kajo.info.se

Vi bodde på The Bugibba Hotel i norra delen av Malta. Balkongen överst i mitten är vår. Hotellet tar upp ett helt kvarter och har över 360 rum och lägenheter. Jag hittade aldrig till de tre poolerna som ska finnas…

I vår lägenhet kunde man träna tresteg om man ville. Vi fick fråga städerskan var tallrikarna fanns. I vardagsrummet, bredvid soffan, visade det sig.

På Malta drar man på sig shortsen, tassar ut på balkongen barfota med muggen i näven och ser morgonsolen klättra upp över berget och färga staden gyllengul. Känns inte ett dugg frestande att göra det här hemma, trots att vår balkong också vetter mot öster.

Pastizzi är maltesiska piroger som säljs för en billig peng från hål i väggen eller på enkla serveringar. Även wraps och pizzabitar med olika fyllning kan finnas. Det här är nog närmast motsvarigheten till svenska korvstånd (som inte alls finns på Malta).

En dag åkte vi till Palazzo Parisio i Naxxar. Det tog hela dan att förstå att ortnamnet uttalas ”Nascha”. Tur att busschaufförerna är tålmodiga och luttrade. Frågar man så hjälper de gärna till att hålla reda på var man ska av. Palatset har ett orangeri och därinne fotograferade jag två grönbröstade dårfinkar, varav den ena lyckades med Kalle-på-julafton-tricket att kamouflera sig i busken.

Palatset är pampigt och sevärt om man gillar överdådig inredning. Inträdet kostar 12€ och då får man låna en liten speldosa med guideröst på olika språk och en numrerad karta så man vet vilken episod man ska bläddra fram.

Jag hade roligt åt att de pompösa ljuskronorna var bestyckade med lågenergilampor från Ikea. Varför nu det skulle vara nåt att flina åt? Ikea finns på Sicilien en timme bort med färja.

Annars var det ganska mycket shopping. T hade bestämt sig för att fylla på lagren av blingbling och kläder, och lyckades nog över förväntan. Temuggar ingick inte i lägenhetens utrustning så vi köpte varsin.

På mammas födelsedag drog vi till huvudstaden och fikade bakelser på uteserveringen närmast torget. Där myllrade det av poliser, militärer, bombhundar och svarta diplomatbilar. I tidningen läste vi senare om de tio statsöverhuvudenas överläggningar, eller ”5+5 Summit” som det kallades. Men innan dess hade vi en överraskning för mams: ett besök i Casa Rocca Piccola med åttonde markisen Nicholas de Piro och hans fru Frances som värdar och guider. Mams rodnade lätt när markisen utbringade en skål för hennes födelsedag. Japp, det är inte alla som druckit champagne med en markis. :)

Jag måste alltid ut och gå – man kan ju undra om jag turistar med fötterna? – och släpade sällskapet både hit och dit, här närmare bestämt runt hamnen i St Paul’s Bay. Men när jag skulle dra iväg till saltbassängerna åt andra hållet sade T upp sig och stannade på hotellet. Enough is enough.

Nästa dag lyckades jag ändå lura med henne till Mdina och Rabat med prat om läskiga, fuktiga katakomber. Fast när det kom till kritan så ville vi inget mer efter multimediashow, katedral och två museer.

T fick i alla fall med sig lite inredningsinspiration…

… Själv får jag nog lite svårare att ta trädgårdsinspirationen rakt av. Fyra meter höga hibiskus- och nerumträd.

*suck* :)

Å sen for vi hem!