Arkiv juli 2011

Uträknad pionberäkning

Jag har ett matematiskt problem och bad A som är ingenjör att hjälpa mig att ställa upp en ekvation:

Framför huset ska det vara en pionrabatt. Huset är 9 meter långt och mitt framför ytterdörren ska det vara en öppning på cirka 1,5 meter.

Jag har två pioner på lager hos mamma, tre intill husgrunden och en inne i en rödvinbärsbuske. Alla ska så småningom flyttas.

Dessutom har jag 14 pioner på önskelistan.

Pionexperten Susanna Rosén anser att det ska vara minst en meter mellan varje pion för de tycker om att ha det luftigt omkring sig. (Det verkar inte våra pioner begripa men man tar ju intryck av sakkunskapen.)

– Hm. Det där tycker jag inte låter som ett matematiskt problem, sa A.

Äsch. Vad ska man då med vetenskapen till, om den inte hjälper en att lösa problem?

Kommentera

Nostalgitrippar

Farbror Frippes bilderburkar… å Pelle Plutt som spikar fast den lilla tån. Aww. :-)


Och rimkungen Povel Ramel om tvåååååålen, broder – kom an då, det svänger ju!


Ulf Peder Olrog och historien om hur det gick för kumpanerna som startade en grötfabrik… (endast ljud med stillbild).

Har man inget bättre för sig kan man bli kvar hur länge som helst i nostalgihörnet…

Kommentera

Dansk trädgårdsinspiration i TV


I kväll visas det andra avsnittet av ”Växthusdrömmar” på SVT 2 kl 21:30. Förra veckan råkade jag trilla in i slutet av första programmet och fastnade direkt när jag såg tulpaner i drivor… Det är generöst med repriser och man kan även se avsnitten via SVT Play/Trädgårdsfredag.

Det blir totalt sex halvtimmeslånga program med besök hos danske trädgårdskändisen Claus Dalby som genomgående tema. Jag har rotat runt i hans blogg och suckar förtjust över alla fina bilder. Han är duktig fotograf och driver bokförlaget Klematis som årligen ger ut cirka 100 titlar om trädgård, hantverk, arkitektur och mer.

Kommentera

Kalasblomster och blomsterkalas

Dagen efter kalaset for jag runt med kameran och fotograferade blomsterfägringen – och grämde mig över att kameran inte varit med vid fikabordet. För det är ju människorna och stunden man vill minnas, också.

Buketten från mamma, med hennes allra första klematisblomma i förgrunden. (Nåja, den första blomman på de nya estniska klematisarna.) Ska vara en Teksa. Har coolt ”stänkmålade” blad. Dessutom vitpytta, blåklockor, alunrot, rödfibbla, en binka kanske och eeeehh…

Här från andra hållet där en pion stjäl uppmärksamheten. Och så några eeeehhh… Hm. En vädd är det i alla fall där uppe bakom pionen.

Svärmor kom med en brudorkidé, phalaenopsis hybrid, som ersättning för den bortstädade ”pinnen” som vi av ren slöhet haft på köksbordet i flera månader. ”Pinnen” var en frösådd äppelplanta som dog i söderfönstret av oklar orsak i våras.

Långstjälkade (långskaftade?) röda rosor från A. Numera har vi en hög smal vas speciellt för sådana. :-)

Lite utom tävlan är denna begonia som jag köpte som en brun, torr liten knöl i vintras. Den blommade för första gången lagom till kalaset. Egentligen beställde jag en rosavit Bouton de Rose, men den knölen försvann visst nånstans i posthanteringen, så jag fick önska en ersättare och valde en rödvit Picotee, som landade i postlådan den snöstormiga dagen då jag var på jobb i fjällen. Tur att det finns en snäll granne att ringa till… Det tog några veckor innan de första bladen stack upp ur krukan och vi kunde vara säkra på att den överlevt.  Well. Jag är ju ingen begoniakännare men jag är inte heller färgblind. Inte är den så kråsskjortefylld heller. Men jag tycker att den är fin.

Och så den överdådigt blommande kornettblomman (streptocarpus) som jag nyligen fick av grannen. Grannen har ett helt norrfönster fullproppat med likadana.

Extra glad blev jag över att en blomma på mommas spindellilja oväntat öppnade sig sent på kalaskvällen. Den brukar nämligen blomma på min födelsedag men för några dagar sedan var jag lite olycklig över att det inte ens siktades en stjälk. Samma kväll var vi för övrigt på restaurang och dit kom minsann även mediet som tidigare framfört en hälsning från momma. Den historien finns här och upplösningen här. Mediet är numera TV-kändis och var där med teamet så det var inte precis läge att småprata. Men det var lite kul i alla fall.

Kommentera

Värk som inte borde kunna finnas

A har i perioder rejält ont i öronen, så där tappa sugen att leva-ont. Det har koppling till tinnitus som han ådrog sig som rockmusiker för drygt 20 år sedan. Värken blir akut när han utsätts för buller, tillfälliga skarpa ljud eller långvariga lågfrekventa vibrationer. Odämpade crossmotorcyklar som åker förbi, långa bilresor och brummandet från frysanläggningar eller datorserverhallar är typiska källor som kan orsaka smärta och tryckkänsla i huvudet.

Vi funderar på om det även påverkas av stress, väderomslag, pollenallergi och annat men hittar inget säkert mönster.

Den utlösande faktorn var en Iron Maiden-konsert i Trondheim i juli 2008. Då höll värken i sig långt in i november. När det var som värst  fick vi bära ut kyl och frys ur lägenheten.  A sov i en hopfällbar säng i vardagsrummet eftersom cirkulationspumpen till värmen hördes i sovrummet.  När jag skulle dammsuga och köra diskmaskin fick han gå till parken och sitta på en bänk.

Varje år sedan dess har det återkommit. I år är fjärde året i rad. Värken kommer i skov och håller i sig några veckor, ibland två-tre månader. Under de här skoven kan A inte göra nånting som låter. Det utesluter åka bil, handla (på grund av frysdiskar), gå på restaurang, köra elmaskiner (dammsugare, micro, skruvdragare, gräsklippare…).

Vid det här laget har A träffat femtielva allmänpraktiserande läkare som säger att ”de aldrig hört talas om något liknande”, och två lokala specialister som säger att ”det inte finns nåt där inne som kan göra ont”. Men ont gör det likafullt.

För ett tag sedan trampade A iväg på cykel genom skogen för att träffa den femtitolfte allmänläkaren.

”Hur gick det?” frågade jag nyfiket när han kom tillbaka.

”Tja. Vad skulle han säga? Det gamla vanliga. Och jag garanterar att han inte var en dag äldre än mina kalsonger”, sa A frustrerat.

Efter det första samtalet har det blivit några fler. ”Ät antidepressiva. Byt arbetsrum. Jobba halvtid. Byt jobb!” Det adresserar symtomen men löser inte själva problemet.

Nu känns det som att vi kommit så långt som allmänmedicinen når. Framöver får vi själva metodiskt undersöka vilka lösningar som kan finnas till A:s öronproblem. Någon bot tror vi väl inte på men kanske kan vi hitta sätt att förkorta skoven, kapa topparna, förlänga intervallen mellan dem, minska ljudnivån på det interna tjutet…

Och A har köpt nya kalsonger.

Kommentarer (2)

Käbblet bakom huset

Hansarosor och jättevallmo bråkar om utrymmet bakom huset. Rosorna vinner. Jag mumlar nåt om vanvettig färgmatchning och A tittar misstroget på mig. ”Det där måste vara nån typisk tjejgrej..?”

Hansa hör till vresrosorna (rosa rugosa). Hela släktet har karakteristiska klargröna blad. Ursprungsformerna har enkla vita eller rosa blommor och oftast gott om stora, fina nypon. Hybriderna har fyllda blommor och få nypon. Rugosor är mycket lättodlade, härdiga, tåliga och bra som häck.

Tät, kraftig buskros. Tätt fyllda stora blommor i rödlila/magenta. Bladen är glänsande gröna. Doftar. Sparsamt med orangeröda nypon. Trivs bäst i mager jord. Gallra bort torra och dåliga grenar på vårvintern. Kan föryngras vart 5-10 år genom nedklippning till 10-20 cm.. Blommar på nya skott. Hansa förväxlas ibland med Moje Hammarberg som har mörkt vinröda knoppar men bleknar när den slår ut, och Roseraie de l’Hay som inte är lika härdig.

H & B: 1-2 m  C/C: 50-60 cm Zon: 6 Blom: juni-november

Trädgårdsnattviolen (Hesperis matronalis) slingrar sig in i alla sammanhang och verkar komma överens med alla.

Två- till flerårig ört, 50-100 cm hög. Anspråkslös och tålig. Blommar i juni-augusti med violetta, rosa eller vita blomklasar. Doftar på kvällen. Omtyckt av fjärilar. Frösås lätt från små ärtskidor i april-juni, sås ytligt. Blommar andra året. Om man klipper ner blommorna förlängs blomningen och plantan har större chans att övervintra. Sista blomomgången bör dock sparas till frösådd, annars försvinner de så småningom. Trivs i sol-halvskugga på de flesta jordar, gärna kalkhaltigt men enligt vissa källor inte nygödslat. Kallas även nattviol vilket ger risk för sammanblandning med andra arter.

Toppklockorna (Campanula glomerata) har inte slagit ut än. Även om många betraktar dem som nästintill ogräs så tycker jag att de är ganska fina, och de passar definitivt i en gammaldags överdådigt blommande latmansträdgård.

Flerårig ört, cirka 25-50 cm hög med mörkt blåvioletta klockor tätt samlade som i en boll överst på stjälken, vilket skiljer den från andra blåklockor. Blommar i juli-augusti.  Förekommer i södra och mellersta Sverige. Trivs på torr gräsmark. Kallas byskvaller i norr för så fort man vänder ryggen till så sprider den sig. Inte lika invasiv söderut.

Kommentera

När man är kunskapsjunkie

Jag söker och läser, läser och läser. Det finns ingen gräns för min vetgirighet.

Ute på promenaden slog det mig plötsligt att det som jag kämpar så hårt med att lära mig nu kommer att blekna och försvinna inom några år. Det känns lite sorgligt.

Jag dokumenterar och renskriver så mycket jag hinner och orkar, för att inte all tid ska vara bortkastad, för att jag ska ha kvar de viktigaste slutsatserna när jag börjat glömma dem.

Kommentera

Kjolar i trädgården

Vi har fem stora ruggar med jättevallmo mitt ute på gräsmattan. När de två första blommorna slog ut strax före midsommar kommenterade A att de var högljudda (syftande på färg och storlek). Häromdagen räknade jag till 70 utslagna blommor. ”Men vilket kackel det är därute nu då!”, sa A.

Bilden är tagen med Nikon D40x i lätt duggregn klockan åtta på kvällen.

Jättevallmo (Papaver pseudo-orientale)

Flerårig ört, storväxt, stjälken blir cirka 100 cm. Bladen kommer tidigt på våren. Den blommar i juni-juli och blommorna är känsliga för regn och blåst. Jättevallmo frösår sig lätt men kan vara svår att flytta som vuxen på grund av sin kraftiga pålrot. Plantorna behöver vara några år innan de blommar första gången. Vuxna plantor tycker inte om att bli delade men man kan försöka ta rotsticklingar efter blomning. På hösten ”försvinner de” men lever kvar under jordytan. Tycker om sol, väldränerad jord och gödsling på våren. Kan kombineras med malört, kantnepeta, aklejruta

Tre sorter förekommer: Papaver pseudoorientale är den vanligaste och har odlats i svenska trädgårdar sedan 1800-talet. Den har orangeröda blommor med fyrkantig svart fläck, och oftast små gröna blad tätt under blomman. Den kan förväxlas med orientvallmo (Papaver orientale) som har brandgula blommor, ofta fyllda blommor, och nickande knoppar, samt mörk jättevallmo (Papaver bracteum) som är mörkt blodröd med avlång svart fläck på varje kronblad.

Knopp och blomma i skugga bakom huset klockan tio på morgonen. Här minglar de med Hansorna… mer om det senare.

Kommentarer (1)

Stilstudie i Optand

Vårkrage / Gemsrot (Doronicum orientale och plantagineum)

Flerårig ört, stjälkar 30-100 cm. Har helt gula prästkrageliknande blommor. Kan börja blomma redan i april men vanligen maj-juni. Blommar längre i halvskugga än i full sol. Har grunt rotsystem och sprider sig inte nämnvärt, men är härdig och långlivad. Trivs i sol-halvskugga och näringsrik jord. För mycket kväve gynnar blad före blomning.

Just den här plantan fick mamma av sin farfar, min morfars far P. Den bor i en låda hos oss i väntan på att hitta sin nya plats.

Kommentera

Här vare finfina tulpaaaner!

Tulpaner i Keukenhof, Holland

Jag har med Googles bildsök drivit upp tulpanspanandet till nya oanade höjder… Klicka på google-länken ovan och tryck sedan på sök bilder-knappen. När du tittat klart kan du byta ”keukenhof” mot ”tulips” och titta på mera bilder.

Keukenhof är en före detta ”köksträdgård” (därav namnet), numera världsberömd utställningspark som omfattar 32 hektar med över 7 miljoner blomsterlökar. Fint besöksmål i mars-maj varje år sedan drygt 60 år. Jubileumspostern 1949-2009 var kul att se som tidsdokument över vilka tulpaner som varit trendiga.

SORTER
Tulpaner delas in i 15 grupper. Mindre än 10% av alla tulpanlökar planteras i vanliga trädgårdar. Utvecklarnas fokus ligger därför på att få fram lättdrivna, tjusiga engångstulpaner för snittproduktion, krukor och utställning. Det finns en holländsk förening, KAVB, som sköter registret över alla tulpaner. Med reservation för mänsklig faktor och felmärkta förpackningar så går det alltså att ha ganska bra koll på vad man köper.

De grupper som återkommer snällast (perennializes, naturalizes) i trädgården är:

  • darwinhybrider (medeltidiga) klassas som det närmaste perenn man kan komma
  • botaniska tulpaner, dvs vildtulpaner som turkestanica, tarda, sylvestris, humilis mfl (oftast medelsena), kan sprida sig där de trivs, tips: ju dyrare lök desto svårare att odla…
  • liljetulpaner t ex White Triumphator (sena, varierande höjd)
  • kaufmanniana (mycket tidiga, låga max 20 cm)
  • fosteriana (medeltidiga, höga), blommar samtidigt som många narcisser
  • greigii, t ex Red Riding Hood, bladen är ofta flerfärgade som hos funkia/hosta (medelsen)

Klicka för att se en lång fin amerikansk katalog på webben »

Klicka för att ladda hem en fin katalog från holländsk grossist (PDF 9 mb) »

PLANTERING
Tulpaner växer gärna i full sol under rosor, buskar och lövträd i alkalisk (kalkrik) jord som är väldränerad. Det ska vara fuktigt på våren och torrt på sommaren, annars ruttnar löken. Lerjord måste blandas upp med kompost.

Plantering görs på hösten, i september-oktober. Spetsen ska vara uppåt och djupet två gånger lökens höjd. Om du gör planteringshål med spetsig spade så se till att löken får kontakt med  jorden undertill, blir löken hängande så kommer den inte att överleva. Vattna vid planteringen, det stimulerar rottillväxten.

Tulpaner behöver inte så mycket näring första året, de kommer upp ändå. Vill man att de ska återkomma så får man jobba lite mer. Först kan man gödsla och vattna på våren, när de första bladen sticker upp ur marken. Sedan en gång till när man knipsar bort döda blommor. Till sist en gång på hösten. Blomlökar och pioner vill ha mindre kväve (N) och mer fosfor (P) än andra växter. Ofta rekommenderas 4-10-6. Näringen ska myllas ovanifrån, inte stoppas under löken/plantan för där kan den i värsta fall orsaka rotröta. Om det inte regnar vid gödslingen så måste man vattna ordentligt.

Man kan ta bort överblommade blommor men låt stjälken och bladen vara kvar tills de vissnat.

Känsliga tulpaner kan behöva specialbehandling. Plantera dem i så fall gärna i lökkorgar för enklare hantering. Lyft upp lökarna efter blomningen och förvara dem torrt under sommaren. Vid återplantering på hösten vill de gärna ha benmjöl. Vissa tulpaner behöver mer tid på sig för att återbilda lökar, de blommar kanske bara vartannat-vart tredje år.

Kommentera



































eXTReMe Tracker