kajo.info.se

Jag lider av ”när jag ändå håller på”-sjukan. Det är en missriktad effektivitetsambition som slår slint varje gång.

I dag skulle jag skola om tomater. Men när jag ändå hade jordpåsarna framme så rotade jag lite i kallfarstun med avbrutna sticklingar som jag räddat och där såg jag jordärtskockor som börjat mögla och sen behövde jag klippa till kartongerna som tomaterna ska planteras i och sen behövde jag göra etiketter och då kan jag ju lika gärna göra resten av etiketterna också…

… Och nu är det middagsdags, köksgolvet fullt av klippta kartonger, hallen full av jordsäckar och jag sitter fortfarande i vardagsrummet med en ziljon etiketter som inte är klara. Dessutom är jag less, har ont av usel arbetsställning och teet är kallt – igen.

Antal omskolade tomater: 0

Så här ser vårt hus ut. (I sommar blir det dock minus jättevallmon som sorkarna ätit upp i vinter.)

Men sen, om några år, kanske…. Då kanske det kan se ut så här:

Nej, det är inte rätt grönfärg men takteglets färg är inte rätt heller…

Entrén blir bredare och får pardörr. Balkongräcket i smide byts mot ett i trä, så som de förmodligen skulle ha gjort när huset byggdes 1905. Så blir det sadeltak istället för den nuvarande raka takkupan. Ursprungligen hade vi inte tänkt bygga ut kallfarstun. Under processen insåg vi dock att när det blir innertak på övervåningen kommer A att slå skallen varje gång han går i trappan.  Det är enklare att såga ett bredare hål i taket när vi ändå gör om det, än att flytta trappan. Dessutom harmonierar det bättre med utbyggnaden på baksidan.

Utbyggnaden till höger om entrén, på husets norrgavel, är en teknikbod för ackumulatortank, värmepanna, tvättstuga och andra installationer. Tilltagen så att det ska gå att bygga ett handikappanpassat badrum där om det någon gång blir aktuellt.

På västra långsidan planerar vi glasrum för att ta vara på utsikten över sjön och annersia. Kanske kan man så småningom tänka sig en altan i hörnet mellan utbyggnaden och huset, i vindskyddat söderläge, därav dörrmarkeringarna.

Den här ritningen lämnade vi för ett tag sen till kommunen. Återstår att höra vad de tycker. (Jo, handläggaren tyckte att ritningen var fin men det betyder ju inte ”ja” till bygglovet…)

A har funderat lite över pinnen som på något mystiskt vis hoppar tillbaka ner i Scoobys vattenburk varje gång han plockat ur den. Pinnen är en räddningsplanka för oförsiktiga och törstiga småkryp. Dels för att jag inte vill att de ska drunkna, dels för att jag vill slippa rensa bort en massa lik ur dricksvattnet. Win-win liksom.

Edit: men björkhängen och annat flöj kravlar sig  minsann inte upp självmant ur baljan…

Det finns två snöbollsbuskar som är härdiga hos oss. Till vänster Pohjanneito från Blomqvists (9,50 €), till höger Strömsund ”E”-planta (49 kr)  från Odla.

Två av plommonträden blommar. Detta är Tuna.

Det var vägarbete på byvägen så vi gick stora vägen. Det gör vi sällan eftersom det är så mycket trafik. Synd, för här finns en av byns mest prunkande trädgårdar. Just nu är det pingstliljor som ljust skum på ett blått hav av pärlhyacinter.

I hagen blommar gullvivorna.

Det är högsommarvarmt. Scoobs svalkar fötterna i alla kabbeleka-diken han ser.

Jahaja, vad har vi här? Jo, i framsätet sitter två körsbär, fyra blåbärstry/honungsbär, tolv jordgubbsplantor, en klematis och tio rosor.

I bagaget finns sju fruktträd (fyra äpple och tre plommon) samt fem prydnadsbuskar. Den gulblommiga är en forsythia ”Northern Gold”. Resten är snöbollsbuske, gullrips, vit ölandstok och syrenhortensia. En av varje eftersom de är på gränsen till härdiga här och jag tänker att de som överlever och blir fina kan förökas med sticklingar i sakta mak.

På golvet i baksätet står perenner, närmast är det en pion och tre dagliljor, på andra sidan fler pioner, näva, höstflox samt blandade marktäckare, däribland kaukasisk förgätmigej, röd sockblomma, rosenplister, krypmalört och grönlandsfingerört. Som sagt, här ska utvärderas…

När jag snurrar runt och letar parkering i centrum kan jag ibland tycka att jag har en onödigt lång amerikansk bil, men varje gång jag packar den full påminns jag om hur mycket den sväljer och är tacksam över dessa extra decimeter.

Det var tur att inte alla fruktträden och buskarna kom, för då hade det blivit lite besvärligare. I höst fylls lagren på och nu vet jag ganska väl vad som ryms i bilen.

Tulipa praestans ”Shogun” i mitten är guldgul, ibland med dragning åt orange, och mammas nyupptäckta favorit. De mindre klargula med vita spetsar och rödbrun utsida är tarda.

Jag sladdade in i Gysinge fem minuter före stängningsdags (kl 16, jag trodde de stängde 17) och rafsade åt mig färgprover. Varje burk rymmer 1 dl. Kasper tycker att jag köpte för få. Well, med den prislappen blev det bara de nödvändigaste. Det är väl det som är meningen kanske.