kajo.info.se

Vi ska sätta upp numret på huset. Borde vi ha gjort redan i höstas med tanke på alla stackars förvirrade besökare som snurrat runt på småvägarna här. Men vi är inte så snabba av oss.

Nu ska det bli! Jag har printat ut fyra provlappar och tejpat upp på väggen för att försöka se vilken som är lättast att läsa på håll.

Vilken tycker du?

”Rosboken” slök jag till frukost och ”Perenner – de 125 bästa sorterna från A till Ö” till middag, underbart mumsiga.  ”Staket, grindar, plank och portar” blev kvällsfika och lunch följande dag, och fylld av inspiration att skissa och bygga blev jag. ”Drömmen om ett orangeri” har jag skumläst i sängen; orangeri eller växthus känns väldigt långt bort för närvarande men jag gillar den personliga blandningen av utformningstankar, användartips och recept.

I ärlighetens namn hade jag gott kunnat vara utan Rosboken, den är söt och fin men allt som är relevant för min zon har jag redan läst mig till tidigare. Perennboken är ett bra köp, informativ, pedagogisk och inspirerande, den kommer jag att ha nytta av. Staket-böcker har jag ett antal sedan förut men just den här valde jag för att den har några pergolor, spaljéer och portar som jag gillar. Jag fick för övrigt begär efter en bok till på samma tema på biblioteket idag. Håhåjaja.

På besök hos svärmor i helgen fick jag bläddra i ”Stora boken om krukväxter” från 1979-1980. I jämförelse framstår min nyinköpta ”Krukväxter – ursprung, skötsel, förökning” (även den utgiven av Ica Bokförlag) som faktaspäckad, korrekt, formaliserad och … avskräckande. Det är välmenande varningar under varje rubrik. ”Svårförökad.” ”Se upp så att det inte följer med sköldlöss eller ullöss från affären.” ”Om jorden är ständigt blöt är risken stor att rötterna ruttnar.” Ja, det är ju bra att veta, men inte blir jag värst inspirerad att möblera mitt hem med växter. De ofta hårt beskurna bilderna visar ett oklanderligt välskött exemplar, väl ljussatt mot neutral enfärgad fond. Som mug shots av växter: upplysande men inte lockande. Det finns tre-fyra miljöbilder totalt i hela boken. Jag saknar också de små subjektiva tipsen blomnördar emellan, typ ”oooh så fin tillsammans med/planterad i…”. Uppslagsbok – definitivt ja. Inspirationskälla – nej. Några av de rara mormorsblommorna som är så framträdande i boken från 1980-talet finns med men försvinner helt in i konformiteten, objektiviteten och det breda ”moderna” urvalet på 2010-talet. På sitt sätt ett tidsdokument som framträder extra tydligt mot bakgrund av sin föregångare.

Nå, vidare. ”Trädgårdsdesign för en vackrare hemträdgård” av Ann-Christin och Dan Rosenholm är en lånebok från biblioteket, men den väckte habegär direkt: En bild av mörkblå klematis mot limegrön krondill?!! Fantastiskt fint. Skulle jag aldrig ha kommit på själv. Och bara att ställa frågan ”vilken sorts trädgårds- och inredningsstil gillar du – romantisk, formell, kreativ?”. Så självklart, men det har ingen av de andra trädgårdsböckerna gjort. Det var som att tända lyset i ett mörkt förråd. Det är en tjock bok med många kapitel, bilder av väsensskilda exempelträdgårdar och frågor att begrunda. Dofter, blomningstider…  Jag behöver komma tillbaka till den. Jag behöver ha den i min bokhylla permanent. (Till skillnad från ”Att planera och anlägga trädgård. En praktisk handbok” av Olle Helling som det för min del räcker att låna på biblioteket. Jo, den ger bra information om både processen och hur mycket plats man bör beräkna till olika element men den får inte mitt hjärta att sjunga. Här finns 50 ritningar som är  variationer av samma grundkoncept, och när man inte gillar grundkonceptet så faller det platt…. )

”100 pioner” innehåller historia, skötselråd, bilder och mycket kortfattade beskrivningar av just det, ett hundratal pioner. Det är avgjort fler än jag behöver. Jag har bara en handfull på min lista men vill förstås gärna kolla att jag inte missat några väsentliga.

”Villaträdgårdens historia – ett 150-årigt perspektiv” har jag haft på min önskelista hos Adlibris sedan den släpptes 2006, men som alla genomarbetade fackböcker var den dyr. Nu när den var med på rean fick den så klart följa med hem bums. Hittills har jag bara bläddrat och punktläst i den och det har stärkt mitt första intryck, det är definitivt en bok som jag vill läsa. Autentiska bilder från 1800- och 1900-tal ger perspektiv och aha-upplevelser. Att det formella klädmodet ledde till framväxten av ett helt trädgårdsliv i skugga blir rent skrattretande mot våra nutida soldyrkaridéer. Bra köp.

”Äpplen i Sverige – 240 äppelsorter i text och bild” köpte jag till referensbiblioteket bland annat för att den har ett avsnitt om hur man identifierar äppelsorter, men allra mest för att jag vill ha en ”second opinion” på de äppelsorter som jag redan kryssat för i Leif Blomqvists ”Våra fruktsorter”. Jag blev mycket förvånad över uppgiften att mitt favoritäpple Golden Delicious är odlingsbart i Skåne.

”Prismas stora keramikbok” är också till referensbiblioteket. Där får den stå till mitt nästa lerskov som jag är övertygad om kommer att komma. Tyvärr lägger den mest fokus på lerhantering och fuskar över bränningsmetoderna. Nå, det går att komplettera. Jag älskar Prismas stora böcker, det finns alltid något användbart i dem.

”Hönsboken” är ”istället-för”, egentligen är det ”Höns i trädgård” som jag suktat efter i flera år men den har alltid varit tillfälligt slut när jag varit i köptagen. Efter att ha bläddrat i båda men inte läst nån av dem så upplever jag att Hönsboken ger fler infallsvinklar och mer kuriosa om höns, tuppar och äggproduktion både allmänt och kulturellt, medan Höns i trädgård är en mer personlig och praktisk betraktelse över att ha höns för husbehov.  Hönsboken får bra köp i alla fall. Men jag är helt övertygad om att jag behöver Höns i trädgård också. Jag behöver nästan alltid en bok till.

Och så ”Miraklet på Speedy Motors” då. Nionde boken i serien Damernas detektivbyrå. En karamell som jag sparar till en regnig dag. Eller förkyld. Eller.