Arkiv mars 2011

Å lite trädgårds-TV på det

Nu har jag sett två avsnitt av Trädgårdstoppen. Doreen och Peter åker runt i Sverige och besöker trädgårdar. Sen ska en jury avgöra vilken trädgård som är Sveriges bästa. Konceptet går ut på att Doreen får ställa alla nybörjarfrågor och Peter ska bidra med den initierades kommentarer.

För mig blir tittandet ganska hattigt, för det är så många reklamavbrott att jag hinner göra allt möjligt annat under tiden och så är det vinjetter, teasers, återblickar och inplockade utflykter till Plantagen (som sponsrar) i en enda röra så att jag liksom tappar själva förtrollningen. Möjligen vore det en bättre idé att se avsnitten via webben på TV8 Play istället. Där läggs kompletta 45-minutersavsnitt ut direkt efter sändning. Men jag är ju så gammalmodig att jag envisas med att se TV på det gamla sättet, på tjock-TV, när det sänds enligt tablå.

En sak som jag gillar är att TV8 använder webben till att även lägga ut bonusmaterial. Där kan man titta på bedömningsfilmerna som juryn får se. I dessa 5-minutersepisoder är materialet klippt på ett annat sätt. Lugnare och mer eftertänksamt. Trädgårdarnas ägare berättar om sina idéer och val till långsamma panoreringar och mjuk musik. Inga pockande ”varför det då” eller vimsiga expertutläggningar. Jag kör avsnitten på helskärm och sitter beredd med knapparna rune+shift+3 vilket är snabbkommandot för skärmdump på mac.

Här hittar jag inspiration till gårdsprojekten. Hos Gunilla och Rolf Bokelund i Solhem finns ett uterum-växthus som påminner ganska mycket om det som jag skissar på. Fast mitt har en bullerisolerad långvägg av lerputsade halmbalar. Och i förlängningen en pergola med baltiska vinrankor. I teorin, alltså.

Kommentera

Trädgårdsplaneringsassistenter

Jag läser trädgårdsböcker med kameran i högsta hugg. Tjadden försöker övertyga mig om att det är roligare att leka. Hon tröttnar efter en stund.

Kasper är inte lika fin i kanten. Han säger ifrån: ”Nu får det vara nog med bokfjollandet! GOSA med mig!”

Tycks mig vara en belåten min…

Kommentera

Somliga talar med djur

Vid frukostbordet:
A: ”Hortensia. Så heter hon.”
Jag: ”Hmm? Vem då?”
A: ”Ernsts mamma.”
Jag: ”Va? Hur vet du det?”
A: ”Hon sa det.”

[Reds anm: För den som inte redan vet så är Ernsts mamma en paprikaplanta som står i vårt sovrumsfönster. Hon är nu för övrigt havande med sex små blomknoppar.]

Kommentera

Nog nu!

Körde hem i snöstorm från Åre. Europavägen avstängd längre västerut. Funderade på om jag skulle ta mig hem men tycktes inte ha något alternativ. Varken vinterkängor eller täckbyxor med i bilen, som den värsta amatör. Stadsbo… tjänsteärende, solen sken därhemma i morse och jag glömde att det faktiskt var till fjällen jag skulle.

Kröp fram i 30 km med de nedisade torkarna på snabbaste fart och full värme på rutan. Plötsligt skulle bilen framför svänga vänster efter nerförsbacke bakom kurva, och blev stående mitt i vägen med lååång karavan i möte. Jag tog mig inte förbi. Bilföraren bakom mig uppfattade situationen men i backspegeln såg jag hur bil nummer tre kom alldeles för fort nerför backen, väjde ut i mittsträngen, bara för att se att det redan stod en bil där och kom möten i snöyran… Bilen bakom mig dök in mot snödrivan och därmed kunde bil nummer tre kasta sig in mellan oss med minsta marginal.

Jag tror det är tredje eller fjärde dygnet med starka vindar och snödrev. Huset knakar, gitarrerna kvider och gardinerna fladdrar i draget. I förrgår körde A fast på gården och jag fick skotta bort två decimeter is och slask från infarten. Det räcker nu. Jag är färdig med vintern. Ge mig sommar!

Kommentera

Små hjälpredor? Eller livsnödvändigheter

Jag har länge varit fascinerad av bin. Dels för att många sorter är så icke-aggressiva, nästan tama, dels förstås för att de är nödvändiga för bra skördar. Honungen är liksom en bisak (hehe) för jag är inte storkonsument. Nej, det är pollineringen jag tycker är så coolt. Jag skulle kunna tänka mig att ha några egna kupor i trädgården (well, om jag hade haft nån maffig trädgård att ställa dem i). Det är nog tio år sedan jag pratade med en matoljeproducent och fick höra vilken skillnad det gjorde för honom att grannen skaffat bin. Redan då tänkte jag på idén att en biodlare skulle kunna hyra ut enstaka kupor till folk som har fruktträd och bärbuskar. Sen läste jag om olika bisorter och att våra snälla nordiska bin håller på att konkurreras ut av aggressiva bin av andra stammar, och tänkte att det nog var bråttom att få till de där kuporna i trädgården. Och sen… gjorde jag inget mer.

Trailern för Queen of the sun påminde mig om hur viktigt detta lilla husdjur är för människan. Filmskaparen citerar ett historiskt uttalande att om bin försvinner från jorden så har människan fyra år på sig. Jag vill gärna se den där filmen. Lägligt nog har LRF en kampanj för att öka honungsproduktionen i länet och jag har tipsat projektledaren. Och kanske ska jag läsa på lite mer om biodling i trädgården också. Dessutom upptäckte jag nu att ”hyr-en-kupa”-service redan finns, och kallas ”Pollineringspoolen”.

”Jaja”, sa A. ”Du går då igång på allt, du.”

Kommentera

Klematis-frossa

Efter flera veckors funderande, diskuterande, jämförande och bildbläddrande har nu K, T, mamma och jag lagt en gemensam beställning hos estniska familjen Kivistik på Roogoja Talu med önskad leverans 1-15 maj.

Klematis i bokstavsordning:

  • Blonde (stor vit med rosa streck)
  • Esperanto (stor cerise med gul mittentofs)
  • Flamingo (hittade ingen bild, tror det är en rosa alpklematis?)
  • Huvi (stor mörkröd/cerise)
  • Kaunitar (stor rosa med lila streck)
  • Mari (stor vit med rödgul mittentofs)
  • Marmori (stor vit med rosa centrum, hibiskusliknande)
  • Mikelite (stor mörklila med cerise streck)
  • Paala (stor ljuslila)
  • Piilu (stor rosa med cerise streck)
  • Pulmapäev (stor vit med tunna ljusgröna streck och rödgrön tofs)
  • Reiman (stor lila med cerise streck)
  • Roko-Kolla (stor vit med tunna ljusgula streck och tofs)
  • Romantika (stor lilasvart)
  • Rüütel (stor mörkröd/cerise)
  • Saalomon (stor vit med gul mittentofs)
  • Semu (stor mellanblå)
  • Silvi (stor blåklocksblå med ljusare streck och ljusgulgrön tofs)
  • Teksa (stor isblå)
  • Tiiu (stor vit med tunna rosa streck)
  • Valge Daam (stor vit med röd mittentofs)
  • Ville de Lyon (stor rosa/mild cerise med rundade blad, gulvit tofs)
  • Viola (stor mörklila, gul mitt)

Färgsorterade
Vita: Mari, Saalomon, Valge Daam, Roko-Kolla, Pulmapäev
Vitrosa: Blonde, Marmori, Tiiu
Rosa/Cerise: Ville de Lyon
Röd/Cerise: Esperanto, Huvi, Rüütel
Rosalila-tvåfärgade: Kaunitar, Piilu, Flamingo?
Blå: Semu, Teksa, Silvi
Ljuslila: Paala
Mörklila: Mikelite, Reiman, Viola
Svart: Romantika

Övriga klematis på Karins vill-ha-lista: sibirisk klematis ”Albina Plena”, Gullklematis (tangutica), alpklematis alla färger, kronklematis alla färger, sibirisk ”Riga”

Kommentera

Det ena, det andra och det rätta

Ett par gånger om år tjatar jag om att åka till London. Jag älskar London. Mycket besynnerligt då att jag inte lyckats ta mig dit på över 15 år? Min faiblesse för stan uppstod i slutet av 1980-talet och sedan var jag där en eller två gånger om året. I modern tid ingen gång. Vi har ett distansförhållande, London och jag. Eller tja, relationen är ju förstås ganska enkelriktad. En distansförälskelse.

Vanligtvis är det Ryanair som jag bläddrar igenom när skovet slår till. Sjuhundra spänn tur och retur för två personer!!! Men då ska man ju också ta sig till flygplatsen och hem, och transfer och sova över eller långtidsparkering och…

Den här gången är det SAS som ärgat upp mig med ”billiga” biljetter i lågpriskalendern. 1.900 kr per person tur och retur Östersund-London. Ja, vi på norra breddgraderna är inte bortskämda. Och sen in på hotels.com och kolla rum, 1.500 kr för del i ett dubbelrum i sex nätter. Transfer mellan hotell och flygplats, gissningsvis 400 kr. Och ett 7-dagars travelcard förstås, 400 kr. Samt inträde till Chelsea Flower Show, 500 kr. Lite mat och fika till det, vi säger 300 kr per dag. Och vips är man uppe i 7.000 kr. Kanske lite impulsshopping också.

Planerat och klart. Så fastnar det på samma ställe som vanligt. Inget resesällskap, ingen hundvakt och är det verkligen rätt sak att göra med pengarna?

Eller så kan jag köpa nya däck till bilen. Jag behöver både sommar- och vinterdäck.

Eller så kan jag gå till tandläkaren och beställa en titankrona till kindtanden som jag nyligen bet sönder för åttionionde gången.

Eller så kan jag lägga pengarna på eldragning i köket, renovering av betonggolvet i blivande verkstan, växter till trädgården, el till logen, dränering av infarten (listan goes on and on)…

Om jag nu kunde komma ihåg allt det här nästa gång jag får för mig att jag vill åka till London. Skulle bespara mig lite tid, och uppgivenhet.

Kommentera

Drömma går alldeles utmärkt, tack…

Här va: Utgångsläge 2011. Stor vit yta att fylla med nåt. Ser kanske rentav idylliskt och lättarbetat ut?

Om det inte vore för det här då. Storvägen. Bilar som kör för fort. Lokalbussar. Långtradare och grusbilar som smiter förbi här istället för att ta E14 som de egentligen ska. Scoobs står precis vid vårt tomthörn. Och så närmaste grannen med full insyn.

Lördag morgon ville Scoobs gå ut klockan sju. Ajöss med min sovmorgon.

Jag tog med kameran ut i solskenet och fotograferade gården ur alla vinklar. Inga snygga kompositioner; bara för dokumentation, tjoff-tjoff-tjoff, med urfrätt motljus, skuggor utan teckning och lutande horisontlinjer.

Sedan in och hämta tomtkarta, penna och måttband för att rita in alla träd och buskar, jordkällaren, jällbron och annat som saknas på kartan.

Allt eftersom klockan gick blev skaren porös och jag for igenom, ibland till knäna, ibland till skrevet. Under ytan dolde sig ventilationstrumman till jordkällaren, där hade jag kunnat göra illa mig riktigt ordentligt. Smalbenen blev illröda av skrapmärken från iskanterna.

Sedan gick jag in och inspirationssurfade. Och hittade till Helen Lenninger på Länninge trädgård. Jag gick i spinn på det gulliga uterumshuset med den fina dammen utanför, och stolen som står där på ett trädäck intill en rosa blomkaskad. Jag var tvungen att visa A.  ”Så där skulle man väl kunna stå ut med att ha det”, sa han. Det tar jag som klartecken för projektstart nästa sommar… :-)


Visionen. Bilder från
Helen Lenninger på Länninge trädgård

Kommentera

Färgfundering

Jag hade ärende till Annersia i dag, till Marieby kyrka som ligger alldeles mitt emot vår infart fast på andra sidan sjön. Ett 55 mm-objektiv var inte mycket att komma med, därav den usla kvaliteten. Men en sak framgår med all tydlighet. Vårt grålila hus är liksom … väldigt grått. Det är tur att jag vet var det är för inte skulle man lägga märke till det annars? Det kanske är en bra sak.

Kommentera

Pinnar till alla

Jag jobbade lite i plantskolan nu på morgonen. (Det vill säga pluggboxen på fönsterbrädan.) Ännu ett nybörjarfel: Tomater har inte i pluggboxen att göra. De gror tidigt och växer fort. Deras små klasskompisar har knappt sparkat av sig täcket än.

Jag hade assistans av två luddiga medhjälpare som låg på bordet med nosarna en decimeter ifrån och missnöjt undrade när det skulle bli deras tur att leka med pinnarna och grönsakerna.

Alla dåliga (läs: för mjuka) påsförslutare gick åt så det blev nästan som en vårstädning i påsförslutarlådan också. Jag klipper dem i två bitar, slår ena änden kring en grillpinne och formar en mjuk böj. Mycket bra.

När jag ändå höll på var det ju lika bra att göra pinnar åt alla, även om det i några fall kändes som att komma med en trehjuling till BB.

Tre små Ernst-bäbisar har kommit upp, och det är fullt hus på raden med Ernst-mostrar (hmm, börjar bli snårigt med familjerelationerna nu). Paprikor bör det alltså finnas tillräckligt av.

Tomater likaså. Extra många av Moneymaker/Dansk Export eftersom jag hade två fröpåsar av olika märke och naturligtvis måste jämföra grobarheten. Den ena var nyköpt Weibulls, den andra Lidl från förra säsongen. Weibulls-fröna grodde lite tidigare men Lidl:arna är snart i kapp.

Bifftomaten Marmande var först upp ur jorden av alla och kanske garderade jag lite vid sådden för i två pluggar lyckades det komma upp två små stjälkar. Brutalt ryckte jag nu upp dubbletterna och fick genast dåligt samvete – mörda fullt livskraftiga småplantor? Nej minsann. Gratispåsen med gula tomater som jag fick med en frökatalog innehöll bara några få frön, så på den raden fanns tomma platser som nu kom till pass. Grobarheten på gulingarna var för övrigt noll. Inte ett liv har synts till där.

På tal om gulingar så har jag dessutom ett spännande litet projekt på gång: physalis. Fem ynkligt tunna men lååånga stjälkar har visat sig.

Fortfarande har jag inte ordnat växtbelysning. Inte så konstigt att de ringlar och ranglar sig.

Kommentera



































eXTReMe Tracker