kajo.info.se

Kasper sitter gärna med vid frukostbordet. Den vanan har han övertagit sedan Lillstumpan lämnade sin stol ledig.

Häromdagen satt Kasper på stolen intill mig medan jag delade en rund, mörkbrun bulle i två delar och bredde smör på halvorna. När jag tog den ena halvan och började mumsa på den bestämde sig Kasper för att ta den andra. Blixtsnabbt åkte en långhårig tass fram, ryckte åt sig brödet och stämplade ett rejält avtryck i smöret innan bullen ramlade ner på golvet, till jyckens förnöjelse. Kasper själv försvann som en vitlurvig blixt in i vardagsrummet.

I morse satt Kasper på stolen intill mig och spanade på det dinglande snöret från paketet med riskakor. Jag hade nyss tagit den sista kakan så förpackningen var tom. Snabbt som tanken roffade Kasper åt sig snöret och galopperade ut i hallen med det, där han nästan svimmade av förfäran eftersom resten av förpackningen jagade honom. Det såg kul ut. Jag tänkte att om han ville leka med snöret, så kunde han väl få det. Jag plockade loss locket från förpackningen och gav honom det. Borde jag aldrig ha gjort. Innan jag hann reagera så hade Kasper svalt snöret och sprang omkring som en galning för att försöka bli av med locket som satt fast i det. Locket lossnade till sist och katten gömde sig bakom en blompiedestal, frenetiskt sväljande. Icke så mycket som en smula av snöret syntes i gapet.

Nu undrar jag oroligt hur det ska gå med detta. Ett nästan två decimeter långt plastsnöre i magen kan aldrig vara bra.

Korkade katt. Och dumma, dumma, dumma matten.