Arkiv januari 2014

Flygfärdig

Hear, hear. Här är en kommentar som K nog aldrig trott att hon skulle höra från mig: ”Jag är så glaaad för min nya väska!”

Ända sedan vi åkte till Malta har jag spanat efter den perfekta kabinväskan. Ryanair har bland de snålaste måtten av alla flygbolag, men generös vikt. För korta resor utan shoppingsyfte skulle man kunna göra som flygpersonalen, packa allt i handbagaget och slippa vänta på bagagebandet. Och på shoppingresor vill man ju maximera sitt lastutrymme genom att stoppa handbagaget fullt också.

Naturligtvis visade det sig att smarta kabinväskor kan kosta ungefär hur mycket som helst. Många är minst tre centimeter för tjocka om magen för att fungera hos Ryanair. Dessutom väger de. Om handbagaget får väga 10 kilo så vill man ju inte att den tomma väskan ska ta 4 kilo i anspråk. Vis av tidigare erfarenhet vill jag inte heller köpa en med för kort draghandtag. Självklart måste väskan ha hjul! Jag har rest med hockeytrunk och ryggsäck, och gör inte om det.

20140123-121545.jpg
Nuffe konstaterar intresserat att väskan har flera invändiga fack: Två små nätfack för nycklar, cerat och annat krafs, ett slutet för pengar och biljetter, samt ett stort för surfplatta eller dator som samtidigt bildar innerlock för halva väskan. Väskan väger bara 2,5 kilo…

20140123-121557.jpg
… men det är de fula små tvillinghjulen som får mig att kvittra. Den här väskan dansar fram som en primadonna, otroligt lätt att föra i vilken riktning och lutning som helst. Draghandtaget går att ställa i fem höjder. Till och med A lär bli nöjd. Dessutom har väskan fast kodlås (så att jag slipper fundera över var låset eller nyckeln tagit vägen), enligt TSA-standard, så att tullen kan öppna och låsa med huvudnyckel utan att bryta sönder det.

Nu är bara frågan vart och när jag ska resa. Men jag är i alla fall redo. Om det skulle bli av.

Kommentarer (1)

Glimtar från en gången sommar

Jag väntade på våren, men när den kom var jag redan sjuk och kunde inte glädjas åt det som spirade och växte. Jag såg bara det som saknades, det som inte var klart och allt som gått på tok. Inte ett enda inlägg blev det här i bloggens trädgårdskategori. Lyckligtvis brydde sig inte trädgården om det. Den växte ändå.

Och nu, långt senare, är jag i alla fall glad åt bilderna från iPhonen.

I slutet av maj stod Darwin- och fosteriana-tulpanerna i full blom, däribland flera rosa Impression-sorter och Orange Emperor. De tidiga, låga kaufmanniana-tulpanerna hade redan blommat ut.

I mitten av juni blommade fortfarande viridifloran Spring Green, liljetulpanerna och de sena dubbla, däribland rosa Angelique som har sällskap av en sibirisk optands-pion.

Efter Darwin-tulpanerna kom allium-bollar  svävande ovanför de ännu gröna tulpanbladen. Jag ångrade att jag inte planterade fler allium, längs hela rabatten. De kallas kirgislök på svenska. Grundsorten, med botaniska namnet aflatunense, är ljuslila och den mörklila heter  ”Purple Sensation”.

Jag såg nånstans en bild av allium planterade framför lila bondsyrener. Mycket välmatchat. Det växer lila bondsyren vid infarten som jag ska föröka. I höstas skördade jag en burk allium-frön…

I början av juli stod grannens Poppius i full blom. Grannen anser att halva busken är vår eftersom den vandrat in över tomtgränsen. Inte mig emot. Det surrar om busken så det hörs på flera meters håll när traktens bevingade insekter samlas till kalas.

Och sen, när Poppius blommat klart, då kom de andra rosorna.

Lilla Sigrid, som ser ut som en krukros, har sällskap av liljan Foxtrot. Det är faktiskt tre Sigrid (och en stor klarröd Kordes Robusta som nog inte borde vara där men jag vågade knappt tro att den skulle klara sig). Om Sigrid tar sig enligt sortspecifikationen så ska liljorna bli helt inbäddade.  Jag gillar Foxtrot. Det är en relativt tidigblommande asiatisk sort.

Sigrids syrra, Lena, trängs med en lilja som heter Inuvik. För tätt eller för långt ifrån, aldrig blir jag riktigt nöjd med hur blommorna arrangerat sig. Jag vill att rabatterna ska se ut som blomsteruppsättningar…

Sigrid och Lena har en brorsa , Ole, vars blommor är rosa när de slår ut och sedan bleknar till vitt. Liljan heter Mona-Lisa och doftar ljuuuuvligt. Det stod ”kvastar” av på tok för tätt planterade Mona-Lisor i den annars kala före detta tulpanrabatten. Förhoppningsvis kommer trädgårdsmästaren att flytta isär liljorna och komma ihåg att vattna så att sällskapsnävorna växer till sig under kommande säsong.

Innocencia tycker jag är så fin. Därför satte jag plantorna nära ytterdörren så att jag skulle se dem varje gång jag gick in och ut. Tyvärr råkade plantorna då samtidigt hamna i värsta vindstråket från nordväst. De borde nog få flytta.

Precis när Innocencias knoppar slår ut ser de ut som små snittrosor.

Och så en idolbild till av liljan Inuvik. Jag såg en bild av vita liljor som växte i ett överdåd av brudslöja och blev inspirerad att göra likadant. Men jag har inte lyckats med mina frösådda brudslöjor. Än. I år kanske det går.

Jag köpte fem Bonica för 150 kronor. Det var en chansning, den rosen ska knappt klara vintern här. Men som de här fem har blommat! Hur mycket och länge som helst. Liljan heter Forever Marjolein, är tidig och bor i den orange-röda rabatten.

Rosen heter Juanita, och har sällskap av kantnepeta som jag frösått. Fantastiskt tålig och trevlig växt. De blå blommorna är mycket populära bland humlor. Bladen är lite silvriga och luktar lite mynta.

Mera kantnepeta, och en orientalisk lilja som heter Stargazer. För övrigt den mest populära liljan läste jag. Men den blommar för sent här, nästan på gränsen till frost. De sista stjälkarna tog jag in med outslagna knoppar, natten innan frosten knep allt som blommade.

På tal om att blomma för sent,. Syrenhortensians lime-rosa kolvar hinner aldrig riktigt slå ut sina vita små stjärnor. Fullt utslagen ska den se ut som en vit syren, därav namnet. En del i förklaringen är kanske att den står i blåsläge, och definitivt några växtzoner kallare än rekommenderat.

Bakom syrenhortensian syns tät silverarv som jag frösått. Som nygrodd och liten var silverarven fasligt petig och dog nästan vid flera tillfällen. Nu sprider den sig som en glupsk präriebrand.

Här bor Bonica, vanlig silverarv som jag fick vid ett trädgårdsbesök, frösådd pärleternell och den sena orientaliska liljan Sumatra som inte hann slå ut före frosten. Stora knoppar kan eftermogna och slå ut om man tar in stjälkarna i tid, vet jag nu av erfarenhet.

På sensommaren började trädgården åtminstone fläckvis och åtminstone nästan likna de rabatter jag tänkt mig. Fläckvis, alltså, och bara från noga utvalda vinklar. Jag börjar misstänka att det är med trädgårdsreportage som med fotomodeller. De kan se ut så där glamourösa, i rätt ljus. Men oftast inte till vardags.

Hips vips var det slutet av september. Vid lillgaraget blommade dahlior och riddarsporre i tomatlådan som stått tom mest hela sommaren. Tomatlådan har hittills inte producerat en enda tomat. Men den är ju röd i alla fall…

Den mörkbladiga dahlian med enkel aprikos blomma heter Catherine Deneuve och den vita näckrosdahlian är Karma Marten Zwaan. Jag är inte vidare snäll med mina dahlior. De vill ha generöst med kalium och vatten. Ska försöka komma ihåg det, om de överlever vinterförvaringen, och min omilda utplantering, ytterligare ett år. Jag hade många dahlior från början. Nu är det bara de här två kvar, och kanske en till som jag råkade bryta av så den inte hann få några blommor i år.

På temat tio små pojkar så tar nog mina klematisförsök rekordet. Jag vill ju ha storblommiga, trots att de flesta sorterna enligt gängse rön inte går här. Ett par av dem som jag beställde var slutsålda. Sen har jag haft otur med några skott som inte kom igång, eller i tidigt skede tvärdött av oklar anledning. Resten har bevisligen levt ett tag men dött av larvangrepp, torkat på grund av att de krafsats upp av grannkatterna som använt rabatten som toalett, drunknat vid vårens obligatoriska översvämning(?), frusit ihjäl under vintern eller av kall nordvästan,  förtvinat i skuggigt norrläge eller stekts i för kraftig södersol…

Utom Mari, Kaunitar och Blonde.  De blommar och får mig att hoppas att jag kanske kommer att få till det rätt, så småningom. När jag kollade min gamla inköpslista fick jag plötsligt en aha-upplevelse. De tre som överlevt och blommar har en sak gemensamt. De tillbringade två somrar i kruka och den första vintern i jordkällaren. Kanske behöver skotten helt enkelt växa på sig lite mer, innan de är redo för frilandsrabatter.

De här höstanemonerna är ett namnlöst fynd från Tradera. Kanske hade jag sån tur att det faktiskt är tomentosum, som enligt expertisen är den enda som ska kunna fungera i vår växtzon. De är precis så fina som jag tänkt mig, och de större plantorna satte massor av knoppar. Tyvärr tar frosten fler knoppar än som hinner slå ut, men jag fick många blommor ändå.

Det kan man inte säga om de dyrköpta namnsorterna som är betydligt klenare till växten och senare att sätta knopp. Jag bröt upp några outslagna knoppar för att åtminstone få en aning om färgen.

Höstfloxar köpte jag också ett litet sortiment av. Den som jag gillar bäst hittills är Danielle. Blomformen var inte min favorit när jag såg den på bild, jag valde den mest för att den var vit. Men hos mig har Danielle utklassat de andra höstfloxsorterna med hästlängder. Fullt frisk, börjar blomma tidigt och håller på till bistra vintern. Luktar gott. Stadiga stjälkar och fint, mörkgrönt bladverk.

I slutet av september tog frosten alla perenner och det var minusgrader på nätterna i flera dygn. Jag rensade ogräs, bar in cykeln och utemöblerna.

Den 23 oktober plockade jag upp lök och jordärtskockor, och flyttade dahlia- och begonia-knölar till ett uppvärmt utrymme.

Sen var den tredje trädgårdssäsongen definitivt över.

Kommentera

Det kommer en sommar… hoppas jag

Vintern har inte vänt än. Det ska komma mer snö och bli ännu kallare. Men inne är det varmt. Med datorns hjälp går det utmärkt att drömma sig bort… och spendera pengar på en trädgård som sover djupt i flera månader till.

Jag har beställt 14 sorters liljor från Eurobulb. Det blir påfyllning av några sorter som jag redan har, men de flesta är nya.

Översta raden från vänster: Sweet Surrender, Red Flavour (tigerlilja), Sweet Lord

Mellersta raden: Muscadet, Garden Party, Pink Flavour (tigerlilja), under den Orania

Nedre raden: Rosella’s Dream, Orange Electric och  Forever Marjolein

Kommentera

Multipelt personlighetstrauma

Jag har fyra oöppnade bläckpatroner med bäst före-datum 2003 till en skrivare som jag bytte ut för många år sedan.

Varför har jag kvar dem? Provar genast kasta dem i återvinningslådan men … nnnn…. det går inte… Arrrfh.

”Jamen, de är ju alldeles nya? Nån kanske har kvar en sån här skrivare och behööööver dem?”, bjäbbar mitt andra jag.

”Alla de andra skrivarna av samma sort var precis lika usla som den här, de är DÖDA och BORTA sedan länge! Dessutom: Har du inte lyckats ge bort patronerna på tio år så är det inte troligt att det blir nu heller, och förmodligen finns ingenting kvar i dem i alla fall, bläcket har säkert dunstat. Släng dem NU!”, säger mitt förståndiga jag.

Ja, där fick jag. Iväg till återvinningshinken nu, innan andra jaget kvicknar till igen.

Kommentera

Maten som jag äter del 1

Jag funderar ganska mycket kring mat nu för tiden. Fast med ett helt annat fokus än de blanka fest-och-recept-tidningarna som det verkar gå bra för nu. De som speglar matlagning som hobby.

Nej, jag funderar över de globala matjättarna. Jag funderar över importmaten. Sverige importerar mer än 50 procent av den mat som säljs. Jag ser många problem med det, exempelvis onödigt långa transporter, svenska jobb som försvinner, samhällets och enskilda människors utsatthet om/när maten av nån anledning inte kan levereras, besprutade råvaror, tillsatser i produkter. Bakom våra hemvana, välkända varumärken står multinationella konglomerat som bara värnar ett enda intresse: sina inkomster.

Jag funderar över det orimliga inflytande som matjättarna har genom sina resurser, inte bara genom exponering i butikshyllorna och medierna utan i form av köpta experter och politiska kontakter. Är det rimligt att Coca-Cola, sockerbolaget Südzucker och enligt egen utsaga ”världens största livsmedelsföretag” Nestlé ska styra över europeiska rekommendationer om näringsintag via ILSI? Hur troligt är det, med den styrelsen, att ILSI skulle låta sina forskare undersöka om sockerhaltig mat är en anledning till fetma? Eller rekommendera begränsningar?

Ändå är det just olika typer av socker som fristående forskare hävdar är anledningen till fetmaepidemin och en mängd välfärdssjukdomar i västvärlden. http://natgeo.se/vetenskap/kropp-sjal/sockerchocken-som-tar-kal-pa-oss

Utbildningsradion har sänt en brittisk programserie där journalisten Jacques Peretti utforskar hur livsmedelsindustrin har revolutionerat våra matvanor de senaste 40 åren. Varje inslag är cirka 40-50 minuter. Inslagen ligger kvar till maj-juni på urplay.se och är väl värda att se. Här beskrivs ett politiskt och kommersiellt spel som vanliga konsumenter är helt omedvetna om.
http://urplay.se/Produkter/177341-Maten-som-gor-dig-fet-Sockerfallan
http://urplay.se/Produkter/177342-Maten-som-gor-dig-fet-Supersized-PR
http://urplay.se/Produkter/177343-Maten-som-gor-dig-fet-Forforda-konsumenter

I UR-serien är siktet inställt på socker, glukos, fruktos och företagens marknadsföring. Men det finns mycket mer i den storskaliga livsmedelsindustrin och dess symbios med detaljhandeln att fundera över och göra programserier om.

När myndigheter genom att sätta gränsvärden försöker begränsa mängden gifter i frukt och grönsaker, så börjar odlarna använda flera olika medel. Vart och ett understiger gränsvärdena, men den sammanlagda giftmängden ökar och det blir en cocktail med helt okända egenskaper.  http://www.dn.se/debatt/vindruvor-och-paprikor-ar-rena-giftcocktails/

När myndigheter tvingade livsmedelsföretagen att sätta innehållsdeklarationer på förpackningar uppstod nya kreativa sätt att mörka vad det egentligen är. Palmolja som har dåligt miljörykte kallas ”vegetabiliskt fett”. Saker som folk inte frivilligt skulle stoppa i munnen processas till anonyma E-nummer. Vem vill äta krossade, malda sköldlöss? Ja well. Alla som äter godis med E120 gör det. http://natgeo.se/vetenskap/var-mat-faergas-av-loess

Fortsättning följer om glasstestvinnaren, vitlöksbluffen, köttpriser, failsafe, gluten och mer…

Kommentera

Meddelande från skafferiet

20140108-223641.jpg

När jag glufsar i mig de sista bitarna av en chokladkaka som jag fick i julklapp märker jag något knöligt i botten av förpackningen. Jag river isär den och hittar till min förvåning en skvätt mungbönor?! (Inte så konstigt med tanke på att ett öppnat bönpaket balanserat på en kattmatsburk intill chokladkakan. ) Men ändå. Det måste ju tolkas som en liten påminnelse från skafferiet om att det är slut på sötebrödsdagarna nu och dags att börja grodda igen.

Kommentera



































eXTReMe Tracker