kajo.info.se

Den här gången skulle jag vara ute i god tid. Jag skulle lämna in lådan flera dagar i förväg, men inte för många så att den skulle hinna komma bort, utan bara tillräckligt länge för att folk skulle kunna tänka att hon den där Karin är det ordning på, hon lämnar grejer i tid. Jag har ju vetat ända sedan i måndags vad som ska vara i lådan.

I dag var sista dagen att lämna lådan och jag slet hela förmiddagen för att fylla den med innehåll. Med pannan blank av svett slängde jag iväg några rader: ”Håller på med lådan. Ska skickas kl 15 i dag va?” Och fick svar strax efter: ”Jajamen, men kom gärna till kl 14.”

Såklart, det är ju fredag, folk vill komma iväg och komma hem. Det borde jag ju kunna fixa, tänkte jag optimistiskt.

14:45 stoppade jag in lådan i bilen och åkte, fullt beredd att mötas av en låst dörr. Men utanför stod en öppen lastbil och jag tänkte: ”Skönt, den har inte åkt!” och mikrosekunden senare ”Jellp, chauffören väntar förstås på mig, fy så pinsamt!!!”

Generad klev jag in med min låda i famnen. ”Hej. Sista minuten är mitt mellannamn”, presenterade jag mig. Som om det skulle behövas. Det var likadant förra gången, och gången före det.

Så tittade jag lite närmare på aktiviteten där inne. Långsamt gick det upp för mig ingen hade reagerat över att jag var sen, för där var andra som var betydligt senare. Det var inte mig lastbilen väntade på.

Lättad och nöjd åkte jag hem. Det gick vägen den här gången också. Nu är jag redo för chokladpraliner och soffa.