kajo.info.se

För flera år sedan ägnade jag nästan en hel sommar åt att hitta det skönaste paret sandaler. Jag provade sandaler i varenda butik som hade några. Till sist hittade jag ett par som jag köpte, och det är fortfarande samma par som jag alltid använder.

I går klippte jag gräs hos svärmor, iförd avklippta jeans och mina favoritsandaler. Alla som klipper gräs vet att man ogärna gör det i sandaler, och särskilt inte i sina favoritsandaler, eftersom nyklippt gräs färgar av sig. Dessutom har svärmor nyligen fått fjärrvärme så delar av den rejält tilltagna gräsmattan är nyplanterad. Där växer tussar av maskrosor, tistlar och annat halvmeterhögt ogräs bland späda grässtrån och kala jordfläckar. I går bestämde jag att det var dags att tukta nyodlingen. Damm och småstenar yrde över nejden.

Efteråt var mina ben och fötter som en målarduk: det ordinarie vita syntes knappt mellan blåmärken, röda småsår och insektsbett, grönt gräsklipp, bruna jordstrimmor och sporadiska maskrosfjun. Jag begrundade eländet när jag gick med jycken ner till sjön.

Egentligen gick vi dit för att Scoobs skulle gå på toa, men istället klafsade jag ner i vattnet med skor och allt så långt rullkopplet räckte. Scoobs stod kvar på stranden och höll emot: ”Är du skvatt galen?! Vatten ska man dricka, inte vada i!”

Där halkade jag runt en stund bland såphala stenar med vatten till knäna och såg förmodligen lika lycklig ut som en femåring.

På vägen hem gurglade det i sandalerna för varje steg. En liten skumfontän bubblade upp mellan tårna för att sedan sugas tillbaka när jag lyfte foten, i olika tonarter på höger och vänster fot: skvisch-slöööörp-skvosch-weiii.

Det är polstrad mockasula i sandalerna. De var gulorange i historiens början. Samma färg som jag nu efter tre fotbad fortfarande har på fotsulorna och en centimeter upp på hälarna. Sulorna i sandalerna har däremot efter blötläggning och skrubbning antagit olika nyanser av mörkbrunt.

Nå, det matchar ju de svarta banden så mycket bättre.