Ett hårt och kort liv för ungarna

För några dagar sedan kom skatungarna ut ur boet i vår gran. I år var det fyra uppfluffade bollar som tjöt i högan sky när man kom för nära. Så småningom lämnade de kompoststaketet nedanför boet och satte sig på utemöblerna. Det såg roligt ut när de försökte hålla balansen på ryggstöden men sedan fick ge upp och sätta sig på sitsen.

I går hittade A två av dem på vägen, överkörda vid busshållplatsen. Jag ger mig sjutton på att nån gjorde det med flit, likväl som de kör på katter och igelkottar med flit.

Småskator känner man igen på att de är fumliga, vingliga och har korta stjärtfjädrar. De lämnar boet kring midsommar. Under två veckors tid ser man sedan små svartvita lik längs hela vägen in till stan.

I dag såg jag två skatungar på gräsmattan och gick in efter lite ratat torrfoder åt dem. Det höll på att helt gå överstyr. Småskatorna förstod inte alls vad de skulle ha maten till, men det gjorde andra: I ett huj kom måsarna från åkern och vuxna skator från andra revir för att slåss om godsakerna. Småskatorna fick söka skydd och deras föräldrar hade sedan ett tufft jobb med att gömma maten och hålla undan alla inkräktare.

Några timmar senare gick jag ut för att rädda Rosa ur knipa. Jag hörde oväsen vid buskarna och förstod att något var på tok med trastfamiljen så jag sprang dit och skrämde bort mamma skata som just var i färd med att ta en trastunge. Ungen hoppade iväg runt busken och jag trodde att den hade klarat sig, men strax efter hördes fullständigt hjärtskärande skrik på andra sidan busken. Där var pappa skata…

Trastungen låg på rygg och flaxade förtvivlat med vingarna. Jag plockade försiktigt upp den och den satte sig tillrätta i min hand. Så stod vi en lång stund i regnet medan jag funderade på vad jag skulle ta oss till. Till slut bäddade jag åt den med lite fjolårslöv på en avsats under jällbrua, där den fick skydd från regnet och förhoppningsvis inte skulle upptäckas av skatorna.

Hos Naturvårdsverket läser jag att trastungar har ett hoppstadium när de lämnat boet men inte flyga, och då är ett lätt byte för katter och skator. Fågelakuten har råd om hur man ska göra med skadade fåglar.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker