kajo.info.se

Mor har köpt juliga servetter. :-)

O holy night är inte min favoritjulsång men jag fastnade ändå för att de fem är så synkroniserade och samstämda. Vilken röst han har Tim Foust, basen i a capellagruppen Home Free [länk till hemsida]… Det finns fler Home Free-videos på youtube.

Från Home Free hittade jag till den här a capellagruppen, Pentatonix.

Beatboxaren Kevin Olusola och basen Avi Kaplan är otroliga. A capella betyder att man inte använder instrument. Bara röster och ljudhärmning, av trummor, fiol, munspel… Om man bara lyssnar på musiken kan man tro att det är en hel orkester bakom. Det är därför jag tycker det är så coolt att se de närgångna zoomningarna av hur de formar ljuden med munnen. Fascinerande.

Avi kan hålla en grundton samtidigt som han imiterar en flöjt. Helt obegripligt hur det går till.

Här gör Avi ett gästframträdande med Home Free, där han och Tim duellerar om lägsta bastonerna. Beatboxare är Adam Rudd som tillsammans med sin bror Chris (alltid i hatt eller keps) grundade Home Free omkring 2000. De har haft tid på sig att träna, alltså.

2013 var ett skitår på så många sätt. Det har tagit lång tid att bearbeta och försöka acceptera, och är långt ifrån klart, men jag tänker åtminstone inte på det varje dag längre.

När slutskattsedeln kom idag var det ingen nyhet att jag skulle få tillbaka en stor summa. Jag gläder mig som ett barn på julafton över pengarna, men de är samtidigt ännu en bitter påminnelse om ett förlorat år, även sett till sjukpenninggrundande inkomst och (o)intjänade pensionspoäng. När man driver företag är varje skattekrona man får tillbaka ett bevis på att man tjänat mindre än man hade räknat med.

”Alla kan bli mördare” är en tanke eller insikt som jag haft länge.

Under vissa sällsynta omständigheter kan det gå från ena dagen till den andra, exempelvis som en reaktion i ett utsatt läge.

Oftare är det nog följden av en lång tillvänjning eller inskolningsprocess som inte har till syfte att göra någon till mördare, men icke desto mindre får det utfallet. Jag tänker på hot, våld, kriminalitet, missbruk och religionskapning (i brist på bättre ord). Morbror N skulle med all rätt protestera om han såg att jag anklagade religionen för att utbilda mördare, men faktum kvarstår att många terrororganisationer använder religiöst material för att motivera och försvara sina handlingar.

Hur en sådan inskolningsprocess (hjärntvätt) kan gå till är väl beskrivet i SvD-artikeln ”I Amirs värld är halshuggningar vackra” skriven av barndomsvännen Jakob.

I början var pojkarna lika, men i tonåren skiljdes deras vägar. Amir hamnade i ett destruktivt gäng, hoppade av skolan, misslyckades med en dröm, blev besviken och osams och förlorade eller gjorde sig av med personer som kunnat ge perspektiv. Jakob flyttades till en privatskola och matades med helt andra sanningar. Femton år senare gapar en avgrund mellan dem.

Alla som råkar känna sig utanför är inte dömda att bli mördare. Grejen är nu att det funnits många, många tillfällen längs vägen att utmana och bryta processen som i Amirs fall blev mer och mer fokuserad på en enda sak. Innan han blev en mördare som får en kick av att skjuta oliktänkare och skända deras lik.

Det är inte bara militanta islamister som rekryterar anhängare på det viset; fångar upp sökande, ensamma människor som har ett stort inre hål, och erbjuder dem något att fylla hålet med. Knarklangare, gerillagrupper och hallickar gör samma sak.

Hjärntvätt kan förekomma också i andra typer av auktoritetsstyrd uppfostran, exempelvis de asiatiska underbarnen som drillas i estetiska ämnen från spädbarnsåldern. Alla vet ju att det ger bäst resultat att börja tidigt. ”Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.”

Oavsett vilket tankegods vi människor tagit del av fortsätter vi därefter ofta omedvetet längs den utpekade vägen, söker och tar till oss fler pusselbitar som stärker den bild vi har, och undviker eller bortförklarar det som motsäger den. Tills någon utmanar oss. Denna utmanare kan vara en vän, lärare, genusforskare, hjälparbetare, föreläsare eller författare.

Om och när vi blir medvetna om påverkan som en metod och ett verktyg kan vi ta steget ut från oss själva, börja iaktta och tänka kritiskt själva.

Min husfilosof Bertil Martinson har uttryckt det så himla bra. ”Av vem har du fått det du tar för givet?”

Därför är jag inte fullt så tvärsäker som Jakob i SvD-artikeln när han säger att ”vi blir aldrig vänner igen”.Som journalist kan jag uppskatta hantverket, det är en snygg avslutningsfras som knyter ihop berättelsen, men som wannabe-psykolog ser jag ytterligare en utestängningsmarkör, en mur mellan ”den gode” och ”den onde”.

Dörr efter dörr har redan stängts runt denne Amir, men han lever och andas fortfarande. Varje dag skulle han därmed åtminstone teoretiskt kunna göra ett nytt val, att fortsätta mörda folk eller att försöka göra upp med sitt förflutna. Precis som gerilla- och sektmedlemmar kan avkodas och rehabiliteras, så tror jag att Amir kan det, om någon som han respekterar utmanar honom. Denna någon skulle kunna vara Jakob, eller en person som precis som Amir ser de orättvisor som muslimer utsätts för men har hittat ett konstruktivt sätt att arbeta mot det. Jag håller det inte för troligt, eftersom vi alla är vanemänniskor, men jag är ändå beredd att hålla det öppet. Det har hänt och det skulle kunna hända igen.