Arkiv februari 2009

Inspirationsbok och tråkig upptäckt

I dag har jag legat på soffan och läst bokreafyndet ”Svensk Slöjdkonst”. Om du är slöjd- och pysselfantast kommer du att älska den. Den är full av bilder på egensinnig slöjd i många olika tekniker och berättelser om föremålens skapare. Mitt enda klagomål är att den lätt kunnat få ha dubbelt så många bilder på föremål. Jag köpte mitt ex på Bokia för 149 kr men Adlibris har den för 99 kr.

Sedan googlade jag på titeln och hamnade i en inspirerande hantverksblogg. Där fanns också en några år gammal bild av E och av blogginlägget förstod jag att E dog för ett halvår sedan. Fullkomligt obegripligt. Jag skulle gissa att hon var yngre än vad jag är (och jag har inte fyllt 40). Vad hände? E:s blogg finns inte kvar. Det känns som att det bara var ett halvår sedan vi diskuterade lågenergihuset som E stod i kö för, men jag ser nu att det var precis ett år sedan.

Edit: Nu vet jag att E hade cancer som upptäcktes när hon åkte in till sjukhuset akut, bara några dagar innan hon dog. En dryg vecka tidigare hade hon färgat garn med vänner. Ibland går det ofattbart fort.

Ännu en påminnelse om att livet är skört, oförutsägbart och förgängligt. Och att både världen och bloggosfären är liten.

Kommentera

Bottenlistan

Fem saker som Scooby tycker borde förbjudas:
1. Fyrverkerier
2. Svarta betongsuggor, svarta sopsäckar och andra svarta oformliga saker
3. Stora svarta hundar som skäller elakt (exempelvis en viss newfoundland och en grand danois som båda bor på Litsvägen…)
4. Strumpor för hund (om de är avsedda för Scoobs)
5. Badning av hund (om hund = Scoobs)

BUBBLARE
* Kortväxta tjocka män med konstiga kläder och underligt beteende

Kommentera

Kulturrutan

Jag har varit på teater och sett Gökboet. Å bjöd för att hennes lillasyster och klasskompisar som går sista året på estetisk hade satt upp pjäsen.

Annars är jag bara trött. Jag är trött när jag släpar mig ur sängen på morgonen och seeeg när jag jobbar, och börjar längta efter att få gå och lägga mig redan efter middagen. Men sedan blir klockan midnatt innan vi är i säng i alla fall.

Kommentera

100 kr kilot

Bokrea är ett fördärv för mänskligheten.

(Eller i alla fall för min ambition att inte handla fler saker som jag inte behöver. Behöver? Klart man behööööver en sybok till, och en byggbok, och… eller få se nu, ja, i alla fall bara ett par till av varje sort. Å-å-å-å… Perspektivbok hade jag ingen förut! Sådetså. )

Om du ser en bokrea-skylt, vänd för all del och gå åt andra hållet.

Kommentera

Årsmötestider

A är revisor i en förening och den här tiden på året är det högsäsong för årmöten. Vanligtvis brukar årsmöten vara ganska torra tillställningar. För att liva upp stämningen lite föreslog jag att han skulle ta med ukulelen och sjunga sin revisorsrapport, istället för att läsa upp den.

Därefter skulle församlingen utbrista i ett unisont JA i olika tonarter på frågan om styrelsens ansvarsfrihet.

Sen kunde valberedningen sjunga sina förslag som en duett, den ena sjunger uppdragen och den andra namnen.

Vore inte det trevligt? Åtminstone borde man kunna begära det av en körförening.

Men nu är det ju inte en kör som A är med i, utan en rc-flygklubb.

Om ni tror att radiostyrda flygplan är små, så tänk om. Efter mötet kom A nämligen hemsläpande med ett ”fynd”. Ett två meter långt flygplan! Som ska inhysas nånstans här i huset. Det står för tillfället på golvet i vardagsrummet men där ska det inte stå länge till.

Med meterstocken i handen klev vi in i pysselkammaren för att undersöka möjligheterna att klämma in det nya planet bland alla de andra planen och bilarna. Det kan finnas plats uppe under taket, om vi placerar om lite andra grejer och skruvar dit extra hyllkonsoler.

Jag tittade begrundande på väggarna för jag inser ju att det bara är en tidsfråga innan nästa radiostyrda pryl kommer in i huset, och var ska den då få plats? Pysselkammaren har högt i tak så mitt förslag var att sätta ett galler i taket där flygplan och bilar kunde hänga ner i krokar.

”I så fall kommer pysselkammaren att bli farligare än lampbutiken nere på Storgatan”, sa A dystert. ”Vi får sätta upp en hylla utanför dörren för plasthjälmar.”

”Ja, och så kan vi ha en varningsskylt på dörren: ”HARD HAT AREA”. Så där som det brukar stå på utländska byggen. Våra hjälmar ska vara motivlackade, och så kan vi ha ett par lånehjälmar för besökare. Och så måste vi ha en pytteliten hjälm till Lillstumpan och en lite större till Scoobs när han ska krypa in i sitt bombshell under hyllan… Husdjuren måste nog ha ryggskydd också. Var tror du man får tag i sådana? Det borde väl vara nån sån där kolfibergrej som mc-åkare har..?”

Ungefär där började A känna att det kanske vore en enklare lösning att inte ha så många rc-grejer. Återstår att se hur länge han kommer ihåg det. Det är snart dags för årsmöte i rc-bilklubben.

Kommentera

Slutet är nära…

”Åh neeeeeej!” sa A med eftertryck i går kväll.
”Va? Vad är det?!” undrade jag.
”Kolla! Det är fettisdag på tisdag. Och du vet vad det betyder!”
”… eh? Att man får officiell tillåtelse att äta semla?”
”Det betyder att semmelsäsongen snart är slut!” sa A.

Kommentera

Fastighetsbildningsinformation

Tvära kast bland ämnena här.

I kväll har jag varit på bygginformation hos kommunen. Strålande initiativ där samhällsbyggnadsfolket bär ner sina datorer och broschyrer till rådhusets cafeteria och håller öppet hus för alla slags frågor kring hus, byggnationer, energieffektivisering… Alla specialiteter på en gång och på samma plats – på kvällstid när folk har slutat jobbet. Det var 50 frågvisa gäster på plats när jag ramlade in så jag fick vänta en stund, men det var det värt.

Som ni säkert vet har A och jag enoooorma krav på den markplätt som vi nån gång eventuellt ska bli ägare till. Ett par hektar, intill ett större vattendrag, inom 20 minuter från stan. Det vimlar inte av sådana objekt. Snarare tvärtom. Så vi har insett att vi förmodligen måste försöka hitta någon som vill stycka av några hektar åt oss. Men var? Och hur? Kan man stycka var som helst, finns det regler för hur fastigheten ska utformas? Eller, det är klart att det gör. Men i vilken ände börjar man?

I detaljplanelagt område är man garanterad rätten att bygga. Men för oss ställer detaljplaner till det eftersom vi vill ha ett alldeles för stort hus. Det finns inte en detaljplan som ger sådana generösa byggrätter som Projektet kräver. För att inte tala om maskinhallen och verkstaden som vi ska ha! Nu snackar vi byggnader på hundratals kvadratmeter vardera. Tvåbilsgarage med förråd är ungefär så långt som samhällsplanerarna generellt vill sträcka sig.

Dessutom vill vi ju inte bo med insyn i grannarnas kök. Jag är uppfödd en halv kilometer från närmaste granne och tycker att det är en mänsklig rättighet att ha det så. Men på landet, utanför detaljplanelagt område, är det inte självklart att man får bygga. Jag har sett och hört många märkliga historier om avslag på avstyckningar och nya fastighetsbildningar. I en annons för en gårdsmäklare läste jag för en tid sedan att ”det finns bara xxx jordbruksfastigheter i Sverige och det blir inte fler”. Betydde det att man inte kan nybilda jordbruksfastigheter?

Många frågor snurrade i huvudet, men jag hade kokat ner dem till två huvudspår: Jag ville fråga om 1) flyttning av hus och 2) nybildning av jordbruksfastighet.

Först fick jag prata med SF, som jag efter en stund kände igen som grannen nedanför parken… Jag trodde att han jobbade på museet, inte på kommunen. Det kan nog stämma att han varit på museet för SF är inte bara bygglovshandläggare, han är också byggnadsantikvarie. Som sådan kunde man ju tro att han var av åsikten att det är snudd på kriminellt att flytta ett hus ur dess autentiska miljö. Men SF var resonabel och tyckte att hellre än att ett hus skulle stå tomt eller rivas så kunde man få flytta det. (Pluspoäng!).

Jag har hört att när man flyttar ett gammalt hus så räknas det som ett nybygge, vilket innebär att det måste uppfylla moderna krav. Det gör inte många gamla hus. Med de energieffektivitetskrav som föreslås framöver kommer det att bli omöjligt att återanvända gamla hus. Men SF lämnade en öppning även där: Om huset anses bevarandevärt så kan man få dispens för att slippa byta ut sina handblåsta fönster och andra originaldelar. (Mera pluspoäng!)

Vad som är bevarandevärt avgörs från fall till fall av kommunen. Det bedöms inte enbart utifrån själva huset utan också med hänsyn till den miljö som huset ska flyttas till.

Självklart är jag inte ett dugg intresserad av att ha kalldragiga fönster och hutlösa uppvärmningskostnader men jag vill kunna behålla husets karaktärsdrag. En isolerruta på insidan tycker jag är en bättre lösning än nya fula floatglas på utsidan, även om K-värdet är lite bättre på de nya.

SF fick se Projektet på en grynig liten bild i min mobiltelefon och tyckte definitivt att vi skulle fortsätta fundera på saken.

Medan jag väntade på lantmätare JN fick jag surra lite med stadsarkitekten SR. Jag drog fram våra alternativa områden och hur vi resonerat kring dem. SR höll med på alla punkter: jo, i det området finns det nog risk för avslag på grund av buller och militära skyddsområden, och i det området kan det bli problem om man kommer för nära stora ladugårdar.

SR och JN förklarade att om man siktar på att stycka av en obebyggd tomt, så ska man söka förhandsbesked först. Får man avslag så kostar det 700 kronor. Får man tillstånd så blir det dyrare (typ 7.000 kr), men då är man garanterad att få bygglov på vissa villkor under en tvåårsperiod. Känns som en vettig idé att göra, innan man lägger upp 70.000 eller 700.000 kronor för mark som man sedan inte får bygglov på.

JN kunde lugna mig på punkten om nybildning av jordbruksfastighet. Det går utmärkt och ”ett par hektar” är precis lagom. Just den storleken går under benämningen hästgård.

Om man vill stycka av så mycket/lite som just ett par hektar, så låter det sig inte göras utan positivt förhandsbesked om bygglov. Förhandsbesked är ett krav eftersom lagen ”förbjuder fastighetsbildning utan ändamål”. Om man inte får bygglov så är ett par hektar för lite för att bli skogsfastighet.

JN tipsade också om att vi bör söka strandskyddsdispens i förväg om vi vill stycka av mark ända ner till stranden. Normalt tillåts inte sådan avstyckning för mindre fastigheter. Det ska nämligen alltid finnas en remsa för allmänheten närmast vattnet. Jag behöver inte bygga mitt hus på stranden, men jag vill inte att någon annan ska kunna klämma in byggnader mellan mig och vattnet. Om inte strandskyddsdispens kan beviljas så finns en reservlösning: Man kan upprätta nyttjanderättsavtal med ägaren till stamfastigheten (den som man styckar av från) för remsan närmast vattnet. Nyttjanderättsavtalet gäller i 50 år och skrivs in i fastighetsdokumentationen. Då kan det inte plötsligt ploppa upp arrendestugor eller bli fritidstomter där nere.

Arbetsordningen ser då ut som följer:
1. Hitta en resonabel fastighetsägare med lämplig mark.
2. Söka förhandsbesked, med dokumentation av Projektet. Söka strandskyddsdispens.
3. Gå vidare med lantmäteriförrättning.
4. Eventuellt göra affär med fastighetsägaren.

Häpp.

Kommentera

Har du kramat någon i dag?

Jag trillade in på en blogg i dag som påminde mig om att livet är för kort för att slösas bort. Vi var jämnåriga. Hon hette Christina och dog av cancer nu i januari.

En av bloggläsarna hade lämnat en ”hoppas-du-snart-mår-bättre”-länk till Christina, utan att säga något om vad man skulle få se. Jag klickade in och hittade följande video om en kille som erbjuder gratis kramar. I början går det lite trögt men sen händer det grejer.

Jag blev nyfiken och letade upp killen i filmen, Juan Mann och www.freehugscampaign.org och därifrån vidare till www.freehugsguide.org. Jag vet inte om ett enda ord av det är sant men det är en fin historia. Så här kommer en kortversion:

Juan återvände hem till Sydney i miserabelt skick och ingen fanns där för honom. Han kände sig ensam och eländig och ville att någon skulle bli glad åt att se honom. Så han textade en skylt: ”Gratis kramar” och ställde sig på gågatan. I en kvart blev han fullständigt ignorerad men sen knackade någon honom på axeln. Någon som just hade mist sin hund, på årsdagen av enda dotterns död i en bilolycka. Någon som kände sig ensammast i världen och mest av allt behövde en kram.

Så Juan kramade om henne och hon fick le lite, om så bara för en stund.

Sen kom polisen och sa att det var olaglig att dela ut gratiskramar på allmän plats. Det ledde till en massiv namninsamling.

Det hävdas att Juan delar ut gratiskramar på gågatan varje torsdag, och har gjort så ända sedan den där första dagen 30 juni 2004.

Där på gågatan fanns också en kille vars jobb var att bära runt en sandwich-skylt som det stod ”Sko-rea” på. En dag hade killen som heter Shimon ”Shim” Moore lånat sin pappas videokamera och filmade Juans kramar. Drygt ett år senare dog Juans mormor och Shim klippte ihop filmsnuttarna till ett ”hoppas-du-snart-mår-bättre”-videokort, och lade på sin nyskrivna låt ”All the same”.

Alla som såg filmsnutten ville ha en kopia, och därför lade de upp den på Youtube, där den blev en hit, och i intervjun nedan berättar Juan Mann om vad som hänt sedan. (Både aussies och jänkare uttalar hans namn som ”one man”, det är ju lite kul.) Det är Oprah och gratis-kram-rörelser i 60 länder och…

En rörande film. En bra story. Och en bra låt, visst?

Kommentera

En fis på tvären är inget skämt

En natt för 8-10 år sedan vaknade jag och hade fruktansvärt ont i magen. Yrvaken raglade jag iväg till toaletten utan att väcka sambon. Där satt jag och begrundade situationen. Kunde det vara blindtarmen, eller bråck kanske, nånting som gått sönder…? Plötsligt höll jag på att svimma där jag satt: svetten bröt ut på kroppen, jag mådde illa, det brusade i öronen och flimrade svartvitt framför ögonen. Jag blev jätterädd: tänk om jag dormar av här bakom en låst toadörr och ingen hittar mig förrän om fem-sex timmar? Jag måste ju helt klart vara trasig?!

Eftersom jag vet att jag har lågt blodtryck så lade jag mig på golvet med fötterna på toastolen. Svimningssymtomen försvann inte fort nog så jag började cykla med fötterna i luften. Det kändes oväntat bra (med tanke på att jag nog höll på att förblöda invärtes) så jag cyklade vidare.

Efter ett par minuters cyklande lade jag av en brakfis och sen var magvärken försvunnen.

Det var alltså kombinationen av gaser i magen, lågt blodtryck och brådstörtat sängurklivande som fått mig att tro att jag var nära döden. Mycket pinsamt.

Jag brukar berätta det som en dråplig historia och alla skrattar rått.

I natt vaknade jag med samma symtom, och jag skrattade i-n-t-e. Nu visste jag ju orsaken men det gjorde inte ett dugg mindre ont för det. Jag kunde absolut inte ligga kvar. Upp till dubbelvikt stående, ut i vardagsrummet och sedan klubbad av blodtrycket spyfärdig ner på golvet. *suck*

Bäst som jag låg där och ömsom gjorde situps, ömsom cyklade, så slog det mig att det naturligtvis måste finnas en enkel husmorskur? Jag är ju inte den första människan med akuta fisar på tvären? Säkert lätt fixat med något som man har hemma i skafferiet, bakpulver eller så. Google vet säkert.

Till min frustration och förvåning hittade jag bara samma text om ”gaser i magen” hos fyra olika sjukvårdsupplysningar, en massa om spädbarn och några om muskelbyggare på olika preparat. Den officiella hållningen till magknip är typ ät inte vete/mjölk/stekt kött/bönor/etc nästa gång!” – alternativt ”läs bipacksedeln på medicinen!” Om gaserna är ett ihållande problem kan man äta diverse pulver och tabletter men de ger inte effekt förrän efter flera dagar. Klen tröst för mig mitt i natten.

Och vad innebär egentligen ”uppkörd”? Man kan känna att ”det kör” i magen, står det. Jag har ingen aning om vad de menar, men min mage hade man kunnat använda för ballongflygningar eller säckpipa, så uppblåst var den.

”Drick vatten!” fick jag med mig någonstans, så det gjorde jag. Ingen direkt verkan men jag cyklade vidare och så småningom kunde jag somna. När jag vaknade igen efter någon timme var jag alldeles torr i munnen och på läpparna, så jag drack ännu mer vatten.

Är det så långt vårt högteknologiska samhälle har kommit i fråga om bot för akut magknip?
* drick vatten
* jobba med magmusklerna – gör situps, cykla med benen i vädret, roddmaskin kan säkert fungera om den inte väcker grannarna.
* vänta på att det går över..?

Kommentera

Sen gick bil nummer två…

Forden har låtit konstigt ett tag. Jag har gnällt och A har oinspirerat haft den ena teorin efter den andra.

”Hör du nu då? Det där liksom rasslande eller skrapande ljudet?”
”Bromsarna?”
”Nej, det hör du väl att det inte är.”
”Hjullager kanske?”
”Näe! Det är inte hjulen. Lyssna ordentligt, det förändras ju med motorljudet. Hör nu när jag släpper gasen, då låter det mindre… Det låter där fram vid servopumpen men remmen är ju nästan ny.”

Ja, nu vet vi i alla fall vad felet är.

På en raksträcka mellan stan och lilla mamman började laddlampan lysa och några hundra meter senare förlorade bilen både kylning och värme. Det bubblade så glatt i kylaren och expansionskärlet när vi lyfte på motorhuven. Lagret till en rulle under den kombinerade fläkt- och servoremmen hade skurit, eller ska vi säga malts ner… Det ramlade bara ut lite metalliskt pulver där det rimligen borde ha varit små stålkulor.

Lyckligtvis har vi en D som vi kan ringa till när vi står vid vägkanten.

Andra lyckosamma tilldragelser:
Det var inte mitt i natten.
Det var inte –35.
Det var inte rusningstrafik.
Det var inte på ett extra livsfarligt, korkat ställe.
Felet kostar förmodligen inte tiotusentals kronor att fixa.

På det hela taget alltså ett ganska lyckat haveri.

Men nu har jag två trasiga, okörbara bilar i stan, en avställd insnöad på landet och noll bil som fungerar. Tur att A har en bil.

Medan D bogserade oss till stan slogs vi om kupéfläkten. A slog på den och jag slog av den, för att spara på batteriet. Strömmen räckte ändå inte. D och A fick putta bilen med handkraft från gatan in på gården, och jag bedömde att de aldrig skulle orka ifall jag svängde 90 grader in på min p-ruta, så nu står den på tvären med halva bilen på gräsmatta/snöupplag och halva bilen på min parkering. Det ser ut som om ett fyllo tappat bilen och sprungit från platsen.

Jag har släpat in batteriet i garaget och satt det på laddning så att jag åtminstone ska kunna ställa bilen rätt i morgon. Det måste göras innan det snöar så att fastighetsskötaren slipper få spunk.

Kommentera



































eXTReMe Tracker