Ryktet säger att det är i kväll de kommer. Vi är rustade… (men det är bäst att de kommer ganska snart för A har redan börjat snatta ur korgen – citronklubbor alltså, är det godis för en karl?).
För övrigt undrar jag hur ungarna skulle reagera om man svarade:
– Bus! Nej förresten, vad har ni för godis? Jag tar godis, tack.
Det har varit minusgrader ett par dygn och snökanonerna mullrar dygnet runt. Konsekvensen av att bo mellan en slalombacke och en (ett?) skidstadion stavas hundpromenader i artificiell snödimma. Buskar, träd, lövhögar, staket och kvarglömda cyklar är klädda med stora, ludna iskristaller och himlen är märkligt dimvit.
Jag har inte tömt jorden ur balkonglådorna än. Snart har de snöat ner. Nå, det får väl bli till våren, intalar jag mig. Eller kanske i helgen. (”Ha! Optimist.”)
De spanska damerna fick flytta från balkongen till garaget sent i går kväll, när temperaturen raskt ramlade ner under nollan. I dag är det vita fläckar på marken och såphalt på vissa ställen. Jag tror att det tinar bort före lunch. Då har jag en del städjobb att ta itu med. Det går ett blomjordsspår tvärs genom lägenheten men jag tyckte inte att det var nån mening att städa bort det förrän jag tömt blomlådorna. Jo, jag vet att jag är sist i kvarteret och förmodligen i stan med att göra det, men de tappra margueriterna är ju fortfarande fulla av knoppar och blommor. I dag ska jag klippa dem, så får vi se hur de gör sig som snittblommor.
Grannen monterade ner den stora studsmattan igår. Det innebär rimligen slutet för årets hoppturism. När grannen skaffade studsmattan i våras upptäckte vi att det finns många fler ungar i grannskapet än vi varit medvetna om. Plötsligt vallfärdade de från (läs mer »)
Jag har vacklat mellan ”nej, skitsamma, låt hela rasket försvinna!” och ”nja, men det kan ju vara roligt att ha kvar”, men så småningom kantrat över till ”jo, jag vill ha dem kvar”. För säkerhets skull. Bättre ha dem än ångra sig när det är för sent. Så jag betalade 150 spänn för superguldmedlemskap och sedan kunde jag ladda hem en textbackup av min gamla dagbok.
Över 900 inlägg under åtta år. Det blev en fil på 1,5 megabyte ren text, 485 sidor utan marginaler… Jag klistrade in den i word med standardlayout och då blev den 770 sidor. Nee, jag tror nog inte att jag skriver ut den… Nån måtta får det vara.
Haha, jag kom just på att Icas nya drive skulle kunna öppna för nya spännande samtalsämnen i vissa relationer.
Hon läser månadens erbjudanden och kliar sig fundersamt i huvudet.
”Silkiga damstrumpor? Jag köper väl aldrig silkiga damstrumpor på Ica…? Rune? Ruuune?”
Jag fick liksom Paula personligt riktade erbjudanden från Ica förra veckan, vilket jag mottagit med blandade känslor. Å ena sidan är det ju kul att få 20 procent rabatt på grejer som jag verkligen gillar. Å andra sidan bekräftas nu precis det jag trodde för flera år sedan: datakassor + kundkort = register som sparas och analyseras.
(läs mer »)
Har ni ungdomar därhemma? Då föreslår jag att ni introducerar begreppet ”bostadskarriär” i familjekonversationen. Jag önskar att nån hade haft förmåga att förklara spelreglerna och övertyga mig om finessen med detta för tio år sedan. (läs mer »)
Haha, jag ägnar mig verkligen åt Väldigt Viktiga Saker… kolla, nu har jag knaprat av övre högre hörnet på rubrikfliken här ovan. Jag tänkte att det skulle vara smutt med ett rundat hörn men det ser mest bara avhugget ut..?
Jag har beställt Berglin den trettonde och I muntra damers sällskap. Nu väntar jag otåligt…
Ja, egentligen har jag köpstopp på böcker men det kan ju inte gälla serier som jag redan börjat samla på, väl..?
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 