Arkiv mat

Bekvämlighet kostar

Vi sätter in matpengar på ett gemensamt ica-kort, samma summa varje månad. På sistone har inte pengarna räckt, och vi började fundera över vad det berodde på. Snask har vi dragit ner rejält, så det är inte boven. Mitt favoritte har blivit ordentligt mycket dyrare men så många paket köper jag ju inte per månad.

Efter ett tag kom vi på det. Den färdigskurna salladen. Två påsar i veckan á 25 kronor blir 200 kronor i månaden. Och kaffekapslarna. Två om dan (60 koppar) á 3:50 blir 210 kronor i månaden. Summa 400 kronor, 10 procent upp på matkostnaden. Mysteriet är löst.

Frågan kvarstår vad vi ska göra åt det. Sallad är lättodlat och det är inte särskilt svårt att grodda heller, men det ska göras (sås och blötläggas, vattnas, väntas, vattnas, vändas, plockas, sköljas och skäras). Lokalodlat och färskplockat kan vara ett lyft. A hävdar envist att smaken på pressokaffe (bryggt i glaskanna) inte kan jämföras med espresson från kapselmaskinen. Jag stör mig väldigt på kapslarna som är ett materialslöseri utan like. Men så klart vill jag att min sötsmula ska få gott kaffe.

Det lutar kanske åt att vi slantar in några hundra till.

Kommentera

Maten som jag äter del 2

agg-baksida

Säger äggproducenterna. Jag kan faktiskt inte hålla med. 

Visste du att en höna kan bli 19 år? Det är väl extremfallet, men bland folk som har fjäderfä som hobby och sällskap såg jag rapporter om hönor som var både 14 och 16 år, och uppfostrade kycklingar långt efter att de fyllt 10 år.

Anledningen att jag ens började fundera över en hönas ålder, var insikten att i svensk äggindustri blir en höna exakt 78 veckor. Det är ganska precis 1,5 år.

I Sverige finns 6,7 miljoner höns. De skolas in och hålls under optimala betingelser för äggläggning, det vill säga 14 timmars konstlat dagsljus, i återstoden av sina korta liv. Sedan byts de ut,  trots att de skulle kunna ge ägg i många år till. Men då är det inte längre 96 ägg på 100 hönor vilket är effektivitetskravet i industrin.

En dag, när äggplockningen har skett precis som vanligt, stängs hönsstallet till, och så gasas alla hönsen ihjäl, timmar efter att de lagt sitt senaste ägg. Efter ett tag vädras gasen ut och sedan kör en traktor in och mockar ihop tiotusentals kroppar som fraktas 75 mil och bränns upp!

Eller så fraktas de unga hönsen levande till ett slakteri, alternativt hämtas in i en lastbil, där de mals ner till minkmat under benämningen ”Chicken Pulp” – kycklingmassa. 

För svenska folket vill inte äta ”höna”. Istället föds det upp slaktkycklingar, som lever ett ännu kortare men lika industrialiserat och plågsamt liv.

Om du vill veta hur verkligheten ser ut i fabrikerna så kan du läsa hos Djurskyddet om ägg och kyckling eller hos Djurens Rätt om hönor & tuppar eller i den här anonyma artikeln.

Jag har i alla år köpt ekologiska ägg från Pelle & Lisa. Förvånat och besviket har jag sett alla andra kunder sträcka sig efter de billigaste bur- och importäggen.  Kanske är en förändring på väg, för DN varnar nu för att det kan bli brist på ekoägg i påsk.

Förr tänkte jag att det vore ”trevligt” att ha några höns i trädgård, men så läste jag en bok om hur man gör, inklusive råd om hur man avlivar dem om de blir sjuka… :-(  Nu hoppas jag att grannen snart skaffar den där flocken hon pratat om, så att jag kan få ägg därifrån.

Kommentera

Syrningsspektaklet

20140327-085538.jpg

Tadaaa! Egenhändigt tillverkad surkål! Hur många vuxenpoäng ger det?

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att mjölksyra grönsaker. Det hade jag aldrig provat, och jag hade ett recept som jag missförstod, så det blev till att improvisera lite för att få ihop det. A tittade bekymrat på röran i köket och hinken med flisad kål, morot och lök, och avgjorde att han då minsann inte ville ha något med den där anrättningen att göra…

20140329-154844.jpg

Jag lärde mig massor! Bland annat att rödkål färgar av sig på fingrarna, och att ett rivjärn inte är det optimala verktyget eftersom man (garanterat) kommer att slinta och riva sig. Mandolin eller ännu hellre en kålhyvel ska man ha. Dessutom bör man väga grönsakerna och mäta upp rätt saltmängd i förväg, så att man kan varva saltet allt eftersom man river… När jag rivit färdigt stod jag med hela saltransonen i ett mått och kom inte på någon annan plan än att koka upp en saltlag och röra ut. Det var väl inte direkt fel, men inte rätt.

20140329-154910.jpg

Jag lärde mig också att fem kilo rivna grönsaker inte fyller en 10-litershink. Jag trodde att det var nödvändigt att fylla ända upp till locket eftersom det sett ut så på bilder. Sen förstod jag att det viktigaste är att hålla grönsakerna under ytan, och hindra att det kommer in syre i hinken. I en trädgårdstidning såg jag ett smart knep att tynga ner grönsakerna, nämligen genom att fylla en påse med vatten och lägga på som tyngd.

Nästa gång behöver jag kanske inte göra en sats på fem kilo då… för det räcker tydligen med några matskedar per dag för att fylla behovet av probiotika, det vill säga lactobacillusbakterier.

Det vore också smart att skaffa ett sånt där vattenlås som man sätter på vindunkar. Jäsrör, heter det. I början av syrningsprocessen blir det nämligen övertryck i hinken. Självklart använder jag en hink av livsmedelsgodkänd plast.

De första två dygnen skulle hinken stå varmt (+24°) så att processen kom igång, och sedan tre veckor i +15°-18°. Sedan var det dags att bära ner hinken i jordkällaren för att mogna en tid innan innehållet packas i glasburkar. Men innan jag ställde undan hinken var jag tvungen att ta ett litet smakprov.

Minsann. Jag har gjort knallrosa pizzasallad.

Kommentera

Maten som jag äter del 1

Jag funderar ganska mycket kring mat nu för tiden. Fast med ett helt annat fokus än de blanka fest-och-recept-tidningarna som det verkar gå bra för nu. De som speglar matlagning som hobby.

Nej, jag funderar över de globala matjättarna. Jag funderar över importmaten. Sverige importerar mer än 50 procent av den mat som säljs. Jag ser många problem med det, exempelvis onödigt långa transporter, svenska jobb som försvinner, samhällets och enskilda människors utsatthet om/när maten av nån anledning inte kan levereras, besprutade råvaror, tillsatser i produkter. Bakom våra hemvana, välkända varumärken står multinationella konglomerat som bara värnar ett enda intresse: sina inkomster.

Jag funderar över det orimliga inflytande som matjättarna har genom sina resurser, inte bara genom exponering i butikshyllorna och medierna utan i form av köpta experter och politiska kontakter. Är det rimligt att Coca-Cola, sockerbolaget Südzucker och enligt egen utsaga ”världens största livsmedelsföretag” Nestlé ska styra över europeiska rekommendationer om näringsintag via ILSI? Hur troligt är det, med den styrelsen, att ILSI skulle låta sina forskare undersöka om sockerhaltig mat är en anledning till fetma? Eller rekommendera begränsningar?

Ändå är det just olika typer av socker som fristående forskare hävdar är anledningen till fetmaepidemin och en mängd välfärdssjukdomar i västvärlden. http://natgeo.se/vetenskap/kropp-sjal/sockerchocken-som-tar-kal-pa-oss

Utbildningsradion har sänt en brittisk programserie där journalisten Jacques Peretti utforskar hur livsmedelsindustrin har revolutionerat våra matvanor de senaste 40 åren. Varje inslag är cirka 40-50 minuter. Inslagen ligger kvar till maj-juni på urplay.se och är väl värda att se. Här beskrivs ett politiskt och kommersiellt spel som vanliga konsumenter är helt omedvetna om.
http://urplay.se/Produkter/177341-Maten-som-gor-dig-fet-Sockerfallan
http://urplay.se/Produkter/177342-Maten-som-gor-dig-fet-Supersized-PR
http://urplay.se/Produkter/177343-Maten-som-gor-dig-fet-Forforda-konsumenter

I UR-serien är siktet inställt på socker, glukos, fruktos och företagens marknadsföring. Men det finns mycket mer i den storskaliga livsmedelsindustrin och dess symbios med detaljhandeln att fundera över och göra programserier om.

När myndigheter genom att sätta gränsvärden försöker begränsa mängden gifter i frukt och grönsaker, så börjar odlarna använda flera olika medel. Vart och ett understiger gränsvärdena, men den sammanlagda giftmängden ökar och det blir en cocktail med helt okända egenskaper.  http://www.dn.se/debatt/vindruvor-och-paprikor-ar-rena-giftcocktails/

När myndigheter tvingade livsmedelsföretagen att sätta innehållsdeklarationer på förpackningar uppstod nya kreativa sätt att mörka vad det egentligen är. Palmolja som har dåligt miljörykte kallas ”vegetabiliskt fett”. Saker som folk inte frivilligt skulle stoppa i munnen processas till anonyma E-nummer. Vem vill äta krossade, malda sköldlöss? Ja well. Alla som äter godis med E120 gör det. http://natgeo.se/vetenskap/var-mat-faergas-av-loess

Fortsättning följer om glasstestvinnaren, vitlöksbluffen, köttpriser, failsafe, gluten och mer…

Kommentera



































eXTReMe Tracker