Sen gick bil nummer två…

Forden har låtit konstigt ett tag. Jag har gnällt och A har oinspirerat haft den ena teorin efter den andra.

”Hör du nu då? Det där liksom rasslande eller skrapande ljudet?”
”Bromsarna?”
”Nej, det hör du väl att det inte är.”
”Hjullager kanske?”
”Näe! Det är inte hjulen. Lyssna ordentligt, det förändras ju med motorljudet. Hör nu när jag släpper gasen, då låter det mindre… Det låter där fram vid servopumpen men remmen är ju nästan ny.”

Ja, nu vet vi i alla fall vad felet är.

På en raksträcka mellan stan och lilla mamman började laddlampan lysa och några hundra meter senare förlorade bilen både kylning och värme. Det bubblade så glatt i kylaren och expansionskärlet när vi lyfte på motorhuven. Lagret till en rulle under den kombinerade fläkt- och servoremmen hade skurit, eller ska vi säga malts ner… Det ramlade bara ut lite metalliskt pulver där det rimligen borde ha varit små stålkulor.

Lyckligtvis har vi en D som vi kan ringa till när vi står vid vägkanten.

Andra lyckosamma tilldragelser:
Det var inte mitt i natten.
Det var inte –35.
Det var inte rusningstrafik.
Det var inte på ett extra livsfarligt, korkat ställe.
Felet kostar förmodligen inte tiotusentals kronor att fixa.

På det hela taget alltså ett ganska lyckat haveri.

Men nu har jag två trasiga, okörbara bilar i stan, en avställd insnöad på landet och noll bil som fungerar. Tur att A har en bil.

Medan D bogserade oss till stan slogs vi om kupéfläkten. A slog på den och jag slog av den, för att spara på batteriet. Strömmen räckte ändå inte. D och A fick putta bilen med handkraft från gatan in på gården, och jag bedömde att de aldrig skulle orka ifall jag svängde 90 grader in på min p-ruta, så nu står den på tvären med halva bilen på gräsmatta/snöupplag och halva bilen på min parkering. Det ser ut som om ett fyllo tappat bilen och sprungit från platsen.

Jag har släpat in batteriet i garaget och satt det på laddning så att jag åtminstone ska kunna ställa bilen rätt i morgon. Det måste göras innan det snöar så att fastighetsskötaren slipper få spunk.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker