Arkiv november 2012

Hundars situation i världen

Redan 2003 då jag adopterade Scooby fick jag upp ögonen för situationen på Irland och i USA. De senaste dagarna har jag insett att det finns värre ställen…

Många hävdar att Rumänien är det land i Europa där djur far mest illa. Efter de här dagarnas inläsning tror jag dem.

Det började med att jag såg en banner från Dinas Ark. Det är en såvitt jag kan bedöma välskött och seriös svensk ideell förening som är aktiv i Cluj i nordvästra Rumänien. Insamlade pengar går till att sterilisera gatuhundar så att de inte kan fortsätta sätta oönskade valpar till världen. Hundar som bedöms ha svårt att överleva på gatan tas in för behandling och adoption. Det är sådana hundar som är för små för att kunna konkurrera om maten, handikappade eller sjuka, bor på farliga platser…

Dinas Ark har en kort text om varför gatuhundar blivit ett sådant problem just där. Det gjorde mig nyfiken på Rumänien som är det fattigaste landet i EU. En snabb urbanisering och bostadsbrist där flera familjer tvingas klämma ihop sig i samma lägenhet gjorde att djur övergavs och fick klara sig bäst de kunde. På gatan förökar de sig nu okontrollerat, kämpar till döds om mat och revir, blir överkörda, misshandlade, förgiftade och offer för kommunala utrensningar.

Så småningom hittade jag de två föreningarna  DogRescue respektive Hundhjälpen som också verkar vara seriösa, välskötta svenska föreningar. De samarbetar med den italienska föreningen ”Save the Dogs”  som grundades av en helt enastående människa vid namn Sara Turetta och är verksam i Cernavoda och Medgidia, två städer i sydöstra Rumänien nära Svarta havet. Save the Dogs övergripande syfte är att upplysa det rumänska folket om djurs värde i samhället och djurs rättigheter enligt EU:s konvention för djurskydd. Den gäller i Rumänien sedan 2004 men folk känner inte till den.

Någonstans såg jag en uppskattning att det finns 2 miljoner gatuhundar i Rumänien. En annan källa säger 3,5 miljoner. Medellivslängden för en hund är bara några år men de förökar sig. WHO och biståndsorganisationerna anser att det enda sättet att långsiktigt lösa problemet är att sterilisera, märka och sätta tillbaka. De slakter som görs medför att okastrerade hundar från andra områden får ett nytt territorium där de kan föröka sig, och så är problemet lika stort inom ett år.  Sedan starten 2002 har Save the Dogs steriliserat över 11 000 hundar. Gatuhundsbeståndet i Cernavoda där projektet startade har minskat från 30 000 till 300 hundar (källa här)
Visa större karta

På DogRescues webb finns länken ”Bevismaterial – Burden of Proof”  med filmklipp som jag inte ens vågat titta på, jag läser beskrivningarna och blir förtvivlad. De har också hemska affischer med bilder: ihjälslagna gatuhundar ger pengar och det är förstås svårt att säga nej till för den som inte kan ge mat till sin egen familj. Misären avtrubbar och bristen på resurser är stor.

Via Facebook hittade jag också en rumänska, Stan Cornelia, som fotograferat ett kommunalt hägn. Kontrasten mot de svenskstödda hägnen är hjärtskärande. Hundarna förvaras i små burar tills de dör av svält, skador eller sjukdom.  Nu har jag tittat på så många förfärliga bilder och beskrivningar av hur hundar och andra djur far illa i Rumänien att jag mår illa. Trots det så följer jag fler trådar, och hittar Dutchpuppy.nl (holländska översatt till svenska så det ser lite konstigt ut). På deras nyhetssida samlas liknande rapporter från hela världen, hundar avlivade i Taiwan, en lastbil med 750 hundar i burar smugglade från Thailand… Det tar aldrig slut. :´(

Jag har också via flera källor lärt mig att levande hundar och katter används som bete vid hajfiske utanför Madagaskar. ”De blöder, sprattlar och är gratis.” Alla är inte gatudjur, en del är stulna från sina ägare.

Många hundar blir ”falsk päls” på vinterjackor producerade i Kina. I sak är det inte värre än att minkar föds upp för pälsens skull, men falsk marknadsföring gör det svårt att använda sin konsumentmakt och välja bort pälsindustrin. Vill du inte köpa päls så avstå om imitationen ser för realistisk ut.

Ett av de stora problemen utanför Sverige är ”puppy mills”, valpfabriker som har till uppgift att förse djuraffärer med söta valpar. De är som mest säljbara i åldern 8-12 veckor, sedan avlivas de för att ge plats för nya bedårande småvalpar. Avelstikarna används som boskap. I USA är detta en stor industri.

Även Sverige berörs eftersom öststatsvalpar smugglas till Sverige av kriminella nätverk och säljs via exempelvis Blocket. Det ljugs friskt om valparnas ursprung. Chihuahua-valpar kan visa sig vara små undernärda taxkorsningar som så småningom blir fem gånger så stora eller dör av smittsamma, dödliga sjukdomar.

I det här läget måste man fokusera på det goda. Se hur fint de jobbar i Rumänien på Dinas Ark, DogRescue och Save the Dogs” – och läs artikeln om Sara Turetta, vilken kämpe!

I USA finns också positiva motkrafter mot valpindustrin. Budskapet är ”Adopt – don´t shop!” i betydelsen att så länge friska djur avlivas hos djurskyddshem så ska man inte gynna valpfabrikerna. Många kändisar marknadsför sina adoptioner och det ger resultat, djuradoption är en trend och kanske en livsstil.

.

Ryan Gosling är en kanadensisk skådespelare som adopterat sin hund George från ett djurskyddshem. Skylten i bilden är möjligen en reaktion på det genomslag som Paris Hiltons chihuahua fick hos tonårstjejer, vilket gav ett enormt uppsving för valpfabrikerna.

Jag tror nog att folk tyckte det var ganska stolligt att jag adopterade en hund från Irland. ”Varför importera andras utslängda sopor” när det finns hundar på närmare håll? Men adoption för med sig flera saker. Först och främst innebär det (förhoppningsvis) att ett djur och dess nya familj får ett rikare liv. Varje plats som töms ger möjlighet för djurskyddshemmet att ta in ett nytt djur, och adoptionsavgiften räcker kanske till ännu en veterinärräkning eller sterilisering vilket leder till minskat lidande och färre oönskade valpar. I Rumänien innebär djurskyddshemmens verksamhet att rumäner får jobb och kan försörja sig. Adoptionsexporten och volontärturismen är säkert märklig för rumänerna men kring den växer insikt om ett annat sätt att se på djur. Hjälparbetarna blir goda lokala förebilder.

När man vet att hundratusentals djur avlivas varje år kan man ju fundera på om det gör nån skillnad att adoptera ett enda djur. Svaret är enkelt: för just det djuret gör det all skillnad i världen. Även en liten summa pengar som gåva är värdefull för den som saknar resurser. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

En lista över organisationer som förmedlar hundar för adoption. Där finns också Neverneverland vars grundare Åsa hjälpte till vid Scoobys införsel. Scooby kom från West Cork Animal Welfare Group.

Kommentera

Två vid styrningen

20121125-095422.jpg

Plötsligt började pekaren på skärmen bete sig konstigt, hoppa omkring på det mest retsamma vis. Det visade sig bero på att Tjadden hjälpstyrde med A:s mus som alltid är inkopplad till tangentbordet. Själv använder jag styrkula för att undvika musarm.

Kommentera

Kattliga rutiner

Tjadden har utarbetat några nya rutiner.

På morgonen när vi äter frukost begär hon att bli upplyft på köksdörren. Där ska hon nosa på väggen efter musen som verkar haft sin gång inne i spånfyllningen. Vi hörde några krafsningar där för länge sedan men Tjadden ger inte upp hoppet om att det en dag ska titta ut en mus.

På förmiddagen vid 10 ska det sittas i mattes knä och då kan ingen annan aktivtet godkännas. Hon ska syttas tills hon somnar och sen en stund till.

Kasper har också nya rutiner.

I tre veckors tid har han spytt en gång per dygn. Två pölar. Gärna på sladdhärvor. I går var vi till veterinären. Det kostade 2.172 kronor. Kasper övervägde att kräkas på sladdarna och styrpedalerna under undersökningsbordet men beslöt sig för att låta bli. Bra så, annars kanske besöket blivit ännu dyrare. Undersökning och blodprover visade att han är fullt frisk men troligen har problem med hårbollar, även om det inte syns till några. Dessutom har han blödande tandkött och lite tandsten och borde borsta tänderna. Så nu har vi köpt antihårbollsmat för 500 kr samt ett käckt litet tandborstset med fisksmak för 130 kr.

Numera sover både jag och A med fötterna utanför sängen. A har gjort det i hela sitt vuxna liv eftersom en vanlig säng är för kort – 195 cm plus utfällda fötter blir mer än 200 cm. Jag har börjat med det helt nyligen till följd av Kaspers nya rutin att sova i huvudänden på min säng. 165 cm plus stor katt blir också mer än 200 cm.

Kommentarer (1)

Synden straffar sig, eller mig

Min kropp har sagt åt mig att ta det lite lugnt med socker, vetemjöl, grädde och mjölk. Jag vet det, sedan länge.

Ändå har jag den senaste veckan klämt i mig: en hel burk pepparkakor, en chokladkaka (200 gram), tre portioner brylépudding (av mjölk med sockersås…), två rejäla portioner margaretatårta (grädde med marängbotten), en bit knäck-och-nötpaj, en bit princesstårta och en saffransbakelse med kräm och chokladströssel.

Joråsåatte…

Nu har jag en finne stor som en spelkula vid vänstra örat. Magen pratar oavbrutet och är så uppblåst att den inte ryms i jeans, jag får skrota runt i mysbyxor. Jag måste upp och pinka på nätterna för att jag fått en urinvägsinfektion. Och så fiser jag hela tiden. Skulle inte förvåna mig om täcket är självlysande grönt och svävar fem centimeter ovanför kroppen när jag sover. Dessutom tror jag att hjärnan går på energisparläge. Det finns liksom ingen tankekraft i den.

Var det värt det? Nja, inte så värst.

Ändå sneglar jag lystet på den nya pepparkaksburken som A dragit hem åt mig. Dags att odla självdisciplinen.

Kommentera

Extraordinariens plats i historien

I Djungelboken på svenska säger gamarna att Mowgli kan få bli extraordinarie gam. Kul uttryck men jag har aldrig förstått bakgrunden.

Av en händelse fick jag anledning att kolla vad ST-facket är för fack, och det visade sig vara statsanställda tjänstemän. I deras historik hittar jag förklaringen:

Föreningen hade sin grund i det som kallades ”extraordinarieeländet”. Detta var i korthet att de flesta av statens anställda var extraordinarie tjänstemän. Som sådana hade de inte rätt till lön. Istället kanske han eller hon fick en liten gratifikation vid nyår eller midsommar om myndigheten varit sparsam med papper, pennor och ljus mm. En annan källa till lön var att vikariera för en ordinarie tjänsteman. Drivkraften var drömmen att någon dag kanske bli upphöjd till att bli ordinarie tjänsteman och då få lön. ”Extraordinarieeländet” levde kvar till 1935 då, genom kungligt beslut, en löneplan infördes i staten.

En annan kuriosa apropå Djungelboken dök jag på när jag googlade efter bilden ovan. Rykten säger att det fanns önskemål om att gamarnas röster skulle göras av Beatles men de hade inte tid. Fåglarna fick ändå låna personlighetsdrag från beatlarna och rösterna i originalversionen sägs vara mycket goda imitationer.

Kommentera

MIn nya skrivmaskin

Min nya skrivmaskin fungerar väldigt bra. Myycket nöjd med tangentbordet, det skriver som en dröm. Gillar särskilt att det har solceller så att batteriet ständigt är laddat, viktigt om man inte använder det så ofta. ”Skärmhållaren” är provisorisk, den fixade jag med litet kamerastativ, plastskal, en mutter och superlim när jag skulle använda iPhonen som videosändare för något år sedan. Jag har beställt ett stiligare ställ i aluminium. Betydligt mer skrymmande i väskan men man vill ju att det ska se prydligt och proffsigt ut. ;-) För övrigt tar tangentbordet lika mycket plats som Lillen, så lilla skrivmaskinen är i jämförelse mycket skrymmande. Men resurseffektivare. :-)

Innan jag köpte iPhonen var jag sugen på en Xperia X10 Mini Pro med inbyggt gummitangentbord. Men den telefonen funkar inte alls med Mac, gjorde inte då i alla fall. Nu finns det liknande små tangentbord att sätta fast på iPhonen. Hela vitsen med skrivmaskinen är att jag ska kunna skriva med fler fingrar och då funkar inte för små knappar. För den som har svårt att skriva rätt på iPhonens vanliga tangentbord men inte behöver fullstort tangentbord rekommenderar jag istället en ”duttpenna”, en stylus.

Kommentera

Solkällan ger avsaltat dricksvatten

Dricksvatten är en brist i många fattiga länder där det finns gott om sol och havsvatten. Italienske designern Gabrielli Diamanti har konstruerat en solugn som ger fem liter avsaltat dricksvatten under en dag med full sol. Saltvatten hälls i den svarta grytan, förångas av solen, kondenseras och samlas i tråget längst ner. Han kallar den ”Eliodomestico solar still”, solkällan, och har designat den med vanliga, billiga material för att även fattiga hushåll ska ha möjlighet att köpa eller tillverka den. Grytan är av svart metall, stommen av keramik, och tråget är gjort för att bäras på huvudet. Kostnaden är cirka 50 dollar och man kan bidra till utvecklingsprojektet via hans hemsida.

Kommentera

Har du funderat på om du gör rätt saker?

Steve Jobs berättar tre historier ur sitt liv för ungdomar som går ut college 2005. Det berör och inspirerar mig, särskilt som jag vet hur det gick sedan. 15 minuter långt, det har du tid att se.

Kommentera

Dagens goda – köp justerbara glasögon

Ännu en bra grej som gör mig glad: Eyejusters säljer justerbara glasögon, tänkta för områden i världen där det inte finns tillgång till optiker. Glasögonen finns för både närsynta och långsynta men på grund av lagar får man inte sälja glasögon för närsynta i västländer. Däremot går det utmärkt att köpa sig ett par justerbara läsglasögon och ge bort ett par glasögon på samma gång. ”Give & Get” heter det briljanta konceptet.

Givetvis går det att justera synen för varje öga för sig. Där har dessa läsglasögon ett klart försprång före de glasögon man köper billigt på macken eller lågprisbutiken. Ryktet (tja, okej, Ny Tekniks reporter då) säger att glasögonen också fungerar perfekt som förstoringsglas när man pillar med små hobbygrejer.

Dessutom får man ett serienummer så att man kan logga in och se vart tvillingparet tog vägen nånstans.

Kommentera

Webbshoppandets baksida

Hämtade två paket häromdagen. Packar upp. (Till lilla kattens förtjusning, massor av förpackningsmaterial att leka i!) Hittar felskickade saker i det ena. Går in på webbshoppen och fyller i begäran om returnummer. Packar upp det andra. Saker som var på reapris i webbshoppen har fakturerats till fullpris. ”Tekniskt fel…” Blir sur. Plockar förpackningsmaterial runt hela köket. Plockar ut katt ur lådor. Packar två returpaket. Åker tillbaka med två kartonger och hämtar en tredje, förhoppningsvis med rätt saker den här gången.

Kommentera



































eXTReMe Tracker