Arkiv augusti 2018

När landsbygdsbon åker till storstan

Klockan 06:00 går alarmet igång. Av tonen att döma är det en klockradio från 1980-talet som tränger igenom märg och ben och betongväggar. Beep-beep-beep. Jag vrider huvudet i olika vinklar för att försöka avgöra hos vilken granne den finns.

Utanför fönstret hörs en trafikmatta med bred bas och visslande övertoner, som det blir av fordon som kör fort. Soffan som jag sovit i står intill E4. Jag inser att det är uteslutet att somna om.

Klockradion larmar oförtrutet. Efter 20 minuter funderar jag på om grannen har dött eller rest bort. Ytterligare en stund senare är jag färdig att skriva arga lappar i trapphuset. Sen funderar jag över varför ingen redan har gjort det. Det är ju nio lägenheter i huset. Alla lär höra helvetesmaskinen?

Efter drygt en timme, 07:04, tystnar klockradion. 30 minuter senare smäller det i porten.

Jag går och sätter mig i köket. Där låter det också. Ett cirkulärt dovt råmande från spisen, och ett mer högfrekvent från fönstret: ventilationsfläkten och cirkulationspumpen. Undrar om hyresvärden nånsin har rengjort filtren eller servat lagren? Kyl och frys stämmer in i kören med en bred repertoar. En ny väckare startar, gällt pipande.

Jag inser plötsligt varför ingen skriver arga lappar i trapphuset. Storstadens invånare är bullerskadade som kollektiv.

Kommentera



































eXTReMe Tracker