kajo.info.se

Mitt tema för januari är ”Städa & Planera”.

Städandet går så där. Jag ägnade nyårsdagen åt att skura spisen, ugnen och tillhörande grillgaller (påkallat av ett litet intermezzo med nyårsmiddagen som utlöste brandvarnaren och lade köket i dimma). Sedan började jag gå igenom en tidningstrave på köksbordet men fastnade snart med näsan i en intressant artikel. Tidningstraven minskade med blott en tredjedel men jag fyllde på med gamla kataloger och skyndade mig iväg med returpapperet till containern. Det fick jag höra sen när A letade tidningspapper för att tända i kaminen. Lyckligtvis fanns en TV-bilaga att tillgå; den behöver jag inte. Det var för fem dagar sedan. Städandet har ännu inte återupptagits.

Planerandet däremot går på högfart! Det började lite försiktigt med en lista över mina uppdrag och potentiella intäkter. Jag fick en energikick när jag såg summan på sista raden. Det ser faktiskt ut som att jag kan få en vettig inkomst för första gången på två år. Strax började glada tankar snurra kring vad som är mest angeläget att lösa av allt som varit uppskjutet på obestämd tid. Skor. Tandläkarbesök.

När jag så kom på att dedikera skrivböcker till mina projekt öppnades en fördämning. Här produceras nu listor i frenetiskt tempo. En lista över tekniska grejer som snart går sönder och måste ersättas. En lista över sparmål och långsiktiga investeringar. Listor över behov, resurser, möjligheter och för- och nackdelar. Önskelistor och prioriteringslistor. Översikter och detaljerade att göra-listor. Fortsätter det i den här takten blir jag kanske redo att sätta deadlines och göra budget.

Mitt i alltihop kände jag ett starkt behov av att gå och titta på 20-årsplanen. Varje gång jag gör det häpnar jag över med vilken precision vi följer den, trots att vi bara tittar på den nån gång per år. Men dessutom fick jag plötsligt syn på hängmappsvaggan som den ligger i. Jag bläddrade bland tjocka mappar och inaktuella etiketter och insåg att jag bara använt hurtsen som avställningsyta sedan vi flyttade hit 2010. Den står där, fullproppad, men så oanvänd att jag inte ens ”ser” den längre. Resultatet är att mitt skrivbord, soffbordet och andra ytor översvämmas av papper som ju istället borde ligga i mappar – eller kastas.

Plötsligt fick jag en stark lust att städa ur hängmappsvaggan.

Det vet man ju hur det blir: som en gigantisk patiens fast med A4-blad, travar av papper över hela golvet i flera veckor. Hör den hit eller dit? Sparas eller slängas?

Jag skyndade mig att klä på mig och gå ut på promenad istället.

Helgen ägnade vi åt att plocka ut tält ur mjölkkammaren. Där fanns dels ett 3×3 partytält med extra fönsterväggar, dels ett 3×9 lagertält med extra fönsterväggar samt ett 3×9 sönderblåst lagertält med banan- och propellerformade rör och fransiga dukar. Drygt 160 kilo delar, gissar jag, som nu noga sorterats, räknats, skadeinventerats, packats, märkts, försetts med inventeringslista och byggbeskrivning samt flyttats till mer lämplig lagerplats. Jag har även gjort en ny shoppinglista och arbetsorder eftersom den gamla (som jag gjorde i fjol) på något magiskt vis försvunnit.

Vi behöver mjölkkammaren till andra saker i vinter.

Dessutom har jag ritat och räknat och funderat. I flera veckor har det legat ett A3-ark på köksbordet som vi fyller på eftersom vi kommer på saker. Det är snart fullklottrat på både fram- och baksida. Det är grunden för 5-årsplanen som vi egentligen skulle ha gjort i mars. Än så länge är det mest ”vad” och försök till ”i vilken ordning”, delprojekt för delprojekt. Är det exempelvis fiffigt att putsa socklar innan man lägger golv? Eller bättre tvärtom?

Jag kämpar fortfarande med hur jag ska fördela allt ”vad” på en annan lista som är ”sammanlagt när”. I teorin är jag stark anhängare av idén att man bara ska ha ett byggprojekt på gång i taget. I praktiken faller det sig opraktiskt. Det går inte gjuta eller måla utomhus på vintern, men det finns annat man kan göra. A och jag har en överenskommelse om att göra innejobb på vintern och utejobb på sommaren. Det tar bort en del av ångesten över alla ofullbordade projekt. Otåligt vill jag trycka in allt på en gång men jag vet att det inte går, det är därför vi gör en 5-årsplan.

En bra vintersport är att planera. Och räkna, nämnde jag möjligen att jag räknar…? Varenda dag.

– Hur mycket golvet och inredningen kostar till kasa om vi gör si eller så, samt fördelar respektive nackdelar med alternativen. Vilka grejer som ska ha sin plats där. Var de grejerna/sysslorna som inte får plats ska finnas/göras istället.

– Hur portarna ska se ut på kasa. Jag har googlat bilder på slagportar, mätt upp våra egna, beräknat materialåtgång och priser. I snitt är materialkostnaden en tiondel av att köpa färdigt.

– Hur mycket plats jag behöver i teknikboden för en ny idé, och om boden i så fall ska utökas på längden, bredden eller kanske åt båda hållen. Jag har skissat med papper och penna i sängen på kvällarna, krupit med måttband på marken, spikat stålpinnar i den frusna gräsmattan och ritat blyertsstreck på fasaden – och nu ritar jag vid datorn. Inte klart än. Men jag behöver i alla fall åtminstone 12 kvadrat till.

– Hur många kvadratmeter byggställning man får ut av en begagnad hög med ställningsrör, och vad som måste kompletteras. Alternativ är att bygga ställning i trä, eller hyra, och vad det kostar.

Sedan återstår att övertyga A om att en idé är bra. Ibland blir det bifall oväntat lätt, men det kan också bli återremiss eller avslag.

Så går vi framåt, ett steg i taget.