Arkiv blommor

Augusti

aug1-blomning-w

Pionerna satte nytt rekord i blommor. Den lila ruggen i bakgrunden är praktbetonika, som nästan exakt tar upp färgen från de utblommade alliumlökarna och förtjänstfullt döljer de gula lökbladen. Förr rynkade jag på näsan åt praktbetonika, den var inte ”fin” nog, men det var innan jag lärde känna den personligen; generösare planta får man leta efter.

aug1-blomning2-w

Riddarsporrarna vid garaget innan de torkade bort. Jag gjorde en brysk slakt på plantorna för att få plats med annat. Sen blev det för blött. Återstår att se vad som lever nästa år.

aug2-namnsdagsblom-w

Mommas spindellilja glömde bort att blomma på min födelsedag (första gången på många-många år) och det gjorde mig lite ledsen, jag kände mig övergiven. Men den kompenserade genom att slå ut på min namnsdag! :-)

aug14-fjoset-karseger-w

Den 16 augusti segrade jag och envisheten till sist över betongkaret. Halleluja! Två och en halv månad med kobran var äntligen över.

aug30-marjolein-twink-w

Av alla bilder jag tog i trädgården den här sommaren är nog denna min favorit. Det är liljan Forever Marjolein med fingerörten Twinkling star inbäddad i jättedaggkåpa. Till och med häggmispelns bär matchar, och flugan i liljan är skarp. Plötsligt händer det.

Kommentera

Juni

jun7-varlok-w

I juni kom äntligen våren. Pärlhyacinterna jobbar för världsherravälde över källarbacken.

Jag satt på brunnslocket eller i trädgårdssoffan och tittade på tulpaner.

jun11-fjoset-stenbrott-w

Eller så var jag här, och bilade.

jun12-tipp-w

Eller på deponin på Gräfsåsen och lastade av.

juni-vitsippa-w

Bakom fjösbrua blommade vitsipporna så fint mot de grova, mossbelupna stenarna. Rötterna är så ytliga att de sprätter  upp varje gång jag rensar ogräs, hur försiktig jag än försöker vara. Sproing! Sprätt! Och när jag gräver ner en, så sprätter en annan upp. Som smålökarna på källarbacken.

Blommornas klara färger stod i bjärt kontrast till humöret. Både jag och A var deprimerade men av olika skäl. A campade i gästsängen i kontoret; det enda rum i huset där han stod ut med ljuden. Vid de korta besöken i köket måste kylskåpet dras ur, och sedan sättas i. Det blir en vana det också.

juni-punka-w

En kväll följde paps med för att hämta en husvagn som vi fått. Ena däcket hade pyspunka och därför tog vi med A:s pyttelilla kompressor och ett ännu mindre 12-voltsbatteri. Väl på plats insåg vi att däcket var avkrängt från fälgen. Som tur var kunde vi låna ett släpvagnshjul. Dörren som inte gick att låsa knöt vi fast med balsnöre, och kulkopplingen gav med sig efter lite smörjspray. Så körde vi i konvoj ”bakvägen” runt viken med mig först som spanare för att minska risken att hamna i någon kontroll. Efter en lyckad räd smakade kvällsfikat extra bra.

Kommentera

Rosa toner

20140812-222613.jpg

20140812-222636.jpg

20140812-222658.jpg

20140812-222725.jpg

20140812-222747.jpg

20140812-222811.jpg

20140812-222836.jpg

20140812-222900.jpg

20140812-222915.jpg

20140812-222937.jpg

20140812-223000.jpg

20140812-223024.jpg

20140812-223102.jpg

Kommentera

Dagens dukning

20140602-190523.jpg

Man kanske skulle kunna tro att det är en tjusig servettbrytning? Fast det är en hibiskusblomma.

Kommentera

Nu blommar det…

20140515-105741.jpg

i sålådan. Det är strandkrassing som jag ska samplantera med begonior. Men de får trängas några veckor till.

 

Kommentera

Vårblommor

20140423-093921.jpg
Krokus ”Ruby Giant” på källarbacken.
20140423-093938.jpg   20140423-094009.jpg
Gulvita krokusar hos päronträdet Olga, och en ynka vintergäck vid plommonträdet. Jag planterade 20 vintergäck, tio vardera av två olika sorter. Fyra kom upp förra våren. I år: En. Uppdaterat: Tre! :-)

Kommentera

Liljeverkstad

20140423-093418.jpg

Jag packade upp 8 kilo liljelökar i helgen. Tyvärr var det röta i en av påsarna. Lite ytligt mögel är inget problem så länge lökfjället är friskt och saftspänt, men när ”rotfästet” ruttnat och blivit mjukt och brunt, som det här, är löken förlorad.

20140423-093439.jpg

Ofta lossnar det lökfjäll under packning och transport. Jag samlar dem i en plastlåda där de får ligga och dra vatten ett tag, några timmar eller ett dygn beroende på när jag har tid att ta hand om dem.

20140423-093457.jpg

Sen stoppar jag lökfjällen i en påse med lätt fuktad, finfördelad torv. Jag återanvänder torven som jag fått perennrötter i. Påsen förvarar jag i ett mörkt skåp, och nån gång varannan eller var tredje månad tar jag fram den för att se vad som hänt och då återfuktar jag torven med blomspruta om det behövs.

I kanten av lökfjället bildas det så småningom ”små tänder”, sex-sju stycken om man har tur. Varje liten tand är ett embryo till en ny lök. Den ska växa på sig åtminstone tills man ser tre små toppar. Lökfjället torkar ut och ”försvinner”.

I fjol höst hamnade påsen i en hink i kallfarstun. Meningen var att jag skulle bära ut den i mjölkkammaren där vi har grundvärme, men det blev bortglömt och påsen låg i en kruka i fönstret hela vintern. Minusgrader gjorde visst susen…

20140423-093518.jpg

… för nu när jag sållade torven upptäckte jag att även två buskpionfrön hade grott. Dessutom fanns det gott om yttepyttesmå liljelökar med rötter och blad. Både pioner och liljor har jag nu planterat i krukor och satt ut i kallfarstun för tillväxt.

Det går inte fort att driva fram nya lökar. Räkna med något år innan lökfjället fått en hanterbar lök, och ytterligare ett par år innan löken blommar första gången. Men det är enkelt, kräver nästan ingen hantering och är gratis.

Kommentera

Planteringsdags

20140329-175926.jpg20140329-175945.jpg

Mera Lidl-fynd: Fem askar perenner, totalt 12 plantor, för 65 kronor. Det ska vara en blå praktnäva, två gula dagliljor och tre vardera av vit brudslöja, rosa liten såpnejlika och blå rysk martorn.

Fast det kan ju även vara något annat. Att köpa buskar och perenner på Lidl är nämligen lite som lotteri: man vet inte förrän långt senare vad det egentligen är som man burit hem, och kanske inte ens då.

Sist jag köpte dagliljor och nävor på Lidl var det fel sorter och hälften av dagliljorna var ruttna. De här plantorna är riktigt fina. Visst, de har legat för varmt och därför redan ”spruttit” men då vet jag åtminstone vilken ände som ska vara upp när jag planterar…

Kommentera

Violer i mars

Nytt vårtidigt rekord tror jag.

24 småblommiga penséer, ljusblå, vita och gula, följde med hem från Lidl i förrgår. Svenskodlade, jättefina och välrotade plantor. Obegripligt men lycka att jag fick allihop för en hundring. Violer blommar hela våren. Om man klipper ner och gödslar dem under högsommaren, så blommar de sedan ända till snön begraver dem.

De får bo i kallfarstun tills vidare för på tisdag natt ska det bli -9.

Kommentera

Glimtar från en gången sommar

Jag väntade på våren, men när den kom var jag redan sjuk och kunde inte glädjas åt det som spirade och växte. Jag såg bara det som saknades, det som inte var klart och allt som gått på tok. Inte ett enda inlägg blev det här i bloggens trädgårdskategori. Lyckligtvis brydde sig inte trädgården om det. Den växte ändå.

Och nu, långt senare, är jag i alla fall glad åt bilderna från iPhonen.

I slutet av maj stod Darwin- och fosteriana-tulpanerna i full blom, däribland flera rosa Impression-sorter och Orange Emperor. De tidiga, låga kaufmanniana-tulpanerna hade redan blommat ut.

I mitten av juni blommade fortfarande viridifloran Spring Green, liljetulpanerna och de sena dubbla, däribland rosa Angelique som har sällskap av en sibirisk optands-pion.

Efter Darwin-tulpanerna kom allium-bollar  svävande ovanför de ännu gröna tulpanbladen. Jag ångrade att jag inte planterade fler allium, längs hela rabatten. De kallas kirgislök på svenska. Grundsorten, med botaniska namnet aflatunense, är ljuslila och den mörklila heter  ”Purple Sensation”.

Jag såg nånstans en bild av allium planterade framför lila bondsyrener. Mycket välmatchat. Det växer lila bondsyren vid infarten som jag ska föröka. I höstas skördade jag en burk allium-frön…

I början av juli stod grannens Poppius i full blom. Grannen anser att halva busken är vår eftersom den vandrat in över tomtgränsen. Inte mig emot. Det surrar om busken så det hörs på flera meters håll när traktens bevingade insekter samlas till kalas.

Och sen, när Poppius blommat klart, då kom de andra rosorna.

Lilla Sigrid, som ser ut som en krukros, har sällskap av liljan Foxtrot. Det är faktiskt tre Sigrid (och en stor klarröd Kordes Robusta som nog inte borde vara där men jag vågade knappt tro att den skulle klara sig). Om Sigrid tar sig enligt sortspecifikationen så ska liljorna bli helt inbäddade.  Jag gillar Foxtrot. Det är en relativt tidigblommande asiatisk sort.

Sigrids syrra, Lena, trängs med en lilja som heter Inuvik. För tätt eller för långt ifrån, aldrig blir jag riktigt nöjd med hur blommorna arrangerat sig. Jag vill att rabatterna ska se ut som blomsteruppsättningar…

Sigrid och Lena har en brorsa , Ole, vars blommor är rosa när de slår ut och sedan bleknar till vitt. Liljan heter Mona-Lisa och doftar ljuuuuvligt. Det stod ”kvastar” av på tok för tätt planterade Mona-Lisor i den annars kala före detta tulpanrabatten. Förhoppningsvis kommer trädgårdsmästaren att flytta isär liljorna och komma ihåg att vattna så att sällskapsnävorna växer till sig under kommande säsong.

Innocencia tycker jag är så fin. Därför satte jag plantorna nära ytterdörren så att jag skulle se dem varje gång jag gick in och ut. Tyvärr råkade plantorna då samtidigt hamna i värsta vindstråket från nordväst. De borde nog få flytta.

Precis när Innocencias knoppar slår ut ser de ut som små snittrosor.

Och så en idolbild till av liljan Inuvik. Jag såg en bild av vita liljor som växte i ett överdåd av brudslöja och blev inspirerad att göra likadant. Men jag har inte lyckats med mina frösådda brudslöjor. Än. I år kanske det går.

Jag köpte fem Bonica för 150 kronor. Det var en chansning, den rosen ska knappt klara vintern här. Men som de här fem har blommat! Hur mycket och länge som helst. Liljan heter Forever Marjolein, är tidig och bor i den orange-röda rabatten.

Rosen heter Juanita, och har sällskap av kantnepeta som jag frösått. Fantastiskt tålig och trevlig växt. De blå blommorna är mycket populära bland humlor. Bladen är lite silvriga och luktar lite mynta.

Mera kantnepeta, och en orientalisk lilja som heter Stargazer. För övrigt den mest populära liljan läste jag. Men den blommar för sent här, nästan på gränsen till frost. De sista stjälkarna tog jag in med outslagna knoppar, natten innan frosten knep allt som blommade.

På tal om att blomma för sent,. Syrenhortensians lime-rosa kolvar hinner aldrig riktigt slå ut sina vita små stjärnor. Fullt utslagen ska den se ut som en vit syren, därav namnet. En del i förklaringen är kanske att den står i blåsläge, och definitivt några växtzoner kallare än rekommenderat.

Bakom syrenhortensian syns tät silverarv som jag frösått. Som nygrodd och liten var silverarven fasligt petig och dog nästan vid flera tillfällen. Nu sprider den sig som en glupsk präriebrand.

Här bor Bonica, vanlig silverarv som jag fick vid ett trädgårdsbesök, frösådd pärleternell och den sena orientaliska liljan Sumatra som inte hann slå ut före frosten. Stora knoppar kan eftermogna och slå ut om man tar in stjälkarna i tid, vet jag nu av erfarenhet.

På sensommaren började trädgården åtminstone fläckvis och åtminstone nästan likna de rabatter jag tänkt mig. Fläckvis, alltså, och bara från noga utvalda vinklar. Jag börjar misstänka att det är med trädgårdsreportage som med fotomodeller. De kan se ut så där glamourösa, i rätt ljus. Men oftast inte till vardags.

Hips vips var det slutet av september. Vid lillgaraget blommade dahlior och riddarsporre i tomatlådan som stått tom mest hela sommaren. Tomatlådan har hittills inte producerat en enda tomat. Men den är ju röd i alla fall…

Den mörkbladiga dahlian med enkel aprikos blomma heter Catherine Deneuve och den vita näckrosdahlian är Karma Marten Zwaan. Jag är inte vidare snäll med mina dahlior. De vill ha generöst med kalium och vatten. Ska försöka komma ihåg det, om de överlever vinterförvaringen, och min omilda utplantering, ytterligare ett år. Jag hade många dahlior från början. Nu är det bara de här två kvar, och kanske en till som jag råkade bryta av så den inte hann få några blommor i år.

På temat tio små pojkar så tar nog mina klematisförsök rekordet. Jag vill ju ha storblommiga, trots att de flesta sorterna enligt gängse rön inte går här. Ett par av dem som jag beställde var slutsålda. Sen har jag haft otur med några skott som inte kom igång, eller i tidigt skede tvärdött av oklar anledning. Resten har bevisligen levt ett tag men dött av larvangrepp, torkat på grund av att de krafsats upp av grannkatterna som använt rabatten som toalett, drunknat vid vårens obligatoriska översvämning(?), frusit ihjäl under vintern eller av kall nordvästan,  förtvinat i skuggigt norrläge eller stekts i för kraftig södersol…

Utom Mari, Kaunitar och Blonde.  De blommar och får mig att hoppas att jag kanske kommer att få till det rätt, så småningom. När jag kollade min gamla inköpslista fick jag plötsligt en aha-upplevelse. De tre som överlevt och blommar har en sak gemensamt. De tillbringade två somrar i kruka och den första vintern i jordkällaren. Kanske behöver skotten helt enkelt växa på sig lite mer, innan de är redo för frilandsrabatter.

De här höstanemonerna är ett namnlöst fynd från Tradera. Kanske hade jag sån tur att det faktiskt är tomentosum, som enligt expertisen är den enda som ska kunna fungera i vår växtzon. De är precis så fina som jag tänkt mig, och de större plantorna satte massor av knoppar. Tyvärr tar frosten fler knoppar än som hinner slå ut, men jag fick många blommor ändå.

Det kan man inte säga om de dyrköpta namnsorterna som är betydligt klenare till växten och senare att sätta knopp. Jag bröt upp några outslagna knoppar för att åtminstone få en aning om färgen.

Höstfloxar köpte jag också ett litet sortiment av. Den som jag gillar bäst hittills är Danielle. Blomformen var inte min favorit när jag såg den på bild, jag valde den mest för att den var vit. Men hos mig har Danielle utklassat de andra höstfloxsorterna med hästlängder. Fullt frisk, börjar blomma tidigt och håller på till bistra vintern. Luktar gott. Stadiga stjälkar och fint, mörkgrönt bladverk.

I slutet av september tog frosten alla perenner och det var minusgrader på nätterna i flera dygn. Jag rensade ogräs, bar in cykeln och utemöblerna.

Den 23 oktober plockade jag upp lök och jordärtskockor, och flyttade dahlia- och begonia-knölar till ett uppvärmt utrymme.

Sen var den tredje trädgårdssäsongen definitivt över.

Kommentera



































eXTReMe Tracker