kajo.info.se

Under 2013 och 2014 försvann alla mina gamla bloggvänner. De som bloggat privat utan vinstsyfte, som bjudit på vardagshändelser och kommenterat sin samtid så länge att jag tyckte att jag kände dem, trots att vi inte träffats. Allt mer sporadiska uppdateringar slutade med ett inlägg som innehållsmässigt inte på nåt vis indikerade att det skulle vara det sista, men som blev det. Sidorna finns kvar men inget mer händer där. De är spöklika arkiv som flyter runt i cyberrymden, dokument över svunnen tid.

Vad var det som hände?

Överflyttningen från dator till mobil har sin betydelse; små skärmar och pilliga tangentbord resulterar i kortare texter, och bättre kameror ger fler bra bilder. Uppdateringsfrekvensen och -förväntningarna har ökat. Förr var det bra gjort att uppdatera några gånger i veckan, nu ska det uppdateras flera gånger per dag.

Bloggen fick en app i mobilen som gjorde det lättare att uppdatera, men hängde ändå inte riktigt med. Bloggens ursprungliga form är fortfarande mer reflekterande och skrivs bäst på tangentbord med full fingersättning. Den konsumerar tid och nu finns andra kanaler där insatt tid kan upplevas ge mer tillbaka.

Istället gäller

– Instagram, för att det är enklare och snabbare att lägga upp en bild från mobilen med en kort kommentar, än att skriva långa betraktelser på bloggen. Och så finns det ju coola filter att piffa upp bilden med, utan att behöva dra igång datorn och bildredigeringsprogrammet.

– Facebook, för att det är lätt att umgås med sin tribe och få blixtsnabb feedback. Alla kan publicera och få feedback inom minuter. I en blogg är det bloggägaren som styr ämnet, kommentarerna är underordnade, de är reaktioner, i den mån det blev några alls.

– Pinterest, för att det är lätt att lägga in länkar och komihåglistor, och se andras hopsamlade fynd och skatter.

Sen finns ju många andra plattformar: youtube, twitter, tumblr, snapchat, linkedin … som man kan använda för att meddela sig med omvärlden. Ingen av mina gamla bloggvänner har mig veterligt startat en youtube-kanal. Några följer jag på Facebook.

Jag pratade nyligen med en ”sociala medier”-skeptiker som avskrev Facebook med kommentaren: ”Vad kan du hitta där som du inte kan googla upp?”.

Jag var oförberedd på frågan och mumlade nåt om att det är tids- och distansoberoende, och att man kan få feedback från folk man känner vilket gör det lättare att sätta in informationen i en kontext än om man ramlar in på random webbsida.

Men de två viktigaste funktionerna kom jag mig inte för att prata om. De relaterar i mina ögon till push-pull och tribe, i brist på bra svenska ord.

”Push-pull” är ett begrepp för relationen mellan utbud och efterfrågan. Om du ska googla så måste du veta att det finns och vad det heter. I ett FB-flöde flyter det förbi fenomen, uppfinningar, tankemodeller och personer som man aldrig hört talas om, än mindre skulle komma på att leta efter.

”Tribe” betyder stam, men kan också tolkas som utökad familj, gäng, jämlikar. Via FB kan du följa personer och organisationer (sidor) och gå med i grupper för att få ett kontinuerligt flöde av inlägg om sådant som intresserar dig. Det går även att skapa egna öppna eller hemliga grupper för att samtala och dela dokument och bilder. Som ett fikarum på webben.

Min egen blogg har varit avsvimmad av många skäl men nu ska jag återuppta den. Jag uppskattar fortfarande
– att ha en plats att lägga tankar, idéer, klipp och andra saker som jag hittar, åt mig själv och andra
– att kunna söka på sökord, i kategorier och efter datum när jag försöker minnas
– att bläddra planlöst bland dagar, månader och år och återupptäcka sådant som jag glömt
– att det finns kvar så länge jag vill.

I mitt mejlprogram (thunderbird) hanterar jag ganska många postlådor. Eftersom postlådorna är upplagda vid olika tillfällen, typ när behovet uppstod, så har de lite olika inställningar. En del skickar skräppost rätt ut i tomma intet, andra lägger dem som försiktighetsåtgärd i en papperskorg så att jag ska kunna ångra ifall jag letar något, vissa använder samma papperskorg, andra har varsin. Till det har jag lagt upp vissa filter som sorterar ut skräp enligt avsändare, mottagare och rubriker.

I dag öppnade jag en papperskorg som jag inte tänkt på och upptäckte drygt 40.000 mejl från 2010 och framåt. Först körde jag kommandot ”ta bort alla brev markerade som skräppost”. Då blev det cirka 25.000 mejl kvar. Sen sorterade jag och kastade:

6846  ”Free” /enlargement/viagra/yadayada
5501  ”Enlargement”
2759 ”Viagra”
1828 ”Get” /varianter av ovanstående/
1366 ”Try Viagra”
1217 ”Penis” osv
410 ”Promo enlargement”
389 ”Sample”
129 ”Pfizer”

(Totalt  20.445 mejl)

Statistiken hade kanske blivit annorlunda om jag inte kört bort skräpmarkerade mejl först. Jag tycker ändå att det går att dra vissa slutsatser om  spammarna och vad de tror att de ska tjäna pengar på.

Nu har jag mumsat i mig en hel säsong av BBC:s trädgårdsprogram ”How to be a gardener” med Alan Titchmarsh. Nästan 4 timmar högkvalitativ grundkurs. Programmen ligger på youtube i 10-minutersklipp och även om det inte är nån konst att söka eftersom de är noga märkta, så är det 8 program x 3 delar = 24 snuttar huller om buller med snuttar från andra säsonger. Därför gjorde jag mig omaket att upprätta en spellista över säsong 1 med alla snuttar i rätt ordning. På första klippet av varje program har jag också noterat vad programmet handlar om. Det är inte alltid som programmets rubrik är rättvisande, tycker jag.

Och nu bara: Sätt dig till rätta och tryck på play. Internet är fantastiskt. :-)

Sist av alla i västvärlden börjar jag mobilblogga… Och då bara för att visa en uppdragsgivare hur man gör.

För några år sedan skulle en förening som jag är med i ordna ett nordiskt möte. Jag gjorde en bild med fyra flaggor, eftersom Island inte skulle delta. Det var lite stök att få till det, jag fick rita alla flaggorna själv för att få rätt upplösning, färger och proportioner. Bilden döpte jag till nordiska flaggor, och la ut en lågupplöst version på webben.

Genom årens lopp har jag sett att föreningens webbsida fått en del träffar på nordiska flaggor, vilket ju är helt off topic. Men i dag var måttet rågat. Nu var 19 av dagens 20 google-träffar på ”nordens flaggor” eller ”nordiska flaggor”, och när jag kollade, så hade min bild avancerat till andra plats(!) på google images.

Jag kan inte längre med att vilseleda ungar som är ute på webben för att snatta bilder till någon skoluppgift. Det här skulle jag vilja säga till dem: ”Kära barn, ska ni ha nordiska flaggor så räcker det helt enkelt inte med fyra. Det är fem stater, tre självstyrande områden och eventuellt ska nog även Sapmís flagga räknas in. Läs mer hos wiki »” Så skulle jag vilja säga till dem. Men det kan jag ju inte göra, så istället har jag tagit bort bilden.

I går kväll var det avslut på några Tradera-auktioner som jag bevakat senaste veckan. Fyndläget såg mycket bra ut. Bäst som jag satt där och räknade ner de sista skälvande minuterna dök det upp en annan budgivare. Hmpf. Flera auktioner avslutades inom två minuter så det blev stressigt en stund. När krutröken lagt sig stod det 2-2 och jag fick plötsligt konstiga vibbar. Skickade ett mejl till lillasyster och frågade vad hon heter på Tradera. Mycket riktigt: vi hade trissat upp priset för varandra…

Nätnytt: I går kväll slutade mobila bredbandet fungera, oklart varför. Som tur var hade det nya kabelmodemet kommit så A susade iväg till uthämtningsstället och en halvtimme senare var ordningen återställd. Jag var väldigt glad över det mobila när jag fick det och lika glad nu när jag slipper det.  Nu har jag 4000 mb trafik kvar som konfiskeras på måndag. Jädra sätt. Jag hävdar att kontantmodem ska vara som kontanttelefon, den kapacitet man köper ska finnas kvar tills man använder den.

Kattnytt: Tjadden växer så det knakar. Problemen med förstoppning har tack och lov försvunnit helt. Även den långa, lurviga pälsen är borta; hon är definitivt korthårig. På kattungars vis är hon rent obegripligt energisk. Full fart och massor av tänder och vassa klor.  Jag hör en tydlig förändring i ruscherna i hallen mellan sovrum och vardagsrum. Det gulliga lilla ponnytrumljudet har bytts mot fullblodsgaloppörens, och det är på egen risk man ligger ner nånstans i huset. Tjadden tillämpar  ”hit´n´run”: kommer i full fart från ingenstans, ger nån en snyting mitt på nosen och försvinner lika fort. Dessutom har hon ett omättligt begär efter mjölkflikar och påsförslutare som hon knycker från köksbordet och sedan spelar runt i timmar. Sedan hittar man dem i soffan, i en sko eller (oftast) under en matta. Häromdagen var hon bekymrad, då hade hon råkat peta in påsförslutaren under Scoobys rumpa och han tillät inte att hon tog tillbaka den.  Kasper har börjat tröttna rejält på den lilla terroristen och läxar upp henne ordentligt vare sig det behövs eller inte. Surfarbror. :-)

Växtnytt: Flertalet av de stackars bönstjälkarna som utan vidare slängdes ut på balkongen i kylan för några veckor sedan funderar fortfarande på om de ska överleva. Två har dött och lämnat efter sig några torra baljor som jag kollade i går, och i dem fanns tre alldeles riktiga norrländska borlottibönor!  En eller två av bönstjälkarna har utvecklat  nya mörkgröna utomhusblad, och nu överväger jag att plantera dem ”på riktigt” i egen hink med spalje och vindskydd. Det finns möjligen lite liv kvar i en gurkstjälk också. Tomaterna, paprikorna och lobeliorna har inte ens kommit utanför dörren, de står kvar i halvdunklet i vardagsrummet i alldeles för små krukor… Ärligt måste jag säga att mitt plantskolande lämnar mycket att förbättra. Förra helgen köpte jag två klätterrosor på rea (röd Flammentanz och rosa New Dawn) som ska övervintra hos mams,  och sådde frön av sibirisk ärtbuske och en hög ståtlig iris (tror jag).

Husnytt: Ny vecka, nya objekt, ny inställning? Man undrar ju vad som hänt. I går kväll var vi på en husvisning och i dag på morgonen propsade A på att lägga ett bud. Va? Och inte nog med det, han gjorde det faktiskt också..! Fast vi är försiktiga generaler så vi började 20 procent under utgångspris. Det här huset har varit ute till försäljning förut och budgivningen var klar, men då fastnade affären i regeldjungeln kring en avstyckning. Om prislappen då och snittökningen i området sedan dess är vägledande så kommer fastigheten att gå för dubbelt så mycket som vårt bud. Jag är inte övertygad om att vi hänger med dit.

Jobbnytt: Nästa vecka börjar min ”semester”. Alltså, jag säger till alla att jag har semester, men det är bara ett alibi för att inte ha telefonen igång. Egentligen ska jag sitta på kontoret och göra färdigt en massa pappersarbete. Min riktiga semester är bara två veckor i sommar. Jag får kompensera i höst-vinter istället.

Efter drygt ett dygn med Telias mobila bredband konstaterar jag att

• vid enstaka, korta tillfällen under dagen har jag fått turbo 3G
• uppkopplingen på vardagar vid cirka 16-16:30 rasar ner till Edge och får allt lägre överföringskapacitet ju längre kvällen går
• dagens datatrafik kommer att landa på cirka 200 mb, betydligt mer än i går (40 mb) men med god marginal under dagsdosen på 300-500 mb

En vecka före semestern, i den allra mest hektiska tiden, råkade vi ut för strömavbrott och bredbandsmodemet gick sönder. Fem dagars leveranstid på ett nytt.

Det tog bara en dag att inse att min idé om att sköta dussintals snabba korrekturomgångar genom att bränna CD-skivor och frakta PDF-filer på USB-pinne till en lånedator på ett kontor en kilometer härifrån var orealistisk. Jag har ju dessutom hälften av filerna som jag ska jobba med på webbservrar. Söndag kväll lånade jag A:s iPhone och svor ramsor över att den inte ens orkade med webbmejlen. Så mycket spam, och inget filter. Jag lyckades dock med viss möda lägga in ett automatsvar om att jag inte skulle kunna läsa mejl förrän på torsdag.

Inte förrän torsdag. Gulp! Svälj! Hjälp!

Måndag morgon stod jag utanför Telia-butiken, redo att handla en bredbandsdongel. Men det var kö och som vanligt usel service. Telia-butiken har stans sävligaste personal. Dock inte så sävlig att jag hann besöka båda Phonehouse-butikerna i husen intill, för när jag kom tillbaka efter min räd hade mitt nummer redan passerat. De besöken och två samtal till A gav mig i alla fall en snabb introduktion till dongelvärlden.

Ungefär så här tror jag att det är: På vår nordliga breddgrad finns ungefär sex operatörer. Alla erbjuder månadsabonnemang till fast avgift, några har även kontant/refillsurf. Telia har bäst täckning i hela länet, på bekostnad av hastighet och datatrafik, ett tak för hur mycket data man får överföra. Telenor har obegränsad datamängd, men täckningskartan är en vit fläck utanför stadsgränsen. Sen finns de andra operatörerna, som delar nät med den ena eller andra och har ungefär samma regler. Skillnaden är priser och ibland teknik, vilket modem man får på köpet.

Plötsligt uppstod en hel rad frågor. Ska man tänka sig att rentav byta ut det fasta bredbandet hemmavid? I så fall borde man ju skaffa ett månadsabonnemang och eventuellt binda det för att få den tvålliknande 3G-routern på köpet. (Nej, det är oftast ingen bra idé att dela ett mobilt bredband, routern orkar inte och då blir det som för T på jobbet: ”Man vill bara kasta ut datorn genom fönstret!”.) Ska det mobila bredbandet huvudsakligen vara en backup för kontoret, då prioriterar man fart och obegränsad datatrafik, det vill säga Telenor, Bredbandsbolaget eller 3. Ska det kunna tas med överallt inklusive till stugan, då prioriterar man täckning i busken, alltså Telia, Comviq eller den nya, Net 1, som hävdar att de har täckning även ute på den väglösa myr där morfars stuga står. (Jojo, det tror jag när jag ser det…). Är kontantpris är en avgörande fråga så är Comviq någon tia billigare än Telia, men Comviq-modemet får man inte lämna tillbaka om försegligen är bruten så det måste man köpa som grisen i säcken. Tele2 och Bredbandsbolaget har inte kontant, bara månadsabonnemang. Om man tror att man kommer att använda mobilmodemet ett par gånger i månaden så är Tele2:s miniabonnemang prisvärt, 89 kr per månad, jämfört med att köpa enstaka dagar för 29 kr eller vecka för 89 kr kontant.

Tja. Jag satsade på ett Telia kontant. Kontant för att jag inte tror att jag kommer att använda det mer, och Telia för norrlandstäckningen om jag ändå skulle vilja. Jag var mest bekymrad över datatrafikgränsen, men hittills i dag har jag bara kommit upp i 40 mb och det är ju långt under dygnsgränsen. Hastigheten är en besvikelse. De lovar upp till 6 mbit. Killen på Phonehouse-butiken sa att han får 3 mbit vid sjukhuset, som ligger ungefär 500 meter härifrån. Jag får enligt bredbandskollen 1 mbit åt båda hållen via 3G på dagtid, men just nu har jag bara Edge (sämre uppkoppling) och då får jag bara 0,08 mbit…

… men jag kan ju åtminstone kolla mejlen, sköta mitt jobb och uppdatera bloggen! Hurra! :-/

Jag har i hemlighet varit lite avundsjuk på folk som kan rita i 3D. För all del på folk som kan rita i 2D också… Jag kan rita roliga streckgubbar på papper, enkla perspektivskisser med penna och så vet jag teoretiskt hur man konstruerar ett centralperspektiv. Längre gick inte teckningslektionerna i skolan.

Senaste åren har folk runtomkring mig producerat 3D-bilder som får mina egna alster att likna grottmålningar. ”Google Sketchup” har de sagt, som om det skulle förklara allt. Jag minns att jag för länge sedan tittade på verktygslådan i programmet i ungefär tre sekunder och avfärdade det som något på rymdforskningsteknik-nivå. Det fanns inte en enda knapp som jag kände igen.

Men nu har jag en het önskan att kunna göra en del bilder i 3D, och därför bestämde jag mig för att åtminstone försöka förstå mig på programmet. Jag såg framför mig ändlösa timmar allokeras innan minsta resultat skulle kunna skönjas. Jag kunde liksom inte greppa hur ett 3D-program arbetar.

Det borde ju kunna finnas några tutorials?

När jag nu tittat på den första 3-minutersvideon är jag såld. Bara rita en fyrkantig bottenplatta och sedan dra upp den till en mjölkkartong. Fantastiskt! Och det är gratis…