kajo.info.se

Jag packade upp 8 kilo liljelökar i helgen. Tyvärr var det röta i en av påsarna. Lite ytligt mögel är inget problem så länge lökfjället är friskt och saftspänt, men när ”rotfästet” ruttnat och blivit mjukt och brunt, som det här, är löken förlorad.

Ofta lossnar det lökfjäll under packning och transport. Jag samlar dem i en plastlåda där de får ligga och dra vatten ett tag, några timmar eller ett dygn beroende på när jag har tid att ta hand om dem.

Sen stoppar jag lökfjällen i en påse med lätt fuktad, finfördelad torv. Jag återanvänder torven som jag fått perennrötter i. Påsen förvarar jag i ett mörkt skåp, och nån gång varannan eller var tredje månad tar jag fram den för att se vad som hänt och då återfuktar jag torven med blomspruta om det behövs.

I kanten av lökfjället bildas det så småningom ”små tänder”, sex-sju stycken om man har tur. Varje liten tand är ett embryo till en ny lök. Den ska växa på sig åtminstone tills man ser tre små toppar. Lökfjället torkar ut och ”försvinner”.

I fjol höst hamnade påsen i en hink i kallfarstun. Meningen var att jag skulle bära ut den i mjölkkammaren där vi har grundvärme, men det blev bortglömt och påsen låg i en kruka i fönstret hela vintern. Minusgrader gjorde visst susen…

… för nu när jag sållade torven upptäckte jag att även två buskpionfrön hade grott. Dessutom fanns det gott om yttepyttesmå liljelökar med rötter och blad. Både pioner och liljor har jag nu planterat i krukor och satt ut i kallfarstun för tillväxt.

Det går inte fort att driva fram nya lökar. Räkna med något år innan lökfjället fått en hanterbar lök, och ytterligare ett par år innan löken blommar första gången. Men det är enkelt, kräver nästan ingen hantering och är gratis.