Små hjälpredor? Eller livsnödvändigheter

Jag har länge varit fascinerad av bin. Dels för att många sorter är så icke-aggressiva, nästan tama, dels förstås för att de är nödvändiga för bra skördar. Honungen är liksom en bisak (hehe) för jag är inte storkonsument. Nej, det är pollineringen jag tycker är så coolt. Jag skulle kunna tänka mig att ha några egna kupor i trädgården (well, om jag hade haft nån maffig trädgård att ställa dem i). Det är nog tio år sedan jag pratade med en matoljeproducent och fick höra vilken skillnad det gjorde för honom att grannen skaffat bin. Redan då tänkte jag på idén att en biodlare skulle kunna hyra ut enstaka kupor till folk som har fruktträd och bärbuskar. Sen läste jag om olika bisorter och att våra snälla nordiska bin håller på att konkurreras ut av aggressiva bin av andra stammar, och tänkte att det nog var bråttom att få till de där kuporna i trädgården. Och sen… gjorde jag inget mer.

Trailern för Queen of the sun påminde mig om hur viktigt detta lilla husdjur är för människan. Filmskaparen citerar ett historiskt uttalande att om bin försvinner från jorden så har människan fyra år på sig. Jag vill gärna se den där filmen. Lägligt nog har LRF en kampanj för att öka honungsproduktionen i länet och jag har tipsat projektledaren. Och kanske ska jag läsa på lite mer om biodling i trädgården också. Dessutom upptäckte jag nu att ”hyr-en-kupa”-service redan finns, och kallas ”Pollineringspoolen”.

”Jaja”, sa A. ”Du går då igång på allt, du.”

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker