Arkiv husdjur

Dagens moraliska kris

Jag hörde ett frenetiskt bzzz:ande. På andra sidan dörren hade en geting fastnat i ett nystan av katthår och spindelväv. Jag gick efter ett litet glas att bära ut den med, men när jag kom tillbaka marscherade en stor spindel med raska steg mot den intjorvade getingen. Katterna tittade intresserat på. Plötsligt tvekade jag. Spindeln ska ju också äta och vem vet hur illa skadad getingen redan var? Ambivalent gick jag därifrån, för att lika snabbt gå tillbaka, blåsa undan spindeln och roffa åt mig getingen. Hade det varit en humla eller ett bi hade jag inte tvekat; getingen borde få samma chans. Då uppstod nästa dilemma. Getingen skulle inte överleva utomhus med sin boja av kattludd. Alltså hämtade jag en pincett och försökte plocka bort luddet, men ena bakbenet satt helt fast, och hur jag än vickade och drog så kom inte tussen loss. Till slut använde jag pincetten som kniv och skar av hårstrået som satt fast i benet. Getingstackaren hade vid det laget fått så mycket däng att den bara klamrade sig fast på glaset. Jag lämnade den på ett blad och gick in för att begrunda hela historien.

Kommentera

Näst intill osynlig

IMG_4807.JPG

Rovdjuret väntar på byte vid vattenhållet.

IMG_4806.JPG

Kommentera

Skatmatning med betänkligheter

Uppdaterat. En timme efter att jag publicerade detta lade DN ut en artikel om att smittat danskt fläskkött hittats i svenska butiker.

20141112-224637.jpg

Det är många år sedan jag slutade köpa danskt griskött; det har inte hänt sedan jag såg en bild av suggfixering. På senare år har det tillkommit ytterligare ett starkt skäl att avstå. Det stavas MRSA. Antibiotikaresistenta stafylokocker.

88 procent av danska grisar är redan smittade, och jag förutspår att resten blir det inom kort. ”Rätt slaktat ska inte bakterierna kunna följa med till konsument” hette det. Ändå innehöll nu nyligen vart femte köttpaket (21 av 100 stickprover) från danska mataffärer MRSA-bakterier.

”De kan inte smitta via maten” säger experter. Men danska grisbönder och deras personal räknas som högriskgrupp i sjukvården och minst fyra personer har dött. Jag läste om en man som smittats och nu inte kan arbeta alls, på grund av hudproblem och risken att smitta andra.

A har inte läsglasögon med sig när han handlar och blev inte varse att detta är danskt kött förrän jag läste högt för honom.

Risken är kanske inte så stor att just det här paketet är smittat. Men det är ändå med betänkligheter som jag ger det till skatan, och jag tvättade händerna noga med tvål och vatten efteråt. Det gör jag för övrigt alltid efter att jag har matat fåglarna. Mögel och salmonella är inte heller så mysiga grejer att få med sig hem.

Kommentera

Ett hårt och kort liv för ungarna

För några dagar sedan kom skatungarna ut ur boet i vår gran. I år var det fyra uppfluffade bollar som tjöt i högan sky när man kom för nära. Så småningom lämnade de kompoststaketet nedanför boet och satte sig på utemöblerna. Det såg roligt ut när de försökte hålla balansen på ryggstöden men sedan fick ge upp och sätta sig på sitsen.

I går hittade A två av dem på vägen, överkörda vid busshållplatsen. Jag ger mig sjutton på att nån gjorde det med flit, likväl som de kör på katter och igelkottar med flit.

Småskator känner man igen på att de är fumliga, vingliga och har korta stjärtfjädrar. De lämnar boet kring midsommar. Under två veckors tid ser man sedan små svartvita lik längs hela vägen in till stan.

I dag såg jag två skatungar på gräsmattan och gick in efter lite ratat torrfoder åt dem. Det höll på att helt gå överstyr. Småskatorna förstod inte alls vad de skulle ha maten till, men det gjorde andra: I ett huj kom måsarna från åkern och vuxna skator från andra revir för att slåss om godsakerna. Småskatorna fick söka skydd och deras föräldrar hade sedan ett tufft jobb med att gömma maten och hålla undan alla inkräktare.

Några timmar senare gick jag ut för att rädda Rosa ur knipa. Jag hörde oväsen vid buskarna och förstod att något var på tok med trastfamiljen så jag sprang dit och skrämde bort mamma skata som just var i färd med att ta en trastunge. Ungen hoppade iväg runt busken och jag trodde att den hade klarat sig, men strax efter hördes fullständigt hjärtskärande skrik på andra sidan busken. Där var pappa skata…

Trastungen låg på rygg och flaxade förtvivlat med vingarna. Jag plockade försiktigt upp den och den satte sig tillrätta i min hand. Så stod vi en lång stund i regnet medan jag funderade på vad jag skulle ta oss till. Till slut bäddade jag åt den med lite fjolårslöv på en avsats under jällbrua, där den fick skydd från regnet och förhoppningsvis inte skulle upptäckas av skatorna.

Hos Naturvårdsverket läser jag att trastungar har ett hoppstadium när de lämnat boet men inte flyga, och då är ett lätt byte för katter och skator. Fågelakuten har råd om hur man ska göra med skadade fåglar.

Kommentera

Med livet som insats

20140611-171311.jpg

När A dammsög bakom soffan fick han en chock. Nuffe har nästan bitit hål på kabeln!

Jag har gjort en skarvgömma av vindruvsaskar och överväger att pensla sladdar med Anti-Beta som enligt tillverkaren (som provsmakat innan hon använde det i sitt stall) smakar så illa att tungan domnar bort i 20 minuter.

Kommentera

Kvällsexpedition

I går när jag åkte till en kurslokal såg jag en katt i diket kring en rastplats vid E14. Som kattägare reagerar jag förstås. Dels finns inga hus i närheten, dels är det tre- och fyrfiligt med mitträcke och hastigheter över 100 kilometer i timmen. Farligt, farligt.

I detsamma såg jag också ett bylte på den i övrigt tomma rastplatsen. Tanken slog mig genast: ”Har någon dumpat katten på rastplatsen?”. Men jag tog mig inte tid att stanna eftersom det var jag som skulle leda kursen.

Sen glömde jag bort det hela, tills jag åkte hem sent på kvällen och såg katten vid samma rastplats men nu på andra sidan vägen. Och byltet låg kvar. Jag svängde in på närmaste p-ficka och gick tillbaka i skogskanten, vilket visade sig bli en promenad på flera hundra meter. Naturligtvis var inte katten kvar, eller i alla fall visade den sig inte.

Jag försökte räkna ut vad byltet kunde vara. Det såg ut som en påse eller en väska. Tänk om den var full med halvdöda kattungar?! Jag insåg att jag inte skulle kunna sova om jag åkte därifrån utan att titta efter. Så jag klättrade över filerna och mitträcket, och fann mig snart bekant med en stor kasse tomma ölburkar… Den lättnaden!

Men sen då. Jag kan ju inte bara lämna en kasse med tomma ölburkar i naturen? Det vore ju lika stort fel som personen gjorde som slängde dem där. Förresten. Varför var det bara ölburkar? Jag såg framför mig en yrkesförare som ”städat” lite kupén innan han kom fram till sin kund. Förbannade smygrattfyllerister.

Surt tog jag kassen i näven och traskade tillbaka i diket bland fjolårslöv och slystubb. Räddningsexpeditionen hade plötsligt reducerats till vägkantsstädning. Inget fel i det, men jag är besviken för jag tror tyvärr att kissens dagar är räknade. Smådjur som uppehåller sig vid vägen brukar inte leva så länge enligt min erfarenhet.

Kommentera

Maten som jag äter del 2

agg-baksida

Säger äggproducenterna. Jag kan faktiskt inte hålla med. 

Visste du att en höna kan bli 19 år? Det är väl extremfallet, men bland folk som har fjäderfä som hobby och sällskap såg jag rapporter om hönor som var både 14 och 16 år, och uppfostrade kycklingar långt efter att de fyllt 10 år.

Anledningen att jag ens började fundera över en hönas ålder, var insikten att i svensk äggindustri blir en höna exakt 78 veckor. Det är ganska precis 1,5 år.

I Sverige finns 6,7 miljoner höns. De skolas in och hålls under optimala betingelser för äggläggning, det vill säga 14 timmars konstlat dagsljus, i återstoden av sina korta liv. Sedan byts de ut,  trots att de skulle kunna ge ägg i många år till. Men då är det inte längre 96 ägg på 100 hönor vilket är effektivitetskravet i industrin.

En dag, när äggplockningen har skett precis som vanligt, stängs hönsstallet till, och så gasas alla hönsen ihjäl, timmar efter att de lagt sitt senaste ägg. Efter ett tag vädras gasen ut och sedan kör en traktor in och mockar ihop tiotusentals kroppar som fraktas 75 mil och bränns upp!

Eller så fraktas de unga hönsen levande till ett slakteri, alternativt hämtas in i en lastbil, där de mals ner till minkmat under benämningen ”Chicken Pulp” – kycklingmassa. 

För svenska folket vill inte äta ”höna”. Istället föds det upp slaktkycklingar, som lever ett ännu kortare men lika industrialiserat och plågsamt liv.

Om du vill veta hur verkligheten ser ut i fabrikerna så kan du läsa hos Djurskyddet om ägg och kyckling eller hos Djurens Rätt om hönor & tuppar eller i den här anonyma artikeln.

Jag har i alla år köpt ekologiska ägg från Pelle & Lisa. Förvånat och besviket har jag sett alla andra kunder sträcka sig efter de billigaste bur- och importäggen.  Kanske är en förändring på väg, för DN varnar nu för att det kan bli brist på ekoägg i påsk.

Förr tänkte jag att det vore ”trevligt” att ha några höns i trädgård, men så läste jag en bok om hur man gör, inklusive råd om hur man avlivar dem om de blir sjuka… :-(  Nu hoppas jag att grannen snart skaffar den där flocken hon pratat om, så att jag kan få ägg därifrån.

Kommentera

Tvångstvättning pågår

20140407-112119.jpg

Kommentera

Den dagliga sängryktningen

20140201-121854.jpg

Nuffe och Tjadden brottas på vår säng. Nuffe är dubbelt så stor. Det slutar ganska ofta med att jag eller A går dit och bryter för att Tjadden kvider.

Ofta sitter det stora, lösa tussar kvar i pälsen som vi får plocka. Sängöverkastet måste ryktas varje dag.

Men när vi grälar på Nuffe att hon är för hårdhänt och skickar ut henne i köket, så är det inte ovanligt att Tjadden följer efter. ”Vi småbråkar bara”, typ?

Kommentera

Ingen skitsak, tack

På väg hem i gryningen efter ett tidigt besök hos tandläkaren förfärades jag av den unkna doften i min bil. Blöt hund, eller värre … kunde det vara fukt under mattorna så att de börjat ruttna? Men jag kände ju inget när jag åkte in till stan. I takt med att värmen steg i kupén blev lukten outhärdlig.

Då insåg jag att det måste vara hundskit under mina skor. Som förmodligen kletat ner pedaler och matta i min bil. Meeeh.

Den isbana som vi kallar gård hade dagen till ära några lämpliga skålar med isvatten-slush för min smutsiga byk, så det löste sig oväntat enkelt.

Frid på jorden önskar jag alla människor, men till dig som inte plockar upp efter din hund på trottoaren har jag en tilläggsönskan: Må du halka i din egen dynga.

Kommentera



































eXTReMe Tracker