Arkiv gladpost

Listor, listor, listor…

Mitt tema för januari är ”Städa & Planera”.

Städandet går så där. Jag ägnade nyårsdagen åt att skura spisen, ugnen och tillhörande grillgaller (påkallat av ett litet intermezzo med nyårsmiddagen som utlöste brandvarnaren och lade köket i dimma). Sedan började jag gå igenom en tidningstrave på köksbordet men fastnade snart med näsan i en intressant artikel. Tidningstraven minskade med blott en tredjedel men jag fyllde på med gamla kataloger och skyndade mig iväg med returpapperet till containern. Det fick jag höra sen när A letade tidningspapper för att tända i kaminen. Lyckligtvis fanns en TV-bilaga att tillgå; den behöver jag inte. Det var för fem dagar sedan. Städandet har ännu inte återupptagits.

Planerandet däremot går på högfart! Det började lite försiktigt med en lista över mina uppdrag och potentiella intäkter. Jag fick en energikick när jag såg summan på sista raden. Det ser faktiskt ut som att jag kan få en vettig inkomst för första gången på två år. Strax började glada tankar snurra kring vad som är mest angeläget att lösa av allt som varit uppskjutet på obestämd tid. Skor. Tandläkarbesök.

När jag så kom på att dedikera skrivböcker till mina projekt öppnades en fördämning. Här produceras nu listor i frenetiskt tempo. En lista över tekniska grejer som snart går sönder och måste ersättas. En lista över sparmål och långsiktiga investeringar. Listor över behov, resurser, möjligheter och för- och nackdelar. Önskelistor och prioriteringslistor. Översikter och detaljerade att göra-listor. Fortsätter det i den här takten blir jag kanske redo att sätta deadlines och göra budget.

Mitt i alltihop kände jag ett starkt behov av att gå och titta på 20-årsplanen. Varje gång jag gör det häpnar jag över med vilken precision vi följer den, trots att vi bara tittar på den nån gång per år. Men dessutom fick jag plötsligt syn på hängmappsvaggan som den ligger i. Jag bläddrade bland tjocka mappar och inaktuella etiketter och insåg att jag bara använt hurtsen som avställningsyta sedan vi flyttade hit 2010. Den står där, fullproppad, men så oanvänd att jag inte ens ”ser” den längre. Resultatet är att mitt skrivbord, soffbordet och andra ytor översvämmas av papper som ju istället borde ligga i mappar – eller kastas.

Plötsligt fick jag en stark lust att städa ur hängmappsvaggan.

Det vet man ju hur det blir: som en gigantisk patiens fast med A4-blad, travar av papper över hela golvet i flera veckor. Hör den hit eller dit? Sparas eller slängas?

Jag skyndade mig att klä på mig och gå ut på promenad istället.

Kommentera

Heureka!

IMG_4883.JPG

Maskinen är i drift! Väntar på utlovad video…

Kommentera

Maj

maj-jordkallaren-w

Trädgårdssäsongen inleddes uselt. Sorkar hade bott i jordkällaren och ringbarkat ett 50-tal syrenplantor och smårönnar, ätit upp 140 liljelökar, 50 balkansippor och diverse perennplantor. Dessutom hade källaren varit för varm så de tulpaner som sorken inte hade ätit upp spratt ur krukorna mitt i vintern. De långa, vita sparrisstjälkarna tål ingenting. Att bära upp tunga krukor ur källaren är aldrig särskilt kul men att bära upp förstörda planteringar är värre.

Vi ordnade trädgårdsdag på biblioteket för andra året. Bra utställare men få besökare, igen. Nu lägger jag ner det.

maj-krattarat-w

A är hårt drillad i att man måste vårkratta men gillar inte blåsor och träningsvärk, så han uppfann en krattarat. Efter ett antal varianter gick han och hämtade en manuell räfsa istället.

På tal om vårstädning. Fårrden fick en välbehövlig storstädning både invändigt och utvändigt, och jag tillverkade ett nytt lock till reservhjulsbaljan istället för det gamla som gått sönder. Den makeovern tog en hel helg.

maj-giftas-w

Lördag 9 maj bjöd vi ut mammorna på middag, utan att nämna att vi först skulle uträtta ett litet juridiskt ärende med deras hjälp. ”Finns det en restaurang i Rådhuset? Den har jag inte hört talas om?” sa S förvånat.  Med papperen i ordning blev det en god middag på Loftet, så småningom. Då uppdagades att en viss liten mommafågel redan viskat i mammas öra, vilket intygades med lyckönskningar i ett kuvert.

maj12-fjoset-slagga-w

Så skåda nu ett monument över obetänksamheten. A dängde ner framkanten på krubban i fjöset med slägga. Han gjorde till och med tummen upp när det var klart. Well. Det utlyste ett ljudöverkänslighetsskov (hyperacusi) som envetet skulle hänga kvar i flera månader…

maj25-fjoset-mundering-w

… och betongbilning blev mitt jobb.  Det här med plastglasögon och pappersoverall funkar ju inte i verkligheten när man kör bilningsmaskin. Öronproppar, kåpor och skogshuggarhjälm med metallvisir samt riktigt tjocka läderhandskar är vad man behöver.

Och jag bilade

och bilade

och bilade.

Kommentera

Design som ger utveckling

Det började med en lärare, Stephen Schock vid College for Creative Studies i Michigan, som såg att samhället behövde fler problemlösare, och utlyste en kurs: ”Designa för att fylla ett behov”.

En av studenterna, Veronika Scott, fokuserade snabbt på hemlösa och kom upp med idén om en jacka som kan användas som sovsäck eftersom hon såg att många hellre sov utomhus än i de härbärgen som erbjöds. Veronika var inte så duktig på att sy men lät inte det hindra sig. Första prototypen tog henne 80 timmar att färdigställa. Den vägde 10 kilo och referensgruppen tyckte att den såg ut ”som en liksäck”. Ah well, skam den som ger sig.

Ett antal prototyper senare kom vändpunkten, när en hemlös kvinna skrek: ”Vi behöver inte jackor, vi behöver jobb!”

Veronika fick industrisymaskiner, material och kunskap av ett företag som tillverkar arbetskläder, och plats hos ett lokalt härbärge, och startade produktion i liten skala.

Med hjälp av många sponsorer har verksamheten utvecklats till ett icke vinstdrivande företag, The Empowerment Plan, där hemlösa mammor lärs upp till sömmerskor och försörjer sina familjer genom att sy jackor till behövande. Detroit har över 20.000 hemlösa. Röda korset har också visat intresse för Veronicas uppfinning som en möjlighet att hålla flyktingar varma, och en annan idé är att sälja jackor till friluftsfolk enligt ”köp en, ge bort en”-modellen.

Läs en artikel om designuppdraget här.

Veronika berättar om företaget.

GM, General Motors, donerade isoleringsmaterial till 400 jackor. Många andra företag har också bidragit med material och kunskap, och Veronika har mottagit många priser och utmärkelser.


Två sömmerskor berättar om jobbet. Demetria säger: ”Jag är så tacksam för att min chef trodde på mig när jag knappt gjorde det själv.”

CNN utnämnde Veronika Scott som en av 10 visionära kvinnor. Veronika säger: ”Jag trodde inte att jag var rätt person. Men jag insåg att jag var det, eftersom ingen annan skulle göra det.”

Länk till ”The Empowerment Plan”

Kommentera

En entreprenörshistoria


Klippet ovan är en föreläsning på 12 minuter. Gå till YouTube om du inte ser engelsk text, då kan du slå på textning via knapp i nederkant.

BBC har publicerat en fantastisk berättelse om Arunachalam Muruganantham, som skämtsamt blivit känd för att han är den första mannen som burit mensbindor… Läs artikeln här.

Arunachalam blev förfärad när han upptäckte att hans nyblivna fru Shanti använde trasor som mensskydd, så dåliga trasor att han inte ens skulle ha putsat sin moped med dem. När han förstod att mensskydd var för dyra (och att kvinnor blir sjuka och barnlösa på grund av dålig hygien) bestämde han sig för att utveckla en maskin som kunde göra billiga mensskydd.

Det var början till en resa där omgivningen och även hans närmaste tappade tron på honom, men han kämpade vidare och fick till slut sitt genombrott. Varje innovatör kan hitta inspiration i hans exempel. I dag har han målet att skapa en miljon nya jobb för kvinnor på landsbygden. Ett fantastiskt socialt entreprenörskap som ger nya spinoff-effekter: flickor kan slutföra sin utbildning när de slipper ”menskarantän” och andra flickor kan få börja skolan tack vare att deras mödrar nu har ett jobb.

Arunachalam Muruganantham använder sin uppfinning för empowerment, att stärka kvinnorna. På bruten engelska säger han att han inte behöver en tandborste av guld eller ett extra sovrum; han vill göra skillnad i samhället.

Via menstrualman.com kan man se en dokumentär om hans arbete.

Kommentera

Flygfärdig

Hear, hear. Här är en kommentar som K nog aldrig trott att hon skulle höra från mig: ”Jag är så glaaad för min nya väska!”

Ända sedan vi åkte till Malta har jag spanat efter den perfekta kabinväskan. Ryanair har bland de snålaste måtten av alla flygbolag, men generös vikt. För korta resor utan shoppingsyfte skulle man kunna göra som flygpersonalen, packa allt i handbagaget och slippa vänta på bagagebandet. Och på shoppingresor vill man ju maximera sitt lastutrymme genom att stoppa handbagaget fullt också.

Naturligtvis visade det sig att smarta kabinväskor kan kosta ungefär hur mycket som helst. Många är minst tre centimeter för tjocka om magen för att fungera hos Ryanair. Dessutom väger de. Om handbagaget får väga 10 kilo så vill man ju inte att den tomma väskan ska ta 4 kilo i anspråk. Vis av tidigare erfarenhet vill jag inte heller köpa en med för kort draghandtag. Självklart måste väskan ha hjul! Jag har rest med hockeytrunk och ryggsäck, och gör inte om det.

20140123-121545.jpg
Nuffe konstaterar intresserat att väskan har flera invändiga fack: Två små nätfack för nycklar, cerat och annat krafs, ett slutet för pengar och biljetter, samt ett stort för surfplatta eller dator som samtidigt bildar innerlock för halva väskan. Väskan väger bara 2,5 kilo…

20140123-121557.jpg
… men det är de fula små tvillinghjulen som får mig att kvittra. Den här väskan dansar fram som en primadonna, otroligt lätt att föra i vilken riktning och lutning som helst. Draghandtaget går att ställa i fem höjder. Till och med A lär bli nöjd. Dessutom har väskan fast kodlås (så att jag slipper fundera över var låset eller nyckeln tagit vägen), enligt TSA-standard, så att tullen kan öppna och låsa med huvudnyckel utan att bryta sönder det.

Nu är bara frågan vart och när jag ska resa. Men jag är i alla fall redo. Om det skulle bli av.

Kommentarer (1)

Recyclad orkester

Tänk att man kan bli så glad och inspirerad av en skrotorkester. :-)

Kommentera

Smarta Solvatten får pris

Petra Wadström vann Polhemspriset 2013 för sin uppfinning Solvatten som ger rent dricksvatten och räddar både människoliv och träd. Priset är på 250 000 kronor.

Solvattens hemsida visar hur tekniken fungerar.

Via Svenska Kyrkan kan man skänka valfri summa för att stötta utdelningen av Solvatten på Haiti. En dunk kostar 1300 kronor och håller i 7 år.

Kommentera

Självporträtt

Hehehe … Från www.sp-studio.de

Kommentarer (1)

Välsignade jäkla skitregn och lådfynd

Hela våren har jag klagat över bristen på regn. Mina växter behöver vatten!

Nu regnar det. Äntligen grönskar det! Ja…

De senaste dagarna har jag klagat över att när marken är blöt så får jycken ont i sina spruckna tassar.

I dag letade jag fram Molles gamla strumpor med gummisula som legat i låda i många år eftersom de var alldeles för stora för Scooby.

Även om Tully förde mycket oväsen när strumporna skulle på så tyckte jag mig märka en klar skillnad väl ute, både lätthet i steget och gladare i humöret. Så nu hänger strumporna på tork till nästa promenad – och då tar vi nog på dem även om det inte regnar.

Kommentera



































eXTReMe Tracker