Från gocco till yudu

För kanske två år sedan ramlade jag av en slump över ett litet screentryck-kit som heter Print Gocco. Det tillverkades av Riso i Japan från 1970-talet och var avsett att trycka egendesignade julkort i färg långt innan bläckstråleskrivare blivit vanliga i hushållen. För hundra dollar fick man en liten, behändig maskin som både kunde göra schablonen och trycka på i princip allt, papper, tyg, trä… Tryckresultatet var så bra att det lilla minitryckeriet överlevt ända tills nu.

I Japan lär en tredjedel av hushållen äga en Print Gocco. Märkligt nog spred den sig inte vidare i någon större utsträckning. Det finns en del riktiga gocco-fans i Australien och USA men jag har inte hittat några europeiska fantaster. De flesta som håller fast vid screentekniken är hantverkare och konstnärer som söker särskilda effekter. Goccon kan användas för att trycka metallicfärger, guld och silver på mörka ytor. Jag såg en kvinna som specialiserat sig på bröllopstryck och bland annat gjorde exklusiva, handtryckta servetter med monogram.

Just då jag upptäckte goccon hade Riso bestämt sig för att lägga ner tillverkningen, och började med att strypa produktionen av stora kit samt all export. Då kunde man fortfarande köpa små kit och förbrukning (färg samt blixtlampor och vahettere… screens… väv i ramar, som används för att göra schablonerna) från privatpersoner i Japan. Jag övervägde att göra det men stod inför två val: antingen hamstra material eller riskera att bli utan. Alla som gillar pyssel vet att färg är färskvara. Dessutom blir det ju ganska mycket pengar på en gång, och jag visste inte om jag skulle tycka att det var så kul när jag väl hade testat. Så jag avvaktade, och ganska snart sinade lagren av apparater och material hos de shoppar jag hittat. Nu kämpar de sista entusiasterna på savegocco.com med att få fram restlager av material.

Istället för de relativt billiga (men förmodligen inte särskilt miljövänliga) blixtlamporna som används i goccon dök det upp en dyr värmemaskin, utseendemässigt ganska lik en printer, som används för att skapa schabloner. Men den kostar 1.200 dollar.

Det ”vanliga” sättet att göra screenschabloner, med diverse emulsioner, mörkrum, uv-lampor, stora ramar och grejs, verkar för slabbigt och komplicerat att hålla på med hemma.

Så jag lade ner tanken på screentryck.

A pratar ofta om tryck därför att husets lilla vinylskärare inte täcker alla hans behov. Dels klarar den bara enkla, homogena motiv (inget finlir som rastreringar, skuggningar och sånt.) Dels är det ingen bra idé att sätta vinyl på rc-flygplan. A började därför propagera för en storformatsskrivare, men nu snackar vi en investering på tiotusentals kronor… och de är dyra i drift, kring 300 kronor kvadratmetern.

*men nu börjar det brännas…*


I dag hittade jag en ny apparat. Den tillverkas av ProvoCraft, heter Yudu, kostar kring 300 dollar, är stor som min gamla A3-scanner och rymmer allt man behöver för att göra schabloner och trycka. Motiven kan vara upp till 11 x 14 tum, det vill säga 28 x 35 cm. Schablonmaterialet kostar drygt 20 dollar per original. Färgerna är vattenbaserade och giftfria. Det går även att använda färg av andra märken och då även trycka på exempelvis vinyl.

Här finns video av hur det funkar… (samt fåniga reklamfilmer på temat att göra sin röst hörd med fula tröjor…)

Det går att trycka flera färger genom blocking (en ”barriär” som hindrar färgen att gå igenom vissa delar av mönstret) eller genom att separera motivet på flera skärmar som man gör i professionellt flerfärgstryck. Passningen löser man med måttskalor i apparaten. Materialet som man trycker motivet på placeras på en bricka. Små prylar hålls på plats med ett klisterark.

Kolla bildgalleriet här med exempel på vad som går att göra…

Northwood Studios skickar en Yudu med förbrukningsmaterial och frakt till Sverige för under 300 dollar – men 2.500 kronor är fortfarande rätt mycket stålar om man bara tänkt trycka någon enstaka enkel t-shirt. Det finns många företag som trycker tröjor åt en för bara någon hundralapp stycket, vilket inkluderar kostnaden för t-shirten. Yudu:n är nog mera till för folk som älskar coola hobbyprylar och som vill experimentera med tryck på grejer som inte finns i ordinarie produktion.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker