Arkiv november 2008

Häng med-guiden, någon?

Kicki undrar om det är självklart att <3 är ett hjärta, och mitt svar blir ”i vissa kretsar”, läs de som vuxit upp med MSN. (läs mer »)

Kommentera

En oklarhet kvar

I helgen blev den klar, tröjan som jag sporadiskt stickat på sedan i februari eller så… men jag hade tagit till gott om tid för man kan aldrig så noga veta när mina projekt blir klara och det vore ju (läs mer »)

Kommentera

Källsorteringsfanatikern

Jag är förmodligen på Topp 10-listan över stans mesta källsorterare. Jag har ju en gång i tiden fått betalt för att lära ut hur man gör så jag skyller på arbetsskada… Eftersom jag till naturen (läs mer »)

Kommentera

In English – sort of….

Jag har hjälpt en klubb att göra en webbplats. Utifrån räknarstatistik vet vi att klubben har fått allt fler internationella besökare, vilket gett oss en del huvudbry för vad göööör egentligen israeler, portugiser och amerikaner på en rent svenskspråkig webbplats? Tittar på bilder?

I dag fick vi möjligen svaret på gåtan (läs mer »)

Kommentera

I munnen

– Vad var det den här gången? Popcorn nu igen?, undrade tandsköterskan konspiratoriskt.
– Pyh! Nä du, det var länge sedan jag insåg att jag inte har råd att äta popcorn. Det gjorde jag nog redan (läs mer »)

Kommentera

Sista minuten är mitt mellannamn…

Den här gången skulle jag vara ute i god tid. Jag skulle lämna in lådan flera dagar i förväg, men inte för många så att den skulle hinna komma bort, utan bara tillräckligt länge för att folk skulle kunna tänka att hon den där Karin är det ordning på, hon lämnar grejer i tid. Jag har ju vetat ända sedan i måndags vad som ska vara i lådan.

I dag var sista dagen att lämna lådan och jag slet hela förmiddagen för att fylla den med innehåll. Med pannan blank av svett slängde jag iväg några rader: ”Håller på med lådan. Ska skickas kl 15 i dag va?” Och fick svar strax efter: ”Jajamen, men kom gärna till kl 14.”

Såklart, det är ju fredag, folk vill komma iväg och komma hem. Det borde jag ju kunna fixa, tänkte jag optimistiskt.

14:45 stoppade jag in lådan i bilen och åkte, fullt beredd att mötas av en låst dörr. Men utanför stod en öppen lastbil och jag tänkte: ”Skönt, den har inte åkt!” och mikrosekunden senare ”Jellp, chauffören väntar förstås på mig, fy så pinsamt!!!”

Generad klev jag in med min låda i famnen. ”Hej. Sista minuten är mitt mellannamn”, presenterade jag mig. Som om det skulle behövas. Det var likadant förra gången, och gången före det.

Så tittade jag lite närmare på aktiviteten där inne. Långsamt gick det upp för mig ingen hade reagerat över att jag var sen, för där var andra som var betydligt senare. Det var inte mig lastbilen väntade på.

Lättad och nöjd åkte jag hem. Det gick vägen den här gången också. Nu är jag redo för chokladpraliner och soffa.

Kommentera

Snabbkurs för skurkar

Av nån anledning kom inbrottstjuvar och dörrlås på tal. Vi försökte gemensamt komma fram till hur skandallåset som synts både i kvällspressen och i Ny Teknik var konfigurerat. ”Var det inte det där med kolven som en krok uppåt? Ungefär som på dörren till X?” frågade jag.

En minut senare satt vi vid datorn. Google gav besked om låstypen och med modellnumret var det en lätt match att hitta videon på Youtube. Den visar i detalj hur man gör.

Beväpnade med ett bladmått gick vi och testade på dörren, och minsann, det var lika enkelt som att säga ”Sesam, öppna dig!”. Tog ungefär lika lång tid också.

Jag är fortfarande chockad.

Från att vi ens började fundera över vilket lås det kunde tänkas gälla, till att vi faktiskt lyckats forcera ett, tog det mindre än fem minuter.

Kommentera

Fyllningsförsök

I dag när vi kom hem efter promenaden satt det en katt på gården och väntade på oss. Den hade tänkt följa med in men blev lite betänksam när Scoobs skällde ut den i fyra tonarter.

Märkligt. Har ryktet redan spritt sig att vi har en väldigt-väldigt tom plats?

När A gick ut ensam en stund senare kom katten genast fram och visade tydligt att den skulle med in. Men den var tjock som en liten julgris och hade ett halsband, så vi tror inte på den historien.

Kommentera

Jag saknar min knäkatt

Macrokatten, alias missemånsen mattesmåns, alias Överinspektör Måns Torsten Katt har lämnat sin tjänst som mattes knäkatt och ledare för farmen. Han blev sjuk i går kväll och dog klockan fem i morse. Vi satt hos honom men jag tror inte att han var medveten om det.

Vi hade köpt tårta åt honom på fars dag.

I går på dan verkade han alldeles som vanligt. Nånting måste ha gått sönder inuti.

Macro blev 16,5 år och jag saknar honom så.

Kommentera

Lika som bär

Scoobs och jag har samma hårfärg, åtminstone den del av mitt hår som räcker nedanför axlarna (och ungefär lika mjukt också… som svinto ungefär). Detta är nu inte den enda likheten.

Vid kvällens middag kom samtalet in på ämnet ohyra, och jag delade frikostigt med mig av upplysningen att både Scoobs och jag har haft skabb. Dock inte samtidigt. Scoobs var inte ens född den gången när jag som 16-åring uppsökte skolsköterskan för mina märkliga ”eksem” på händerna. Ytterligare 25 personer som varit på fest i samma lägenhet fick också vidta saneringsåtgärder men det kom aldrig fram hur smittan hamnat där till att börja med.

Klockan 19:21 avbröts nämnda middag av att jag bet sönder en kindtand. Knäck-krasch, tre bitar.

”Här får du min taco, jag tappade just aptiten,” sa jag till Scoobs, varvid A snabbt replikerade:
”Vad ska han med den hårdtuggade mackan till, han som är tandlös?”

En bråkdels sekund såg A lagom förfärad ut. Sen sade vi det unisont: ”Sådan matte sådan hund…”

Kommentera



































eXTReMe Tracker