kajo.info.se

Jag är förmodligen på Topp 10-listan över stans mesta källsorterare. Jag har ju en gång i tiden fått betalt för att lära ut hur man gör så jag skyller på arbetsskada… Eftersom jag till naturen är både hamster (inget får förfaras) och optimeringsintresserad (var sak till sitt bästa användningsområde) så var jag dessutom predestinerad att falla hårt för källsortering. Självklart indoktrinerar jag också mina närmaste.

Vanliga undanflykter som ”varför ska jag när inte andra…” biter inte på mig. Några måste ju börja. Grupptryck och goda förebilder, om några gör så gör även andra. Och mitt tyngsta argument: ”Om alla resonerade så där så skulle vi inte ha en enda väg i det här landet, för vad är meningen med att börja bygga en väg innan den leder nånstans?”

Jorå. Skadad, sa jag ju.

Från 1 november ska vi i vår lilla stad återlämna även mjukplast. Det kommer att minska just det här hushållets brännbara avfall till cirka 20 procent, gissar jag. Och öka antalet hundpromenader till återvinningscontainrarna med en promenad i veckan kanske. Vi fyller ryggsäcken med det som är tungt och tar nåt lätt (plast eller papp) i en kasse när vi ändå ska ut och lufta jycken.

Senaste veckorna har jag halvhjärtat funderat över hur mjukplasthanteringen ska gå till rent praktiskt och logistiskt. Vi har en behållare för plaståtervinning men dit vill jag inte stoppa smutsig plast, dels för att det skulle lukta illa, dels för att det sänker kvaliteten på materialet.

I brist på genomtänkt lösning började vi lagra geggiga ostkrokspåsar, frigolittråg och sånt i en hög på diskbänken tillsammans med allt annat som ska handdiskas. Glas, porslin och redskap kör vi i diskmaskin. Kattmatsburkar och mejeriförpackningar blaskar jag ur med lite kallvatten och vänder uppochner direkt när de är tömda. Om man i övrigt står ut med bergframväxten kan vi normalt sett skjuta upp handdiskandet till var tredje-fjärde dag.

Förut, alltså. Men nu! Fatta vilket berg av påsar och tråg det hann bli på några dagar..!

I dag grep jag mig an disken och därefter påslagret. Det visade sig gå rätt smidigt: vi har alltid en vass sax hängande vid diskbänken och de påsar som inte gick lätt att riva sönder med fingrarna sprättade jag snabbt långsida-botten på. Då räcker det med ett snabbt dopp i baljan för att geggan ska försvinna och sedan får de bara rinna av en stund i slasken. (A stirrade misstroget men han vänjer sig nog även vid detta… Han har ju lärt sig resten.)

Jag har nu upparbetat följande rutin:
* Tidningsomslag och sånt som inte är synbart smutsigt går direkt i returplasthinken.
* Brödpåsar och annat med torra smulor skakar jag bara ur ovanför komposthinken innan de fortsätter till returplasten.
* Köttråg och liknande som snabbt kan utvecklas till stinkbomber och biohazard får samma behandling som kattmatsburkarna, det vill säga snabb ursköljning i kallvatten omedelbart vid tömning.
* ”Snälla” smutsiga plastförpackningar ska jag lagra i en påshållare från Ikea på insidan av diskbänksdörren i väntan på att jag får ork/lust/tid att diska annat.

Och vips är vi uppe i åtta behållare för källsortering.

I diskbänksskåpet har vi tre ”vanliga” trådpapperskorgar för brännbart, plastförpackningar respektive metallförpackningar, samt en komposthink. De är placerade efter frekvens så komposten står alltså nära dörren. Vi har en öppen, ventilerad komposthink (från kommunen) som laddas med majsstärkelsepåsar (också gratis från kommunen) och den tycker jag är bäst. Vanliga hinkar är för täta med risk för mögel och dålig lukt, och sätter man på lock så blir det bökigt att öppna varje gång man ska kasta nåt. I den ventilerade hinken torkar tesumpen och gurkresterna snällt utan att avge nån odör. Dessutom kastar vi allt hushållspapper där.

Allra längst in i diskbänksskåpet har vi en korg för sällanskräp, det vill säga deponi och farligt avfall, trasigt porslin, glödlampor, batterier, elsladdar och sånt. Den tömmer vi max en gång per år och då blir det mycket sorterande…

På golvet under kattbaren har vi två rullbackar i plast från ikea. De har hjul och en böjd överkant som är precis lagom för stortån så att man kan dra ut dem med foten när man ska kasta nåt… I den ena har vi returkartong och i den andra samlar vi färgat och ofärgat glas samt allt med pant.

I tidningshyllan har vi två plastbackar. Det skulle räcka med en men det finns plats för två och under en period sorterade vi returpapper i matt (dagstidningspapper) och blankt (reklamtryck) för att K höll på med nåt mystiskt odlingsexperiment som krävde oanade mängder rent matt tidningspapper.

Jäpp. Jag sa ju det. Skadad. Och nu undrar jag ju nyfiket: Hur gör ni och hur har ni möblerat källsorteringen?