Arkiv maj 2009

Massagekudde?

Kasper solar gärna under skrivbordslampan och den här gången blev han väldigt nöjd över att jag lagt fram både lakan och kudde åt honom. Han fick inte tillfälle att testa vibratorn. Lika bra det. Det hade förmodligen gett rivstartmärken i bordsskivan.

Kommentera

En påse blandat

* Bokstäverna på mina naglar höll i ungefär två dygn utan nagellack. De var lika knåptvingande som myggbett och sårskorpor. Omöjliga att låta bli.

* Mamma, K och jag målade med gemensamma krafter 54 meter armeringsjärn. Målandet föregicks av två timmars rostborstande med vinkelslip, ety järnen hade legat ute under bar himmel sen i förrfjol och var belagda med ett tjockt, brunt lager ludd. Låt detta bli er en läxa: kom ihåg att förvara era armeringsjärn torrt. Det hade varit bekvämare, snabbare och möjligen billigare att köpa nya. Nu måste jag istället köpa en ny stålborste. Sedan ska vi måla alla 54 meter en gång till. Hela hammarlacksburken går åt. ”Du är inte klok. Måla armeringsjärn?!”, sa A. Men han ska få se vad bra det blir. Hoppas jag. Det är ju till ett prototypbygge så jag vet inte om det kommer att fungera.

* A har vunnit en horribelt stor pokal. Det måste vara miniracing-Sveriges största. ”Du tänker väl ha den i klubblokalen?” sa jag lite ängsligt. ”Näh! Jag ska ha den på spiselkransen”, sa A. ”Jaha. Då blir det hard hat-area i hela huset då”, konstaterade jag dystert. (Den sista anmärkningen kommer sig av att vi övervägde att utlysa hjälmtvång i kontoret för två veckor sedan när jag och A hamnade under en pärmlavin. A fick ett blåmärke på armen och ett brännsår på handen. Jag fick bucklor i huvudet.)

* Jag följde med mams och hämtade matjord hos kommunen. De rear ut den nykomposterad för 150 kronor lasset. Mams var lite orolig att vi skulle komma för sent, att jorden skulle vara slut för i år. Hon såg redan framför sig långa köer av jordhungriga radhusägare med släpvagnar. Väl på plats såg vi inte en enda, men däremot en hel ödslig prärie fylld med kompostjord i långa strängar så långt ögat nådde. Och en stor traktor med gigantisk skopa. Mamma tyckte att den var för liten. ”Vi får väl inte bara en skopa? Två måste vi väl kunna få?” sa hon. Sekunden senare landade lasset på släpvagnen och hela bilen liksom satte sig en decimeter och kved. En skopa var fullt tillräckligt. När vi bandade presenningen över lasset upptäckte vi att hjulen bullade ut sig betänkligt närmast marken. Med en 50-literssäck köpejord som referens räknade vi med badrumsvåg och miniräknare ut att släpvagnen innehöll cirka 1,25 kubikmeter matjord, motsvarande 25 säckar, med förmodligen något högre fukthalt, uppskattningsvis 650-700 kilo. Jag tvivlar på att kärran är godkänd för mer än 500 kilo… Men det är svågern som får utmana ödet (eller polisen) genom att dra hem lasset, eftersom han behövde låna bilen.

Kommentera

Kameratömning

Förr hade jag alltid en katt i knäet när jag satt vid datorn. Nu har jag en på skrivbordet. Då och då sträcker han ut tassen och lägger den på min hand på styrkulan (som jag kör med vänster hand). Efter oräkneliga pappers- och cd-laviner ner på golvet samt luddrensning av kollegieblock, postitlappar och kuvertflikar har Kaspers vana fått mig att hålla rent på skrivbordet, åtminstone på ena sidan.

Även om det är så hett att det är rent plågsamt så måste man ligga i solen när den bjuds. Scoobs är fenomenal på att hitta solfläckar varhelst de uppträder.

Nedan: Omplanteringen kom av sig när jag upptäckte att clivian hade en blomstjälk på gång.

Kasper gillar att ligga i soffan och filosofera. A muttrar över de enorma mängder vitt ludd som måste ryktas från möblerna varje dag och har döpt om katten till ”Luddjocke”. Man skulle kunna tänka sig att rykta katten istället för möblerna, men se det går inte katten med på.

Ogräsrensning pågår. När man rensar bort det som inte ska vara med i den utskurna vinylen så heter det på skyltmakarslang att man ”weedar” motivet. Den rundade logon längst bort är 5 cm i diameter och den tunna ytterlinjen är 0,4 mm bred. Då gäller det att fokusera. Jag tjyvlånar A:s allra spetsigaste urmakarpincett och det är han inte glad åt, för han tror att den kommer att vara full av klisterrester när han ska mecka i sina klockor. Det tror han förmodligen rätt i.

Nånstans måste man stryka bort de klistriga små överskottspluttarna, och det blir oftast på handen eller, om de är lite större, på byxorna. Bokstäverna på min nagel är 3,2 mm höga. Jag satte dem där med flit för att se hur länge en sådan nageldekoration håller. Vinylen håller uppemot 8-10 år utomhus vid normalt slitage.

Kommentera

Julen är räddad, vi har tomterött

För något år sedan köpte jag en liten vinylskärare (nu blir nog Cilla avundsjuk ;-)

Jag har basfärgerna vitt, svart, rött, gult, mörkblått, mörkgrönt, mellangrönt, silver och guld. Nu behövde jag rödbrunt, PMS 1815, och slog på stort, beställde en hel liten rulle. Man kan köpa per meter men jag hade på känn att den här kommer det att bli många exemplar av.

I dag kom rullen och jag skuttade ivrigt uppför trapporna sedan jag kvitterat den vid dörren. (Företagspaket, leverans ända upp på bron, väldigt lyxigt.) När jag väl tagit mig in i det mycket vältejpade paketet och fått fram rullen kommenterade A uppskattande: ”vilken fin färg!”

Och det var det ju, verkligen. Men jag hade köpt en rulle PMS 1805 körsbärsröd… På ren svenska: tomteröd. And we´ve got plenty of it. Däremot inte minsta lilla smula rödbrunt som jag nu verkligen behöver.

Kommentera

Fajten går vidare…

Apple pucklar på PC.. :-) Elimination och Time traveler är skojiga. Se dem på apple.com/getamac/ads ».

Kommentera

Luftpåsemysteriets lösning

Under avdelningen små oväsentliga vardagsmysterier så har jag och A funderat över de luftfyllda plastkuddar man får som utfyllnad i kartongen när man beställer varor. Vad är det egentligen för luft i dem? Är det svensk Kjell & Co-luft, öststatsluft eller rentav kinesisk luft? Det kan väl ändå inte vara så att de tillverkas centralt och skyfflas omkring till användarna fyllda, men hur går det till då?

Om du också har funderat över detta så finns svaret här:
http://fillair.com/eu/en/library/flashvideo/fillaircyclone.mpg

Som mottagare måste jag säga att plastkuddarna är betydligt enklare att göra sig av med än allt där frigolit- och stärkelse- och pappersgrejset. Majsstärkelseutfyllnad återanvände jag en gång i ett paket till momma. Hon trodde att det var ostkrokar och blev väldigt snopen över den trista smaken när hon stoppade dem i munnen.

Kommentera

Som helst-världen

Jag läser just ett nyhetsbrev från Unionen Eget. Där finns en artikel om en professor i företagsekonomi, Micael Dahlén, som pratar om ”som helst-världen. Vem som helst, var som helst kan fånga hela världens intresse, när som helst. ”

Han exemplifierar med en 14-årig kille, Ben Gullet, som gjort en söka jobb-film åt sin pappa, Mark. Och fått hundratals svar. Här är en artikel (med videoklipp) om detta … som nog är baserad på denna artikel.

Läs mer hos markbyben.com om du vill veta hur det går, och se Bens videosvar till alla som hört av sig och också är arbetslösa.

”Choose hope” står det på tröjorna som de tryckt upp till försäljning.

Fördjupning i Hängmed-guiden: Den här sortens material, det vill säga egna texter, bilder och videos som produceras /laddas upp på webben kallas ”user generated content” eller på svenska användargenererat innehåll. I begreppet ingår även personliga dagsrapporter på communities (som Facebook och Lunarstorm), artiklar i wikis (uppslagsverk) och kommentarer till artiklar. Här tänkte jag skriva nåt smart om möjligheterna med ugc och dess snabbt ökande betydelse i samhället, men nu är det lunch och Bens initiativ är ju ett strålande exempel på just detta. Vad mer behöver sägas? Sätt igång och påverka världen.

Kommentera

Dagens hamster

Kontorsleverantören Quill skickade en ”vi saknar dig är du arg på oss snälla handla lite nurå”-kampanjkatalog till mig och jag insåg att de sänkt priset med 70 procent på vissa förbrukningsgrejer som det går åt en hel del av här, i perioder. En tredjedel av ordinarie pris.

I dag blev jag lite besvärad när två stora paketbilar parkerade utanför grinden och chaufförerna sprang skytteltrafik till bron med vita kartonger. Såå mycket grejer att de behövde vara två hade jag väl ändå inte beställt…

(Sen stod de kvar och möblerade om i lastutrymmena en lång stund så jag tror inte att deras rendez-vous hade med mig att göra. Men man undrar ju lite vad grannarna tänker…)

Nu ska jag släpa upp en kubikmeter bubbelpåsar på vinden. Den kommer att bli väl isolerad.

Något senare: Eller så kan vi ska stapla upp dem utanför huset och hoppa i traven från andra våningen. Eller tejpa ihop dem till en flotte och prova flytbarheten i närmaste fontän. Eller bygga ett luftslott…?

Ännu något senare: ”… men… hur mycket bubbelpåsar köpte du egentligen…?”

Kommentera

Trippeltripp

I fredags satte jag ett pinsamt personligt rekord: jag fick åka till bilprovningen tre gånger på samma dag med lillbilen…

Jag hade tre viktiga saker på agendan:
1) hämta ut, packa om och leverera beställda varor med kurir till en kund
2) besiktiga sportbilen
3) tidigt lunch-möte

Eftersom jag hade körförbud på lillbilen och relativt gott om tid så bestämde jag mig för att cykla med jycken till hämtstället. Vi brukar gå den sträckan så jag vet ungefär hur lång tid den tar. Scoobs tyckte att det var kul med cykel i ungefär en kilometer. Sen började han maska. När vi väl kommit fram (i promenadtempo) var inte beställningen klar så jag fick vänta, och där försvann min goda marginal. Sen insåg jag att det högsmala paketet vägde 17 kilo! Först försökte jag lägga paketet på cykeln men då blev cykeln omöjlig att leda, alldeles vobblig, så jag fick klämma ner det i ryggsäcken (den del som rymdes, resten stack utanför) och med det pylet på ryggen blev jag också alldeles vobblig… Bråttom-bråttom, uppför hela vägen hem, mjölksyrestumma ben, släpande hund och cykel efter mig.

Seeen en tjurig liten bil som högst motvilligt startade på 23:e försöket. Och jag blev stående alldeles för länge i vänsterfilen i stans mest trafikerade korsning som haft trasigt trafikljus i flera veckor.

10:20 visade klockan när jag småsprang in på Bilprovningen för att hinna före de andra fyra som kommit samtidigt. Min tid var 10:10. ”Du har kommit för sent!” basunerade den digitala receptionisten ut med stora bokstäver för alla i kön bakom när jag knappat in mitt registreringsnummer. ”Du kan få en ny tid kl 13:50. Vill du ha den?” frågade apparaten med lite mindre bokstäver. ”Ja!” tryckte jag och lommade generat ut på gården där jag sedan möjligen körde mot enkelriktat. Det är liksom inte tänkt att man inte ska passera genom hallen på vägen ut.

Hela lunchmötet tittade jag nervöst på mobilen – trots att jag satt alarmet. Får inte missa tiden.

I god tid åkte jag till bilprovningen, en annan väg för att undvika korsningen med det trasiga trafikljuset. In i industriområdet… väldigt vad trångt det blev. Och där blev jag sittande. Kommunen hade ställt en grävmaskin mitt i vägen och lastbilar i kö från båda håll gjorde att ingen kunde ta sig förbi. Minuterna släpade sig förbi som eoner.

Med andan i halsen rusade jag in i receptionen en (1) minut försent och slog in registreringsnumret. ”Ingen bokning” stod det. Jag tittade förvånat på skärmen. Sen frågade jag den mänskliga receptionisten som sitter gömd i ett glasbås längre in i lokalen. Verkligen märkligt, höll hon med, för visst hade hon nyss sett min bokning. Hon gick till verkstan och frågade. Sen kom hon tillbaka med ett möjligen aningen försmädligt flin. ”De ropade upp ditt nummer men eftersom du inte var här så tog de bort den.”

… jädraskiiiiiiiit… missad tid: 300 kr + missad tid: 300 kr + besiktning: 300 kr… = 900 kr? …

Nästa lediga tid var 15:20. Jag var på plats 14:50. Tur det, för jag blev inkallad nästan en kvart för tidigt. Besiktningskillen tittade forskande på mig när jag klev ur bilen: ”Jaha, du har varit här många gånger i dag. Vad beror det på?” ”Eeh… ähh… uuu… värsta dagen på flera månader”, sa jag i flammande rött. ”Jaha. Nå, då pratar vi inte mer om det”, sa han.

Det var en mycket överseende besiktningsman. Han väntade tålmodigt tills lillbilen händelsevis råkade pendla ner under 4,5 i Co2 (vilket är gränsvärdet), och blev inte irriterad trots att han inte kunde hitta parkeringsljuset, huvöppningen eller backen själv. (Han fick kliva ur uppe på billyften för att jag absolut inte komma ihåg var backen ligger när jag stod/satt på fel sida… Jag var tvungen att ha växelspaken i handen för att veta. Tryck ner och sedan uppåt bredvid ettan, så är det ja…) Men den otroligt känsliga kopplingen klarade han galant.

Nu är pärlan i alla fall besiktigad i två år framåt. Och jag behövde bara betala 300 kronor. :-)

Kommentera

Adoptionsbyrån har öppet

Jag planterar om krukväxter och får en del över, bland annat 5-6 gröna ampelliljor, 3-4 mönjeliljor (clivia), någon fredskalla och ett par små sprättiväg (euphorbia). I skräppåsen ligger rotningsbara stambitar av paraplyaralia (schefflera) eftersom jag klippte bort ett par meter. Inga fina toppskott men det går att gräva ner stammen när det nya skottet tittat fram. Om man ber riktigt snällt och garanterar ett gott hem, så finns det även två små spindelliljor som kan skiljas av. Spindelliljan är speciell för mig eftersom den är arvegods från mormor och nästan varje år blommar på min födelsedag i juli.

Vill du adoptera någon växt så hör av dig snarast, sedan hamnar de nog tyvärr i komposten på grund av platsbrist.

Kommentera



































eXTReMe Tracker