Synden straffar sig, eller mig

Min kropp har sagt åt mig att ta det lite lugnt med socker, vetemjöl, grädde och mjölk. Jag vet det, sedan länge.

Ändå har jag den senaste veckan klämt i mig: en hel burk pepparkakor, en chokladkaka (200 gram), tre portioner brylépudding (av mjölk med sockersås…), två rejäla portioner margaretatårta (grädde med marängbotten), en bit knäck-och-nötpaj, en bit princesstårta och en saffransbakelse med kräm och chokladströssel.

Joråsåatte…

Nu har jag en finne stor som en spelkula vid vänstra örat. Magen pratar oavbrutet och är så uppblåst att den inte ryms i jeans, jag får skrota runt i mysbyxor. Jag måste upp och pinka på nätterna för att jag fått en urinvägsinfektion. Och så fiser jag hela tiden. Skulle inte förvåna mig om täcket är självlysande grönt och svävar fem centimeter ovanför kroppen när jag sover. Dessutom tror jag att hjärnan går på energisparläge. Det finns liksom ingen tankekraft i den.

Var det värt det? Nja, inte så värst.

Ändå sneglar jag lystet på den nya pepparkaksburken som A dragit hem åt mig. Dags att odla självdisciplinen.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker