Bekvämlighet kostar
Vi sätter in matpengar på ett gemensamt ica-kort, samma summa varje månad. På sistone har inte pengarna räckt, och vi började fundera över vad det berodde på. Snask har vi dragit ner rejält, så det är inte boven. Mitt favoritte har blivit ordentligt mycket dyrare men så många paket köper jag ju inte per månad.
Efter ett tag kom vi på det. Den färdigskurna salladen. Två påsar i veckan á 25 kronor blir 200 kronor i månaden. Och kaffekapslarna. Två om dan (60 koppar) á 3:50 blir 210 kronor i månaden. Summa 400 kronor, 10 procent upp på matkostnaden. Mysteriet är löst.
Frågan kvarstår vad vi ska göra åt det. Sallad är lättodlat och det är inte särskilt svårt att grodda heller, men det ska göras (sås och blötläggas, vattnas, väntas, vattnas, vändas, plockas, sköljas och skäras). Lokalodlat och färskplockat kan vara ett lyft. A hävdar envist att smaken på pressokaffe (bryggt i glaskanna) inte kan jämföras med espresson från kapselmaskinen. Jag stör mig väldigt på kapslarna som är ett materialslöseri utan like. Men så klart vill jag att min sötsmula ska få gott kaffe.
Det lutar kanske åt att vi slantar in några hundra till.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 