoring och antirynkbehandling på köpet

Är konvalescent efter käkoperationen och överväger att utropa min överläpp till ny världsdel. Faktabladet säger att svullnaden kan öka till och med tredje dagen. I dag har ballongen nått ögat. Morgondagen blir spännande.

Kommentera

Je gatt va värscht, förstås

Framtandsföljetongen fortsätter. Rensning och antibiotika hjälpte inte, infektionen fortsatte att växa i käkbenet. I dag har tandläkaren (som är kirurgutbildad) skrapat bort utfrätt käkben, spolat bort var med saltlösning, kapat av roten och sytt ihop med strikt förmaning om att inte skratta eller äta hård mat på en vecka.

Jag tog något slags rekord. Han hade aldrig behövt ta bort så mycket ben på någon patient förut. Och han var mycket bekymrad över den tunna slemhinnan som han fick sy ihop. Risken är stor att stygnen går sönder och då tar läkningen många veckor. Men det jag oroar mig för nu är att infektionen redan tagit tanden intill. I så fall blir det rotfyllning på den också. Just nu har jag inga problem att hålla mig för skratt alls, faktiskt.

Kommentera

Glömsk agent i CH3COOH-mysteriet

Jag kände mig som Indiana Jones när jag utrustad med A:s stora svarta Mag-Lite (ficklampa av stål, poppis i amerikansk film) lyste längst in i skafferiets djupaste vrår. Föremålet som jag var på jakt efter var en flaska ättika, som om den funnits rimligen borde ha varit runt 20 år gammal.

Jag hittade ingen.

Å ena sidan var det en lättnad: skafferiet är alltså inte fullt av uråldriga prylar. Å andra sidan har jag en minnesbild av att en ättiksflaska funnits i hushållet, men inte en susning om dess öde. Tog den slut? Och i så fall, vad använde vi ättika till i sådan mängd?

Ja well. Jag tror att vi köper en ny, och så glömmer vi det här. Också.

Kommentera



































eXTReMe Tracker