Arkiv resesnack

Flygfärdig

Hear, hear. Här är en kommentar som K nog aldrig trott att hon skulle höra från mig: ”Jag är så glaaad för min nya väska!”

Ända sedan vi åkte till Malta har jag spanat efter den perfekta kabinväskan. Ryanair har bland de snålaste måtten av alla flygbolag, men generös vikt. För korta resor utan shoppingsyfte skulle man kunna göra som flygpersonalen, packa allt i handbagaget och slippa vänta på bagagebandet. Och på shoppingresor vill man ju maximera sitt lastutrymme genom att stoppa handbagaget fullt också.

Naturligtvis visade det sig att smarta kabinväskor kan kosta ungefär hur mycket som helst. Många är minst tre centimeter för tjocka om magen för att fungera hos Ryanair. Dessutom väger de. Om handbagaget får väga 10 kilo så vill man ju inte att den tomma väskan ska ta 4 kilo i anspråk. Vis av tidigare erfarenhet vill jag inte heller köpa en med för kort draghandtag. Självklart måste väskan ha hjul! Jag har rest med hockeytrunk och ryggsäck, och gör inte om det.

20140123-121545.jpg
Nuffe konstaterar intresserat att väskan har flera invändiga fack: Två små nätfack för nycklar, cerat och annat krafs, ett slutet för pengar och biljetter, samt ett stort för surfplatta eller dator som samtidigt bildar innerlock för halva väskan. Väskan väger bara 2,5 kilo…

20140123-121557.jpg
… men det är de fula små tvillinghjulen som får mig att kvittra. Den här väskan dansar fram som en primadonna, otroligt lätt att föra i vilken riktning och lutning som helst. Draghandtaget går att ställa i fem höjder. Till och med A lär bli nöjd. Dessutom har väskan fast kodlås (så att jag slipper fundera över var låset eller nyckeln tagit vägen), enligt TSA-standard, så att tullen kan öppna och låsa med huvudnyckel utan att bryta sönder det.

Nu är bara frågan vart och när jag ska resa. Men jag är i alla fall redo. Om det skulle bli av.

Kommentarer (1)

Malta-rapporten

20121014-180155.jpg

Vi bodde på The Bugibba Hotel i norra delen av Malta. Balkongen överst i mitten är vår. Hotellet tar upp ett helt kvarter och har över 360 rum och lägenheter. Jag hittade aldrig till de tre poolerna som ska finnas…

20121014-180245.jpg
I vår lägenhet kunde man träna tresteg om man ville. Vi fick fråga städerskan var tallrikarna fanns. I vardagsrummet, bredvid soffan, visade det sig.

20121017-195003.jpg
På Malta drar man på sig shortsen, tassar ut på balkongen barfota med muggen i näven och ser morgonsolen klättra upp över berget och färga staden gyllengul. Känns inte ett dugg frestande att göra det här hemma, trots att vår balkong också vetter mot öster.

20121017-201248.jpg
Pastizzi är maltesiska piroger som säljs för en billig peng från hål i väggen eller på enkla serveringar. Även wraps och pizzabitar med olika fyllning kan finnas. Det här är nog närmast motsvarigheten till svenska korvstånd (som inte alls finns på Malta).

20121017-202338.jpg
En dag åkte vi till Palazzo Parisio i Naxxar. Det tog hela dan att förstå att ortnamnet uttalas ”Nascha”. Tur att busschaufförerna är tålmodiga och luttrade. Frågar man så hjälper de gärna till att hålla reda på var man ska av. Palatset har ett orangeri och därinne fotograferade jag två grönbröstade dårfinkar, varav den ena lyckades med Kalle-på-julafton-tricket att kamouflera sig i busken.

20121017-202959.jpg
Palatset är pampigt och sevärt om man gillar överdådig inredning. Inträdet kostar 12€ och då får man låna en liten speldosa med guideröst på olika språk och en numrerad karta så man vet vilken episod man ska bläddra fram.

20121017-203525.jpg
Jag hade roligt åt att de pompösa ljuskronorna var bestyckade med lågenergilampor från Ikea. Varför nu det skulle vara nåt att flina åt? Ikea finns på Sicilien en timme bort med färja.

20121017-203930.jpg
Annars var det ganska mycket shopping. T hade bestämt sig för att fylla på lagren av blingbling och kläder, och lyckades nog över förväntan. Temuggar ingick inte i lägenhetens utrustning så vi köpte varsin.

20121017-204537.jpg
På mammas födelsedag drog vi till huvudstaden och fikade bakelser på uteserveringen närmast torget. Där myllrade det av poliser, militärer, bombhundar och svarta diplomatbilar. I tidningen läste vi senare om de tio statsöverhuvudenas överläggningar, eller ”5+5 Summit” som det kallades. Men innan dess hade vi en överraskning för mams: ett besök i Casa Rocca Piccola med åttonde markisen Nicholas de Piro och hans fru Frances som värdar och guider. Mams rodnade lätt när markisen utbringade en skål för hennes födelsedag. Japp, det är inte alla som druckit champagne med en markis. :)

20121017-210043.jpg
Jag måste alltid ut och gå – man kan ju undra om jag turistar med fötterna? – och släpade sällskapet både hit och dit, här närmare bestämt runt hamnen i St Paul’s Bay. Men när jag skulle dra iväg till saltbassängerna åt andra hållet sade T upp sig och stannade på hotellet. Enough is enough.

20121017-211131.jpg
Nästa dag lyckades jag ändå lura med henne till Mdina och Rabat med prat om läskiga, fuktiga katakomber. Fast när det kom till kritan så ville vi inget mer efter multimediashow, katedral och två museer.

20121017-212128.jpg
T fick i alla fall med sig lite inredningsinspiration…

20121017-212317.jpg
… Själv får jag nog lite svårare att ta trädgårdsinspirationen rakt av. Fyra meter höga hibiskus- och nerumträd.

20121017-212756.jpg
*suck* :)

20121017-213044.jpg
Å sen for vi hem!

Kommentarer (2)

När man nått badskoåldern

Jag läste en nördig krönika om sökandet efter den perfekt stranden i SvD och inser att jag fullständigt saknar driften att resa jorden runt av den anledningen. Men jag åker gärna till platser vid vatten. Det upptäckte jag redan efter tågluffaråren, då det ständigt fanns ett hav, en sjö eller en flod vid de städer som jag valt ut av helt andra orsaker.

Mina önskemål om stränder har nog förändrats genom åren.

I Lagos i Portugal gick vi kilometervis för att hitta en vik som inte redan var full av turister, gapiga strandförsäljare, hungriga hemlösa hundar och skrikande barn. Lite blygt norrländskt så där, man är ju van att vara ensam vid sitt utebad. (Det var för övrigt där som L upptäckte den hårda vägen att solen bränner även när det är mulet och blåser…)  Så småningom insåg vi att det inte gör så mycket om det finns människor i närheten. Rent av kan det vara intressant att tjuvkika på hur folk beter sig, och alldeles avgjort är det på folktäta stränder närmare till mat, vatten, toa och annat som man kan vilja ha ganska akut.

I Nice i Frankrike finns det inga sandstränder. Där blir man en del i utsikten för de horder som flanerar längs Promenade des Anglais. Om man är för snål för att hyra en solsäng går det utmärkt att solbada på småsten. När man väl borrat ner skulderblad och andra utstickande kroppsdelar i det rundslipade gruset ligger man faktiskt bra. Dessutom är det väldränerat, badkläder torkar snabbt. Men den stora fördelen är att man slipper sand i alla hudveck, i baddräkten, underkläderna, skorna, handduken, väskan… och vattnet blir inte heller så grumligt. Jag undrade länge vad den lilla båten som patrullerade badområdet hade för uppgift, tills jag insåg att det var ett  mudderverk som åt upp alla fimpar, godispapper, pet-flaskor och annat junk som folk kastade i vattnet.

På Kreta finns det restauranger på själva stranden. De kan rentav ha meny på svenska. ”Spagetti med kottfarssas” står det när man förväntat sig Bolognese eller något mera grekiskt som moussaka. Men mest pratar de tyska, och schnitzeln verkar omistlig, den har alla. Ganska troligt får man ett litet glas alkohol före maten. Besynnerlig rutin som jag inte sett nån annanstans.

På Isla de La Tasasjera i El Salvador i Centralamerika får man gå genom en hage full av magra kor och vassa kardborrar för att komma till den grusiga, buckliga och helt oexploaterade stranden. Inte ett parasoll  så långt ögat nådde. Där hittade jag ett snäckskal som var perfekt att plocka bort vassa kardborrehullingar med. Restaurangen erbjuder bara en rätt, mosade bruna bönor: frijoles.

Sao Miguel på Azorerna i november är inget badparadis. Stranden består av lavasand, som på andra vulkanöar.

På Malta finns enstaka sandstränder, men oftast är det klippor som kan vara släta men förrädiskt hala av alger eller farligt vassa, som förstenade korallrev. Butiker säljer badskor med gummisula.

Det var då jag insåg att ett av mina önskemål numera är att stranden är promenerbar… Det är faktiskt ingen självklarhet. Hellre än att ligga och pressa i solen gillar jag verkligen att gå barfota i vattenbrynet, så där som man kan göra på de kilometerlånga stränderna på Gran Canaria.

För övrigt har jag också blivit så gammal att jag tycker att badskor är en bra idé oavsett var man badar. Jag har klivit på alldeles för många kvistar, glasbitar, burkar och stenar under vatten. Men jag har dessutom skurit mig på trasigt kakel i ett badhus, och smittats av fotvårtor … och läst om miljögifter, dumpning, bakterier, parasiter, algblomning och farliga maneter…

… och kommit fram till att bada, det gör man just inte. Man duschar. Inomhus, i rent vatten.

Kommentera

Mer om Malta

Det finns ett par anledningar till att jag länge haft ett gott öga till Malta:

  • Det är drägligt väder nästan hela året och cirka 300 soldagar.
  • Det ligger i samma tidszon som Sverige.
  • Det går direktflyg ett par dagar i veckan och resan är förhållandevis snabb, cirka 3,5-4 timmar från Stockholm.
  • Engelska är officiellt språk, tillsammans med maltesiska.
  • Många IT-bolag har sin bas här och därför är internetanslutning inget större krångel.
  • Sjukvården klassas som en av Europas bästa.
  • Skatteregler och avtal med Sverige är förmånliga.

Om vi nån gång förverkligar idén att byta bort våra vintermånader så verkar Malta vara en bra kandidat.

Men nu är det ju turister vi ska vara, i blott en vecka. (Lämpligt nog ska vi bo på Turistgatan…) Jag har noggrant studerat guideböcker och kan sammanfatta Maltas utbud så här:

  • Sol, bad, vattensporter, strandlekar, båtar
  • Kyrkor, kyrkor, kyrkor (över 350 stycken!), katakomber, gravgrottor och tempel som är tusen år äldre än pyramiderna
  • Krigshistoria i mängder: araber, korsriddare, turkar, fransoser, britter, alla har de varit här och slagits
  • Party, party, paarty i Paceville (om man är under 25 år)

Detta intresserar mig inte så mycket. Jo, kanske nåt litet dopp och någon kyrka och lite korsriddare men sen får det vara bra.

Jag har satt ihop en egen liten turistlista som räcker för mer än en vecka. Ressällskapet får välja tror jag.

  • Huvudstaden Valletta med marknad, massor av småbutiker och till sist kvällsfika med fin utsikt i Upper Barrakka Gardens. Här kan man exempelvis välja mellan guidad tur i korsriddarnas stormästarpalats eller privatpalatset Casa Rocca Piccola. Eventuellt om det finns ork leta upp Hastings Gardens som sägs vara en liten fin trädgård uppe på Vallettas bastioner.
  • Religiös fest ”Feast for our lady of the Rosary” i Tarxien respektive Gudja just den söndag vi är på ön. Malteserna firar storslaget med parader, musik, dans, fyrverkerier och godsaker. I Tarxien finns även uråldriga tempel.
  • Dagsutflykt till grannön Gozo. Här kan man exempelvis besöka citadellet i huvudstaden Victoria/Rabat, hantverkarbyn Ta´Dbeigi, hembygdsmuseet Folklore Museum, saltbassängerna i Reqqa Point eller se animerade scener ur ”Gozo Heritage” i Ghajnsielem.  Åt samma håll ligger badparadiset ”Blå lagunen” på lilla ön Comino och utsiktspunkten ”Red Tower” i Marfabergen på Malta.
  • Gamla huvudstaden Mdina och Rabat, med Howard Gardens däremellan. Möjlighet att se en historisk översikt, ”The Mdina Experience”, åka turisttåg i Rabat och köpa goda lokala bakverk hos Crystal Palace. Ganska nära till de stupbranta klipporna i Dingli och picknickskogen Buskett Gardens.
  • Hantverksbyn Ta´Qali, privatägda Palazzo Parisio med fin trädgård  i Naxxar och San Antons slottspark i Attard.
  • En tur till södra Malta med marknad i fiskebyn Marsaxlokk, fin promenad till Delimera Peninsula och kanske orientalisk middag på ”Jakarta”.
  • Eftersom jag hört vissa önskemål har jag också kollat upp att hippaste shoppingcentren ”The Point” och ”Plaza” ligger i Sliema.

På youtube finns en hel del semesterklipp från Malta. Det är i stort sett samma turistvyer som dyker upp överallt så jag länkar inte någon särskild.

Kommentera

Det ena, det andra och det rätta

Ett par gånger om år tjatar jag om att åka till London. Jag älskar London. Mycket besynnerligt då att jag inte lyckats ta mig dit på över 15 år? Min faiblesse för stan uppstod i slutet av 1980-talet och sedan var jag där en eller två gånger om året. I modern tid ingen gång. Vi har ett distansförhållande, London och jag. Eller tja, relationen är ju förstås ganska enkelriktad. En distansförälskelse.

Vanligtvis är det Ryanair som jag bläddrar igenom när skovet slår till. Sjuhundra spänn tur och retur för två personer!!! Men då ska man ju också ta sig till flygplatsen och hem, och transfer och sova över eller långtidsparkering och…

Den här gången är det SAS som ärgat upp mig med ”billiga” biljetter i lågpriskalendern. 1.900 kr per person tur och retur Östersund-London. Ja, vi på norra breddgraderna är inte bortskämda. Och sen in på hotels.com och kolla rum, 1.500 kr för del i ett dubbelrum i sex nätter. Transfer mellan hotell och flygplats, gissningsvis 400 kr. Och ett 7-dagars travelcard förstås, 400 kr. Samt inträde till Chelsea Flower Show, 500 kr. Lite mat och fika till det, vi säger 300 kr per dag. Och vips är man uppe i 7.000 kr. Kanske lite impulsshopping också.

Planerat och klart. Så fastnar det på samma ställe som vanligt. Inget resesällskap, ingen hundvakt och är det verkligen rätt sak att göra med pengarna?

Eller så kan jag köpa nya däck till bilen. Jag behöver både sommar- och vinterdäck.

Eller så kan jag gå till tandläkaren och beställa en titankrona till kindtanden som jag nyligen bet sönder för åttionionde gången.

Eller så kan jag lägga pengarna på eldragning i köket, renovering av betonggolvet i blivande verkstan, växter till trädgården, el till logen, dränering av infarten (listan goes on and on)…

Om jag nu kunde komma ihåg allt det här nästa gång jag får för mig att jag vill åka till London. Skulle bespara mig lite tid, och uppgivenhet.

Kommentera



































eXTReMe Tracker