Arkiv ynk!

Dagens moraliska kris

Jag hörde ett frenetiskt bzzz:ande. På andra sidan dörren hade en geting fastnat i ett nystan av katthår och spindelväv. Jag gick efter ett litet glas att bära ut den med, men när jag kom tillbaka marscherade en stor spindel med raska steg mot den intjorvade getingen. Katterna tittade intresserat på. Plötsligt tvekade jag. Spindeln ska ju också äta och vem vet hur illa skadad getingen redan var? Ambivalent gick jag därifrån, för att lika snabbt gå tillbaka, blåsa undan spindeln och roffa åt mig getingen. Hade det varit en humla eller ett bi hade jag inte tvekat; getingen borde få samma chans. Då uppstod nästa dilemma. Getingen skulle inte överleva utomhus med sin boja av kattludd. Alltså hämtade jag en pincett och försökte plocka bort luddet, men ena bakbenet satt helt fast, och hur jag än vickade och drog så kom inte tussen loss. Till slut använde jag pincetten som kniv och skar av hårstrået som satt fast i benet. Getingstackaren hade vid det laget fått så mycket däng att den bara klamrade sig fast på glaset. Jag lämnade den på ett blad och gick in för att begrunda hela historien.

Kommentera

Musbränne

IMG_5064.JPG

Varje gång jag bränner mig klagar jag över att vi har hett vatten i kranen. Härmed verifierat: 62 grader.

Kommentera

Påskfirare

IMG_5052.JPG

Bekanta fyller upp Facebook med skidåkning, påskattiraljer, musik och spel. Jag flyttar ett takras så att jag ska få in bilen i garaget.

IMG_5053.JPG

Bekanta är på Ikea, Biltema och hockey. Jag är i verkstan och sågar sönder en låda.

Sen blandade jag kemiskt trä i köket och blev utschasad av A. ”Är du galen, styren, känner du inte hur det luktar, vi kommer att få mardrömmar i natt!”

Så nu är jag i verkstan igen. Lite som Emil.

Kommentera

Omvårdaren

IMG_5050.JPG

A påminner lite om en avlövad hängbjörk på grund av öronvärk. Så jag muntrar upp honom genom att bjuda på middag. (Ni ser ju hur jag ansträngt mig..?! Queen of the micro.) Kyckling i gul sås, det är ju påskigt? Och grönsaker till.

Kommentera

När civilkuraget vaknar efteråt

Det stod en ung tjej utanför biblioteket i dag. Hon var inte ensam, en kille med dålig hållning och huvan långt nerdragen över pannan stod bredvid. Jag reagerade därför att de stod mitt framför dörren och tjejen överdrivet teatraliskt tog en cigarett ur paketet samtidigt som hon med hög röst sa: ”Till Valla kan man ju alltid gå liksom (nånting ohörbart)”.

Innanför glasdörrarna i foajén stod en äldre kvinna, gott och väl pensionär, och hon såg bitter ut. ”Jaha, det var så där hon gjorde. Hon sa att hon behövde busspengar för att ta sig hem.”

Jag hade bråttom så jag svarade bara ”jaha, ojdå” innan jag hastade vidare.

Långt senare ser jag episoden framför mig igen, och grämer mig. Varför uppmuntrade jag inte den äldre kvinnan att gå ut och prata med ungdomarna? Varför gjorde jag det inte själv? (Jo, för att jag hade åtaganden, men i alla fall.)

Kommentera

Konsekvensanalys för nybörjare

IMG_4823.JPG

Om man gör det här utan köksfläkt…

IMG_4824.JPG
… så får man snart göra det här.

Å då kan det i stundens hetta gå illa för de pilliga små plastkrokar som ska hålla apparaten i taket.

Förhoppningsvis kommer den på plats igen innan det brinner på riktigt.

Kommentera

April

april-15-tulpannuffe-w

Tulpanen heter Concerto. Ser du Nuffe?

Jag bar en alldeles för tung tulpankruka från jordkällaren och kände hur det poppade till i ryggen strax nedanför axeln, kanske i en sena eller ett muskelfäste – vilket fått konsekvenser i form av kalla fingrar, nackspärr och värk. Smart, really. Och jag gör inget åt det.

april23-klosbrada-w

Katterna fick en klösbräda med kattmynta. Nuffe utropade den omedelbart till sitt privata kungarike, och så har det blivit, Tjadden låtsas inte ens om den.  

Vi ordnade en påskbuffé med lokalproducerad mat (förbeställd kasse) som levererats till dörren. Fantastisk service och fina produkter. Det var gravad fisk och hemlagad senap, korvar av olika slag och kaviar. Vi bjöd mammorna, pappan och systers familj – men ändå blev det kvar av allt, och rester åt vi i många dagar och ändå hann en del bli dåligt, så jag köper nog inte en sådan kasse igen.

Jag debatterade jämställdhet, könsmaktordning, svartjobb och statliga subventioner, och tröttnade rejält på kränkta vita män. Och så pratade jag skavsår i öronen på bekanta om idéer.

Som vanligt matade jag både fåglar och rådjur, och bar hem hundra kilo foder i taget.

Jag fick ett jobb som illustratör(!) och hade hur roligt som helst medan jag ritade sovande bussar, flygande tefat och pyttesmå kor. Extra roligt var att jag fick vara med vid presentationen.

Vaknade fortfarande alldeles för tidigt på morgnarna.

april-fall-w

Vi åkte till Tännforsen och vad gör man där..? Fotar och filmar med mobilen, så klart. 

april-klattra-w

Stigen är slingrande och brant. Ta med broddar och vattentäta handskar. 

Jag blev bjuden på spa-behandling och valde vattenjet, det vill säga bubbelbad med massagestrålar och olikfärgat ljus – och kunde inte sluta fnittra för att det a) killades på rumpan och b) bubblade ut skum över badkarskanten. Sedan spelade jag bowling för första gången. Tricky.

Köpte (ännu) en digital kurs på webben men har inte slutfört den.  Ett mönster som upprepar sig; jag har under åren köpt kurser på cd, dvd och webb, men aldrig avslutat dem. Distansutbildningen i Sketchup (som jag verkligen-verkligen ville lära mig) betalade jag för men påbörjade inte ens. Först när kurstiden var slut kom jag på att jag åtminstone kunde ha loggat in och sparat hem kursmaterialet och lektionerna. Jo, jag vet att allt man behöver veta finns i tutorials på youtube men det är som att jag tror att om det är en kurs så kommer det att bli av.  Nope.

Intern statusuppdatering: ”Mår dåligt, dåliga samveten, ingen ordning, får inget gjort och hopplös är jag.” Jepp, little miss sunshine.

Kommentera

Mars

mars21-ympar-w

Lärde mig att ympa äppelträd, bland mycket annat.

Utforskningarna fortsatte i mars. Det var nya ämnen och människor och platser och möten och diskussioner och research och studiebesök och aktiviteter och ställningstaganden. Blev erbjuden en affärsmöjlighet som jag inte förutsett och som tog mycket tid att bearbeta. Jag tackade nej, vilket på samma gång stängde andra dörrar i mitt företag.

Skrev på papper för praktikanten.

Testade nya PA:t på föreläsning. Satte nytt bottenrekord i antal besökare.

Diskuterade det olämpliga i att använda ordet ”negerboll” med en bekant på FB så att vi blev ovänner på riktigt. För övrigt samma person som gillade misshandeln av en dragspelare så honom kan jag ju lika gärna vara utan. Jag ifrågasatte ganska många personers människofientliga inlägg under en period. Men _jag_ blev också av en bekant stämplad som ”främlingsfientlig/ond”, vilket kändes mycket märkligt. De här diskussionerna gav bara högt blodtryck och fler ovänner. Vid ett enda tillfälle var det någon som ändrade uppfattning, och det var en ”åskådare”.

Hur var det nu jag skrev i januari? ”Välja mina strider”? Uppenbarligen finns det mer att jobba på där.

Kommentera

Februari

feb5-wp-handduk-w  feb5-wp-klips-w

Smart sätt att märka handdukar på kontoret.

I februari var jag fortfarande uppskruvad och hade svårt att sova. Jag vaknade tidigt, ofta före fem, med huvudet fullt av idéer. Utforskade och diskuterade. Sökte upp folk och gjorde besök. Testade nya digitala verktyg. Formulerade konceptidéer. Skrev en massa texter men inga för publicering.

Jag hyrde ett kontor (för första gången på många år) för att kunna ta emot en praktikant via Arbetsförmedlingen. Detta var till följd av en konferens under hösten, då jag fick insikt om hur svårt det är för ungdomar att få praktik. Dock visade det sig betydligt svårare att få tag i en praktikant än vad jag trott. Intervjuer och kontakter ledde ingenstans.

Jag avslutade ett uppdrag som jag haft i åtta år. Ett stort, det var basinkomsten i mitt företag, och hade med tiden blivit en del av min identitet. Jag hade övervägt att sluta ett tag, men nu blev det abrupt och tyvärr inte så prydligt som jag skulle ha velat. Det kändes tråkigt, dumt, ensamt, fel, oroligt, rätt, frigörande och bra på samma gång.

Fick p-böter (också för första gången på många år) vilket jag tog som en vänlig uppläxning från universum. Jag hade nämligen sett att det var betalparkering, men chansade på att klara mig eftersom jag var sen till en föreläsning. ”Slarva inte med detaljerna!” var läxan jag tog till mig.

Kommentera

Memo till själv

Min energi går i vågor. Just nu är den i topp. Jag säger att jag har en ”turboknapp med trollstavsfunktion”. Det brukar hålla i sig i tja, typ, några veckor..? Jag har inte kommit på att mäta och följa upp tidigare. Därför vet jag inte heller riktigt när det började den här gången eller vad som utlöste det, för jag dokumenterade för lite när det hände.

I det här stämningsläget är allt enkelt. Idéer och sammanhang känns tydliga. Folk är tillgängliga, och inte bara det, de blir rentav glada över att jag hör av mig. Vi skrattar och skojar. Jag behöver knappt be om saker; möjligheter och resurser dyker upp av sig själva. Flow, flyt.

När jag är i andra läget, trött och deprimerad, är det mesta svårt, motigt och grått. Att få tag i en människa och hitta en tid att få något genomfört kan ibland te sig omöjligt. Det finns inte tid, det finns inte pengar, det finns inga möjligheter. Jag vill inte gå utanför dörren.

Vanligtvis när jag får överloppsenergi så slösar jag bort den på ovidkommande saker som jag sedan ångrar. Det är lärorikt, men det leder mig inte framåt varken i det jag redan har lovat eller i det jag verkligen vill göra. Den här gången ska det bli lite annorlunda. Målet jag satte var max 70 procent på slöseri och nymodigheter, 30 procent på planerade saker.

Just nu ligger jag risigt till även med den generösa begränsningen.

Jag fick en släng av debattlystet storhetsvansinne och vandrade ut, bort, från min hemmaplan och fann mig indragen i spretiga diskussioner med okända människor i Aftonbladets kommentarsfält. Jag som nästan aldrig läser kvällstidningar och absolut inte tidningars kommentarsfält, inga tidningars (förrän de senaste veckorna). Jag hade till och med glömt varför.

Jag scrollade ner i den långa listan av kommentarer där mitt namn lyste här och där; andra anropade mig. Plötsligt kände jag gamla symtom rusa i kroppen. Hjärtklappning, ångest. Mitt glada humör bortblåst. Energin likaså. Förlorade timmar. Fick plötsligt minnesglimtar – visst har jag varit med om det här förr? Hopplösheten kom på blixtvisit. ”Det finns inget hopp , världen är full av idioter så varför bry sig…”. Så rasslade det till av en nyckel i ytterdörren och A bröt förtrollningen med sin blotta närvaro.

Pust. Memo till själv: Välja mina strider. Lägga energin på mina kära, på det nära, på det som är viktigt i långa loppet för mig och oss. Ge energi, idéer och erfarenhet till utvalda människor som uppskattar den. Strunta i pratkvarnarna. Gå inte dit igen. Hör jag det?!

Kommentera



































eXTReMe Tracker