Flyttbestyr

Det finns flera anledningarna till att det är tyst här är. Dels är jobbvågen inte över än, dels har vi börjat packa och köra grejer, dels är det många småsaker att göra och fundera över. ”Ingenting är enkelt” verkar bli vår husdevis. Delvis beror det på att vi de senaste åren har hyrt en lägenhet där allt ingått, även el, och därav följer en massa inläsning inför vardagliga beslut som vi inte konfronterats med förut. Delvis beror det förstås på att vi valt att flytta till ett hus som ingen bott permanent i på 17 år och då finns det en del luckor att fylla i.

Vi måste ordna en postlåda. A envisas med att vi ska ha en veckopostlåda. Jag tycker att vi ska ha en vanlig. Det är på sin höjd några dagar om året som vi är bortresta. Dessutom har veckopostlådan ett standardiserat ”brevinkast” medan en vanlig kan ta även skrymmande brev som man annars måste hämta ut på avi. Sen var frågan var vi ska sätta den. På landet gäller ju andra regler än i stan. Jag satt i telefonkö hos Postens kundtjänst för att få reda på numret till det lokala brevbärarkontoret. Av brevbärarchefen fick jag ett rakt besked: ”Sätt upp postlådan på det samlingsställe som är närmast för dig.” Nå, det var ju i alla fall enkelt. Jag som trodde att man kanske måste sätta lådor i nummerordning och begära markägares tillstånd och… Men nu återstår fortfarande tre avgöranden. Vi har ungefär lika långt till två olika ställen. På det ena hänger farbror F:s postlåda. Åt det hållet har vi egentligen normalt inte ärende, men om vi nån gång skulle vilja ha hjälp med posthämtning, så tror jag nog att farbror F ställer upp. Det andra stället passerar vi med bilen varje gång vi åker till och från huset – men jag tar ju normalt in posten vid hundpromenaden så bilbekvämligheten känns som ett mindre tungt argument. Oavsett placering måste vi ordna ett eget fundament, och såna kan ju se ut precis hur som helst. Sen måste vi förstås avgöra vilken postlåda vi ska ha: galvaniserad eller rostfri metall, trä, plast? modern eller klassisk? och vilken färg?

Vi måste ha telefon och bredband. Vid första samtalet till Telia fick jag sitta i kö i 20 minuter. Bra jobbat ändå med tanke på att jag hade plats 98 när jag började. Men när jag kom fram så fick jag beskedet att fastigheten inte fanns i deras register och därför skulle det ta tre veckor för dem bara att få fram en offert på inkoppling av telefon, och därefter ett okänt antal veckor att utföra arbetet. Först därefter kan man beställa ADSL, som har ytterligare ett par veckors inkopplingstid. Kära nån. Kanske lika bra att strunta i fast telefoni och gå direkt på fiber? Vi vet ju att fibern ligger klar vid tomtgränsen eftersom förra ägarna pekat ut den. Jag ringde Jämtkraft och frågade vad det skulle kosta att koppla in sig. 17.500 kr exklusive grävning till huset. *svimma* För K&L kostade det drygt 5.000 kr om jag minns rätt. Månadskostnader för att få bredband, telefoni och digital-TV via fiber är inte fördelaktigare än via telejacket. Beväpnad med alla efterfrågade uppgifter (tidigare ägarens telefonnummer för 17 år sedan, den gamla postadressen till vår fastighet, nuvarande närmaste grannes namn, telefonnummer, adress och fastighetsbeteckning, ungefärligt avstånd till grannen, ungefärligt avstånd till telefonstationen) lyckades jag i alla fall beställa utredning av möjligheten till inkoppling av telefon via Telia. Nu återstår att reda ut vilken bredbandsleverantör vi ska välja (för jag förutsätter förstås att vi kommer att kunna få det. Jag har testat med grannens nummer och de kan få). Av praktiska skäl har jag decimerat urvalet till Bredbandsbolaget, Telia och Universal, och det är ändå en djungel att jämföra villkoren med lockpriser, bindningstider och modem. Telia går i alla fall helt bort. Jag väljer nog Universal om de kan leverera, vilket är oklart. Sen tar det som sagt flera veckor att få det installerat. Det lutar åt att jag får använda mobilt bredband under en period.

Vi måste ha en fastighetsförsäkring. Detta krävde ytterligare en besiktning av huset, så jag fick för femtielfte gången smita från jobbet. Vi fick bekräftat att vatteninstallationer i kök och badrum är väl utförda och fuktfria. Däremot fick vi sämre betyg för att det inte fanns brandvarnare och brandsläckare (i det tomma huset… men det ska ju monteras såklart). När jag beställde försäkringen hade jag gjort en uppskattning av ytorna för huset och de tre uthusen, men efter en diskussion med besiktningskillen mätte jag upp dem med mäthjul. Han förklarade att om huset brann ner och det stod 60 kvm boyta i försäkringsbrevet, så är det en stuga på 60 kvm som vi får i ersättning och inte det 1,5-planshus vi hade i verkligheten. För bostadshuset tog jag siffran ur mäklarbeskrivningen. När vi justerade till verkliga mått steg huset från 60 till 88 kvm boyta plus 56 kvm biyta för den halvt oinredda övervåningen. Ladugården gick från 100 till 192 kvm och logen från 60 till 135 kvm. Årskostnaden steg med en tusenlapp från 3.500 till 4.500 kr.

Vi måste ha ett elavtal. Här var det i alla fall ganska enkelt för vår del. Det lokala elbolaget är känt för att ha konkurrenskraftigt pris och när vi kollade verkade det stämma. Det vi måste bestämma är om vi vill ha rörligt eller binda för att vara säker på att inte få chockräkningar om det blir lika kallt som i vintras. Vi ska även anmäla beräknad förbrukning och den har vi klen aning om eftersom huset bara haft underhållsvärme, men gissningsvis omkring eller över 20.000 kWh. För förra ägarna blev avslutet inte lika enkelt. För ungefär fem år sedan betalade de dyrt för att dra ström till sin bakstuga på andra sidan vägen. Bakstugan har de kvar efter avstyckningen, men elkabeln går ju numera från vår mätare. Elektrikern föreslog den enkla lösningen: att lyfta ut bakstugans elkabel och sätta ett mätarskåp till under vårt. Men kraftbolaget säger att det är förbjudet att ha sitt mätarskåp på annans fastighet. Rätt sätt är att gräva upp kabeln (tvärs över hela vår gård) och gräva en ny kabel från elstationen till bakstugan samt montera ny mätare där, till en kostnad p tiotusentals kronor. Alternativet, om vi går med på det, är att bakstugan får vara kvar på vårt abonnemang och så betalar de till oss. Vi får väl se.

Vi måste ha ett sopkärl – och ta reda på var och när det ska ställas ut Egentligen behövs två, både brännbart och kompost, enligt kommunens grundregel, men man kan ansöka om att få hemkompostera. Jag skickade mejl med frågor och fick snart en trevlig handläggare i mobilen. Hon redde ut hur det förhöll sig med kärlstorlekar, hämtningsintervall, priser och annat. Vi ska få hem blanketter för komposteringsansökan. Sist vi åkte till huset stod där ett kärl för brännbart på infarten så A fick hoppa ur bilen och dra in det på gården. En egen soptunna, det känns vuxet.

Vi måste packa ännu mer. Hittills har vi köpt 90 flyttkartonger, utöver de 10 flyttkartonger och cirka 10 banankartonger som vi hade på vinden. Mamma har varit här ett par dagar och packat kartonger medan jag jobbat. Vi har kört tre fulla släpvagnslass. Än är det inte färdigpackat. Och vi har inte börjat flytta några möbler än. På vinden och i klädkammaren finns en hel del som borde rensas ut, men sådana beslut kräver också tid och tankeenergi.

Vi måste ta upp fler luckor. Ju mer jag funderar på det, desto mer övertygad blir jag om att vi ska såga hål i golvet i de återstående tre hörnen av huset och gräva ut åtminstone en krypbar ”ränna” i varje sektion av grunden. Hur ska vi annars kunna inspektera hela grunden eller vara säkra på att få isolering och ventilationsrör på plats på rätt sätt? Ja, genom att ta upp golven förstås, men det känns ju som ett ännu större och framför allt dyrare projekt.

Vi måste täta skorstenen. Efter att ha läst på ordentligt om olika insatsrör, utfyllnader, kondensproblem, syrebehov, murstockens funktion som värmemagasin, glidgjutning, fördelar, nackdelar och kostnader insåg jag att vi förmodligen kunde glidgjuta skorstenen själva och bespara oss en kostnad på kanske 15.000-20.000 kr. Tekniken kräver noggrannhet, men man behöver inget särskilt tillstånd eftersom resultatet testas av sotaren: är det tätt så är det. Glad i hågen klättrade jag upp på taket för att mäta upp vilken storlek vi behövde på redskapen, och tittade ner i skorstenen. Där inne såg det inte alls ut som alla bilder jag sett från framgångsrika gör-det-självare och proffs. Jag spejade länge och oförstående ner i det oväntat rymliga, sotsvarta hålet. Sedan började jag förstå innebörden av kommentaren i sotarens besiktningsprotokoll: ”Spis, kamin och imkanal anslutna på samma kanal från andra bjälklaget.” För att komma åt kanalerna uppifrån måste vi nog ta hål i murstocken i rummet på andra våningen. Sotningsluckan för vedspisen sitter i en gammal platsbyggd garderob i kammaren. Luckan är bara en decimeter i fyrkant vilket troligen gör det omöjligt att få in glidgjutningstussen. Alltså måste vi göra hålet större. Hur fiffigt det är att ta ut sot i en garderob kan man också fundera över. Dessutom skärmar förmodligen garderoben av strålningsvärme från murstocken. Det lutar åt att vi river bort garderoberna.

”Åååh, vad allt ska vara besvärligt!” sa A, och den känslan kan jag dela vissa dagar. Men framöver räknar jag med betydligt större utmaningar än postlådor, sopkärl och försäkringsbesiktning, så vi borde inte klaga.

2 kommentarer »

  1. A-K skrev

    måndag 13 september 2010 kl 18:24

    Hej å hå… vem har sagt att saker å ting ska va lätt??? Spännande å kul iaf me hus! Grattis! Å om de skulle behövas så har jag ett gäng flyttkartonger som bara samlar damm……

  2. kajo skrev

    tisdag 14 september 2010 kl 08:56

    Hehe, nej, några löften om lätthet har vi verkligen inte fått. :-) Tack för glada tillrop.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker