Arkiv februari 2011

Genväg för trädgårdsdesignern

Förrförra året köpte jag ett mäthjul. Det använde jag bland annat för att mäta upp en del av släktgården, cirka 2-3 hektar närmast boningshusen. Härs och tvärs kutade jag med detta hjul och antecknade noga och det tog sin lilla tid. Kartan ska bli en present till K som äger gården. Den handskriva versionen ligger i min hängmappshurts och jag har tänkt föra över siffrorna till en digital bild.

Nyligen blev det ju aktuellt att mäta igen för att ta reda på hur mycket staket vi behöver till vår egen tomt. Eller för att vara mer exakt, hur långt 43 staketsektioner skulle kunna räcka. Mäthjulet var inget alternativ eftersom snön ligger meterdjup. Så jag fotograferade tomtkartan från kommunen, öppnade den i Google Sketchup, använde måttbandet och skrev in alla tänkbara mått; längd och bredd på hus, avstånd mellan husen, från husgavel till tomtgräns, kvadratmeteryta på olika områden etc. Så att det är klart en gång för alla liksom.

Sedan fick jag för mig att kolla hur långt det var att promenera med jycken till en bekant. Då först kom jag ihåg att det går att mäta via Eniros karttjänst.

Jag har jämfört måtten från vår tomtkarta med resultaten från Eniro och det är svårt att sätta pluppen exakt, men den hamnar inom godkänd felmarginal för grovplanering och uppskattning av materialåtgång. Jag mätte på kartbilden men för andra är det kanske enklare i hybridläget där karta och flygbild överlappar varann. Man skriver in adressen i kartsök och använder sedan linjeverktyget under ”Rita och mät”. Ett tips är att ha en pappersutskrift att kladda ner måtten på, eftersom de bara anges när man drar linjen.

Det går väldigt mycket fortare att mäta i datorn än med mäthjul. Men man går förstås miste om motionen. :-)

Kommentera

Visste vi väl

Minsann fick vi med beröm godkänt av sotaren både för skorstensrenoveringen och för valet av kaminstorlek.

D kom med en säck björkved i födelsedagspresent till A så nu är det väl till att börja använda den.

Kommentera

Snart eldningssäsong..?

I morgon kommer sotaren för att besikta vår installation. Har vi otur kommer han redan kl 07:00. I den tiden brukar jag normalt ha blivit väckt tre-fyra gånger och motvilligt börjat överväga att släpa mig ur sängen.

I går var kommunens energirådgivare här. Han är dessutom handläggare för vår bygganmälan om skorstensrenovering och eldstadsinstallation.

Med sig i portföljen hade han en tjock lunta. Det var dels kopior av alla handlingar som vi skickat in (minus bilaga 3 som verkar ha förkommit på kontoret…) försedda med officiella stämplar, signaturer och diarienummer, och dels kommunens dokument: protokoll från samrådsmöte samt delegationsbeslut om kontrollplan. De sistnämnda i dubbla upplagor, en till A som byggherre och en till mig som kvalitetsansvarig.

A tittade på bunten och frågade: ”Jaha. Är det klart nu?”
Handläggaren log och sa: ”Nä. Först ska sotaren skicka in sitt intyg, och när vi ser att allt är i sin ordning skickar vi slutbevis. Och då får du börja elda…”

”Vad händer om man inte har gjort bygganmälan?” frågade jag.
”Sotaren skickar kopia av alla besiktningar till oss. Jag har tre på mitt bord nu som inte har gjort bygganmälan. De får betala straffavgift på cirka 5.000 kronor.”

Tja. I jämförelse verkar ju listpriset 1.656 kr som vi betalat ganska förmånligt.

Kommentera

Trädgårdsprojektet

Trädgårdsbacillen håller i sig. A är lite bekymrad över dess intensitet men jag försöker trösta honom med att det går över så småningom. Mina skov brukar göra det. Men just nu är det alltså i full blom (hehe). Betänk också att detta är min första trädgård nånsin! Förut har jag ju bara bott i andras trädgårdar. Man får bli extra knäpp då. Till galenskapen bidrar nog också tågluffar och resor. Jag har sett vad som går att göra och det har gjort intryck.

Redan för något år sedan började jag titta på växter. De senaste veckorna har jag sammanställt långa ”tänkbara”-listor och samlat på mig fakta från många olika källor. Det visar sig rätt ofta att en växt som är fin på bild och rekommenderas för ett visst ändamål även har några andra egenskaper som jag inte tycker är så roliga.

Blomböcker och frökataloger är påfallande ofta skriven av nån i zon 1 eller 2 som har hur mycket växter som helst att välja på och är beredd att lägga oändliga timmar i sin trädgård. De har trädgården som jobb.

För mig är förutsättningarna annorlunda. Jag ska förhålla mig till zon 6 enligt kartan och kanske 7 som tomten är nu, med fritt spelrum för kalla vindar från alla håll.

Min grundtanke är också att resultatet ska vara en ”lat” trädgård. Jag är beredd att lägga mycket omsorg på utformning och grundläggning. Jag kan nog också tänka mig att göra några rejäla arbetspass varje vår och sensommar, men sen vill jag att den ska klara sig själv. Alldeles särskilt i juli då jag antingen vill lata mig i hängmattan eller kanske åka bort några dagar. Om några år ska det inte vara sex timmars gräsklippning två gånger i veckan med extra trimning runt buskar, träd och stolpar, och inte heller en massa passning med vatten eller ständigt återkommande maratonpass med ogräsrensning.

Alltså är det en hel massa som ska ändras och mycket som går bort. Mina listor är redan fulla av strykningar.

Det är okej. Begränsningar är bra för kreativiteten, det har jag sett otaliga exempel på. Dessutom finns det många knep som folk gladeligen delar med sig av i böcker, bloggar och forum. Det gäller att fundera, känna efter och läsa på innan man gör.

Sedan tidigare finns en lååång lista över funktioner som vi vill ha i trädgården. ”Grilla” står inte på listan. Däremot husdjursrastgård, tvätta bilen, slabb-bänk, kokgryta, mycket för vilda smådjur (gömslen, bon, vatten, mat), frukt, bär och grönsaker, minst tre sittplatser (morgon, dag, kväll), hängmatta/hammock, tågbana, damm, bäck och kanske badplats.

Grovt yxat har jag delat in vår 4.200 kvadratmeter stora tomt i fyra delar, men det är som sagt grovt. I verkligheten måste det bli fler.
* Framför huset mot stora vägen, cirka 1170 kvm. Består för närvarande av gräsmatta med en delvis grusad smitväg, en liten kulle med jordkällare närmast ladugården, 6-7 buskar och ett pyttelitet potatisland. Omgärdat av cirka tio björkar och en gran närmast husknuten. Här tror jag att det mesta i trädgårdsväg ska rymmas. Blir omgärdat med staket och nät för Scoobys skull. Fast helst skulle jag ju ha ett bullerskydd mot stora vägen.
* Den ”lilla plätten” bakom huset, mot byvägen, cirka 400 kvm. Här finns närmast husväggen ett vildvuxet buskage som kanske är hansarosor och möjligen en pion. Här finns också två rader med röda och svarta vinbärsbuskar. Allt inramat av några rönnar, ett buskage av okänd sort intill byvägen, en syren vid infarten, och en massa björkar förstås. Här blir det uteplats, eventuellt med högt stängsel för katterna och kanske grönsaksland. Även denna del blir inhägnad med nät och staket för Scoobys skull.
* Ytan mellan infarten, ladugårdsgaveln, garaget och logen (där bokstaven ”A” syns på tomtkartan) är cirka 500 kvm. Består i dag av sank och bucklig gräs/mossmatta och fyra björkar längs byvägen. En svartvinbärsbuske klämmer sig intill ladugårdsgaveln men där kommer den inte att få bo kvar. Gräsytan ska förhoppningsvis bli grusplan nån gång i framtiden, omgärdad av rosor och klematis.
* Hägna bakom ladugården. Grönfoder motsvarande ett traktorägg per år samt en stor gran som är stamkvistad nertill så att den ser ut som en förväxt Disney-gran. Och en björk förstås. Jag funderar på att plantera en rönnhäck mot stora vägen. I övrigt hemligstämplade planer för denna del som är cirka 900 kvm.


Tomtkartan. Norr är uppåt. I övre vänstra hörnet syns logen och den lilla rutan intill är garaget. Den långa kåken är ladugården (25 meter…) och den fyrkantiga pluppen med kryss nederst i söderläge är alltså huset.


Från norr. Hägna bakom ladugården till vänster och logen till höger.


Infarten, det vill säga vy från väster. I centrum av bilden syns gräsmattan framför huset. Stora vägen går vid björkarna som skymtar där (klicka för förstoring). Där funderar jag på nåt slags buller/insynsskydd men till att börja med blir det nät. Längst till höger i bild syns den stora syrenen. Intill björkraden ska vi också sätta nät.


Vy från söder. Här blir det staket längs byvägen och förbi husgaveln åt höger (mot öster och stora vägen framför huset).

Kommentera

Ledande frågor

Fårrden klarade inte besiktningen. Stötdämparna bak har frusit och bakvagnen är helt stum.

Besiktningmannen som är av längsta sorten stönade tyst när Fårrden tog ett stelt skutt ut över verkstadströskeln.
”Tur att det inte var idag som jag hade ryggskott”, sa han.

Problemet med frusna dämpare har jag haft de senaste vintrarna men jag brukar ta in bilen i garaget och tina upp den till besiktningen. Så inte i år eftersom vi inte har nåt garage. Upptining är bara ögontjäneri. Dämpare som det en gång kommit in fukt i blir aldrig friska, de fortsätter att frysa. Dessutom blev det anmärkning på att parkeringsbromsen tar ojämnt, vilket också varit en följetong de senaste åren. Nu måste jag få dessa två saker åtgärdade inom en månad, annars får jag körförbud.

D: ”Hmm. Är det inte dags att göra av med den där sophinken?”
Jag: ”Är du galen? Det är ju den bästa sophink jag har! Eh. Bil, menar jag.”

Kommentera

Primadonnor och primörer

Jag läser på om sommarens primadonnor och inser att det blir tuff konkurrens när trädgården ska planeras. Rosor, pioner, fruktträd och bärbuskar. ”Alla” vill ju ha det skyddade söderläget. Och ska det klättras, så nog sjutton är det på söderväggar. Nej, det är inte helt sant. Klematis vill gärna ha öst- eller västvägg. Men på våra breddgrader är inte klematis några svulstiga primadonnor utan snarare blyga hangarounds. Och ingen, ingen, vill ha något att göra med de giriga björkarna som vi har så gott om.

Men jag har förstås en  plaaan.  Jag vet ett ställe som ibland säljer tomma 100- och 200-litersfat av plast. Med egen souterrängkupé vore det väl sjutton om inte någon vig klättrare skulle kunna samexistera med björkarna ut mot byvägen. Eller blir det kanske för skuggigt i alla fall?

Dessutom har jag funderat över grönsakslandet. Paprika, tre sorters frilandstomat, physalis, två sorters squash och två sorters frilandsgurka, isbergssallad, gul lök, sommar- och vintermorötter, fyra sorters kokbönor och lite annat tänker jag försöka med. Men bara en eller några av varje, i rätt ordning och till förberedda platser. Inte som förra året då jag råkade dra upp hundratals plantor, höll på flera dagar med att skola om dem och sedan vanvårdade dem å det grövsta innan de slutligen försmäktade i regn, kyla, närings- och platsbrist.

Och sommarblommor. Jag har ju sett massor av fina sommarblommor?! Inte för att jag har några goda erfarenheter alls av att dra upp sådana själv men rosenskära och pionvallmo ska tydligen vara nybörjarsäkra. Och luktärter och rosenvial… Fast jag brukar köpa penséer på våren och de blommar ju i sex månader, svårslaget.

Jo, och så har vi ju beställt 85 meter staket! Ett med smala stående träspjälor i gammal stil fast lägre än de brukar vara i stadsmiljö. Visst hade vi kunnat bygga det själv men vi har mycket på att-göra-listan ändå. När prisskillnaden bara är någon tia per meter jämfört med att köpa virke på brädgården så kändes det som en för bra affär för att missa. Staketet är av finsågad gran och vi ska måla det med slamfärg. Möjligen blir det så att vi kokar egen eftersom A vill att det ska vara vitt eller ljusgrått. Jag kan eventuellt tänka mig rött. Till detta blir det stolpar av senvuxen, undertryckt gran med brända spetsar, så som man gjorde förr. På två sidor får vi komplettera med nät tills vidare, så att Scoobs kan få vara lös ensam på gården.

När vi var ute på gården och besiktade sträckan som ska förses med staket nickade vi menande åt vinbärsbuskarna. Där kommer det nog att bli en del förändringar. Vi behöver inte 40 kilo rödvinbär per år.

”Ska vi ha nån äppellund då?” sa A.
”Nja”, sa jag, ”så värst äppligt blir det ju inte eftersom det måste få plats päron, körsbär och plommon också. Och jordgubbar! Och…”
A tittade misstroget på mig. ”Nu kan jag ju inte prata för dig, men jag är i alla fall inte typen som håller på och … och … saltar och syftar.

Fast jag tänker att det inte gör nåt. Fruktträd får man ju vänta på i många år. De är fina när de blommar och blir det frukt, så finns det alltid vilda vänner som vill ha.

”Med tanke på att Ernst var en (1) paprika så var det ju inte så jobbigt att ta vara på skörden. Om vi får en jordgubbe så kan vi ju dela på den”, sa jag.
”Jag äter min halva färsk med grädde. Sen kan ju du ägna en timme åt att koka sylt på din halva”, fnissade A.

Kommentera

Ett ögonblick

I går hjälpte jag A att flytta en 2,5 meter lång datorstyrd svarv som väger uppskattningsvis ett par hundra kilo. Det tog oss halva dan och inkluderade bända, vrida, lyfta, dra, skjuta, krypa, klättra och skruva bort trösklar för att klämma in den med millimeter-marginal genom två dörrar.

Sen var jag trött.

”Tur att det inte är jag som kör”, tänkte jag på vägen hem. Jag hade inga problem med att hålla mig vaken, men var i det medvetandetillstånd när skuggor och former flöt ihop till synvillor. En grävskopa i diket? Nej, självklart inte.

Ett par kilometer hemifrån på Europavägen såg jag ”djurögon” överallt. Hallucinationer. Det var förstås bara vägreflexer. Jag följde varje blänk med blicken; bara reflexer. Snart hemma, så skönt det skulle bli.

Så fick jag plötsligt en vision av hur vi krockade med en älg. Jag såg bilen sladda över vägbanan och hur jag slog huvudet i rutan.

Sen klev älgen in på vägbanan,  på riktigt. Jag skrek rätt ut och bromsade så hårt mot golvet att jag fick ont i benet.

A bromsade kontrollerat och styrde mjukt åt sidan. Älgen, som bara var en fjolårskalv, tog klivet över mitträcket tillbaka samma väg som den kommit.

Jag bad generat om ursäkt för att jag hade skrikit. Det var ju inte meningen att skrämma ihjäl nån.

”Nah, ingen fara”, sa A. ”Du såg den innan jag gjorde det och du fick mig ordentligt på alerten.”

Kommentarer (4)

Bokreautvärdering

Nu går det att kolla reautbudet hos Bokia, Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.

Jag föll förstås för den ”vip-inbjudan till förhandsbokning” som jag fick allra först, från Bokia. Äldsta tricket, jag vet. Dessutom kryddade de med ”välj fem, och få den billigaste på köpet”.  Jag plockade på mig böcker om äpplen, keramik, orangerier, krukväxter och höns.

Några dagar senare kom mejlet från Adlibris och jag måste förstås genast jämföra:  Vinsten med Bokias bonusbok åts upp av att Adlibris var billigare på övriga böcker, förutom orangeriboken som var kännbart dyrare så att slutsumman skulle blivit densamma i alla fall. Det är ju så affärer funkar, det näringsidkare förlorar på gratisgungorna tar man igen på karusellbiljetterna.

Och Adlibris behöver inte sura för naturligtvis beställde jag några böcker där också: fyra trädgårdsböcker och en roman i pocket. Hm.

Nu när jag bläddrat igenom utbudet hos alla fyra (i hem, trädgård, hobby, hantverk…) så kan jag konstatera att  på jämförbara böcker  är oftast Adlibris eller Bokus billigast. Prisskillnaden är 10, 30 eller ibland uppåt 70 kr. Och så ska man ta hänsyn till fraktpriset… Men några titlar finns inte hos alla. Det motiverar ju att man ändå bläddrar i alla katalogerna, right? Det skulle ju kunna vara just den speciella boken som är årets största fynd. :-)

Kommentera

Semmelsäsongen är härmed över

I natt drömde jag återkommande tvångsdrömmar om klematis. Nåt om avskurna skott som borde hanteras. Ingen ordning alls. Jag roterade varv på varv bland lakanen och det kliade på ryggen och kröp i benen och jag vet inte allt. Sen drömde jag att resemontör D skulle flytta till annan ort för att han blivit fast placerad och då valde han att skaffa en liten lägenhet tillsammans med sin pappa för att spara massor av pengar till nåt hemligt projekt. Och så var jag ute och gick på skoterspår iförd endast morgonrock och gummistövlar, och blev tvungen att gå in på någons gårdsplan för att skoterspåret ledde dit. Det var inte ett dugg kallt men lite pinsamt.

”Du måste verkligen dra ner på konsumtionen av blomböcker och frökataloger vid läggdags! Du har ju gått i spinn!” sa A vid frukostbordet.

Själv skyllde jag på semlan, med gigantiska klickar av mandelmassa och grädde, som jag glufsade i mig till Grand Designs mellan nio och tio i går kväll. Sedan förut har vi förbud mot kladdkaka med vispgrädde sent på kvällarna, eftersom både jag och A får konstiga drömmar av det.  Ja, det låter kanske konstigt men vi har provat tillräckligt många gånger för att anse det säkerställt.

A begrundade detta och konstaterade att vi inte behöver fler semlor. Förvånat kände jag att han hade rätt. När man inte känner ”åh gu va gott!” utan mest märker efteråt att man slafsat i sig dem för att man är lite obehagligt proppmätt, så har man fått tillräckligt många.

Kommentera

In memoriam

Vi har ätit upp Ernst. Frid över hans minne. Vi provade först en yttepytteliten smula, för mams antydde att Ernst nordligt uppväxta bröder var ena beska bestar. Men Ernst var söt och smakade som vilken dussinköpepaprika som helst, vilket inte är illa för en liten en som aldrig kom utanför fönsterbrädan.

Ernst efterlämnade sex små frön som ska planteras, och en moderplanta som när hon kommit över förlusten förhoppningsvis har lust att möta ännu en vår. Vem vet?

Kommentarer (3)



































eXTReMe Tracker