kajo.info.se

Vi har fem stora ruggar med jättevallmo mitt ute på gräsmattan. När de två första blommorna slog ut strax före midsommar kommenterade A att de var högljudda (syftande på färg och storlek). Häromdagen räknade jag till 70 utslagna blommor. ”Men vilket kackel det är därute nu då!”, sa A.

Bilden är tagen med Nikon D40x i lätt duggregn klockan åtta på kvällen.

Jättevallmo (Papaver pseudo-orientale)

Flerårig ört, storväxt, stjälken blir cirka 100 cm. Bladen kommer tidigt på våren. Den blommar i juni-juli och blommorna är känsliga för regn och blåst. Jättevallmo frösår sig lätt men kan vara svår att flytta som vuxen på grund av sin kraftiga pålrot. Plantorna behöver vara några år innan de blommar första gången. Vuxna plantor tycker inte om att bli delade men man kan försöka ta rotsticklingar efter blomning. På hösten ”försvinner de” men lever kvar under jordytan. Tycker om sol, väldränerad jord och gödsling på våren. Kan kombineras med malört, kantnepeta, aklejruta

Tre sorter förekommer: Papaver pseudoorientale är den vanligaste och har odlats i svenska trädgårdar sedan 1800-talet. Den har orangeröda blommor med fyrkantig svart fläck, och oftast små gröna blad tätt under blomman. Den kan förväxlas med orientvallmo (Papaver orientale) som har brandgula blommor, ofta fyllda blommor, och nickande knoppar, samt mörk jättevallmo (Papaver bracteum) som är mörkt blodröd med avlång svart fläck på varje kronblad.

Knopp och blomma i skugga bakom huset klockan tio på morgonen. Här minglar de med Hansorna… mer om det senare.