Arkiv trams

Diskmaskinsrenoveringen

– Jag tror att diskmaskinen håller på att gå sönder. Det låter som att det fattas en vinge på pumphjulet, sa A som har öra för maskinljud.

Mycket riktigt. Några dagar senare var det färdigdiskat.

Diskmaskinen fick jag i 30-årspresent så den har lite affektionsvärde. Dessutom planerar vi att köpa en ny, fullstor diskmaskin när vi fixat övervåningen och kan flytta tvättmaskinen dit upp, men det är högst troligt några år bort. Det vore bra att hålla liv i den här bänkdiskmaskinen till dess.

A skruvade isär den och vi såg att han hade rätt, det fattades en vinge. Det gamla hjulet var fransigt och sprött och gick i bitar när det plockades ut.

En ny pump skulle kosta 2500 kronor. Pumphjulet beställde vi, inräknat frakt, för knappt 400 kronor. Samma dag såg jag en likadan diskmaskin på Kupan för 400 kronor.

Medan vi väntade på reservdelen tornade diskberget upp sig. Efter skålarna använde vi djuptallrikar och sedan temuggar till yoghurten.

Så kom äntligen paketet och det var dags för byte. A satte i det nya hjulet, skruvade ihop maskinen och körde igång ett testprogram. Det gick inte alls.

Såklart, för vingen fanns ju kvar därinne nånstans.

Det hängde ett mörkt och mycket lokalt åskmoln i badrummet där maskinen låg i molekyler på badrumsgolvet (eftersom den läckte smutsvatten) – men så plötsligt hade A lokaliserat vingen i en rörböj och kunde fiska ut den med en tång. Seger!

Fröjden varade i ytterligare några minuter, tills det upptäcktes att det saknades en skruv. En mycket väsentlig och mycket speciellt utformad skruv. Inget man hittar i det vanliga skruvsortimentet och inte på en lördag. Åskmolnet tätnade påtagligt. Vi kravlade runt med ficklampor och lyste i alla vrår, lyfte på mattor och förhörde katterna som svor sig oskyldiga.

– Men om vi tänker logiskt. Du skruvade ur den ena skruven och lade den i skruvburken. Sen skruvade du ur den andra, och då lossnade motorn – och när du tog emot den så föll kanske skruven ner i maskinen? I så fall borde den höras om vi skakar på maskinen, föreslog jag.

– Nja, rasslar gör den nog ändå för jag tappade ner en mutter där förra gången jag lagade den, sa A.

Med gemensamma krafter bar vi tillbaka maskinen in i badrummet, tätade golvbrunnen med en gummirundel, skruvade bort delar och började ruska. Jo! Det skramlade!

Vi lyste med ficklampor, skruvade bort fler delar, bände, skakade igen och vinklade den åt olika håll – lite som när man spelade labyrintspel som barn – och efter 20 minuter hade vi fått ut muttern med hjälp av en teleskopisk plockmagnet. Nu var det olidligt spännande… A skakade maskinen igen och strax hörde vi det: skrammel-skrammel!

Det tog kanske tio minuter till innan vi lokaliserat skruven och med förenade krafter kom åt att plocka ut den med magneten. Tjohoo!

A skruvade ihop maskinen och körde ett nytt testprogram: Hurra, den funkade – men den läckte vatten i en rörskarv. Isär med maskinen för fjärde gången…

Nu kör vi sjätte disken med fullt godkänt resultat och berget är besegrat. Dessutom kan vi nu stoltsera med att ha diskat allt i porslinsskåpet till jul.

Kommentera

Måndag

– Vad ska vi dricka till maten?
– Must!!!
– … nej men, vi kan väl inte dricka must varenda dag? Tänk på min pärkula.
– Vatten då.
– Bra val!
– Varför frågade du ens?
– Det var en remissrunda. Jag tog in synpunkter för att ge sken av att du bor i en demokrati.
– Hushållsdiktator.

Kommentera

Dagens moraliska kris

Jag hörde ett frenetiskt bzzz:ande. På andra sidan dörren hade en geting fastnat i ett nystan av katthår och spindelväv. Jag gick efter ett litet glas att bära ut den med, men när jag kom tillbaka marscherade en stor spindel med raska steg mot den intjorvade getingen. Katterna tittade intresserat på. Plötsligt tvekade jag. Spindeln ska ju också äta och vem vet hur illa skadad getingen redan var? Ambivalent gick jag därifrån, för att lika snabbt gå tillbaka, blåsa undan spindeln och roffa åt mig getingen. Hade det varit en humla eller ett bi hade jag inte tvekat; getingen borde få samma chans. Då uppstod nästa dilemma. Getingen skulle inte överleva utomhus med sin boja av kattludd. Alltså hämtade jag en pincett och försökte plocka bort luddet, men ena bakbenet satt helt fast, och hur jag än vickade och drog så kom inte tussen loss. Till slut använde jag pincetten som kniv och skar av hårstrået som satt fast i benet. Getingstackaren hade vid det laget fått så mycket däng att den bara klamrade sig fast på glaset. Jag lämnade den på ett blad och gick in för att begrunda hela historien.

Kommentera

Stora tallfrösådagen

IMG_5072.JPG

I dag bestämde sig de stora tallarna längs min promenadväg för att det var dags att så.

Hur vet de det? Varför just i dag?

Jag kan inte minnas att jag sett det förut. De gjorde det kollektivt. Gula, svirrande små farkoster. I motljus påminde de om malar, men de hade riktning mot marken, och de kom en i taget, inte i stim. De landade på grusvägen med en decimeters mellanrum. Vilket slöseri. Men tallarna bryr sig inte om sånt. De släpper sina frön när det är dags, och tillräckligt många kommer att falla i god jord.

Kommentera

Musbränne

IMG_5064.JPG

Varje gång jag bränner mig klagar jag över att vi har hett vatten i kranen. Härmed verifierat: 62 grader.

Kommentera

Omvårdaren

IMG_5050.JPG

A påminner lite om en avlövad hängbjörk på grund av öronvärk. Så jag muntrar upp honom genom att bjuda på middag. (Ni ser ju hur jag ansträngt mig..?! Queen of the micro.) Kyckling i gul sås, det är ju påskigt? Och grönsaker till.

Kommentera

Före och efter

IMG_4822.JPG

Undrar om jag är ensam om att diska pluggboxar och krukor före användning istället för efter? (Eller i praktiken är det ju efter fast typ ett år…)

Kommentera

Inlåst, utelåst eller i säkerhet

I halvdimma mellan vaken och sovande tänkte jag på låsta dörrar.

Låsta dörrar är ett öde för den som inte kan klara sig själv,
ett straff eller exkludering,
ett bildligt hinder,
reell frustration för den som saknar nycklar.

Men en dörr att låsa om sig kan också vara nyckeln till frihet och trygghet.

Det kokar ner till vem som har nyckeln, och vilken sida om dörren man befinner sig.

Kommentera

Disträ på en ny nivå

Jag har för vana att glömma tekoppar på köksbänken. Antingen tomma så när som på tekulan (då glömde jag hälla på vattnet), eller oftast med en tekula och simmigt, blått oljeblänkande kallt te i. Då kan den ha stått flera timmar. Sedan lyckas jag ofta även glömma koppen i micron när jag värmt den…

I dag lyckades jag med ett nytt konststycke, när jag var helt inne i en text som jag arbetar med.

Gick till köket för att hämta en tekopp.
Upptäckte att jag (som vanligt) glömt hälla i vattnet.
Laddade en tekula och hällde på vattnet.
Kollade i skafferiet efter godis. Slut.
Tog ut tekulan ur koppen, diskade och ställde tillbaka den.
Hällde mjölk i koppen och blev väldigt förvånad över att det var silverte?!

Kommentera

Rosa i klammeri

20140611-193906.jpg

Det är inte lätt att vara liten ko på det här stället. Först lägger de ut plåtskrot och sen grälar de för att man är för nära pionen. Pfff, jag hade väl kunnat tugga av den om jag ville! Men får jag cred för att jag lät bli? Närå. Otack!

Kommentera



































eXTReMe Tracker