kajo.info.se

En vecka före semestern, i den allra mest hektiska tiden, råkade vi ut för strömavbrott och bredbandsmodemet gick sönder. Fem dagars leveranstid på ett nytt.

Det tog bara en dag att inse att min idé om att sköta dussintals snabba korrekturomgångar genom att bränna CD-skivor och frakta PDF-filer på USB-pinne till en lånedator på ett kontor en kilometer härifrån var orealistisk. Jag har ju dessutom hälften av filerna som jag ska jobba med på webbservrar. Söndag kväll lånade jag A:s iPhone och svor ramsor över att den inte ens orkade med webbmejlen. Så mycket spam, och inget filter. Jag lyckades dock med viss möda lägga in ett automatsvar om att jag inte skulle kunna läsa mejl förrän på torsdag.

Inte förrän torsdag. Gulp! Svälj! Hjälp!

Måndag morgon stod jag utanför Telia-butiken, redo att handla en bredbandsdongel. Men det var kö och som vanligt usel service. Telia-butiken har stans sävligaste personal. Dock inte så sävlig att jag hann besöka båda Phonehouse-butikerna i husen intill, för när jag kom tillbaka efter min räd hade mitt nummer redan passerat. De besöken och två samtal till A gav mig i alla fall en snabb introduktion till dongelvärlden.

Ungefär så här tror jag att det är: På vår nordliga breddgrad finns ungefär sex operatörer. Alla erbjuder månadsabonnemang till fast avgift, några har även kontant/refillsurf. Telia har bäst täckning i hela länet, på bekostnad av hastighet och datatrafik, ett tak för hur mycket data man får överföra. Telenor har obegränsad datamängd, men täckningskartan är en vit fläck utanför stadsgränsen. Sen finns de andra operatörerna, som delar nät med den ena eller andra och har ungefär samma regler. Skillnaden är priser och ibland teknik, vilket modem man får på köpet.

Plötsligt uppstod en hel rad frågor. Ska man tänka sig att rentav byta ut det fasta bredbandet hemmavid? I så fall borde man ju skaffa ett månadsabonnemang och eventuellt binda det för att få den tvålliknande 3G-routern på köpet. (Nej, det är oftast ingen bra idé att dela ett mobilt bredband, routern orkar inte och då blir det som för T på jobbet: ”Man vill bara kasta ut datorn genom fönstret!”.) Ska det mobila bredbandet huvudsakligen vara en backup för kontoret, då prioriterar man fart och obegränsad datatrafik, det vill säga Telenor, Bredbandsbolaget eller 3. Ska det kunna tas med överallt inklusive till stugan, då prioriterar man täckning i busken, alltså Telia, Comviq eller den nya, Net 1, som hävdar att de har täckning även ute på den väglösa myr där morfars stuga står. (Jojo, det tror jag när jag ser det…). Är kontantpris är en avgörande fråga så är Comviq någon tia billigare än Telia, men Comviq-modemet får man inte lämna tillbaka om försegligen är bruten så det måste man köpa som grisen i säcken. Tele2 och Bredbandsbolaget har inte kontant, bara månadsabonnemang. Om man tror att man kommer att använda mobilmodemet ett par gånger i månaden så är Tele2:s miniabonnemang prisvärt, 89 kr per månad, jämfört med att köpa enstaka dagar för 29 kr eller vecka för 89 kr kontant.

Tja. Jag satsade på ett Telia kontant. Kontant för att jag inte tror att jag kommer att använda det mer, och Telia för norrlandstäckningen om jag ändå skulle vilja. Jag var mest bekymrad över datatrafikgränsen, men hittills i dag har jag bara kommit upp i 40 mb och det är ju långt under dygnsgränsen. Hastigheten är en besvikelse. De lovar upp till 6 mbit. Killen på Phonehouse-butiken sa att han får 3 mbit vid sjukhuset, som ligger ungefär 500 meter härifrån. Jag får enligt bredbandskollen 1 mbit åt båda hållen via 3G på dagtid, men just nu har jag bara Edge (sämre uppkoppling) och då får jag bara 0,08 mbit…

… men jag kan ju åtminstone kolla mejlen, sköta mitt jobb och uppdatera bloggen! Hurra! :-/