kajo.info.se

Tvära kast bland ämnena här.

I kväll har jag varit på bygginformation hos kommunen. Strålande initiativ där samhällsbyggnadsfolket bär ner sina datorer och broschyrer till rådhusets cafeteria och håller öppet hus för alla slags frågor kring hus, byggnationer, energieffektivisering… Alla specialiteter på en gång och på samma plats – på kvällstid när folk har slutat jobbet. Det var 50 frågvisa gäster på plats när jag ramlade in så jag fick vänta en stund, men det var det värt.

Som ni säkert vet har A och jag enoooorma krav på den markplätt som vi nån gång eventuellt ska bli ägare till. Ett par hektar, intill ett större vattendrag, inom 20 minuter från stan. Det vimlar inte av sådana objekt. Snarare tvärtom. Så vi har insett att vi förmodligen måste försöka hitta någon som vill stycka av några hektar åt oss. Men var? Och hur? Kan man stycka var som helst, finns det regler för hur fastigheten ska utformas? Eller, det är klart att det gör. Men i vilken ände börjar man?

I detaljplanelagt område är man garanterad rätten att bygga. Men för oss ställer detaljplaner till det eftersom vi vill ha ett alldeles för stort hus. Det finns inte en detaljplan som ger sådana generösa byggrätter som Projektet kräver. För att inte tala om maskinhallen och verkstaden som vi ska ha! Nu snackar vi byggnader på hundratals kvadratmeter vardera. Tvåbilsgarage med förråd är ungefär så långt som samhällsplanerarna generellt vill sträcka sig.

Dessutom vill vi ju inte bo med insyn i grannarnas kök. Jag är uppfödd en halv kilometer från närmaste granne och tycker att det är en mänsklig rättighet att ha det så. Men på landet, utanför detaljplanelagt område, är det inte självklart att man får bygga. Jag har sett och hört många märkliga historier om avslag på avstyckningar och nya fastighetsbildningar. I en annons för en gårdsmäklare läste jag för en tid sedan att ”det finns bara xxx jordbruksfastigheter i Sverige och det blir inte fler”. Betydde det att man inte kan nybilda jordbruksfastigheter?

Många frågor snurrade i huvudet, men jag hade kokat ner dem till två huvudspår: Jag ville fråga om 1) flyttning av hus och 2) nybildning av jordbruksfastighet.

Först fick jag prata med SF, som jag efter en stund kände igen som grannen nedanför parken… Jag trodde att han jobbade på museet, inte på kommunen. Det kan nog stämma att han varit på museet för SF är inte bara bygglovshandläggare, han är också byggnadsantikvarie. Som sådan kunde man ju tro att han var av åsikten att det är snudd på kriminellt att flytta ett hus ur dess autentiska miljö. Men SF var resonabel och tyckte att hellre än att ett hus skulle stå tomt eller rivas så kunde man få flytta det. (Pluspoäng!).

Jag har hört att när man flyttar ett gammalt hus så räknas det som ett nybygge, vilket innebär att det måste uppfylla moderna krav. Det gör inte många gamla hus. Med de energieffektivitetskrav som föreslås framöver kommer det att bli omöjligt att återanvända gamla hus. Men SF lämnade en öppning även där: Om huset anses bevarandevärt så kan man få dispens för att slippa byta ut sina handblåsta fönster och andra originaldelar. (Mera pluspoäng!)

Vad som är bevarandevärt avgörs från fall till fall av kommunen. Det bedöms inte enbart utifrån själva huset utan också med hänsyn till den miljö som huset ska flyttas till.

Självklart är jag inte ett dugg intresserad av att ha kalldragiga fönster och hutlösa uppvärmningskostnader men jag vill kunna behålla husets karaktärsdrag. En isolerruta på insidan tycker jag är en bättre lösning än nya fula floatglas på utsidan, även om K-värdet är lite bättre på de nya.

SF fick se Projektet på en grynig liten bild i min mobiltelefon och tyckte definitivt att vi skulle fortsätta fundera på saken.

Medan jag väntade på lantmätare JN fick jag surra lite med stadsarkitekten SR. Jag drog fram våra alternativa områden och hur vi resonerat kring dem. SR höll med på alla punkter: jo, i det området finns det nog risk för avslag på grund av buller och militära skyddsområden, och i det området kan det bli problem om man kommer för nära stora ladugårdar.

SR och JN förklarade att om man siktar på att stycka av en obebyggd tomt, så ska man söka förhandsbesked först. Får man avslag så kostar det 700 kronor. Får man tillstånd så blir det dyrare (typ 7.000 kr), men då är man garanterad att få bygglov på vissa villkor under en tvåårsperiod. Känns som en vettig idé att göra, innan man lägger upp 70.000 eller 700.000 kronor för mark som man sedan inte får bygglov på.

JN kunde lugna mig på punkten om nybildning av jordbruksfastighet. Det går utmärkt och ”ett par hektar” är precis lagom. Just den storleken går under benämningen hästgård.

Om man vill stycka av så mycket/lite som just ett par hektar, så låter det sig inte göras utan positivt förhandsbesked om bygglov. Förhandsbesked är ett krav eftersom lagen ”förbjuder fastighetsbildning utan ändamål”. Om man inte får bygglov så är ett par hektar för lite för att bli skogsfastighet.

JN tipsade också om att vi bör söka strandskyddsdispens i förväg om vi vill stycka av mark ända ner till stranden. Normalt tillåts inte sådan avstyckning för mindre fastigheter. Det ska nämligen alltid finnas en remsa för allmänheten närmast vattnet. Jag behöver inte bygga mitt hus på stranden, men jag vill inte att någon annan ska kunna klämma in byggnader mellan mig och vattnet. Om inte strandskyddsdispens kan beviljas så finns en reservlösning: Man kan upprätta nyttjanderättsavtal med ägaren till stamfastigheten (den som man styckar av från) för remsan närmast vattnet. Nyttjanderättsavtalet gäller i 50 år och skrivs in i fastighetsdokumentationen. Då kan det inte plötsligt ploppa upp arrendestugor eller bli fritidstomter där nere.

Arbetsordningen ser då ut som följer:
1. Hitta en resonabel fastighetsägare med lämplig mark.
2. Söka förhandsbesked, med dokumentation av Projektet. Söka strandskyddsdispens.
3. Gå vidare med lantmäteriförrättning.
4. Eventuellt göra affär med fastighetsägaren.

Häpp.