kajo.info.se

Hurra, hurra, hurra! I dag har Kasper varit på toa och bajsat. Äntligen!

Det frukost-förfärande snörätandet nedan utvecklade sig till en flerdagarsrysare där jag oroligt spanat både på katten och i toalådan för att se eventuella kritiska följder.

Sent i måndags kväll var jag i upplösningstillstånd för då hade Kasper lagt två diarrékluttar i lådan, misstänkt rödfärgade i kärnan och naturligtvis fullständigt panerade med vitt kattgrus utanpå. För mig som lekman var det inte möjligt att avgöra om det var BLOD … eller färg från plastsnöret.

Jag målade upp hemska scenarier där plastbandet lindat sig runt i tarmarna och skurit sönder dem så att blodet rann. Jag föreställde mig hur veterinären på djursjukhuset tittade på röntgenplåtarna och suckade att tarmrenovering var bortom deras kompetensområde.

Kasper tyckte att matten var väldigt ofin i kanten som försökte klämma honom på magen och titta i rumpan hela tiden.

Hela tisdagen och onsdagen krattade jag i lådan varannan timme, men det hade jag inget för. Den här killens toavanor är något i särklass. Mina småkissar gick på toa ett oändligt antal gånger varje dag. Kasper går en gång per dygn. Först kissar han i lådan i badrummet. Sedan går han till den täckta toaholken i vardagsrummet och bajsar.

Fast inte nu då, när jag väntade på konkreta besked om hur det stod till med hela matsmältningsapparaten. Nu blev det inget på två dygn.

Jag målade upp ännu hemskare scenarier där de sönderskurna och numera tilltäppta tarmarna snart skulle orsaka ond bråd död genom baklängeskvävning.

Kasper såg förstås oförskämt frisk och nöjd ut för att vara döende. Han åt med god aptit både sitt ordinarie torrfoder och alla hårtussar, trådar och småskräp som han hittar på golvet. Jag fiskade även ut ett av mina egna halvmeterlånga hårstrån ur gapet på honom. *suck* Han har verkligen inga begrepp.

I alla fall så har han lagt en rejäl krök i lådan i dag. Inget snöre i den, så jag förmodar att det röda i måndags faktiskt var resterna av ett upplöst snöre.