Arkiv juni 2009

En blank dag

Jag skriver tidbok. I dag har jag inte fått ihop en enda rad. Inte för att det saknas jobb, men disciplinen verkar ha förångats. Vete sjutton vad jag har gjort? Hur kan man drälla bort en hel dag utan att göra något alls? Men i morgon har jag bokade jobbmöten så då ska det väl bli ordning igen.

Om mindre än två veckor är det semester.

Kommentera

Regnbågsfossingar

För flera år sedan ägnade jag nästan en hel sommar åt att hitta det skönaste paret sandaler. Jag provade sandaler i varenda butik som hade några. Till sist hittade jag ett par som jag köpte, och det är fortfarande samma par som jag alltid använder.

I går klippte jag gräs hos svärmor, iförd avklippta jeans och mina favoritsandaler. Alla som klipper gräs vet att man ogärna gör det i sandaler, och särskilt inte i sina favoritsandaler, eftersom nyklippt gräs färgar av sig. Dessutom har svärmor nyligen fått fjärrvärme så delar av den rejält tilltagna gräsmattan är nyplanterad. Där växer tussar av maskrosor, tistlar och annat halvmeterhögt ogräs bland späda grässtrån och kala jordfläckar. I går bestämde jag att det var dags att tukta nyodlingen. Damm och småstenar yrde över nejden.

Efteråt var mina ben och fötter som en målarduk: det ordinarie vita syntes knappt mellan blåmärken, röda småsår och insektsbett, grönt gräsklipp, bruna jordstrimmor och sporadiska maskrosfjun. Jag begrundade eländet när jag gick med jycken ner till sjön.

Egentligen gick vi dit för att Scoobs skulle gå på toa, men istället klafsade jag ner i vattnet med skor och allt så långt rullkopplet räckte. Scoobs stod kvar på stranden och höll emot: ”Är du skvatt galen?! Vatten ska man dricka, inte vada i!”

Där halkade jag runt en stund bland såphala stenar med vatten till knäna och såg förmodligen lika lycklig ut som en femåring.

På vägen hem gurglade det i sandalerna för varje steg. En liten skumfontän bubblade upp mellan tårna för att sedan sugas tillbaka när jag lyfte foten, i olika tonarter på höger och vänster fot: skvisch-slöööörp-skvosch-weiii.

Det är polstrad mockasula i sandalerna. De var gulorange i historiens början. Samma färg som jag nu efter tre fotbad fortfarande har på fotsulorna och en centimeter upp på hälarna. Sulorna i sandalerna har däremot efter blötläggning och skrubbning antagit olika nyanser av mörkbrunt.

Nå, det matchar ju de svarta banden så mycket bättre.

Kommentera

Ingen skitsak minsann

Hurra, hurra, hurra! I dag har Kasper varit på toa och bajsat. Äntligen!

Det frukost-förfärande snörätandet nedan utvecklade sig till en flerdagarsrysare där jag oroligt spanat både på katten och i toalådan för att se eventuella kritiska följder.

Sent i måndags kväll var jag i upplösningstillstånd för då hade Kasper lagt två diarrékluttar i lådan, misstänkt rödfärgade i kärnan och naturligtvis fullständigt panerade med vitt kattgrus utanpå. För mig som lekman var det inte möjligt att avgöra om det var BLOD … eller färg från plastsnöret.

Jag målade upp hemska scenarier där plastbandet lindat sig runt i tarmarna och skurit sönder dem så att blodet rann. Jag föreställde mig hur veterinären på djursjukhuset tittade på röntgenplåtarna och suckade att tarmrenovering var bortom deras kompetensområde.

Kasper tyckte att matten var väldigt ofin i kanten som försökte klämma honom på magen och titta i rumpan hela tiden.

Hela tisdagen och onsdagen krattade jag i lådan varannan timme, men det hade jag inget för. Den här killens toavanor är något i särklass. Mina småkissar gick på toa ett oändligt antal gånger varje dag. Kasper går en gång per dygn. Först kissar han i lådan i badrummet. Sedan går han till den täckta toaholken i vardagsrummet och bajsar.

Fast inte nu då, när jag väntade på konkreta besked om hur det stod till med hela matsmältningsapparaten. Nu blev det inget på två dygn.

Jag målade upp ännu hemskare scenarier där de sönderskurna och numera tilltäppta tarmarna snart skulle orsaka ond bråd död genom baklängeskvävning.

Kasper såg förstås oförskämt frisk och nöjd ut för att vara döende. Han åt med god aptit både sitt ordinarie torrfoder och alla hårtussar, trådar och småskräp som han hittar på golvet. Jag fiskade även ut ett av mina egna halvmeterlånga hårstrån ur gapet på honom. *suck* Han har verkligen inga begrepp.

I alla fall så har han lagt en rejäl krök i lådan i dag. Inget snöre i den, så jag förmodar att det röda i måndags faktiskt var resterna av ett upplöst snöre.

Kommentera

Frukost-förfäran

Kasper sitter gärna med vid frukostbordet. Den vanan har han övertagit sedan Lillstumpan lämnade sin stol ledig.

Häromdagen satt Kasper på stolen intill mig medan jag delade en rund, mörkbrun bulle i två delar och bredde smör på halvorna. När jag tog den ena halvan och började mumsa på den bestämde sig Kasper för att ta den andra. Blixtsnabbt åkte en långhårig tass fram, ryckte åt sig brödet och stämplade ett rejält avtryck i smöret innan bullen ramlade ner på golvet, till jyckens förnöjelse. Kasper själv försvann som en vitlurvig blixt in i vardagsrummet.

I morse satt Kasper på stolen intill mig och spanade på det dinglande snöret från paketet med riskakor. Jag hade nyss tagit den sista kakan så förpackningen var tom. Snabbt som tanken roffade Kasper åt sig snöret och galopperade ut i hallen med det, där han nästan svimmade av förfäran eftersom resten av förpackningen jagade honom. Det såg kul ut. Jag tänkte att om han ville leka med snöret, så kunde han väl få det. Jag plockade loss locket från förpackningen och gav honom det. Borde jag aldrig ha gjort. Innan jag hann reagera så hade Kasper svalt snöret och sprang omkring som en galning för att försöka bli av med locket som satt fast i det. Locket lossnade till sist och katten gömde sig bakom en blompiedestal, frenetiskt sväljande. Icke så mycket som en smula av snöret syntes i gapet.

Nu undrar jag oroligt hur det ska gå med detta. Ett nästan två decimeter långt plastsnöre i magen kan aldrig vara bra.

Korkade katt. Och dumma, dumma, dumma matten.

Kommentera

Gissa produkten…

På tal om att kolla vem man gör affärer med… så brukar jag även kolla om firman existerar under angivet namn, och om namnet stämmer med angiven verksamhet och bransch. Om inte, så kollar jag lite extra eftersom skumraskaffärer och lurendrejerier ofta genomförs med anonyma lagerbolag.

Gamla företag kan under åren komma ganska långt bort från sitt startändamål så det är inte automatiskt något konstigt om uppgifterna inte stämmer, men en seriös firma borde väl ändå måna om sin trovärdighet och justera dem. Ur laglig synvinkel har det skattemässig och statistisk betydelse men det är inte brottsligt att vara felregistrerad. Ur kundens synvinkel är det ju bra om företaget heter nåt som tydliggör dess inriktning och går att hitta om man vill komma i kontakt med företaget igen.

För några dagar sedan damp det ner en förteckning över utställare på årets stora varumässa här i stan. Där fanns det en hel del företag som jag tycker kanske borde revidera sina uppgifter. (Inom parentes vad de säljer.)

Mylta Försäljning AB (persienner) mylta betyder hjortron på jämtska
Digital Produktion Sverige AB (massagepool)
Clippshoppen (strumpor)
Idé & Form (aloe vera)
Emanco Direktservice AB (rengöringsprodukter för hemkörning)
Homcare Nord AB (snacks, nötter)
HB T Horse (byxhållare)
Living Products (boende vid idrottsevenemang)
Sweetdream/Nightmare (kläder)
I Törngren Transport AB (ballonger)
Svartviks El (motivstrumpor)

Kommentera

Semesterråd

Jag har tagit fasta på ett av alla ”maximera-din-semester”-råden som det vimlar av just nu. Jag har bokat hotellrum på annan ort första helgen på semestern. Planen är att miljöbytet snabbt ska rycka en ur vardagslunken. Jag vet ju att det fungerar. När jag har varit borta en helg och äntligen kommer hem, så undrar jag ofelbart varför det inte kommit mer post, jag har ju varit borta jättelänge.

Vi åker inte särskilt långt… 20 mil åt sydväst för att shoppa, strosa runt och kanske få tillfälle att klappa ångloket Loke, som verkar vara stort som en ponny ungefär.

Tips om du också ska fly vardagen: Ibis Hotel har ”kuddkrig” och säljer rum för 199, 299 och 399 kr.

Kommentera

Programmeringsförsök

{
if (sovmorgon önskas)
function ge katten nattamat
}

I morse försökte Kasper få upp mig ur sängen kl 05:20. När det inte hjälpte med pussar, lock och pock bet han tag om en hårtuva och drog… men matten väger ungefär 10 gånger mer än katten så det gick inte heller.

Jag behöver programmera in rutinen att kolla Kaspers matskål när jag borstar tänderna på kvällen.

Kommentera

Var på din vakt

Jag handlar ofta i nätbutiker och via Blocket, Tradera och eBay och jag har hittills aldrig blivit lurad. Jag tycker själv att jag är vaksam och vet hur man kollar upp dem som man ska göra affärer med i förväg – men buset uppfinner förstås ständigt nya sätt att lura folk… I tidningen Kollega nr 4-09 fanns en artikel om ett internetbedrägeri som kallas triangeldramat. Exemplet i artikeln löd ungefär så här:

Annika sätter ut sin diskmaskin på Blocket. Johan ringer, bokar den och betalar direkt in pengar till hennes konto. Två kompisar ska hämta den i helgen. I tillfällig sinnesförvirring betalar Johan in 3.700 kr på Annikas konto. Han ber att hon ger överskjutande 2.000 kr till hans polare när de hämtar maskinen, vilket hon går med på.

Senare blir hon polisanmäld för bedrägeri, av en annan man som betalat in pengarna till hennes konto men hävdar att han betalat för ett Playstation-spel som aldrig levererades.

Efter att ha ägnat en dryg arbetsvecka åt förhör hos polisen, samtal med jurister och ansvariga för Blocket har Annika nu två val: att betala 3.700 kr till Playstation-mannen (som hon misstänker är i maskopi med diskmaskinskillen), eller att bli åtalad och tvingas bestrida kravet i en rättsprocess som kan kosta över 20.000 kr.

Om jag räknar rätt har exempel-Annika i så fall förlorat 3.700 kr + 2.000 kr + sin diskmaskin. Phew. Det kostar att vara intet ont anande.

Vänner, börja genast ana oråd. Hela tiden.

Kommentera

Från gocco till yudu

För kanske två år sedan ramlade jag av en slump över ett litet screentryck-kit som heter Print Gocco. Det tillverkades av Riso i Japan från 1970-talet och var avsett att trycka egendesignade julkort i färg långt innan bläckstråleskrivare blivit vanliga i hushållen. För hundra dollar fick man en liten, behändig maskin som både kunde göra schablonen och trycka på i princip allt, papper, tyg, trä… Tryckresultatet var så bra att det lilla minitryckeriet överlevt ända tills nu.

I Japan lär en tredjedel av hushållen äga en Print Gocco. Märkligt nog spred den sig inte vidare i någon större utsträckning. Det finns en del riktiga gocco-fans i Australien och USA men jag har inte hittat några europeiska fantaster. De flesta som håller fast vid screentekniken är hantverkare och konstnärer som söker särskilda effekter. Goccon kan användas för att trycka metallicfärger, guld och silver på mörka ytor. Jag såg en kvinna som specialiserat sig på bröllopstryck och bland annat gjorde exklusiva, handtryckta servetter med monogram.

Just då jag upptäckte goccon hade Riso bestämt sig för att lägga ner tillverkningen, och började med att strypa produktionen av stora kit samt all export. Då kunde man fortfarande köpa små kit och förbrukning (färg samt blixtlampor och vahettere… screens… väv i ramar, som används för att göra schablonerna) från privatpersoner i Japan. Jag övervägde att göra det men stod inför två val: antingen hamstra material eller riskera att bli utan. Alla som gillar pyssel vet att färg är färskvara. Dessutom blir det ju ganska mycket pengar på en gång, och jag visste inte om jag skulle tycka att det var så kul när jag väl hade testat. Så jag avvaktade, och ganska snart sinade lagren av apparater och material hos de shoppar jag hittat. Nu kämpar de sista entusiasterna på savegocco.com med att få fram restlager av material.

Istället för de relativt billiga (men förmodligen inte särskilt miljövänliga) blixtlamporna som används i goccon dök det upp en dyr värmemaskin, utseendemässigt ganska lik en printer, som används för att skapa schabloner. Men den kostar 1.200 dollar.

Det ”vanliga” sättet att göra screenschabloner, med diverse emulsioner, mörkrum, uv-lampor, stora ramar och grejs, verkar för slabbigt och komplicerat att hålla på med hemma.

Så jag lade ner tanken på screentryck.

A pratar ofta om tryck därför att husets lilla vinylskärare inte täcker alla hans behov. Dels klarar den bara enkla, homogena motiv (inget finlir som rastreringar, skuggningar och sånt.) Dels är det ingen bra idé att sätta vinyl på rc-flygplan. A började därför propagera för en storformatsskrivare, men nu snackar vi en investering på tiotusentals kronor… och de är dyra i drift, kring 300 kronor kvadratmetern.

*men nu börjar det brännas…*


I dag hittade jag en ny apparat. Den tillverkas av ProvoCraft, heter Yudu, kostar kring 300 dollar, är stor som min gamla A3-scanner och rymmer allt man behöver för att göra schabloner och trycka. Motiven kan vara upp till 11 x 14 tum, det vill säga 28 x 35 cm. Schablonmaterialet kostar drygt 20 dollar per original. Färgerna är vattenbaserade och giftfria. Det går även att använda färg av andra märken och då även trycka på exempelvis vinyl.

Här finns video av hur det funkar… (samt fåniga reklamfilmer på temat att göra sin röst hörd med fula tröjor…)

Det går att trycka flera färger genom blocking (en ”barriär” som hindrar färgen att gå igenom vissa delar av mönstret) eller genom att separera motivet på flera skärmar som man gör i professionellt flerfärgstryck. Passningen löser man med måttskalor i apparaten. Materialet som man trycker motivet på placeras på en bricka. Små prylar hålls på plats med ett klisterark.

Kolla bildgalleriet här med exempel på vad som går att göra…

Northwood Studios skickar en Yudu med förbrukningsmaterial och frakt till Sverige för under 300 dollar – men 2.500 kronor är fortfarande rätt mycket stålar om man bara tänkt trycka någon enstaka enkel t-shirt. Det finns många företag som trycker tröjor åt en för bara någon hundralapp stycket, vilket inkluderar kostnaden för t-shirten. Yudu:n är nog mera till för folk som älskar coola hobbyprylar och som vill experimentera med tryck på grejer som inte finns i ordinarie produktion.

Kommentera

Dagens snyftare

Om ni är av den sorten som bölar åt skillingtryck med Maritza Horn eller noveller av Sigge Stark så kommer ni absolut inte att kunna hålla er när ni ser detta:

Ja, det är en reklamfilm som snuddar gränsen men den har ett tänkvärt budskap i alla fall.

… och sen hamnade jag på underliga vägar här, välskrivet av
Arvid Fallström om att få en dödlig sjukdom, akut lymfatisk leukemi:
http://www.sourze.se/Att_insjukna_i_akut_lymfatisk_leukemi_del_1_10532408.asp”
http://www.sourze.se/Att_insjukna_i_akut_lymfatisk_leukemi_del_2_10532410.asp
http://www.sourze.se/Att_insjukna_i_akut_lymfatisk_leukemi_del_3_10535899.asp
http://www.sourze.se/Att_insjukna_i_akut_lymfatisk_leukemi_del_4_10538018.asp
http://www.sourze.se/Att_insjukna_i_akut_lymfatisk_leukemi_del_5_10540692.asp

(Jag länkar till alla delarna eftersom de är lite svåra att hitta om man inte är vana vid sourze:s gränssnitt. Länkarna öppnas i nya fönster.)

Kommentera



































eXTReMe Tracker