kajo.info.se

Projekt ”Laga skorstenen” gick i stå sedan vi konstaterat att vår skorsten inte såg ut som förväntat. Vi beslöt oss i alla fall för att bila upp ett hål och kolla invändigt.

I går köpte vi därför en Meec borrhammare på Jula (med 300 kr rabatt, vilken tajming!). Med den i högsta hugg kunde man tro att vår murstock är gjord av knäckebröd… När sista stenen fallit såg vi hur det vita brukdammet sögs ut som spöklika slingor genom det sotsvarta hålet. Det är i alla fall bra drag i pipan. Jag började genast bekymra mig över att den dyrbara elvärmen gick samma väg.

Okulärbesiktningen via det nya hålet gjorde oss inte mycket klokare. Vi skulle behöva ta upp ett ännu större hål för att kunna räkna ut hur sjutton kanalerna går. Dessutom har vi börjat få betänkligheter kring skorstenens hälsostatus. Putsen som ser fin ut på utsidan verkar sitta löst när man knackar på den. Att laga i fläckar är en sak, men att putsa om en synlig murstock från golv till tak tror jag kräver nån som är mer van att hålla i sleven.

I morgon ska jag ringa till några skorstensreparatörer.

Hålet har vi tillfälligtvis proppat igen med en massa gullfiber.

Symaskinsunderreden är såååå ute när vi på 2010-talet söker pigga inredningsdetaljer. Här klämmer vi till med en 32-tums tjockteve som laptopbord och golvmattan nonchalant lutad mot en matrumsstol.

Saker som man kan ha i köksskåpen:

1) Diskställ
2) Kasper
3) Tandborstladdare
4) Mobiltelefon

”Hörru!”, sa Tjadden. ”Maka dig lite, vi kan väl samsas om såsen?!
”Nä, det är min mat”, sa Scoobs.

Well. Man kan konstatera att Tjadden är envisast men det räcker inte långt, för Scoobs äter fortast.

… har vi fortfarande maten i papperskassar på köksgolvet eftersom vi inte hunnit sätta hyllplan i skafferiet. I söndags lyckades vi i alla fall få tvättmaskinen på plats (med tigersåg, vinkelslip och kofot…) och igår kopplade vi in vattnet. Dagens tvättmaskin/torktumlar-invigning ska nu snart kunna avvärja krisen i strumpfrågan… :-)

Nu har vi haft kylfrysen i en vecka. Det blev testvinnaren i Råd & Rön (förstås, vågade ju inget annat när jag faktiskt hittade just den modellen i en nätbutik…), nämligen Siemens KG36NA13 från Elgiganten.

Jag beställde på tisdag och vi fick den hemkörd på fredag.

Denna fredag var den regnigaste i hela september och det var en sjö på vår infart när godset skulle lossas, men det gick bra i alla fall. Mindre lyckat var att det regnvattenhala, inplastade belätet gled ur händerna på mig när vi bar in det. Jag skyndade mig att riva av emballaget och stoppa i kontakten för att se om skåpet överlevt, och det hade det. Sen läste jag bruksanvisningen och såg att man rekommenderades vänta 30 minuter för att alla vätskor skulle hinna rinna på plats. Jag gjorde visst alla fel man kunde. Dessutom upptäckte jag att ”nån” hade smetat blod på det. Naturligtvis var det jag, från några sår på fingrarna. Elände.

Vis av skadan lyckades jag ordna så att det var A som fick vara hemma och ta emot tvättmaskinen några dagar senare, hehe.

De viktigaste köpargumenten för vår del var att det är effektivt, det vill säga kyler maten snabbt och behåller kylan bra vid strömavbrott, samt att det är energisnålt och hyfsat tyst. Jag har en elmätare nånstans men vi har inte mätt in den. Däremot kan vi konstatera att kompressorn startar så fort man gläntat på dörren. Enligt R & R så var det här kylskåpet ett av de tystare. Det låter ändå en del, inte bara det gamla vanliga kompressor-brumljudet utan även en del snarkningar, bubbel och gnyn som vi inte är vana vid än.

Bra saker är att skåpet larmar om man har dörren öppen för länge, och det är lätt att återställa larmet.

Man väljer temperatur i skåpet med touchknappar på dörren, och hittills stämmer inställd temperatur exakt med uppmätt.

Jag gillar också att frysen har automatisk avfrostning och egna frysklampar som förvaras i fack i dörren. Dessa kan man lägga ovanpå maten vid strömavbrott.

Mindre förtjust är jag i att frysdörren går nästan ända ner till golvet. Jag har vid tre tillfällen dragit dörren över tårna och det gör ONT!!!

Dessutom är 63 liter frysutrymme verkligen fjuttigt lite. På bilden ser det ut som att det borde rymmas ungefär lika mycket som i gamla skåpet. Det gamla hade tre hyllor och en låda. Nu har vi tre lådor – men de är knappt hälften så djupa. I den översta lådan är bakkanten dessutom lägre. I praktiken ryms inte ens hälften av vad vi fick in i den andra. Så lurad kan man bli av utseende allena.

Nu i efterhand ser jag att frysutrymmet varierar ganska stort mellan skåp som i övrigt ser ungefär likvärdiga ut.

För vår del innebär nog detta att det snart även kommer att införskaffas en frysbox. Var nu den ska få plats.

Ute på vår nya gård finns ett litet, litet potatisland med några stånd som självsått sig. Där hackade jag i veckan upp två tiolitershinkar med fin potatis. Jag är ingen potatiskännare men nog tyckte jag mig se lite rödgullöga, några få mandel och resten gissar jag King Edvard eller Bintje, utan mer besvär än den stund som det tog att plocka upp dem. Det kändes lyxigt.

I lördags tog vi även upp potatisen ur svärmors land. När vi satte dem i våras var myggen som galna. Nu var det i alla fall myggfritt… A klagade att det var den uslaste skörd han sett under alla år. Asterix gick bäst men vi hade bara en fåra av den sorten.

Vi kärrade också bort resterna av mitt salladsexperiment. Där fanns fem överväxta, sönderfrusna salladshuvuden och två halvmeterhöga salladsträd. Satte jag två olika sorter? Jag minns inte. Men jag ska nog prova igen nästa år, hemma, där vi kan plocka vartefter det mognar. Hos svärmor var det mest sniglarna som fick glädje av odlingen.

Sedan var det dags att klippa och gräva upp svärmors dahlior. De är så stora att de knappt ryms i sina baljor. Hon undrade om vi ville ha en bit av varje, men jag vill nog inte ha några finfröknar som det ska daltas med… Dessutom har jag än så länge ingen plan alls för trädgården. Jag vet inte ens var vi ska ställa utemöblerna.

Till veckan ska jag klippa ner humlen. Det får bli en dag med sol när Scoobs vill stanna ute lite längre på lunchen.

Inne i kammarfönstret har jag en paprika som blommar och har börjat knyta en liten, liten frukt. Hemma hos mams finns också en paprika som har två större frukter; det går rentav se att de ska bli paprikor.

Sent i tisdags kväll var lägenheten, vinden och garaget färdigstädade, med stora insatser från mams och M som gav oss fönsterputs i flyttpresent. Fantastiskt bra flyttpresent! Utan deras hjälp hade det garanterat tagit mig en hel vecka; jag är inte så effektiv (men noggrann). Sen återstod att lappa-och-laga kattbaren, det vill säga den ”lådhylla” som jag sågat hål i. I går kväll var det klart och vi åkte till lägenheten för att montera tillbaka den och lämna nycklarna. Nu känns min knippa ovanligt tunn och lätt.

När vi för sista gången gick runt i lägenheten som varit vårt hem i fem år kändes det … inget särskilt.

I dag på förmiddagen redde vi ut de sista ärendena med hyresvärden. Nu ska allt vara klart och avslutat. Det har bara inte gått in riktigt än.