kajo.info.se

Bekanta fyller upp Facebook med skidåkning, påskattiraljer, musik och spel. Jag flyttar ett takras så att jag ska få in bilen i garaget.

Bekanta är på Ikea, Biltema och hockey. Jag är i verkstan och sågar sönder en låda.

Sen blandade jag kemiskt trä i köket och blev utschasad av A. ”Är du galen, styren, känner du inte hur det luktar, vi kommer att få mardrömmar i natt!”

Så nu är jag i verkstan igen. Lite som Emil.

Katarina Östholm tar ett ännu bredare grepp på slöjddebatt, människosyn, jobben i framtiden och hantverksskicklighet, och konstaterar att: ”landsbygden klarar sig utan städer, men städerna klarar sig inte utan landsbygden, hur många balkonglådor med smörgåskrasse som än odlas och hur många solceller som än placeras på höghusens tak.”

Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet:
”I butlersamhället kan allt lejas ut. Släppte fållen i kappan? Lämna in den bara, inte ska du behöva laga den själv. Eller köp en ny, vet ja.
Föraktet mot slöjdämnet handlar om människosyn./…/
Samtidigt hyllar vi de svenska designundren. Men vem tror att vi hade fått fram alla internationellt lysande namn inom möbel och mode om vi bara hade haft matematik och naturkunskap på schemat? Utan grunden, får vi aldrig spetsen./…/
Slöjd är så mycket mer än en skönt sandpapprad smörkniv, det är ett förhållningssätt till naturen, kulturen, människans uppfinningsrikedom och skaparlusta. Bara iskalla samhällen är dumma nog att ­inte sätta värde på sådant.”
Läs hela texten

Danska pysseltidningen Hobby-Nyt lägger ner efter 23 år. Det viktigaste skälet är för få prenumeranter, bland annat på grund av konkurrens från gratis inspiration via webben. Utgivarna Else Marie och Tage Pedersen bidrar själva generöst genom blogg, idébank och nu genom att lägga ut de senaste årens tidningar gratis på Tempa Håndværk.

Som skäl för tidningsnedläggningen nämner de även skolreformen, skolnedläggningar och en ny lag som påverkar tidningsutgivning.

Samtidigt skriver nu Ann-Charlotte Marteus i Expressen att det är dags att ta bort slöjd från skolan för att tja, nåt borde bort. Hon får visserligen mothugg av Marcus Persson via Mittmedia. Hans argument är att det måste få finnas plats att glänsa i praktiska ämnen också, inte bara teoretiska. Men jag tycker att båda missar poängen. Det som jag tycker är viktigast med både slöjd och gymnastik i skolan är att alla elever får med sig grundkunskap och en introduktion till många olika tekniker och möjligheter: hur man använder verktyg, stretchar ömma muskler, väljer material. Det handlar inte om smörknivar; det handlar om att som vuxen inte behöva ringa hantverkare så fort en skruv ska dras åt. I mina ögon, alltså.

Anyway. Hobby-Nyt har kommit ut med fem nummer per år, cirka 60 sidor, med instruktioner till projekt, inköpsguide och enstaka temaartiklar om någon teknik som använts. Lokala hobbybutiker, utbildare, designers, föreningar och evenemang har också kunnat annonsera. På det hela taget vad en hobbytidning borde innehålla kan man tycka. Bra utfört också. Men jag har ju själv inte varit intresserad av att prenumerera, så jag kan inte säga nåt om att de lägger ner. Kanske känner de sig också ”färdiga” med ämnet efter 23 år, vad vet jag.

A prenumererar på en annan hobbytidning (Allt om Hobby) vars framtid också är osäker. Förläggaren Claus Dalby konstaterar även han att det blivit svårare att försörja sig på utgivning.

För mig är det här illavarslande tecken, för jag drömmer fortfarande om att göra publikationer om ämnen som intresserar mig. Det kan vara digitalt, behöver inte vara på papper. Men vem ska betala för det?

Förrförra helgen gick jag loss med sekatör på grenarna från vinterns stormfällda björk. Ris, kvist och grenar sorterades i olika högar. Av kvistarna blev det stöd till riddarsporrar, pioner och annat. (Vilket jag är glad för nu när det blåst styv nordvästan i en vecka.)

En del av riset flätade jag till ett stöd bakom pärleternellerna som i fjol mest låg utefter marken.

Det tog kanske en halvtimme att klippa och sortera, och två timmar att fläta en kant på cirka sex meter.

(Eller så skulle man ju kunna köpa ett grönplastat rabattstaket på Jula för 149 kr, som förmodligen håller tio gånger längre.)

Åh nej, Tygtokig lägger ner… :-( Jag har aldrig varit där men tycker det är sorgligt ändå. Har du inte redan läst det fantastiska eposet ”tröst för en tygsamlare” så spring dit och gör det, innan sidan försvinner för gott. http://tygtokig.se/page2/page2.html

Uppdaterat: Sidan är borta men texten är spridd på många ställen och jag hittar ingen upphovsrättsägare.

Tröst för tygsamlare

Tyg isolerar skåpet där det förvaras.
Tyg hjälper till att hålla konjunkturen igång.
Tygköp är billigare och roligare än psykoterapi.
Tyg behöver inte matas, snytas, bytas på eller motioneras.
Tyg behöver inte förvaras i kylskåp och inte tillagas för att njutas av.
Tyg är inte omoraliskt, olagligt eller fettbildande.
Tyg lugnar nerverna och tillfredsställer själen.
Tyg är bra för att tidigare tomma ytor, till exempel strykbrädan, matrumsbordet, gästrummet…

Tyg tillfredsställer din längtan efter skönhet och inspiration minst fyra gånger:
1. När du köper det.
2. När du tittar på det.
3. När du syr det.
4. När det blivit den fantastiska sak som du valt att sy!

Tyg är ofta billigare än bildelar, båtprylar, golfartiklar och fiskedon.
Den som har mest tyg vinner!
Du får köpa mer tyg, det är du värd!

Uppgiften igår var att köra 40 mil i tokig påsktrafik för att hämta ett ton klinker på utförsäljning.

I dag ska 42 kartonger a 25 kilo handlastas in i ett förråd. Oklart var jag ska ställa dem eftersom de är till flera projekt varav några ligger ganska långt bort i tid.

Reflektioner från gårdagen:

Fan hur påskfirare kör! Värst i år var några merca-ägare. Jag räddade nog sammanlagt 22 bilister från böter genom att samla på mig köer bakom släpvagnen. Poliserna vid de olika kontrollerna lyfte inte ens fartkameran när min kolonn passerade. Tack Forden för att du har farthållare.

Angående att köra klinker på pall: Kolla däcktrycket innan lastning är bra… Och en lång släpvagn är svårare att lasta med truck. Västernorrlands eländiga vägar gav en marschfart på 50 knyck (det ska gärna vara klinker å inte mosaik när man är framme) medan sista sträckan höll för 70. Totalt 7 timmar tog resan enligt följande: dit 2,5, lasta och banda drygt 0,5 samt hem 4 timmar.

För flera veckor började jag förbereda för en odlingslåda vid garaget. När jag grävde bort grässvålen upptäckte jag att grundstenarna rörde sig. De ligger nämligen direkt på gräsmattan och den har krympt betänkligt efter ett tufft liv där under huset. Vidare grävning var förenad med att risken att garaget kunde tippa. Alltså borde jag lyfta med domkraft, palla under, grusa och sätta dit en sockel av lecablock. Dessutom såg jag nu att vi även borde byta vindskivor, spika fast några lösa locklister, måla samt sätta hängrännor och stuprör. Marken lutar nästan 30 centimeter så det krävs en ordentlig urgrävning för att få alltihop i våg. Många, många skottkärror med grästorvor att lägga på lager nånstans, men vardå? Jag blev alldeles matt av att bara tänka ut allt arbetet.

Men vänta nu. Det är ju en odlingslåda jag behöver. NU. Eller helst för ett par veckor sedan. Fokus!!!

… och titta pionen som jag trodde hade frusit bort har fler knoppar än i fjol.

Simsalabim!

Och det blev kväll, den tredje dagen.

Lådans nya invånare är inte direkt lyckliga efter sin första natt i det fria. Från dunklet i stugvärmen till detta ljushav i *harkel* något mer modest temperatur. Dessutom är de planterade i 40 år gammal torr hästskit, efter att ha svultit i pluggbox. Chocken.

”Jaja”, säger jag åt dem. ”Sluta gnäll, väx till er och producera nu duktigt.”