Arkiv oktober 2012

Lokal IT-strategi

Min stationära dator, en iMac 24″ från 2008, har blivit gammal. Irriterande varningsrutor ploppar  upp. Saker slutar fungera. Jag känner igen symtomen. Snart kommer jag inte in på internetbanken och kan inte handla i webbutiker och… Men mina svindyra jobbköpeprogram är ännu äldre och de blir obrukbara om jag uppgraderar operativsystemet eller köper ny dator. Och Lillen som jag och A skulle dela på har blivit A:s dator.

Förra gången tvingade ett datorhaveri fram bytet i panik. Det blev bra men ångesten och all tid som fick läggas ner innan det löste sig, huuu! Den här gången ska jag vara förberedd. Därför har jag ägnat mycket tid åt att läsa på, räkna, skriva listor och grubbla över mina behov och alternativ.

För det mesta skulle jag klara mig med en bärbar, men till vissa moment behöver både jag och A en fullstor skärm. Av den anledningen lutade jag mest åt en ny iMac 27″. Men jag behöver dessutom en reseskrivmaskin. Å jag äääälskar Lillen. Men att ha en iMac till vardags och låta en ny Lillen ligga i hyllan vore resursslöseri.

Nu i veckan bestämde jag mig äntligen. Tjohoo, framtiden är utstakad!  Så här är planen:

Steg 1: Jag köper tangentbord, stativ och appen Pages till min iPhone, och kollar hur den funkar som reseskrivmaskin. Hittills har jag bara installerat och provkört Pages och jag är helt frälst. Glöm att jag betalar för en Word-licens ever again..!

Steg 2: Jag köper mer minne till min gamla iMac och uppgraderar operativsystemet ett steg. Det borde ta bort varningsrutorna och jag kan fortfarande köra mina gamla program.

Steg 3: Så småningom betalar jag de andra dyra licenserna som jag måste ha och uppgraderar till nyaste operativsystemet. Lite skraj att iMacen inte ska orka det.  Därför avvaktar jag tills två återstående projekt är klara, i december-januari, då jag har utrymme att hålla på med datorkrångel.

Steg 4: Den dag min gamla iMac går sönder eller inte orkar med längre köper jag en egen Lillen och en Thunderbolt Display 27″. TD:n är skärm, docka och hubb i ett: man kopplar in sin bärbara dator med två sladdar (ström och kommunikation) och kör den som en vanlig stationär dator. Tangentbord, mus/styrkula, skrivare, nätverkssladd och allt annat är redan kopplat och klart. Dessutom får man några extra USB- och firewire-portar som bärbara datorn saknar. För säkerhets skull köper jag kanske en Superdrive också, så att vi kan fortsätta läsa och bränna DVD.

Då har A och jag varsin bärbar och kan dela på en stationär arbetsplats; den som behöver stora skärmen har förstatjing. Ungefär som nu fast ännu bättre.

Så där. Känns skönt att ha bestämt sig! :-)

Kommentera

Grundkurs i säljkunskap

Oavsett om man säljer ideologiska budskap eller prylar, så är teorin hur man når fram densamma. Internetstiftelsen har gjort det till en tecknad gratiskurs på drygt fem minuter. Här går det undan… :-)

Kommentera

Varav postlådan är full – Spamtopplistan

I mitt mejlprogram (thunderbird) hanterar jag ganska många postlådor. Eftersom postlådorna är upplagda vid olika tillfällen, typ när behovet uppstod, så har de lite olika inställningar. En del skickar skräppost rätt ut i tomma intet, andra lägger dem som försiktighetsåtgärd i en papperskorg så att jag ska kunna ångra ifall jag letar något, vissa använder samma papperskorg, andra har varsin. Till det har jag lagt upp vissa filter som sorterar ut skräp enligt avsändare, mottagare och rubriker.

I dag öppnade jag en papperskorg som jag inte tänkt på och upptäckte drygt 40.000 mejl från 2010 och framåt. Först körde jag kommandot ”ta bort alla brev markerade som skräppost”. Då blev det cirka 25.000 mejl kvar. Sen sorterade jag och kastade:

6846  ”Free” /enlargement/viagra/yadayada
5501  ”Enlargement”
2759 ”Viagra”
1828 ”Get” /varianter av ovanstående/
1366 ”Try Viagra”
1217 ”Penis” osv
410 ”Promo enlargement”
389 ”Sample”
129 ”Pfizer”

(Totalt  20.445 mejl)

Statistiken hade kanske blivit annorlunda om jag inte kört bort skräpmarkerade mejl först. Jag tycker ändå att det går att dra vissa slutsatser om  spammarna och vad de tror att de ska tjäna pengar på.

Kommentera

Förmiddagen den 23 oktober

Järtecknen fyller min postlåda. Det är nu det händer? Undergången är nära?

Kommentera

Jogga lagom

Vi pratar om det ibland, att vi borde få upp flåset lite. Bli piggare. Syresätta hjärnan. Men gör så klart inget åt det.

Nu läser jag om en dansk studie som kommit fram till att det ultimata springbeteendet för ökad livslängd inkluderar

  • måttlig andfåddhet
  • 30-45 minuter
  • två-tre gånger i veckan

(Okej, målet är kanske inte att leva längre, utan att vara och känna sig friskare den tid man lever, men jag tror att det hänger ihop.)

Kommentera

Dyra små gratis-emojisar…

För ett tag sedan tipsade A om Emoji, ett ”alfabet” med söta symboler som man kan installera i sin iPhone, gratis, och använda i sms. Glad i hågen installerade jag appen och har använt symbolerna ganska flitigt.

I dag fick jag mobilräkningen efter vår Malta-resa och blev mycket indignerad. Jag hade verkligen varit försiktig med mobilen och bara skickat några enstaka sms per dag, inte ringt eller surfat alls. Det borde vara totalt 15 SMS på sin höjd. Men på räkningen stod det 81 sms?!

Jag har specificerad räkning och jämförde genast datum och klockslag med loggen i min telefon. Ett sms till A blev fem debiteringar, tre debiteringar, sju… Ett sms till K blev tio debiteringar!

Första insikten var att några sms var ganska långa, så då var det väl rimligt att dela dem i fler – men inte sju eller tio?  Jag skrev in sms:et till K i word och räknade tecken: 278. Och kom på att jag skickat kopia till L samtidigt. Okej, det förklarar en del, men resten då?

I MacWorlds forum hittade jag svaret. Ett sms kan vara max 140 bytes. Vanliga bokstäver skickas som 7-bitarstecken och då ryms det 160 tecken. Emoji-symbolerna är 16-bit Unicode och därför tar varje tecken ”mera utrymme” i meddelandet. När man lägger till en Emoji-symbol ändras hela meddelandets teckenkodning till 16-bit. Då ryms det bara 70 tecken per sms.

Dessutom fick jag reda på att när ett sms måste brytas så går en del av utrymmet åt för osynliga instruktioner om hur delarna ska pusslas ihop. 160+160=320 tecken blir alltså minst tre sms om man skriver vanliga bokstäver, och sex ifall man lagt in en enda Emoij.

Okej, nu är det småpengar jag gnäller om, jag fick betala som mest sju kronor istället för en krona för varje sms, ingen katastrof. Men applicerar man det på många sms under lång tid, så skulle det kunna bli dyrt på riktigt.

Kommentera

Malta-rapporten

20121014-180155.jpg

Vi bodde på The Bugibba Hotel i norra delen av Malta. Balkongen överst i mitten är vår. Hotellet tar upp ett helt kvarter och har över 360 rum och lägenheter. Jag hittade aldrig till de tre poolerna som ska finnas…

20121014-180245.jpg
I vår lägenhet kunde man träna tresteg om man ville. Vi fick fråga städerskan var tallrikarna fanns. I vardagsrummet, bredvid soffan, visade det sig.

20121017-195003.jpg
På Malta drar man på sig shortsen, tassar ut på balkongen barfota med muggen i näven och ser morgonsolen klättra upp över berget och färga staden gyllengul. Känns inte ett dugg frestande att göra det här hemma, trots att vår balkong också vetter mot öster.

20121017-201248.jpg
Pastizzi är maltesiska piroger som säljs för en billig peng från hål i väggen eller på enkla serveringar. Även wraps och pizzabitar med olika fyllning kan finnas. Det här är nog närmast motsvarigheten till svenska korvstånd (som inte alls finns på Malta).

20121017-202338.jpg
En dag åkte vi till Palazzo Parisio i Naxxar. Det tog hela dan att förstå att ortnamnet uttalas ”Nascha”. Tur att busschaufförerna är tålmodiga och luttrade. Frågar man så hjälper de gärna till att hålla reda på var man ska av. Palatset har ett orangeri och därinne fotograferade jag två grönbröstade dårfinkar, varav den ena lyckades med Kalle-på-julafton-tricket att kamouflera sig i busken.

20121017-202959.jpg
Palatset är pampigt och sevärt om man gillar överdådig inredning. Inträdet kostar 12€ och då får man låna en liten speldosa med guideröst på olika språk och en numrerad karta så man vet vilken episod man ska bläddra fram.

20121017-203525.jpg
Jag hade roligt åt att de pompösa ljuskronorna var bestyckade med lågenergilampor från Ikea. Varför nu det skulle vara nåt att flina åt? Ikea finns på Sicilien en timme bort med färja.

20121017-203930.jpg
Annars var det ganska mycket shopping. T hade bestämt sig för att fylla på lagren av blingbling och kläder, och lyckades nog över förväntan. Temuggar ingick inte i lägenhetens utrustning så vi köpte varsin.

20121017-204537.jpg
På mammas födelsedag drog vi till huvudstaden och fikade bakelser på uteserveringen närmast torget. Där myllrade det av poliser, militärer, bombhundar och svarta diplomatbilar. I tidningen läste vi senare om de tio statsöverhuvudenas överläggningar, eller ”5+5 Summit” som det kallades. Men innan dess hade vi en överraskning för mams: ett besök i Casa Rocca Piccola med åttonde markisen Nicholas de Piro och hans fru Frances som värdar och guider. Mams rodnade lätt när markisen utbringade en skål för hennes födelsedag. Japp, det är inte alla som druckit champagne med en markis. :)

20121017-210043.jpg
Jag måste alltid ut och gå – man kan ju undra om jag turistar med fötterna? – och släpade sällskapet både hit och dit, här närmare bestämt runt hamnen i St Paul’s Bay. Men när jag skulle dra iväg till saltbassängerna åt andra hållet sade T upp sig och stannade på hotellet. Enough is enough.

20121017-211131.jpg
Nästa dag lyckades jag ändå lura med henne till Mdina och Rabat med prat om läskiga, fuktiga katakomber. Fast när det kom till kritan så ville vi inget mer efter multimediashow, katedral och två museer.

20121017-212128.jpg
T fick i alla fall med sig lite inredningsinspiration…

20121017-212317.jpg
… Själv får jag nog lite svårare att ta trädgårdsinspirationen rakt av. Fyra meter höga hibiskus- och nerumträd.

20121017-212756.jpg
*suck* :)

20121017-213044.jpg
Å sen for vi hem!

Kommentarer (2)

När man nått badskoåldern

Jag läste en nördig krönika om sökandet efter den perfekt stranden i SvD och inser att jag fullständigt saknar driften att resa jorden runt av den anledningen. Men jag åker gärna till platser vid vatten. Det upptäckte jag redan efter tågluffaråren, då det ständigt fanns ett hav, en sjö eller en flod vid de städer som jag valt ut av helt andra orsaker.

Mina önskemål om stränder har nog förändrats genom åren.

I Lagos i Portugal gick vi kilometervis för att hitta en vik som inte redan var full av turister, gapiga strandförsäljare, hungriga hemlösa hundar och skrikande barn. Lite blygt norrländskt så där, man är ju van att vara ensam vid sitt utebad. (Det var för övrigt där som L upptäckte den hårda vägen att solen bränner även när det är mulet och blåser…)  Så småningom insåg vi att det inte gör så mycket om det finns människor i närheten. Rent av kan det vara intressant att tjuvkika på hur folk beter sig, och alldeles avgjort är det på folktäta stränder närmare till mat, vatten, toa och annat som man kan vilja ha ganska akut.

I Nice i Frankrike finns det inga sandstränder. Där blir man en del i utsikten för de horder som flanerar längs Promenade des Anglais. Om man är för snål för att hyra en solsäng går det utmärkt att solbada på småsten. När man väl borrat ner skulderblad och andra utstickande kroppsdelar i det rundslipade gruset ligger man faktiskt bra. Dessutom är det väldränerat, badkläder torkar snabbt. Men den stora fördelen är att man slipper sand i alla hudveck, i baddräkten, underkläderna, skorna, handduken, väskan… och vattnet blir inte heller så grumligt. Jag undrade länge vad den lilla båten som patrullerade badområdet hade för uppgift, tills jag insåg att det var ett  mudderverk som åt upp alla fimpar, godispapper, pet-flaskor och annat junk som folk kastade i vattnet.

På Kreta finns det restauranger på själva stranden. De kan rentav ha meny på svenska. ”Spagetti med kottfarssas” står det när man förväntat sig Bolognese eller något mera grekiskt som moussaka. Men mest pratar de tyska, och schnitzeln verkar omistlig, den har alla. Ganska troligt får man ett litet glas alkohol före maten. Besynnerlig rutin som jag inte sett nån annanstans.

På Isla de La Tasasjera i El Salvador i Centralamerika får man gå genom en hage full av magra kor och vassa kardborrar för att komma till den grusiga, buckliga och helt oexploaterade stranden. Inte ett parasoll  så långt ögat nådde. Där hittade jag ett snäckskal som var perfekt att plocka bort vassa kardborrehullingar med. Restaurangen erbjuder bara en rätt, mosade bruna bönor: frijoles.

Sao Miguel på Azorerna i november är inget badparadis. Stranden består av lavasand, som på andra vulkanöar.

På Malta finns enstaka sandstränder, men oftast är det klippor som kan vara släta men förrädiskt hala av alger eller farligt vassa, som förstenade korallrev. Butiker säljer badskor med gummisula.

Det var då jag insåg att ett av mina önskemål numera är att stranden är promenerbar… Det är faktiskt ingen självklarhet. Hellre än att ligga och pressa i solen gillar jag verkligen att gå barfota i vattenbrynet, så där som man kan göra på de kilometerlånga stränderna på Gran Canaria.

För övrigt har jag också blivit så gammal att jag tycker att badskor är en bra idé oavsett var man badar. Jag har klivit på alldeles för många kvistar, glasbitar, burkar och stenar under vatten. Men jag har dessutom skurit mig på trasigt kakel i ett badhus, och smittats av fotvårtor … och läst om miljögifter, dumpning, bakterier, parasiter, algblomning och farliga maneter…

… och kommit fram till att bada, det gör man just inte. Man duschar. Inomhus, i rent vatten.

Kommentera

Gnällrepris

Okej, jag vet att jag ältar men det är ju så orättviiiist. Om jag hade bott i Nyköping kunde jag flyga London tur och retur för 258 kr, istället för 2839 kr. Det hjälper föga att ta sig till Nyköping markvägen för det blir nästan lika dyrt och innebär två resdagar extra.

Jag röstar för att Ryanair börjar flyga hos oss också.

Kommentera

Terrängrullstol

Foto: Joseph Kisyoky

Jag såg ett program på Discovery om Amos Winter som utvecklat en rullstol för riktigt dåliga vägar. Här finns en artikel från MIT om det. Snilleblixten är att kombinera lokalt tillgängliga cykeldelar med hävstångsprincipen.

Jag blev så glad, och imponerad. Varje dag går utvecklare till jobbet för att fixa en kräm som är lite bättre mot rynkor, eller sparar en tusendel på en produktion eller… Men det här utvecklingsprojektet har potential att göra stor skillnad för så många människor. En av testarna kallar den för sin ”ängelmaskin”. Jag gissar att han menar att den ger honom vingar. Prototypen utökade räckvidden från 100 meter till 1,5 km för en kvinna. Storheten i det lilla!

Kommentera



































eXTReMe Tracker