kajo.info.se

Vi bor numera i ett blåshål. Den här drivan hänger på ladugårdsgaveln där vi parkerar bilarna. Det har den gjort sedan ovädret i mellandagarna. ”Nån borde peta ner den där så att den inte ramlar på bilarna”, säger A ungefär en gång per dag. ”Jaa, eller i huvudet på oss!”, säger jag. Men nån har fortfarande inte gjort det, och drivan verkar ju hänga bra där den hänger. Tills det blir tö. Då kommer den ner självmant, om inte förr.

Här framför logen bygger jag en snötipp. Den ser kanske inte så mycket ut för världen men det är redan ganska mycket snö där. En gång när jag kom i full fart med snösläden klev jag utanför min noggrant trampade ”ramp”, och for igenom nästan till skrevet. I farten dunkade jag in snöslädens handtag mellan nästippen och överläppen. Gjorde väldigt ont. Lite arg blev jag. Sen kom jag på att jag kanske hade kunnat råka slå slönder glaskronan på framtanden om det velat sig illa. Då kändes det genast lite bättre. Och så äälskar jag spetsmönstret som björkarnas skugga lägger på logtaket.

Det här är utsikten från vår infart, och från kammaren och salen. (Minus träden och buskarna på vår tomt som väl kommer att skymma det mesta med grönska i sommar kan man förmoda.) Bortom ängen ligger sjön och Annersia (andra sidan, det vill säga Marieby). Mitt i bilden ligger kyrkan som syns tydligt på kvällarna när den är upplyst. För ett tag sedan såg jag en inbjudan till en timringskurs. Det var något bekant med bilden och ändå inte. Plötsligt insåg jag att den var tagen från andra sidan viken, precis mitt emot vårt hus. Vintervyn du ser här…

… ser sommartid ut så här från andra hållet. När jag träffade Erika & Johan som äger Fursteli gård där kurserna hålls,  skämtade jag med dem att vi kan skicka morse-signaler till varandra. (Eeeh, varför skulle vi det liksom?) De log artigt. Well, det var en utvikning. Kom bara att tänka på det när jag pratade om kyrkan.

Trädet hos grannen, mittemellan de fyra gårdar som från början var en.

Kommen så här långt på promenaden hade Scoobs hunnit göra sina ärenden och ville gå hem. Han frös om fötterna. Till höger syns en bit av gaveln och taket på vårt hus, grått med röda fönsterbågar. Inga lockrop hjälpte. Scoobs: ”Jag hör vad du säger, men jag struntar i dig för jag vill gå hem! Det är kallt!”

Så vi gick hem. Men jag var tvungen att stanna till och knäppa en bild till på utsikten från vårt tomthörn. För att låna ett uttryck från Kicki: ”Vi bor i ett julkort!”

Julkransen hänger fortfarande på ytterdörren. Jag har nu bestämt att det är en vinterkrans. Stylingen med vitt ludd är courtesy of dimma och Kung Bore. Ingången vetter åt öster och där kommer ingen sol att värma på länge än.

Rustade med strumpor på hunden kom vi äntligen iväg. På kvällarna kan man stå här ute på hägna och se alla ljusen glittra från mils håll. Vackrast är pärlbandet av lampor på Vallsundsbron, en av Sveriges längsta broar. Till höger om Vallsundet skymtar Frösön mellan trädtopparna. Jag gissar att man kan se till A:s jobb härifrån, eller kanske lite längre nerifrån backen. Han skulle kunna köra gent med skoter istället. Fast det blir ju jobbigt på sommaren. Snöskotrar flyter inte så bra har jag hört.

Nedanför järnvägen går min första lilla snöskostig, som knyter ihop två vägar så att det äntligen går att gå runt, istället för bara fram och tillbaka längs byvägen. Första gången jag kommenderade ut Scoobs i snön här var han väldigt skeptisk. Sedan när han upptäckte att stigen bar honom så gjorde han galna glädjeruscher tills han sprungit av sig alla strumporna. Jag hittade tre. Den fjärde gömmer sig ännu i snön. Tur att jag sytt ett reservlager.

Lite sent men de är oemotståndliga… Jag minns när K skulle passa två små terrorister som glatt skuttande och halkande förstörde torkarbladen och repade alla bilar i närheten. Den ena fastnade så småningom med sin lilla klöv i vindavvisaren ovanför bakrutan på min kombi. Vi fattade ju inte då att killingar helt uppenbart behöver en rejäl lekplats.

Det här är för övrigt en reklamsnutt för DVD:er med killingskutt. Om jag vore getosttillverkare skulle jag ha filmerna rullande i butiken hela tiden… men annars har jag lite svårt att se målgruppen? Småbarn kanske? Typiskt är klippet ”bakom kulisserna”, det känner väl alla husdjursfotografer igen.

I fredags åkte jag till biblioteket och lånade en bunt vardera av två tidskrifter som jag funderat på att börja prenumerera på. Man får låna hem gamla nummer gratis i sju dagar, alla nummer utom det senaste. Man kan även be om gamla nummer ur magasinet. Jag hade redan kollat på webben och sett några som verkade intressanta.

Biblioteket alltså, måste vara en av samhällets bästa uppfinningar.

När man sträckläser flera nummer får man en bättre känsla för hur tidningen är upplagd och hur mycket av materialet som man egentligen är intresserad av. Den ena tidskriften gick bort. Den andra kan jag nog tänka mig att betala för. Egentligen borde jag ju kunna läsa dem på biblioteket även framåt men det är märkvärdigt svårt att komma sig dit.

Jag surfade på pyssel och hantverk häromkvällen och hittade en tjej som har ett så bra motto:

”Skynda dig medan du har lust!”

Kasper har grävt ner sig under täcket.  Jag skulle vilja göra detsamma, till i april ungefär.